Namnet och personen Lars-Göran Willner kan förknippas med många konstnärliga områden.
Han var mångbegåvad som musiker, sångförfattare, bildkonstnär och programledare i radion. Detta gjorde honom till en välkänd profil både inom och utanför Frälsningsarmén. Hans yrke var inom skolans värld, att som yrkesvalslärare och lärare i samhällskunskap vägleda unga människor vidare ut i livet. Hela livet sedan tonåren var han själv frälsningssoldat och verkade i Nässjökåren.
När ungdomskören ”The Heaven Singers” bildades i Nässjö var Lars-Göran Willner ledare. Det var då en pionjärverksamhet, kören blev mycket känd, medverkade i många arrangemang på divisions- och riksplanet och en förebild för andra ungdomskörer. En period var Lars-Göran Willner ledare för hornmusikkåren, men är kanske främst känd som författare till många sånger för strängmusik. Ofta var texterna på ett rakt språk som tog upp människors frågor och funderingar, exempel på hans texter är: Vad betyder Jesus Kristus för dig? Är han livets stora verklighet? och Brukar du aldrig fundera? Livsfrågorna återkommer i Lars-Göran Willners bildkonst med teckningar, batik och vaxmålningar. Han genomgick Konstfack 1949-50. Motiven och utformningen var mycket detaljerad och gav många infallsvinklar på bildens tema. Han ville kommunicera genom sin konst. Det var ofta bibliska motiv med en Kristus gestalt i centrum. Tavlan ”Blod och Eld” (Frälsningsarméns motto) fanns i Aulan på Frälsningsarméns tidigare Riksungdomsgård Dragudden, Värmdö. Den utgavs också som vykort. Under slutet av sin levnad bodde han i Jerusalem och lärde sig då också att måla ikoner med stor framgång.
På 1970-talet gav Frälsningsarméns Ungdomsavdelning ut på initiativ av Sven Nilsson, senare kommendör, och hans bror Nils Nilsson en serie med ”Glädjepaket” för att aktualisera kristna barnsånger. Där var Lars-Göran Willner dirigent och en grupp barn från Nässjö medverkande med sång.
Som programledare i radions P1 och P3 gjorde Lars-Göran Willner sig känd långt utanför Frälsningsarméns sammanhang. Stridsropet nr 22, 1976, rapporterade att programmet ”Lova Herren min själ” sänts för 100-e gången! Där hade då från Sveriges Radios Jönköpingsstudio presenterats mer än 600 titlar. Det var en stor variation på inslagen från högstämd musik till andliga poparrangemang, läsarsånger och kristna barnsånger. Varje program hade sitt särskilda tema och han hade stor kontakt med lyssnarna, vid den tiden var det via brev eller telefon.
Endast ett år före Lars-Göran Willners bortgång 1998 gjorde han och makan Solgerd en resa till Kenya, då togs porträttbilden före resan. I Kenya, Östafrika, undervisade han i musik och tanken var att särskilt lära ut hornmusik.
Kommendör Sven Nilsson berättar: I Frälsningsarméns lokal i Leksand har det under flera år funnits en intressant presentation av livet vid en kår. På en vägg intill entrédörren hade en av soldaterna, Ingrid Niss, placerat en rad applikationer av textil som på ett intressant vis skildrar livet vid kåren.
När kårlokalen nu hyrts ut till annan kristen verksamhet tog någon bort tavlorna och placerade dem i ett förråd. Frälsningssoldaterna Maud och Torsten Wennsten från Smedjebacken fann, när de en gång 2011 besökte kåren, att tavlorna tagits bort. De samtalade med konstnären om tavlorna och kom överens om att man skulle ta en telefonkontakt med mig för att få ett råd. Vi kom fram till att tavlorna borde placeras i Frälsningsarméns arkiv i Stockholm och presenteras på www.bootheum.se så att flera kunde få glädje av dem.
Applikationerna ger en intressant beskrivning av vad som kan äga rum vid en frälsningsarmékår. Man ser på en tavla Frälsningsarméns vapen, emblemet, som en uppgående sol. Det var 1893 som kåren i Leksand öppnades och den har under åren varit en ljuspunkt för många i bygden. Under vissa tider har väckelsens eld brunnit och många har funnit en bärande tro. Aktiviteterna har varit många vid centralorten och i de omkringliggande byarna.
Söndagsskola och scoutverksamhet har betytt mycket för många barn och ungdomar och ungdomsledare har gjort stora insatser för det uppväxande släktet. Kontakten med folket har skett genom hembesök och försäljning av Stridsropet. Hemförbundet har varit av stor betydelse och kåren har haft ett rikt musikliv med många goda sångare och musikanter. Fanjunkare Gunnar Lehnbergs röst finns bevarad på FA:s grammofoninspelningar. Horn- och strängmusikkårerna har låtit höra sig. Friluftsmötena har haft stor betydelse och vid midsomrarnas stora folksamlingar har man alltid funnit en aktiv frälsningsarmékår, ofta med gästande musikkårer som spelat i Sammilsdalsgropen för tusentals lyssnare. Själv var jag som elvaårig hornmusikant med och spelade när Vansbro musikkår medverkade vid midsommarstångsresningen. Det hände också ibland att det ljöd frälsningsarmémusik ur högtalarna i pauserna vid ishockeymatcherna. Ingrid Niss, som skapat konstverken, har varit frälsningssoldat allt sedan sin tidiga ungdom. Under några år, när hon bedrev konststudier i Stockholm, var hon medlem av Stockholms femte kårs strängmusikkår. Hennes musikalitet kom väl till pass inom Frälsningsarmén.
När nu kårens aktiviteter har minskat och de gamla stridskamraterna ”befordrats till Härligheten” känner Ingrid Niss ett visst vemod. Hon skulle vilja att frälsningstonerna på nytt skulle ljuda i leksandsbygden. Troheten till ungdomstidens ideal finns dock kvar och hon tillhör de många trofasta frälsningssoldater i landet som upplever de heligas andliga gemenskap, men längtar efter att på nytt få dela glädjen av att sjunga de kära frälsningssångerna. Frälsningsarmén skulle behöva en kringresande representant som besökte de enskilda och ensamma frälsningssoldaterna i landet så att det på nytt igen kunde sjungas ”Ljude Herrens lov i våra bygder”.
Stridsropets Julnummer har under åren haft omslag med vackra konstverk som skildrat julens evangelium.
Där finns främst Maria med Jesusbarnet, men också Josef, om än ofta i bakgrunden eller som sidogestalt, där finns herdarna från Betlehems ängar och de vise männen eller de tre kungarna ridande på sina kameler sökande den nyfödde efter stjärnans vägledning.
Så här skildrar Bibeln Julens budskap: Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. Luk 2:4-7 När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare… När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.Matt 2:1, 10-11
En del av omslagen till Stridsropets Julnummer saknar hänvisning till vem konstnären är. Av de som finns med i bildberättelsen är följande signerade:
1939 Maria och Jesusbarnet – konstnär Kjell Berg
1946 Maria vilar vid sidan om krubban med Jesusbarnen – konstnär Gunnar Widholm
Baksidan 1957 De vise männen – konstnär Harper cop Belfrage
1948 Maria och Jesusbarnet – konstnär Gunnar Widholm
1953 De vise männen – konstnär M Sow(?)
Gunnar Widholm var en ofta anlitad konstnär i Stridsropet under många år. Han var tecknare och målare, född i Stockholm 1882 död 1953. Han har gjort reportageteckningar och kåserande teckningar men också kyrklig konst, altartavla bl.a. Grisslehamn. Och som syns i Stridsropen många målningar med bibliska motiv i starka klara färger.
Kanske någon har uppgifter om de övriga konstnärerna?
”Oss är en Frälsare född”, julnattens budskap kommer till oss också i år.
Det når oss i vackra bilder, i julkrubbans figurer, i de välkända sångerna, i den högtidliga musiken och i andaktens ord.
Men bilderna är inte bara till för att skapa en stämning, de visar på den kristna trons grund att Gud verkligen kom till jorden i barnet i Betlehem. Stridsropets Julnummer har många år haft omslag med konstnärliga bilder. Se bildberättelsen som visar omslagen år 1944 och 1949. Lyssna till klassiska Silent Night från ”A Christmas Festival”. Begrunda tankarna för 24 December ”… I kväll besöker oss ännu en gång en natt som vi kallar för julnatten. En stilla och helig natt sänker sig över vår jord. För många är det en plågans natt i ensamhet och nöd. För många har förändringar uppstått sedan förra gången denna speciella tid var. Upp stiger frågan mot himmelens tron: ”Var bor Gud, var är…?” Ja, var är han den barmhärtige och trofaste? Var är han, min själs vän?
Lyssna nu när den stilla och heliga natten sänker sig över oss. Det är inte bara mänsklig suckan som hörs. Det kommer ett bud från höjden. Hälsningen är att i Betlehem kommer Gud till dig genom barnet Jesus. Idag är Betlehem dig närmare än du vet. … ”
För att inspirera frälsningssoldaterna och officerarna till förnyat engagemang har Frälsningsarméns ledning genom åren gett speciella årsmotton. Dessa motton har illustrerats och poängterats genom att särskilda affischer tagits fram.
Dessa affischer sattes upp på framträdanade platser i kårlokalen och affischen blev som regel utgångspunkten för predikan på Nyårsdagen det aktuella året. Sedan levde man med mottot under hela året och det återkom i verksamheten på olika sätt. Om rikskongress hölls var mottot också ofta kongressens tema och motto i de mötena och samlingarna.
Här är några exempel på mottoaffischer. 1932 slog man på trumman“Dragen vidare“. Det var då 50 år sedan Frälsningsarmén började i Sverige och “trupperna”skulle inspireras i Jubileumsfälttåg och ekonomin befästas i en Jubileumsinsamling.
1950 “Ungdomens år”, aktualliserades konkret med en byggnadsarbetare. Men det finns också ett allvar inte bara i färgen men att Jesus Kristus var utgångspunkten för ungdomens år.
1954 fanns flaggan, bibeln och botbänken i centrum, mottot var “NU är frälsningens dag“.
Bibelorden som citeras på affischen är 2 Kor 6:2: “Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag” och
Joh 6:37: ”Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort.” (övers. Bibel 2000)
1965 “Ett sekel i Guds och mänsklighetens tjänst” Det var 1965 100 år sedan Frälsningsarméns grundläggare William Booth fann sin vision och kallelse bland människorna i East End i London.
Detta hundraårsjubileum firades internationellt över hela den dåvarande frälsningsarmévärlden. Många var de salvationister som också 1965 marscherade efter fanan eller fanorna vid den speciella 100-års kongressen i juli månad i London.
1982 firades under hela året på många platser och många sätt det svenska Hundraårsjubileet.
Det hade då gått 100 år av frälsningsarméverksamhet i Sverige sedan den lilla gruppen på fem personer med Hanna Ouchterlony i spetsen “öppnad eld” på Ladugårdslands teatern i Stockholm.
Affischen och mottot visade tydligt på var grunden fanns men också den vidare utvecklingen KRISTUS – VÅRT HOPP – VÅR FRAMTID.
Copyright & foto: Stefan Örtenblad, Frälsningsarméns Arkiv
Frälsningsarméns verksamhet och personer som funnits i samfundet har avbildats i oljemålningar, pennteckningar, akvareller och andra tekniker.
Oftast kan man finna en uppriktig tanke bakom konstverket, man vill lyfta fram något väsentligt, en händelse, situation eller en person som påverkat konstnären.
Tavlan (till vänster) med frälsningsarmémusikanter och sångare har senast hängt i Frälsningsarméns tidigare Högkvarters Bönerum. Den har signaturen: HENNING SUNDIN.
Den vittnande eller predikande kvinnliga frälsningssoldaten har högra handens pekfingret lyft.
Det är Frälsningsarméns speciella hälsning, som vill påminna om att vi tror på Gud, är på väg, har medborgarskapet i Guds rike och att målet för livsvandringen är den himmelska världen.
Signaturen på den tavlan är: MASON.
Motivet med musikanter som spelar julmusik, engelska carols, är vanligt och finns i många versioner.
De lyssnande barnen, julgranen på stadens torg och byggnaderna ger ett svenskt intryck. Signaturen på denna tavla är: Kl ys 48.
Kanske någon som här ser tavlorna kan ge oss mera upplysningar om dessa konstverk?
Skriv i så fall en kommentar om det Du vet!
Copyright & Foto: Stefan Örtenblad, Frälsningsarméns Arkiv
Be the First to Comment 
Namnet och personen Lars-Göran Willner kan förknippas med många konstnärliga områden.
På 1970-talet gav Frälsningsarméns Ungdomsavdelning ut på initiativ av Sven Nilsson, senare kommendör, och hans bror Nils Nilsson en serie med ”Glädjepaket” för att aktualisera kristna barnsånger. Där var Lars-Göran Willner dirigent och en grupp barn från Nässjö medverkande med sång.
Stridsropet nr 22, 1976, rapporterade att programmet ”Lova Herren min själ” sänts för 100-e gången! Där hade då från Sveriges Radios Jönköpingsstudio presenterats mer än 600 titlar. Det var en stor variation på inslagen från högstämd musik till andliga poparrangemang, läsarsånger och kristna barnsånger. Varje program hade sitt särskilda tema och han hade stor kontakt med lyssnarna, vid den tiden var det via brev eller telefon.
