01 Feb 2011

Arbetet för Döva och Synskadade

I januari 1894 var Frälsningsarméns grundläggare general William Booth på besök i Stockholm. Vid ett av mötena fanns en dövstum kvinna med. Generalen iakttog detta och frågade: ”Vem kan vägleda henne?”
Det visade sig då att bland frälsningsofficerarna fanns en lärarinna, som arbetat med dövspråket. Hon tillkallades, fick vägleda kvinnan och be med henne vid botbänken. Detta blev början till Frälsningsarméns arbete bland döva och synskadade.
Det var kapten Oktavia Wilkens som kunde teckenspråket och snart utvecklades verksamheten. Vid denna tid hade samhället inte några resurser att ställa till förfogande då det gällde andligt arbete på teckenspråk utan behovet var stort. Efter drygt ett år, 1895, bildades en särskild kår för döva och efter några år utvidgades verksamheten att omfatta även blinda.

Frälsningssoldaten Fritz Pousette var både blind och dövstum. Kapten Wilkens hade hjälpt honom att finna en kristen gemenskap i Frälsningsarmén. 1905 blev han frälsningssoldat i Norrtälje och var så fram till sin död 1952. Pousette uttryckte själv att han var en lycklig människa trots sitt svåra handikapp.

Frälsningsarméns dövofficerare hade utbildning i teckenspråket och kunde även tala med de dövblinda genom att teckna i deras hand. De gjorde på många områden en pionjärinsats före det att samhällets tolkar fanns att tillgå. Under resorna ute i landet i de olika distrikten gjordes hembesök, hölls samlingar och gudstjänster som tecknades. På detta sätt bröts också isoleringen för dessa människor som inte kunde höra eller tala med andra. Senare tillkom också andra hjälpmedel genom talböcker och texttelefoner innan IT-tekniken bröt många av dessa barriärer.

Bibeln översattes också till punktskrift. Den höga stapeln på bilden är en enda bibel. Men vilket år togs bilden med överstelöjtnant Signe Holmgren? Det står inte angivet på fotot. Hon var ledare för ”Döv- och blindarbetet” 1918 – 1937 och efterträddes av Agnes Hallberg.
Frälsningsarméns tidning Stridsropet gavs ut som ”taltidning” första gången 1966.

Tre ”dövofficerare” som arbetat under senare tid är major Betty Ölmeklint, major Inga-Liz Persson-Stenberg och major Ruth Tufvesson.
Ruth Tufvesson har skrivit ner sin livsberättelse, klicka på länken http://bootheum.se/2010/06/14/ruth-tufvesson-dovarbetet/

Betty Ölmeklint verkade i Malmö och Skånedistriktet. På bilden till vänster tecknar hon i handen på en dövblind.
Inga-Liz Persson-Stenberg till höger är aven efter sin pensionering fortfarande aktiv och kontaktperson för arbetet i Örebro. (Foto: Per-Anders Thunqvist (PAT) 1961)