05 Oct 2012
För några veckor sedan sändes från Frälsningsarméns nuvarande ledning ut ett brev med upprop att ge ett bidrag till den lokala verksamheten.
Detta är inget nytt när det gäller Frälsningsarmén för att få in pengar till olika verksamheter.
Insamlingar till olika s.k. välgörande ändamål har idag ganska stora proportioner genom TV-galor, annonser i tidningar och andra riksomfattande initiativ för att nå så många som möjligt, väcka medkänsla och engagemang hos medlemmar och allmänheten. Eftersom Frälsningsarmén alltsedan pionjärernas tid varit beroende av både sina medlemmars och allmänhetens gåvor är det något som började tidigt och fortfarande är aktuellt.
Redan 1885 anordnades den första större insamlingen i Sverige för att kunna bygga den första stora lokalen för församlingsverksamhet i Stockholm på Östermalmsgatan. Då bildades ”öresföreningar” runt om i landet. Medlen som kom in var ganska små men gemensamt kunde man ändå uppnå ett stort resultat som blev Templet eller Första kåren som fortfarande finns och är verksamma i samma byggnad.
Två år senare blev man medvetna om en stor hungersnöd i Indien och gjorde en stor insamling för detta. Frälsningsarmén internationellt har sedan dess byggt upp en organisation med katastroffond som snabb kan ge bistånd till olika delar av vår värld med förnödenheter. I samband med både Första och Andra Världskriget hade Frälsningsarmén också stora insatser bl.a. Efterkrigshjälpen.
Uttrycket ”Bön- och Försakelsevecka” ska ha kommit till i samband med ett stort möte som William Booth höll i London. Publiken fick skriva på ”reverser” och teckna vilket belopp de kunde ge till ett visst ändamål. En ung officer John Carleton, som var närvarande hade inga pengar men skrev på sin lapp att han ville försaka sin efterrätt á 2 pence i tolv månader och sedan betala in dessa sparade medel till Frälsningsarmén. William Booth som fick se lappen tyckte att detta var ett bra förslag och uttalade: ”Tänk om vi skulle börja en försakelsevecka lite var?” Denna stundens ingivelse blev upptakten till att Frälsningsarmén började anordna en Försakelsevecka varje år.
Första försakelseveckan i Sverige hölls 1886 och man samlade då in 7.000 kr. Genom åren sedan dess har getts praktiska förslag på vad man kunde försaka t.ex. kött, socker eller kaffe, avsäga sig bekvämlighet inte åka utan den veckan ”bruka sina ben” eller avstå en viss del av inkomsten.
Frälsningsarméns officerare och soldater har genom åren lagt ner mycket tid och möda på att besöka firmor och enskilda människor och vädjat om bidrag. Många av dessa besök och samtal har också resulterat i nya kontakter men även andliga samtal.
Fördjupning i Frälsningsarméns insamlingars historia finns i boken ”Korsets Färger Bära” del 2 från sid 719.
Copyright: Frälsningsarens Arkiv