Även den som idag 2011 vandrar en mörk kväll på Whitechapel Road i East End, London kan förstå något av den förtvivlan men också iver som fanns hos William Booth år 1890 när han satte sin sociala plan på pränt. Han hade då sedan 1865 levt och verkat bland folket i östra London. Han hade tagit människorna och situationen så till sitt hjärta och i sina tankar att visionen blivit verklighet i ”The Salvation Army”, Frälsningsarmén. Första Högkvarteret låg just på Whitechapel Road.

Vid denna tid hade H.M. Stanley gett ut berättelsen om sin resa ”i det mörkaste Afrika”, en då till största delen okänd världsdel. Detta gav William Booth idén att jämföra och så tillkom rubriken ”I mörkaste England” men också ”vägen ut”. Booth menade att det engelska samhället led lika mycket som i Afrika fast på annat sätt med social missär, nöd och brister. Människorna behövde hjälp till en dräglig och värdig tillvaro. Han skrev (citat ur kap 2):
Målet är att åt de utblottade bereda förmåner efter samma måttstock som för en droskhäst i London. Varje droskhäst i London har tre ting: Skydd för natten, foder för magen och arbete, genom vilket han kan göra rätt för sin föda… droskhästens privilegium.
Då han stupar hjälps han upp och så länge han lever har han föda, husrum och arbete. Denna lott, fast anspråkslös, är mer än vad miljoner av våra medmänniskor i detta land har för närvarande. Kan droskhästens privilegium ges åt mänskliga varelser? Jag svarar ja.

I boken berättas sedan ingående om detta ”åtagande i jätteformat”.
Man ska ge hemlösa mat och logi, men också arbetsförmedling, möjlighet till få arbete i fabriker och verkstäder, t.ex. skomakare och paraplymakare, hushållsbrigad med uppsamling för återvinning av t.ex. tidningar, trasiga korgar och gamla leksaker.
På landet finns motsvarigheter att ge arbetsmöjligheter i jordbrukskolonin med djuruppfödning, mejeri, trädgårdar, fruktodlingar och växthus.
En vision var också att genom emigration starta jordbrukskolonier i andra länder. Frälsningsarmén fanns vid denna tid redan i många länder och det var möjligt att driva denna emigrationsbyrå och vara säker på att emigranterna togs väl om hand i det nya hemlandet.

William Booths plan var mycket omfattande och innefattade en handlingsplan att hjälpa människor i nöd till både kropp, själ och ande. Alltsedan första tiden i London hade han insett att en helhet var nödvändig för att hjälpen skulle ge resultat.
Boken var en stridsförklaring, som blev sin tids bästsäljare och väckte våldsamt uppseende i alla samhällsklasser både lovord och hård kritik. Men efter ett år var upplagan uppe 200 000 ex. och har översatts till många språk. All vinst överlämnades av William Booth till ”Mörkaste England”-planen.

Flera svenska upplagor har utkommit av boken ”I mörkaste England och vägen ut”.   Den senaste utkom 1990 i samband med att Frälsningsarméns Socialtjänst i Sverige fyllde 100 år.
Dåvarande territorielle ledaren, kommendör Anna Hannevik skrev: ”Boken kommer inte ut som en minnesbok utan som en utmaning till att i vår tid se möjligheterna och göra något av dem… Jag rekommenderar boken för alla som utifrån vår historia vill förstå något av det vi gör idag.”

Mera finns på http://www.salvationarmy.org.uk/history

© foto: Stefan Örtenblad
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv