20 Feb 2012
Omkring 1890 fann Frälsningsarméns folk i England att det fanns kvinnor och barn som arbetade 16 timmar om dagen utan matraster, i mycket dålig kondition och med mycket låg lön som tillverkade tändsticksaskar. Dessa tändsticksaskar hade plån med gul fosfor. Detta tillverkningssätt orsakade också vad man kallade ”fosforkäke”. Den gula fosforn, som är starkt giftig flög i luften, gick in i kroppen på arbetarna, orsakade mycket smärta och förstörde käkbenet, som ”ruttnade” och kunde även leda till dödsfall.
Med kännedom om detta öppnade Frälsningsarmen 1891 en egen ren och luftig tändsticksfabrik, där man i tillverkningen bytt den farliga gula fosforn mot röd fosfor, som inte alls hade de skadeverkningarna.
William Booth, Frälsningsarméns grundare, var initiativtagare till detta och han gav tändstickorna namnet ”Lights in Darkest England” (Ljus i Mörkaste England). Man ordnade också med bättre arbetsvillkor för de 100 som anställdes och de fick en mycket bättre lön.
Samtidigt lanserade Frälsningsarméns också en grupp som kallades “British Match Consumers League” (Brittiska Tändsticks konsumenter). Medlemmarna i den tog som sin uppgift att påverka specerihandlare och andra affärsinnehavare att gå över till att sälja just dessa tändstickor. Minst två gånger i veckan skulle man besöka handlaren tills de tog hem de nya tändstickorna.
När affärerna började ta hem och sälja de nya säkra tändstickorna blev de andra fabrikerna tvingade att ändra arbetarnas villkor. De insåg till slut även att den gula fosforn måste tas bort och den säkrare röda införas även i deras fabriker.
Tio år efter det att Frälsningsarmén öppnat sin tändsticksfabrik var det tydligt att detta initiativ hade nått sitt mål. Lönerna hade höjts för tändsticksarbetarna och villkoren hade blivit bättre. William Booth bestämde då att lägga ner sin fabrik och gick över att finna andra sätt att hjälpa människor i fattigdom och svårigheter.
Läs mera om William Booths Sociala Plan klicka på länken http://bootheum.se/2011/08/31/i-morkaste-england-och-vagen-ut/
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv