23 May 2011

Lägret i Södertälje

På söndagsmorgonen avgick frälsningsarméflottan från Stockholm från Mälartorget, Riddarholmen och Klara Strand. Det fanns en musikkår på varje fartyg.

”Flottrevyn” gick så till att chefsfartyget med generalen passerad i högsta fart förbi alla de andra ångbåtarna som då gick för halv maskin. ”Det var en upplyftande och imponerande anblick då fartyget, under musikens toner och de ombordvarandes väldiga salvor och viftningar med flaggor och näsdukar defilerade förbi. Generalen hälsade med blottat huvud.”
I Södertälje välkomnade stadens myndigheter med borgmästaren i spetsen och den väldiga skaran av salvationister marscherade till det s.k. Lägret.
Under många år hade man en tradition att före inmarschen på själva lägerplatsen formerade man sig till en fyrkant utanför porten, där föll alla på knä och sjöng: ”Jesus, led mig varje dag”.
Inne i själva Lägret i ena hörnet fanns den stora plattformen, som hade tak och rymde cirka 600 personer. Dess omfång var så stort att tre soldater samtidigt kunde vittna med hög röst utan att störa varandra.
Det hände att upp till 15 000 personer deltog i mötena och bänkraden framför plattformen rymde 8 000. Lägret kallades med rätta ”Guds stora friluftskyrka” och var en naturlig amfiteater med himlen som kupol och tallarna i sluttningen var ”predikande träd” med textplakat som ”Lever du för Gud?” och ”Blodet renar”. (Mera finns i boken Korsets Färger bära, del 2, sid 551 ff.)

En engelsk tidningsman som besökte Frälsningsarméns kongress just år 1911 skildrade sina upplevelser i Sverige och de finns i boken Femtio års fälttåg (sid 310-311): ”Underbart, över all beskrivning underbart, utropade jag, när jag såg hur den i glada färger dekorerade flottiljen med precisionen hos en brittisk flotta – förlåt hänsyftningen! – startade från Riddarholmen med Södertälje som mål. Över våra huvuden drev stormmolnen med hastig fart. Natten hade varit svår med häftigt regn och stark vind, men vad brydde sig de tusentals lyckliga salvationisterna och deras vänner om regn och oroliga böljor. Dagen framför alla andra dagar hade grytt.
I den tidiga morgonstunden syntes skaror av salvationister ila mot samma mål, ivriga att gripa tag om vart och ett av denna dags många gyllene tillfällen samt genom umgänget med kära kamrater bli rikare i sin erfarenhet och sina hjärtan…”
I samma stil fortsätter den engelske skribenten flera spalter, förtjust, gripen och överväldigad av sin första Södertäljedag dess syner och erfarenheter. Och härligast av allt fann han det vara att många själar i dagens möten sökte Gud.

1911 blev sista gången general William Booth besökte Södertälje. Han var då 82 år och hade start nedsatt syn, så hans sekreterare måste leda honom och sufflera under talen från hans anteckningar. Men hans andliga energi var obruten trots ett långt liv i utgivande tjänst .
Ett annat ögonvittne berättade: ” Under det att han talat hade man glömt den bräckliga gestalten och lyssnade gripen till en profet ur vilkens ord det lågade eldsflammor.”

Inför utställning i Södertälje ”Historia som utmaning & inspiration, 1911 & 2011” och ”William Booth Dagen den 29 maj” har gjorts en specialutgåva med Stridsrops omslag.
Framsidan är en exakt kopia från Stridsropet 1911 och baksidan tecknad av konstnärinnan Jenny Nyström.
För att se omslaget – klicka på länken Stridsropet_1911_Specialutgåva
Insidorna är en sammanställning av fakta kring William Booth och Södertälje,
klicka på länken Specialutgåva_Stridsropet_insidan