23 Apr 2012

Emma Booth-Tucker

Frälsningsarméns grundare William och Catherine Booth fostrade sina barn med stor kärlek och tillgivenhet. Fastän barnen från sina tidigaste år på olika sätt blev involverade i verksamheten sågs det också till deras personligheter.
Emma föddes 1860 som deras fjärde barn och andra dotter. Själv jämförde sig Emma med sin äldre syster, som också hette Catherine och i mycket tidiga år visade sig vara en god talare och ledare. Emma ansåg sig inte lika duktig men redan som tonåring fick hon tala inför en stor publik och endast 19 år gammal blev hon Rektor för Officersskolan, den första utbildningen för kvinnor.

1888 gifte sig Emma med major Frederick Tucker, son i en inflytelserik brittisk familj i Indien. Liksom de övriga svärsönerna antog Tucker också Booth som tillägg till sitt efternamn. Frederick Booth-Tucker var en mycket visionär ledare och försökte både under sin tid med tjänst i Frälsningsarmén i Indien och senare i USA förverkliga de tankar som William skrivit om i den sociala planen: ”I mörkaste England och vägen ut”. För att hjälpa människor till en bättre social tillvaro så måste de ha ett arbete och Booth-Tucker ivrade för lantbrukskolonier.

Trots Emmas tidvis vacklande hälsa deltog hon mycket engagerat i verksamheten, särskilt under åren i USA, dit makarna blev utsända för att återupprätta Frälsningsarméns rykte efter det att brodern Ballington och hans maka Maud försökt att lämna den internationella rörelsen och bilda en egen gren.
Kommendör Frederick och Konsuln Emma Booth-Tucker blev mycket respekterade och omtyckta i USA och makarna reste ofta var för sig för att nå så många platser och människor som möjligt. Vid denna tid i början av 1900 talet hade familjen utökats och de hade fått nio barn, men tre dog som spädbarn.
Som flera i Boothfamiljen var Emma poet och musikalisk. I Frälsningsarméns svenska sångbok finns två av hennes sånger: nr 670 Jag vill gå med glädje på min Herres bud, skriven 1895 och nr 492 Himmels glädje och musik har fyllt mitt hjärta, skriven 1896 Båda dessa sånger är tonsatta av maken.

Under en av resorna i USA 1903 inträffade den svåra tågolyckan där Emma endast 43 år gammal omkom och lämnade en förtvivlad make och deras sex små barn. I hans gripande begravningstal återgivet i boken ”Booth-Tucker” av F.A. Mackenzie (1934) framkommer deras stora kärlek men också hur deras liv varit präglat av överlåtelsen i arbetet för människors hjälp och räddning.

Efter en tid flyttade Frederick Booth-Tucker med barnen tillbaka till England där han återupptog sitt arbete som sekreterare för Indien. Efterträdare i USA blev då Emmas yngre syster Evangeline Booth.