28 Jan 2014

Skinnknuttar och spättor

Kommendör Sven Nilsson reflekterar kring detta –
här ett utdrag:
Frälsningsarmén har försökt att ta vara på trenderna i tiden. På 1950-talet, när begreppet skinnknuttar och spättor blev vanligt tog många kårer kontakt med dessa motorcykelburna ungdomar.
Man skapade fina kontakter med dessa ungdomar och det var vanligt med samlingar i kårlokalerna en gång i veckan. Kaptenerna Violante och Stig Isberg var ivriga kontaktskapare. Vid flera kårer ordnade de meningsfulla träffar och kårlokalerna var ofta fullsatta. I Kristinehamn ordnade de träffar. Därifrån är bilderna, som Gunnel Isberg, deras dotter, har ställt till förfogande. Hon minns mycket väl hur ivriga föräldrarna var att skapa kontakt med ungdomarna.
När de senare var kårledare vid Göteborgs Femte kår brukade samlingarna ske vid statyn ”Kopparmärra” med uppföljning på något kafé eller i kårlokalen vid Postgatan.

Major Britta Ljungdahl, frälsningsofficer i Katrineholm, var också ivrig att skapa kontakt med knuttar och spättor. En kväll i veckan samlades 100-150 knuttar och spättor i kårlokalen och utanför stod massor av motorcyklar parkerade. Det var festlig stämning och samtalen var livliga och meningsfulla.

När kaptenerna Isberg var kårledare i Sala bildade de ett ungdomsförbund, som blev en fin rekryteringskälla för kåren. Divisionschefen, brigadör Erik Wickberg såg ungdomsförbundet i Sala som en förebild för andra kårer. Hösten 1953 gav Erik Wickberg, som då blivit chefsekreterare, mig då order till högkvarterets ungdomsavdelning som ungdomsförbundssekreterare med uppgift att försöka starta ungdomsförbund vid kårer i alla delar av landet.
Riksdagen hade fattat beslut om att ge ekonomiskt stöd till ungdomsorganisationerna i landet. Dessa hade tidigare inte fått offentligt stöd till verksamheten.
Det föll på min lott att kombinera ansvaret för ungdomsförbundet med att vara ungdomsinstruktör inom Frälsningsarmén.
Det ställdes som krav att instruktörerna skulle göra ca 250 dagars arbete om året utanför huvudstaden, där de flesta ungdomsförbunden hade sina kanslier. Det skulle således inte vara något skrivbordsarbete.

För att läsa hela artikeln, klicka på länken
Skinnknuttar och spättor_Text_Kommendör_Sven_Nilsson