13 Sep 2010

Upprop till Bön

Här är ett upprop till bön för Frälsningsarmén i Sverige och över hela världen.

Uppropet är utsänt 1884, men texten, budskapet och innebörden kan mycket väl användas idag!

Upprop till BÖN har funnits med i Frälsningsarméns arbetsmetoder sedan början.
Erfarenheten var och är att bönen är viktig för den enskilde frälsningssoldaten och officeren, men fungerar också som den osynliga länken mellan Frälsningsarméns folk inom landet och internationellt.

Frälsningsarmén i Sverige är vid denna tid en ung rörelse.

Det är i februari 1884 bara drygt ett år sedan Hanna Ouchterlony med sin lilla grupp, den 28 december 1882, tog steget att börja verksamheten och möta människorna i Stockholm med evangeliets budskap.

Kapten Whatmore, som har undertecknat uppropet, är då Hanna Ouchterlonys närmaste man, “stabschef” i det svenska territoriet.
Huge Whatmore var en ung man. Han var född 1860 i London och hade varit i tjänst “stationerad” där 1883. Det berättas i Sextioårs fälttåg, sid 61, hur han, redan samma dag som förfrågan kom, började sin resa till Sverige. Han hade skickats till Stockholm för att bistå Hanna Ouchterlony och hennes medarbetare i den tuffa pionjärtiden med kamp både mot fristörare, pöbeln och myndigheterna.
I boken Korsets färger bära del 1, sid 98-99, finns dramatiska skildringar av händelserna då.
Huge Whatmore beskrevs av medarbetaren Emanuel Hellberg som en mycket ödmjuk man. Whatmore var den förste stabschefen (motsv. chefsekreterare) i Sverige 1883-1884 och kom sedan tillbaka 1887-1888.

Bilden på kapten Whatmore med sin kornett är hämtad från en större bild tagen just året 1884 med den dåvarande svenska ledningen.
Fotot togs inför en resa till England detta år.
Gruppen skulle delta i ett “krigsråd” som Frälsningsarmén höll i Sheffield. Men man använde också resan för att skaffa en ekonomisk grundplåt till Frälsningsarméns lokal i Stockholm.

Mera om detta finns i boken De följde en fana sid. 16.