25 Jan 2010

Bramwell Booth & Värnamo

Att den väckelserörelse som utvecklats i östra London spreds till Sverige är en märklig historia.
I industrialismens spår byggdes ett stort antal järnvägar i Sverige. Eftersom England var ett föregångsland i detta hänseende kom den engelske järnvägsentreprenören mr J.E. Billup att bosätta sig i Värnmo medan man byggde järnvägen mellan Halmstad och Nässjö.
William och Catherine Booths äldste son Bramwell hade blivit hårt engagerad i verksamheten i England och beskrevs vid 22 års ålder 1878 redan som en man med starkt grånat hår. Han hade behov av vila och skulle idag kanske betecknats som “utbränd”. Föräldrarnas vänner familjen Billups hade därför inbjudit honom att komma till Värnamo för en tid av avkoppling.

Men Bramwell kunde inte hålla sig stilla utan hade väckelsemöten först i postkontoret, som var beläget i samma hus där Hanna Ouchterlony bodde med sin far. Därför blev det naturligt att Hanna, som några år tidigare hade upplevt en radikal omvändelse, flitigt besökte dessa möten.
Snart blev postkontorets lokal för liten och mr Billup lät iordningställa en improviserad plattform och bänkar i det nybyggda stationshusets väntsal.
Här talade Bramwell Booth två gånger om dagen i fjorton dagars tid med en skotte vid namn Duncan som tolk. Duncan tjänstgjorde på banken i Värnamo.

Hanna Ouchterlony, som då var 40 år och drev stadens bokhandel, blev gripen av förkunnelsen och denna nya rörelse. Laura Petri skrev i sin bok Hanna Cordelia Ouchterlony:
“Hennes eldfängda själ antändes av arméelden.Till sin syster yttrade hon impulsivt: Bland detta folk vill jag leva, dö och begravas.”
Hannas spontana yttrande förverkligades också. Den unge Bramwell Booth blev den 40-åriga Hanna Ouchterlonys biktfader och själaherde. Brevväxlingen, som följde under flera år efter det att Bramwell återvänt till London, betydde mycket inte bara för Hanna personligen och hennes religiösa utveckling utan kom också att prägla grunden för hur Frälsningsarmén från och med december 1882 kom att utformas i Sverige.

Upplevelsen i Värnamo beskriver Bramwell själv som banbrytande för den internationella utvecklingen.
Vid denna tid 1878 hade Frälsningsarmén inget arbete utan för England och man hade inte förkunnat sitt budskap på något annat språk än engelska. Här användes första gången en tolk.
Bramwell beskrev att han då “introducerade den metod för vittnesbörd och undervisning, som sedan praktiserats över hela världen av Frälsningsarmén, som skänkt oss massornas öra i många land i trots av att talaren ej kunnat annat språk än sitt eget.” En utveckling som fortsatt, idag 2010 finns Frälsningsarmén i 119 länder och i många av dessa måste man använda denna metod att arbeta med tolk.
Värnamo Tidning skrev också om hur stationshuset hade blivit “ett missionshus” enligt urklippet från oktober 1878.