Posted by admin on 2011/11/21 under Socialt | 
En skrift med titeln Slum- & Räddningsverket, utgiven 1892, har en framsida med en ”Livboj”. 
I sin tecknade enkelhet beskriver den tydligt hur Frälsningsarméns ledare då såg på den sociala verksamheten som de senaste åren vuxit fram ur behoven som fanns i det svenska samhället. Städerna som expanderade på grund av industrialismen ”hann inte med” utan präglades av dåliga bostäder, fattigdom, sjukdom och nöd. I denna trångboddhet var det många kvinnor och barn som särskilt hade det svårt. Frälsningsarméns socialarbetare kallades ”slumsystrar”, därför att det var just i slumområdena de levde och arbetade.
I broschyren med livbojen berättas på ”LÖSA BLAD” om hur arbetet har utvecklats: ”Våra Slumofficerare besöka ej allenast de fattiga då och då utan de bo i fattigkvarteren, äro närmsta grannar till de fattiga i de sämsta hus och de sämsta kvarter av staden. Därifrån gå de omkring och kanske mer med sina liv än med sitt tal predika de om en frälsare, mäktig att upplyfta och rädda ur det djupaste djup af synd och förnedring.”
Det började med två slumofficerare 1890. Sedan utökades skaran och två år senare finns 24 slumsystrar, som varje dag och varje timme på dagen gav sina krafter för de fattigaste bland de fattiga. Det var endast kvinnor anställda inom denna gren av Frälsningsarméns arbete. 1892 fanns åtta slumstationer, tre i Stockholm och en i vardera Göteborg, Kristianstad, Norrköping, Eskilstuna och Jönköping.
Slumsystrarna besökte de fattigas hem, skötte de sjuka, såg till barnen, skaffade mat och annat understöd, gav råd av olika slag både andligt och kroppsligen. När de kunde samla husets invånare blev det en husandakt för att ge tröst och försöka rädda ”själarna” som annars ofta for illa i slagsmål och dryckenskap.
Den första chefen för slumverksamheten blev Hedvig Lagercrantz. Trots att hon själv var född och uppvuxen i rik familj hade Hedvig fått uppleva en kallelse att göra en insats för de mest utslagna i samhället.
Hon och maken Herman tillhörde de svenska pionjärerna. I boken ”I skilda världar” kap 7 berättar Herman Lagercrantz om deras vistelse i England 1888-89, där finns också utdrag ut Hedvigs dagbok och brev.
Hon fick följa med en av Frälsningsarméns ledare till East End, nära Whitechapels järnvägsstation. De gick genom trånga gator och ruskiga hus. Mitt i detta fanns en ”slumstation”. Officerarnas rum var rena och deras glada ansikten stod i bjärt kontrast till allt elände. Men de fattiga, som Hedvig besökte tillsammans med officerarna, hade det så smutsigt att det var svårt att beskriva, söderslagna möbler och trasiga fönsterrutor. I ett rum kunde en till två familjer bo med var sin barnaskara. De kom också in i den del av East End där massmördaren ”Jack the Ripper” vid denna tid ännu drev sitt hemska hantverk. Hans första mordoffer sägs ha varit just en slumsyster.
Hedvig fick se hur slumofficerarna skurade golv, tog hand om barnen och tände värmande brasor. Denna ”predikan” tog Hedvig med sig hem. Hon insåg att också i vårt land behövdes ”Slum- och Räddningsverket”.
1891 togs ett foto med Hedvig Lagercrantz omgiven slumsystrarna. För att se alla namnen på slumsystrarna – klicka på bilden.
Några år senare togs ett liknande foto av en slumsystergrupp fast med Elisabet Liljegren, som efterträdde Hedvig Lagercrantz och senare kallades “slummens överste”, i mitten. Läs om henne på följande länk http://bootheum.se/2009/10/20/slummens-overste
Copyright & foto: Frälsningsarméns Arkiv
Posted by admin on 2011/11/14 under Kvinnan i Frälsningsarmén |
Kommendör Sven Nilsson inleder:
Major Ingvar Fallström är en pensionerad Frälsningsofficer, som trots kroppsliga problem har livslågan brinnande. Han har skrivit en livsberättelse om sin fru Stina, som avled 1991. Berättelsen är av mig betitlad ”Ett levande liv”, ty det är det som skildras.
Sång nr 615 i Frälsningsarméns Sångbok, Korsfararsången, har en rad där det står ”Strid och möda blir med honom (Kristus) heligt äventyr”. Det är ett heligt äventyr Ingvar Fallström beskriver.
Ur del 1 – Barn- och ungdomstiden:
Stina föddes i Västra Ämtervik, som ligger cirka 15 kilometer söder om Sunne. Mitt över sjön Fryken ligger Östra Ämtervik med gården Mårbacka som var Selma Lagerlöfs födelseplats och boplats. Stina och Selma skulle mötas. Stina växte upp i Sunne. Hennes fostermor, Astrid Olofsson, var engagerad i Frälsningsarmén…
Det blev naturligt för Stina att komma med… När åldern var inne invigdes hon till ”solstråle”. De heter ju numera miniorscouter. Men att kallas solstråle passade bra för Stina.
Läs hela – klicka på länken - Stina_Fallström_Barn-och Ungdomstiden_Del_1
Ur del 2 – Livet som frälsningsofficer:
Stina fanns med i de flesta arrangemang för ungdomar som anordnades i divisionen… 
Tonåringarna reste på somrarna ut på evangelisationsresa som ”Korsfarare”. De spelade och sjöng samt vittnade om sin tro på Jesus… Ett år var de i norra Sverige, bl.a. Kiruna, och Rovaniemi i Finland. Stina var ett stort stöd på dessa resor. Hon fick många tillfällen att samtala privat med ungdomarna om deras andliga liv. Hon visar glad ett foto från Kiruna där man ser över 20 unga flickor och pojkar i röda rockar och blusar och alla har skyddshjälm på huvudet. De hade fått åka ner i gruvan för att se hur det är att vara gruvarbetare.
Läs hela – klicka på länken - Stina_Fallström_Livet_som_frälsningsofficer_Del_2
Ur del 3 – Order till USA:
Bay Ridge kår (USA)… Stina tyckte att man skulle starta ett ”kvällshemförbund” också. Många yngre damer kom då. 
De engagerade sig själva i programmet också. En var florist, hon talade om blommor. En annan logoped och hon gav goda råd om fötter. En tredje hade en skönhetssalong. Stina blev försökskanin den kvällen. Ansiktet smetades in med vit kräm för att behandlas. Ingvar kom just in för att hälsa på medlemmarna. Han såg inte att det var Stina som satt där insmord, utan frågade om de sett till Stina någonstans. Damerna hade svårt att hålla sig för skratt, men Stina kunde ”hålla masken”. Hon älskade gruppen av unga kvinnor som var så kreativa.
Läs hela – klicka på länken – Stina_Fallström_Order_till_USA_Del_3
Ur del 4 – Nya Order i Sverige:
Tal av Stina i närradion: Ett bibelord, som jag tycker mycket om ”Glädjen eder i Herren alltid, åter vill jag säga Glädjen er.”… Låt mig berätta om en spårvagnsresa här i Göteborg… Då jag kom in på spårvagnen märktes den glada och fina stämningen där. Spårvägsföraren hade den här dagen tagit som sin uppgift att glädja sina passagerare. När han ropade ut hållplatsnamnen, hade han extra kommentarer också. ”Skolgatan – här har vi den lyckliga gatan”. Han tänkte väl på barn- och ungdomsåren. Jag tittade ut och såg då Frälsningsarméns Första kår, som låg där i hörnet på Skolgatan. … Min tankeverksamhet kom igång. Visst fick jag börja vandra på ”Lyckliga gatan” i tidiga barndomsdagar… Denna glädje har fördjupats under de många åren sedan dess, därför att han som frälste mig har varit med på min vandring.
Läs hela – klicka på länken – Stina_Fallström_Nya_Order_i_Sverige_Del_4
© Foton: Privat & Frälsningsarméns Arkiv
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv
Posted by admin on 2011/11/07 under Vykort i Frälsningsarmén |
Ingeborg och Olof Strandlund är 1919 missionärer på Java. Han kom till Java i januari 1912 och Ingeborg, född Nyman, hade först tjänst i Japan men blev på grund av krigsförhållandena där överflyttad till Indonesien. De gifte sig 1917 då Olof var stationerad vid ögonsjukhuset i Semarang. När Ingeborg skrev Julhälsningen 1919 till sin vän på Frälsningsarméns slumstation i Västerås var de föreståndare vid den s.k. spetälskekolonien i Surabaja. De tjänade sedan ytterligare 20 år i Indonesien.
Frälsningsarméns Kongress 1926 producerade ett vykort på en exotisk gäst. Var kongressgästen 1926 också från Indonesien? Baksidan på vykortet är utan påskrift.
Vykortet med Ellen Olsson längst fram till höger föreställer troligen gruppen på tjugo flickor med vilka hon företog en lång resa i Europa. Hon hade efter en kort tid i Indien blivit föreståndare för flickskolan i Satara. Resan gjordes för att väcka missionsintresse och den fick också mycket stor publicitet. Det blev en “missionsväckelseresa” (enl. Sigfrid Wikfeldt, Frälsningsarmén i Världsmissionen, del II, sid 174). Där berättas också att alla tjugo flickorna senare själva blev frälsningsofficerare (motsv. pastorer), när de nått den åldern. Ellen Olsson var utgången från Karlshamn och tillhörde den stora skaran Skandinaviska frälsningsofficerare, som 1914 vid en högtid i Stockholm, avskiljdes för missionsarbete.
Stockholms Första kår hade tidigt en musikkår, men vykortet har ingen datering. 
Däremot finns en trevlig hälsning på baksidan: “Till den som servera mig den goda gröten” och trycket berättar att portot vid denna tid var: Lokal 2 öre, Inrikes 4 och Utrikes 5 öre.
Brigadör Richard Jacobsén blev kårledare på Stockholms Första kår, Templet år 1943.
På detta vykort har han samlat tre av sina assistenter, årtalen för assistenttiden inom parantes, från vänster ses kaptenerna: Martin Högberg (1945), Sture Kjellgren (1944) och Sven Nilsson (1943).
Baksidan är ett tack från Brigadören själv.
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv
För att se förstoringar: Klicka på respektive vykort.
I broschyren med livbojen berättas på ”LÖSA BLAD” om hur arbetet har utvecklats: ”Våra Slumofficerare besöka ej allenast de fattiga då och då utan de bo i fattigkvarteren, äro närmsta grannar till de fattiga i de sämsta hus och de sämsta kvarter av staden. Därifrån gå de omkring och kanske mer med sina liv än med sitt tal predika de om en frälsare, mäktig att upplyfta och rädda ur det djupaste djup af synd och förnedring.”
Slumsystrarna besökte de fattigas hem, skötte de sjuka, såg till barnen, skaffade mat och annat understöd, gav råd av olika slag både andligt och kroppsligen. När de kunde samla husets invånare blev det en husandakt för att ge tröst och försöka rädda ”själarna” som annars ofta for illa i slagsmål och dryckenskap.
Hon och maken Herman tillhörde de svenska pionjärerna. I boken ”I skilda världar” kap 7 berättar Herman Lagercrantz om deras vistelse i England 1888-89, där finns också utdrag ut Hedvigs dagbok och brev.
