10 Apr 2012

Dalakonstnär skildrar livet vid en frälsningsarmékår

Kommendör Sven Nilsson berättar:
I Frälsningsarméns lokal i Leksand har det under flera år funnits en intressant presentation av livet vid en kår. På en vägg intill entrédörren hade en av soldaterna, Ingrid Niss, placerat en rad applikationer av textil som på ett intressant vis skildrar livet vid kåren.
När kårlokalen nu hyrts ut till annan kristen verksamhet tog någon bort tavlorna och placerade dem i ett förråd. Frälsningssoldaterna Maud och Torsten Wennsten från Smedjebacken fann, när de en gång 2011 besökte kåren, att tavlorna tagits bort. De samtalade med konstnären om tavlorna och kom överens om att man skulle ta en telefonkontakt med mig för att få ett råd. Vi kom fram till att tavlorna borde placeras i Frälsningsarméns arkiv i Stockholm och presenteras på www.bootheum.se så att flera kunde få glädje av dem.
Applikationerna ger en intressant beskrivning av vad som kan äga rum vid en frälsningsarmékår.
Man ser på en tavla Frälsningsarméns vapen, emblemet, som en uppgående sol. Det var 1893 som kåren i Leksand öppnades och den har under åren varit en ljuspunkt för många i bygden. Under vissa tider har väckelsens eld brunnit och många har funnit en bärande tro. Aktiviteterna har varit många vid centralorten och i de omkringliggande byarna.
Söndagsskola och scoutverksamhet har betytt mycket för många barn och ungdomar och ungdomsledare har gjort stora insatser för det uppväxande släktet. Kontakten med folket har skett genom hembesök och försäljning av Stridsropet. Hemförbundet har varit av stor betydelse och kåren har haft ett rikt musikliv med många goda sångare och musikanter. Fanjunkare Gunnar Lehnbergs röst finns bevarad på FA:s grammofoninspelningar. Horn- och strängmusikkårerna har låtit höra sig. Friluftsmötena har haft stor betydelse och vid midsomrarnas stora folksamlingar har man alltid funnit en aktiv frälsningsarmékår, ofta med gästande musikkårer som spelat i Sammilsdalsgropen för tusentals lyssnare. Själv var jag som elvaårig hornmusikant med och spelade när Vansbro musikkår medverkade vid midsommarstångsresningen. Det hände också ibland att det ljöd frälsningsarmémusik ur högtalarna i pauserna vid ishockeymatcherna.
Ingrid Niss, som skapat konstverken, har varit frälsningssoldat allt sedan sin tidiga ungdom. Under några år, när hon bedrev konststudier i Stockholm, var hon medlem av Stockholms femte kårs strängmusikkår. Hennes musikalitet kom väl till pass inom Frälsningsarmén.
När nu kårens aktiviteter har minskat och de gamla stridskamraterna ”befordrats till Härligheten” känner Ingrid Niss ett visst vemod. Hon skulle vilja att frälsningstonerna på nytt skulle ljuda i leksandsbygden. Troheten till ungdomstidens ideal finns dock kvar och hon tillhör de många trofasta frälsningssoldater i landet som upplever de heligas andliga gemenskap, men längtar efter att på nytt få dela glädjen av att sjunga de kära frälsningssångerna. Frälsningsarmén skulle behöva en kringresande representant som besökte de enskilda och ensamma frälsningssoldaterna i landet så att det på nytt igen kunde sjungas ”Ljude Herrens lov i våra bygder”.