Reflektioner med anledning av Bibelns Dag den 22 januari 2012. För inbjudan till ”Vattenfestivalen” i Stockholm svarade överstelöjtnant Gertrud Bergman, då divisionschef i Centraldivisionen. På så sätt blev hon den första att medverka till det som ledde till möte med en lång rad viktiga personer då det gällde att sprida biblar, kreativa och spännande människor.
Året var 1992 och inte helt lätt att evangelisera på denna festival, eftersom inga kyrkor eller politiska organisationer var välkomna. Frälsningsarmén hade då den centralt belägna Centrumkåren på Drottninggatan 66 och utanför entrén till kåren på gågatan placerade vi ett litet bord som vi fyllde med NT Biblar. Där inbjöds också människorna till möteslokalen, som var uppdukad med utställningar, evangelisationsmaterial och cafébord för samtal. Evangelisationsbibeln var NT ”Stockholmsupplagan” samt ytterligare på ett 10-tal olika språk som varit med på en utställning i Sevilla. Josef Östby, (Bibeln till Alla), var mycket generös då jag gratis fick NT på engelska, tyska, franska, spanska, ryska, arabiska och ytterliga några olika språk. De biblar som först tog slut var de ryska då det denna sommar var många turister från öststaterna. Ny erfarenhet var också att svenskarna tog emot och ville ha en bibel. På några dagar hade 800 Biblar på svenska och över 200 på andra språk förmedlats mitt i Stockholm. Så var början till en spridning av Ordet som jag fortfarande får vara med i.
Ganska snart kom vi i kontakt med ”Jesus-videon”, som byggde på Lukasevangeliet. Lärarna tog gärna emot denna film och i de lägre årskurserna visade vi avsnittet om Sackaios. Filmen finns fortfarande, genom Agape Sverige och Tord Larsson, nu som DVD med över 20 olika språk att välja mellan.
Ett år på Frälsningsarméns Årskongress var dåvarande generalsekreteraren i Svenska Bibelsällskapet Anders Alberius inbjuden. Han kom då fram till oss, såg NT- biblarna på många olika språk men tyckte att vi också borde satsa på helbiblar.
Då började ännu en del i att göra Guds Ord levande, till människor som inte talar svenska. Vår evangelisationspackning ökade då ytterligare med två väskor fyllda med hel-Biblar på olika språk. Under dessa år i slutet av 1990-talet var det stor lansering av Bibel 2000. Stina Ekblad och Roger Storm läste på teatern Bibeln, som också förmedlades på CD och WHS.
En stor del av vår ”information/evangelisation” var i skolan. Där fanns stora behov att svara på elevernas frågor och inte minst ”fortbilda” lärarna i de nya bibelöversättningarna. Många av biblarna köptes genom IBS (Internationella Bibelsällskapet), Europakontoret som då låg i Herrjunga och där mötte vi ansvarige för Europa den inspirerande Hans-Lennart Raask. Ett samarbete då mellan Myrorna och Frälsningsarméns PR-avd blev Markusevangeliet. Vi fick också en helbibel med eget omslag ”Boken”, som dåvarande kommendör Birgitta K. Nilson tillstyrkte, som en evangelisationskampaj inför millenniumskiftet. Parallellt kom under åren också många s.k. bibel ”tools”, som Sportbibeln och NT för kvinnor som Harriet Östby tog initiativet till på svenska. Gospel Media i Örebro är nu en ny länk som för bibeltryckningen och spridningen vidare.
Fyndcentralen, Roland Bengtsson, Jörn, hade lanserat Veckans Bibelbilder och Seriebibeln på svenska som han var angelägen att få ut till skolan. Vi kunde genom hans generösa erbjudanden dela ut en Seriebibel till varje klass och intresserad lärare.
Ibland blev det tävling om vem som skulle få läsa denna Bibel först för intresset var stort bland både eleverna och lärarna. På så sätt finns många Seriebiblar spridda från Kiruna i norr till Ystad i söder.
Nu finns också hela Bibeln inläst genom VOXBIBLIA på svenska och engelska och kan lätt läsas eller lyssnas till på iPod nano. Många har också idag Bibeln som app i sin mobil.
Någon kanske reagerar och jag ställer mig själv frågan hur fortsättningen kommer att bli. Svaret är att varje ny generation måste ta in Ordet och tolka detta efter sina förutsättningar. Först var det berättartraditionen sedan de tryckta bokstäverna och nu kan vi både digitalt se och höra via läsplatta och mobiltelefon. Men aldrig tidigare i historien har så många fått del av Guds Ord i Bibeln i Sverige och över världen. Länk Svenska Bibelsällskapt http://www.bibelsallskapet.se/sprida-bibeln/bibelns-dag-2012
Text: Bo Albinsson verksamhetsansvarig
Copyright:Frälsningsarméns Arkiv
För att tydliggöra en grupps budskap eller avsikt med en demonstration är skyltar, plakat och banderoller ett sätt som används. Grupper och nationer har sett vikten av att ha en egen flagga. Denna utveckling genomgick också Kristna Missionen, det som sedan blev Frälsningsarmén. I biografin ”Catherine Booth” skriver Catherine Bramwell-Booth skriver om sin farmor (boken först utgiven 1970). I kapitlet ”The Army Mother” berättas om händelserna från denna första tid. Det blev mer och mer vanligt att man i processioner bar flaggor och banderoller med texter, frågor och varningar till åhörarna. Därför diskuterades idén om en enhetlig flagga inom familjen Booth. Redan fyra år före tiden för namnbytet skrev William till äldste sonen Bramwell om att en flagga borde designas. Namnet ”The Salvation Army” tillkom så som beskrivs på annan plats, klicka på länken http://bootheum.se/2011/12/12/frimarken-kommunicerar/
Det blev Catherine Booth, som utformade frälsningsarméflaggan 1878 och först presenterade den vid Coventry kår. Hon var entusiastisk och med övertygelse framförde hon att även om man en lång tid marscherat utan flagga, så var nu tid att som en armé marschera efter korsets flagga. Hon framhöll att soldaterna hade lovat trohet till Jesus Kristus och Frälsningsarmén och flaggan representerade detta. I september samma år skulle William besöka de nordliga ”stationerna” (kårerna) i England. Under den kampanjen på åtta veckor var Catherine med och presenterade flaggan på tjugofem platser. I “Heathen England” (edition 1880) skrev George Scott-Railton, en av William Booths medarbetare, att användandet av flaggan gjorde mer än någon kunde tänka för att binda samman soldaterna, ge mod och utveckla en anda av beslutsamhet. (Fakta från http://www1.salvationarmy.org.uk/history)
Vid ett högtidligt invigningsmöte i Exeter Hall, London i november 1882, fick Hanna Ouchterlony av Bramwell Booth ta emot den flagga som skulle bli första frälsningsarméflaggan i Sverige.
Symboliken i flaggan är klart evangelisk och bygger på Frälsningsarméns tro och teologi. Grundfärgen är mörkt röd och betecknar Jesu blod som ger förlåtelse, frälsning, kanten är blå och talar om renheten i ett helgat liv och i centrum den gula stjärnan betecknande den Helige Anders eld. Där finns också mottot ”Blod och Eld”. Om det finns ett nummer mitt i stjärnan är det kårens nummer (ordningsföljd då kåren börjat i landet). Flaggan är i sig själv inte helig, men är respekterad av alla frälsningssoldat runt hela världen därför att den är en symbol för vad de tror på. När en ny frälsningssoldat ska invigas sker detta under frälsningsarméflaggan. Den finns med vid alla livets olika högtider som barnvälsignelse, vigsel och begravningar. Frälsningssoldaterna marscherar efter den. Vid Frälsningsarméns lokaler hissas den för att visa vägen till platsen, men också deklarera att här önskar människor visa vägen till en tro på Jesus Kristus.
Copyright foto: Stefan Örtenblad & Bo Albinsson Copyright text: Frälsningsarméns Arkiv
När Frälsningsarmén är inbjuden att i olika sammanhang sjunga eller ha en andakt hörs ofta någon i publiken önska: ”Kan ni inte sjunga Pärleporten?” Denna önskan tillgodoses i regel om inte tidsbrist begränsar. ”Pärleporten” har genom många årtionden blivit en uppskattad sång. Den tillhör troligen en av de mest välkända sångerna, som man ofta kan utantill och vill sjunga med i. Men vad är sångens ursprung? I Stridsropets Julnummer 1960 ger brigadör Oscar Blomgren en intressant skildring av tillkomsten.
Den ursprungliga sångtexten började: Underbara Guda kärlek, mäktig, djup och ren och stor… med kör/refräng: Han skall öppna pärleporten, och mig säkert släppa in. Ty i blodet, dyra blodet, han mig tvått och gjort till sin.
Oscar Blomgren berättar att Fred Bloom var god vän till makarna Blomgren. De hade firat sitt bröllop vid Chicagos Sjunde kår där Bloom då var kårledare i början av 1900-talet. Men det skulle dröja innan de möttes igen. Bloom hade då avgått som frälsningsofficer och utbildat sig till pastor i Missionsförbundet. Men hans liv hade kantats av problem och vännerna Blomgren kände inte igen honom när han 1917 oväntat kom på besök till dem i Chicago. De hade då blivit kårledare vid samma kår Sjunde kåren där. Bloom var nu inte längre pastor utan sysslade med en agenturverksamhet och verkade ledsen, dyster och misslynt med både sig själv och andra. Detta var just strax efter nyårshelgen 1917. Under julhelgen veckan före hade vid kåren introducerats en ny julsång till en melodi av en ung musikant från Norge, Alfred Dulin, som då bodde hos Blomgrens. Fru Blomgren ville muntra upp Bloom och sjöng denna julsång flera gånger för Fred Bloom. Så började han sjunga med. Plötsligt bad han om ett papper och efter en stunds tystnad fanns fem strofer skrivna på en ny text till samma melodi. ”Pärleporten” var född! Han skrev ner sången med rubriken ”För blodets skull” i fru Blomgrens sångbok. Efter ytterligare en stunds allvarligt samtal lämnade Fred Bloom vännernas hem och de skulle aldrig mera träffas.
En sångevangelist, vid namn Elsa Alvin, från Örebro besökte USA åren 1929-1930. Det var hon som sedan gjorde sången känd och omtyckt. Det sägs också vara hon som något ändrade på ordens formulering och gav den namnet ”Pärleporten”. När den Ekumeniska Sång- och Psalmboken utkom 1990 fanns ”Pärleporten” med som nr 235 och finns alltså idag med i många kyrkors gemensamma sångskatt. Denna sång har haft en spännande ”resa” in i mångas hjärtan, spridit glädje och förtröstan. En vid tillkomsten förtvivlad människa har genom texten fått dela sin erfarenhet om hur Guds kärlek i Jesus Kristus ger upprättelse och ett nytt liv.
Som utmaning och målsättning har Frälsningsarmén vid nyårsskiftet lanserat ett nytt motto för just det året. De konstnärligt utformade affischerna skulle understryka budskapet i mottot, ge reflektion och väcka till uppfordran genom årets slagord.
Förutom affischerna trycktes också vykort med samma motiv som här visas exempel på.
1972 var Frälsningsarméns 90-e år i Sverige sedan början 1882. Då var Frälsningsarméns klassiska motto SVERIGE för KRISTUS också årets motto. Med minitext finns också att 1972 var ”Barnens år”.
Affischen 1976 med en tänd och en ännu inte tänd fackla, skulle mana till TÄNDANDE TRO, en VÄRLDSVID VÄCKELSEKAMPANJ. Det mottot utgick från Jesusordet i Lukas 12:49: Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann!
1983 var det första året efter hundraårsjubileet i Sverige och då var mottot NUET OCH FRAMTIDEN. På den affischen skildras mottot av en ”gammaldags” såningsman, som sår säden för hand, men också att säden sedan spirar i ett fullmoget ax.
Bibelordet i Hebreerbrevet 13:8 Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet, understryker detta motto.
Bilden från 1984 visar framsidan på Frälsningsarméns ÅRSBOK detta år, men det är samma tecknade symbol som på mottoaffischen. KRISTUS VÄRLDENS HOPP illustreras genom två händer som lyfter jordgloben mot korset.
Mottot JAG BEHÖVS, DU BEHÖVS, GUD BEHÖVS varade under åren 1987-88. Pusselbitarna fick då ge ledtrådar till de olika dimensionerna. Bilden utgick från bibelversen Joh. 15:12 där Jesus säger: Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.
Scenen är Värnamo 1878. Vem är hon, kvinnan, som sitter där under lyktans bleka sken, lite stram, andaktsfull och intensivt lyssnande?
Hanna Cordelia Ouchterlony hade fått en god men kanske lite ovanlig uppfostran, född den 14 september 1838 som äldst i syskonskaran. Släkten Ouchterlony härstammade från Skottland. Pappan Fabian Constantin Ouchterlony hade läst juridik och fått tjänst i Småland, där han köpte gården Norrhorja i närheten av Värnamo. Han titulerades sedan häradshövding. Hans fru Hilda beskrevs som en sällsynt kvinna med mycket av godhet och tålamod också mot de som hade det svårt. Hanna var en tänkare, ville hellre läsa än leka och tog gärna hand om sina yngre syskon. Genom kontakter vistades hon i Finland och arbetade också i en familj i Stockholm. Men när hon efter sju år i huvudstad kom hem till föräldrarna beslöt hon att stanna hemma. Familjens ekonomi behövde också tillskott. En bokhandel i Jönköping skulle öppna filial i Värnamo och Hannas glädje över böcker gjorde henne nu till en mycket engagerad bokhandlerska. Till långt in på nätterna satt hon uppe och läste. En annan glädje under denna tid var de baler dit hon blev bjuden. Men mer och mer förändrades denna känsla till tomhet och hon drogs till kristna sammankomster. Hon lyssnade till präster och predikanter, men fick inte de svar hon önskade. Hon sökte själv i Guds ord och andra böcker. När hon läste Sören Kierkegaards böcker påverkade dessa henne mycket. Hela livet från det att hon tog hand sina småsyskon hade ett varmt hjärta för barnen, syskonbarn i familjen och andra. Hon samlade också en skara barn för undervisning i en söndagsskola, men försökte även hjälpa dem på andra sätt.
När man i Laura Petris bok ”Hanna Cordelia Ouchterlony” läser om hennes bakgrund, så framkommer bilden av hur hennes pappas känsla för det rätta i juridiken präglat henne, men också det goda modershjärtat som stod henne så nära. Hon var mycket bedrövad när mamman dog 1873 och hon fick ta ett större ansvar för pappan och familjen.
Hanna var 40 år gammal 1878 när hon genom ett besök hos familjen Billup först fick möta den unge engelske predikanten. Det verkar som att detta öppnade något helt nytt för henne. Hon upplevde att här fanns den helighet som hon själv så länge sökt. Här fanns något som mötte hennes längtan efter frid och inre glädje. Så började här något nytt för Hanna Cordelia Ouchterlony, men också för Sverige då Frälsningsarmén fyra år senare – den 28 december 1882 – tågade in i huvudstaden. Mera om Den 28 december – klicka på länken http://youtu.be/pN6H3a84y90
Bilden, tecknad av Gunnar Widholm, illustrerar samlingen i Värnamo nybyggda stationshus. Den engagerade talaren är den 22-årig Bramwell Booth, som fått inbjudan att komma till Sverige för att vila upp sig hos familjen Billups. J.E. Billup var entreprenör vid järnvägsbygget Halmstad – Nässjö. Mannen bredvid Bramwell Booth är tolken en skotte vid namn William Duncan. Han arbetade just då på en bank i Värnamo. Industrialismen hade gjort sitt intåg i landet. Kommunikationerna eller med ett modernare ord – logistiken, hade tidigare varit ganska dålig. Man hade inte ens gemensam tid i Stockholm och Göteborg, hur skulle man då kunna göra upp tidtabeller för tågen, som skulle trafikera den nya järnvägen. Men en ny tid hade brutit in och banade ”vägen” för nya kommunikations sätt bokstavligen och för nya andliga rörelser. Läs mera om Bramwell Booth & Värnamo – klicka på länken http://bootheum.se/2010/01/25/bramwell-booth-varnamo/
Stridsropets Julnummer har under åren haft omslag med vackra konstverk som skildrat julens evangelium.
Där finns främst Maria med Jesusbarnet, men också Josef, om än ofta i bakgrunden eller som sidogestalt, där finns herdarna från Betlehems ängar och de vise männen eller de tre kungarna ridande på sina kameler sökande den nyfödde efter stjärnans vägledning.
Så här skildrar Bibeln Julens budskap: Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. Luk 2:4-7 När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare… När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.Matt 2:1, 10-11
En del av omslagen till Stridsropets Julnummer saknar hänvisning till vem konstnären är. Av de som finns med i bildberättelsen är följande signerade:
1939 Maria och Jesusbarnet – konstnär Kjell Berg
1946 Maria vilar vid sidan om krubban med Jesusbarnen – konstnär Gunnar Widholm
Baksidan 1957 De vise männen – konstnär Harper cop Belfrage
1948 Maria och Jesusbarnet – konstnär Gunnar Widholm
1953 De vise männen – konstnär M Sow(?)
Gunnar Widholm var en ofta anlitad konstnär i Stridsropet under många år. Han var tecknare och målare, född i Stockholm 1882 död 1953. Han har gjort reportageteckningar och kåserande teckningar men också kyrklig konst, altartavla bl.a. Grisslehamn. Och som syns i Stridsropen många målningar med bibliska motiv i starka klara färger.
Kanske någon har uppgifter om de övriga konstnärerna?
Att frimärken kommunicerar har många användare tagit vara på när man beslutat vilket frimärke man ska sätta på brevet eller vykortet till en speciell mottagare. Språket är ibland kanske lite sofistikerat eller kräver en viss uttolkning. Men en del frimärksutgåvor talar verkligen själva sitt tydliga språk. Frälsningsarmén med sin internationella utbredning har funnits med i olika länders utgåvor vid särskilda jubileum eller motiv som illustrerat verksamheten, något som inspirerat inte bara filatelisterna inom de egna leden utan också andra samlare. Ett mycket vackert frimärke med general Eva Burrows i centrum omgiven av landets och Frälsningsarméns flagga är utgivet i Antiqua och Barbuda. Det är ett litet örike i Västindien. Men frimärket har inget årtal?
Två frimärken visar Frälsningsarméns internationella 100-års högtid 1965 med dels en utgåva från Storbritannien prydd med drottning Elisabeth och dels en enklare version från USA.
William Booth började sin evangeliska verksamhet som predikant i Östra London 1865. Det var där och då han fick sin speciella kallelse och vision som ledde till framväxten av först Östra Londons Kristna Mission, senare Kristna Missionen när verksamheten spreds. 1878 skulle skrivas ett upprop om bidrag till verksamheten. Hans merarbetare skrev att vi är en ”frivillig armé”. Detta tyckte inte William utan i stundens ingivelse ändrade han det till ”Salvation Army”, frälsningsarmé. En tillfällighet eller gudomlig inspiration? Men efter namnbytet började verksamheten växa på ett helt nytt sätt. William och hans fru Cathrine finns med på ett vackert och innehållsrikt frimärke från Monaco ett hundra år senare 1978. Frälsningsarmén heter på franska ”Armee du Salut”. På det frimärket finns symbolerna, musikanter men också i mitten ”Julgrytan”, som är aktuell nu i december. Veckorna före jul samlar Frälsningsarmén genom Julgrytan in pengar till behövande för utdelning inför helgen.
Julgrytan finns också illustrerad på ett frimärke från Finland.
Ofta ingår då i traditionen också att en grupp frälsningsmusikanter spelar och sjunger julsånger ”carols” vid grytan. På frimärket från Belgien illustreras det tydligt med fallande snöflingor.
Frälsningsarmén har som många andra organisationer och kyrkor själv gett ut egna ”välgörenhetsmärken” att klistra på julposten. Dessa märken har sålts för att ge intäkter vid särskilda tillfällen eller för att bidra till julinsamlingen. Här finns en fin serie tecknade julmotiv utgivna någonstans av ”The Salvation Army”, men årtal saknas och även ursprungsland.
Be the First to Comment 
Filmen finns fortfarande, genom Agape Sverige och Tord Larsson, nu som DVD med över 20 olika språk att välja mellan.
Fyndcentralen, Roland Bengtsson, Jörn, hade lanserat Veckans Bibelbilder och Seriebibeln på svenska som han var angelägen att få ut till skolan. Vi kunde genom hans generösa erbjudanden dela ut en Seriebibel till varje klass och intresserad lärare.
