25 Jan 2011

Motstånd & Mod

”Under de sista åren af åttiotalet var vanligtvis alltid någon officer antingen i fängelse eller också under ständigt åtal, ledande till orimligt höga böter. Dessa tilltogs vanligen så höga som möjligt.” Så skriver pionjärerna Emanuel Hellberg och Herman Lagercrantz i boken ”10 ÅRS FÄLTTÅG”, som utkom 1893, den första boken om Frälsningsarmén i Sverige. I kapitel 8, som har rubriken ”Förföljelser och fängelse”, kan man läsa hur Frälsningsarmén utsågs ”till en slags allmän syndabock, på vilken lagts skulden för allt ofog, som bedrivits i staden.”

Frälsningsofficerarna, oftast unga ledare, fick bära skulden för det som fridsstörarna orsakade. Det berättas också om andra som på väg hem från krogarna i sitt berusade tillstånd sjöng och skrålade Frälsningsarméns sånger och då fick Frälsningsarméns ledare skulden för oron som spreds.

Av dessa som fick gå i fängelse var minst tio kvinnliga officerare.
Kapten Hildur Valfrida Karlsson var den första. Se länken http://bootheum.se/2010/11/22/fangelse-i-halmstad/

”Herrens Klara”, kapten Klara Hall blev den andra.
Hon hade inte iakttagit ett mötesförbud i Strömstad och fick därför åtta dygns fängelse i Uddevalla. Myndigheterna hade på många platser satt en tidsgräns för hur länge på kvällen ett möte fick hålla på. Om man inte slutade vid denna tid blev det böter eller som för Klara Hall fängelse.
Men hon skickade rapporter till Stridsropet, att hon trots umbäranden var lycklig, även tidigare hade hon lärt sig försakelse och att många bad för henne.

I ”10 ÅRS Fälttåg” görs följande uppräkning av de officerare som varit inspärrade i fängelse:
Augusta Härnström 41 dygn,
Jim Toft och Charles Källström 33 dygn vardera,
E. Hellberg 30 dygn, E. Esk, A. Rosenberg och Anna Karlsson 23 dygn vardera, Emma Erikson 20 dygn,
Th. Janson, Ida Ågren, Augusta Sandberg, Anna Engberg, J. Sundkvist, P. Thunell och E. Richter 13 dygn vardera, O.F. Sandberg 11 dygn, Hildur Karlsson 9 dygn,
H. Apelkvist, Klara Hall, Annette Anderson, F. Huzelius, K Dufberg, A. Bolander och Selma Sundin 8 dygn vardera samt 7 andra sammanlagt 64 dygn.
Detta summeras till en tid av 1 år 3 månader och 7 dagar. Men sedan konstateras att denna tid skulle varit dubbelt så lång om inte flera mycket stora bötesbelopp blivit av ”konungen efterskänkta”.
Emanuel Hellberg, en av författarna, tillhörde alltså själv denna grupp som fick sitta i fängelse.
Läs mera om honom länk http://bootheum.se/2010/09/27/emanuel-booth-hellberg/

Boken ”Korsets Färger Bära” del 1, sid. 125 – 158, har fakta och klipp från Stridsropet i kapitlet ”du förde oss in i fängelse…”.
Dessa skildringar från pionjärtiden talar om motstånd och oförståelse för denna nya kristna rörelse. De personliga citaten berättar hur Frälsningsarméns officerare, oftast mycket unga människor i tjugoårsåldern, visade stort mod. Men det var ett nytt sätt att föra ut budskapet och annorlunda för den svenska traditionen. Att många kvinnor var ledare väckte troligen också misstro.

Det som slutligen gjorde slut för förföljelser och fängelsestraff var att kungen Oscar II upphävde de lokala myndigheternas beslut. Frälsningsarméns folk höll särskilda bönemöten för kungen, hans hus och rådgivare på kungens födelsedag den 21 januari 1889. Denna bönekedja och många andra uttryck för orättvisan i förföljelserna gav resultat och i maj samma år kom beslutet.