Frälsningsarméns pionjärer i Sverige var till stor del mycket unga kvinnor, som blivit gripna av budskapet om Jesus Kristus. De var också villiga att lämna sin hemort, ge sig ut i tjänst för Gud och Frälsningsarmén som frälsningsofficerare (motsv. pastor). De sändes iväg till helt nya platser och fick då ta nya utmaningar för att möta människors behov både till kroppen och också själen. De talade och predikade men var också socialarbetare på olika sätt.

En av dessa unga kvinnor var kapten Hildur Karlsson. Hon var den första kårledaren i Halmstad men också dömd som första kvinnliga fånge i Sverige till nio dagars fängelse i Halmstad. Bilden är från Stridsropet 1888. Men trots motgångar och svårigheter fortsatte kapten Hildur Karlsson sitt engagemang och arbete som frälsningsofficer och kåren växte.

Många människor blev gripna av Frälsningsarméns sätt att verka och många blev frälsningssoldater.

Bland dessa unga var Elin Samuelsson som hade flyttat från Tingsryd i Småland. Genom familjen där hon arbetade mötte hon Frälsningsarmén och blev berörd av ett bönemöte i det hemmet, som hölls av några frälsningssoldater.

Några år senare blev bagaren Carl Hemberg, också han inflyttad från Småland, frälsningssoldat i Halmstad.
Han bar gärna sin röda frälsningsarmétröja under det vita bagarförklädet. På den större bilden ses han tillsammans med sina bagarkollegor som också var frälsningssoldater.

Om inte de första pionjärerna, de unga kvinnorna, varit så frimodiga och uthålliga att t.o.m. gå i fångelse hade livet säkert gestaltat sig annorlunda för många som idag är engagerade i Frälsningsarmén.

Denna pionjärverksamhet i Halmstad är också grunden i det som major Ingrid Albinsson i år har nedtecknat under rubriken “Kvinnor och tro”. 
Läs hela berättelsen genom klicka på länken Gener eller Miljö_Om vägen till tro_IA

© foto: Stefan Örtenblad och Privat
Copyright:
Frälsningsarméns Arkiv