Sydafrika
Posted by admin on 2011/05/09 under Dokumentärfilm, Internationellt | 
4 Comments to Read
Inte långt efter det att Frälsningsarmén börjat (december 1882) i Sverige ”öppnades eld” i Kapstaden (Cap Town) i Sydafrika i mars 1883. Sigfrid Wikfeldt, som har skrivit boken ”Frälsningsarmén i Världsmissionen”, berättar att intresset just för Sydafrika återspeglas i att det gavs ett framträdande utrymme i Stridsropet redan under den första tiden. Notiser och artiklar skildrar livfullt arbetsfältet i Sydafrika. En anledning till detta var också att Kommendör Ridsdel efter några år som ledare i Sverige flyttade just till Sydafrika. Han vädjade då om medarbetare dit. I Sverige var under denna tid Indien det stora fältet till vilka många gav sig iväg och det skulle dröja nära 25 år innan vädjan blev bönhörd.
Den stora missionsmaningen kom i Kongressen 1913 av general Bramwell Booth.
En stor skandinavisk missionärsgrupp samlades i Stockholm på nyåret 1914 och då var två svenska missionärer antagna för Sydafrika nämligen adjutant Clasine Pettersson och löjtnant Elin Emanuelsson.
En stor skandinavisk missionärsgrupp samlades i Stockholm på nyåret 1914 och då var två svenska missionärer antagna för Sydafrika nämligen adjutant Clasine Pettersson och löjtnant Elin Emanuelsson.
Efter tid i London med många möten avreste de den 21 februari och anlände efter en mycket lång båtresa till Kapstaden. Därifrån gick färden vidare med bl.a. oxvagn i tio svenska mil till den s.k. ”Bramwell Booth kolonin” i Natal.
Clasine Pettersson var född 1879 och utgången 1901 från Kalmar. Under sin tjänst i Sverige hade hon varit slumsyster och de erfarenheterna var goda att ha i det nya hemlandet. Arbetet beskrevs av Wikfeldt som ”med hjälp av såg och yxa, såpa och skurborste samt äkta svensk energi”. Först efter tio års tjänst i Sydafrika besökte hon åter sitt hemland på kongressen 1923. Vad som hände med Elin Emanuelsson finns inte med i någon beskrivning.
När brigadör Clasine Pettersson pensionerades 1937 hade hon större delen av sin tjänst varit ensam svensk på sitt arbetsfält.
Clasine Pettersson var född 1879 och utgången 1901 från Kalmar. Under sin tjänst i Sverige hade hon varit slumsyster och de erfarenheterna var goda att ha i det nya hemlandet. Arbetet beskrevs av Wikfeldt som ”med hjälp av såg och yxa, såpa och skurborste samt äkta svensk energi”. Först efter tio års tjänst i Sydafrika besökte hon åter sitt hemland på kongressen 1923. Vad som hände med Elin Emanuelsson finns inte med i någon beskrivning.
När brigadör Clasine Pettersson pensionerades 1937 hade hon större delen av sin tjänst varit ensam svensk på sitt arbetsfält.
Det skulle också dröja många år innan någon ytterligare svensk frälsningsofficer kom till Sydafrika. Politisk oro och krig härjade. Men senare blev det major Gunborg Jonsson, utgången från Östersund. Hon var sjuksköterska och tjänstgjorde många år i Sydafrika bl.a. vid Frälsningsarméns sjukhus i Durban.
Så ett filminslag från Sydafrika 2004.
Filmaren Tore Marklund besökte då Johannesburg och fångade dessa ögonblicksbilder på Frälsningsarméns barnhem, Ethembeni. Filmen är en produktion av Tore Marklund, Marklund Film AB.
Barnhemmet Ethembeni, “Hoppets Plats”, har funnits i Johannesburg sedan 1995. Det är ett speciellt hem med omhändertagande och omsorg för övergivna barn infekterade av HIV/Aids. Barnen kan vara funna på gatan eller omhändertagna genom något annat av Frälsningsarméns barnhem.
Ethembeni kan ta hand om upp till 60 barn, från nyfödda till 3 års ålder.
Trots att det är en krävande verksamhet att ta hand om dessa mycket svårt sjuka barn försöker man att på olika sätt ge dem vård. Dels medicinsk och näringsrik kost men också stimulerande program för att barnen ska utvecklas bättre. På hemsidan berättas att detta numera sker även genom volontärer, frivilliga, som ger ytterligare hjälp och man försöker att för de barn, som tillfrisknar, finna foster- eller adoptivföräldrar.
Läs mera på länk_Sydafrika_Ethembeni
Filmaren Tore Marklund besökte då Johannesburg och fångade dessa ögonblicksbilder på Frälsningsarméns barnhem, Ethembeni. Filmen är en produktion av Tore Marklund, Marklund Film AB.
Barnhemmet Ethembeni, “Hoppets Plats”, har funnits i Johannesburg sedan 1995. Det är ett speciellt hem med omhändertagande och omsorg för övergivna barn infekterade av HIV/Aids. Barnen kan vara funna på gatan eller omhändertagna genom något annat av Frälsningsarméns barnhem.
Ethembeni kan ta hand om upp till 60 barn, från nyfödda till 3 års ålder.
Trots att det är en krävande verksamhet att ta hand om dessa mycket svårt sjuka barn försöker man att på olika sätt ge dem vård. Dels medicinsk och näringsrik kost men också stimulerande program för att barnen ska utvecklas bättre. På hemsidan berättas att detta numera sker även genom volontärer, frivilliga, som ger ytterligare hjälp och man försöker att för de barn, som tillfrisknar, finna foster- eller adoptivföräldrar.
Läs mera på länk_Sydafrika_Ethembeni
Copyright & Foton: Frälsningsarméns Arkiv
Gun Jönsson said,
Elin Sofia Vilhelmina Emanuelsson född 1889-12-30 i Strängnäs landsförsamling, dör 1963-02-12 i Ytterselö, Stallarholmnens kn, Södermanlands län.
Hon var gift Bosomworth, vigseln skedde 1938-05-07
Källor: Rotemansarkivet och Sveriges dödbok 1900-2009, utgiven av Sveriges släktforskarförbund.
Margareta Gustafsson said,
Rätta mej om jag har fel, när det gäller Frälsningsarméns verksamhet i Sydafrika?
Jag vill minnas att när apartheid hade avskaffats och de svarta och alla övriga av apartheid utanförstående medborgare i Sydafrika fått sina medborgerliga rättigheter så infördes demokratin för alla etniska grupper i landet. Dettas hände 1994. Det jag minns av denna turbulenta tid i Sydafrikas historia, så tror jag jag vill minnas att i Frälsningsarméns tidning i Sverige, Stridsropet så bad Armén om ursäkt för att man följt apartheidlagarna i första hand och under denna tid etablerat å ena sidan svarta kårer och å andra vita kårer… Jag kan inte granska denna ursäkt vidare för jag måste bara lita på mitt extern-minne… av att ha sett ursäkten där i tidningen, en ursäkt jag tyckte var principiellt bra. Men Armén måste tänka igenom hur man efter sina paroller att inte blanda sig i politik, i Sydafrika-frågan ser man hur snett det gick, att aktivister måste kämpa i 10-tals år länge så för att nå sitt mål: lika rättigheter för alla invånare. Jag ser gärna fram emot att här på http://www.bootheum.se bli bemött av Frälsis eget folk, som kanske har förstahandskontakt med utvecklingen i Sydafrika?
admin said,
Svar ang. Sydafrika:
1997; Frälsningsarmén var, liksom övriga kristna kyrkor, präglade av den sociala situation, som rådde i apartheidtidens Sydafrika. Separata verksamheter, såväl sociala som evangeliska, anordnades för de olika befolkningsgrupperna i landet och vita och färgade hölls åtskilda även i Frälsningsarmén. För detta svek mot evangeliet bad Frälsningsarmén om förlåtelse under den stora nationella försoningskonferensen i landet.
Fakta:
http://www.fralsningsarmen.se/dl2/p3/resources.nsf/tidslinjen
VÄGRÖJARE said,
FÖLJDE INTE ALLA PROTESTANTISKA SAMFUND I SYDAFRIKA LAGARNA OM APARTHEID, MED UNDANTAG AV KATOLIKERNA – TÄNKVÄRT, ELLER HUR? BAD INTE SÅ GOTT SOM ALLA PROTESTANTISKA SAMFUND OM FÖRLÅTELSE NÄR OMSTÄNDIGHETERNA HADE STABILISERAT SIG?
Add A Comment