Denna artikel skulle kunna ha flera olika rubriker förutom ovanstående: Industrihemmet på Kolargatan, Verkstadshemmet med Myrorna eller ”Sagan är all”. För medan detta material om en av Frälsningsarméns stora sociala institutioner i Stockholm har förberetts så har nu den siste verksamhetschefen Matz Mjörnheim meddelat att Värtahemmet har stängts.
Hemmet och verksamheten i Hjorthagen i Stockholm har varit av lite skiftande slag, men nu under lång tid som ett lågtröskelhem för 42 stockholmare, män med aktivt missbruk eller psykisk sjukdom.

Enligt Frälsningsarméns historiebok ”Korsets Färger Bära” del 1, så var bakgrunden att verksamheten började här 1917 då man övertog en träviVärtahemmet_nya_Fastighetera_Kolargatan_byggs_1967lla där ”Vita Bandet” (en nykterhetsorganisation) tidigare drivit matservering och café för Värtahamnens folk. Tidigare hade en liknande verksamhet drivits av Frälsningsarmén på Söder men de lokalerna hade eldhärjats och Industrihemmet flyttades 1938 till Hjorthagen.

I slutet av 1950-talet fick Industrihemmet drivande föreståndare i majorerna Johan och Ruth Baronowsky som tillsammans mÖverste_&_fru_Johan_&_Ruth_Baronowsky_1990ed de tre barnen Jan, Peter och Pia kommit hem till Sverige efter en tids förordnande i Frankrike. De flyttade in i lägenheten som fanns i det gamla trähuset. Sonen Peter har för www.bootheum.se skrivit en levande och personlig skildring av sin barndom och uppväxt i Hjorthagen. Klicka på länken och läs: Värtan_barndomsminnen_PeterBaronowsky

Under många år tjänade Värtahemmet sin funktion och sitt uppdrag att finnas till för män i Stockholm som levde på livets skuggsida. De människor som William Booth såg redan vid 1800-talets sista decennium i London och utgjorde grunden för hans då brännande skrift ”I mörkaste England och vägen ut”, se länken
http://bootheum.se/2011/08/31/i-morkaste-england-och-vagen-ut/

Det moderna och för verksamheten väl anpassade Industrihemmet invigdes 1968 på Kolargatan 2. Den stora fastigheten inrymde gästernas rum, matsal, kök, gemensamt dagrum, personalens lägenheter och kontor. Ett fristående verkstadshus var utrustat för möbelsnickeri, tapetserarverkstad, bokbinderi och tryckeri. Myrorna fick också nya moderna lokaler som fortfarande används för deras största affär i Stockholm.

Hundra år efter William Booth skrev ner sin vision gjorde Torbjörn Påhlman i samarbete med Elin Marklund 1996 filmen ”Droskhästens privilegium” för att skildra Frälsningsarméns verksamhet vid Värtahemmet i Stockholm.
Visas här i förkortad version:

Tidigare har publicerats om Industrihemmet, se länken http://bootheum.se/2009/09/22/industrihemmet-vartan/

Nu är Värtahemmets ”saga all”, gästerna har flyttat och verksamheten lags ned. ”Allt för dyrbar renovering av byggnaderna” är motiveringen. Men genom de år som den funnits har många män fått uppleva ett ”hem” i Värtan därför att de inte haft något annat hem, verksamhetschefer och personal som haft önskan att se den enskildes behov och värde som människa.
Förhoppningen nu är att Frälsningsarmén i William Booths anda ska fortsätta att fylla dessa basala behov även om det inte sker just på Värtahemmet.

Text: Barndomsminnen från tiden på ”Värtan” – Peter Baronowsky
Artikel Text & Layout: Ingrid Albinsson, December 2015
© Bilder och Film ur Frälsningsarméns Arkiv
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv