05 Dec 2011

Flora Larsson - bönepoeten

Många epitet skulle kunna sättas över Flora Larssons liv: berättare, poet, internationalism, rötter i Sverige, missionärsbarn och frälsningsofficer.
Men för många i vårt land är hon nog främst känd genom sina bönepoem i bl.a. böckerna ”Ett ögonblick, Herre”, ”Oss emellan, Herre” och”Vänd mot Dig, Herre”.
När de böckerna utkom på svenska blev de oerhört populära och såldes snabbt slut. Dikterna – bönerna – har citerats och lästs både enskilt och offentligt i många sammanhang, i gudstjänster och kvinnomöten som hemförbundet. Flora Larssons sätt att skriva är djupt, eftertänksamt men samtidigt mycket vardagsnära. Hennes ”hemspråk”, som författare är engelska, men böckerna finns översatta till bl.a. svenska, finska, holländska, tyska och norska (över 50 000 ex sålda i Norge).

Flora föddes 1904 in i ett internationellt sammanhang, föräldrarna var frälsningsofficerare och arbetade då i Sydamerika. Hennes far, Alfred Benwell, var engelsman och hennes mor, Mathilda Bydén, hade lämnat sitt hemland Sverige redan 1892 för att arbeta som missionär i Sydamerika. Själv räknades Flora som ”utgången” från Tempelkåren i Köpenhamn, eftersom familjen då bodde i Danmark där hennes far var chefsekreterare. Som ung frälsningsofficer arbetade hon i Paris och i London.
Svenskättlingen Sture Larsson, son till kommendör Karl Larsson, blev hennes make 1934. Vigseln mellan Flora Benwell och Sture Larsson hölls i London och vigselförrättare var dåvarande stabschefen (Frälsningsarméns näst högste internationella chef) kommendör Henry W. Mapp.
Tillsammans arbetade makarna först i England, Sverige och Danmark, sedan många år i Sydamerika, Chile och Argentina, tillbaka till Danmark, Frankrike, ledare i Finland och i Norge. Sture Larsson sista tjänst, före pensioneringen 1974, var som Internationell sekreterare. Endast några månader därefter slutade hans hjärta slå och Flora blev änka. Så pensioneringstiden innebar för henne många möjligheter att reflektera över ett innehållsrikt liv och tid till författarskap.
Flora och Sture hade tre barn. Äldste sonen David dog endast sju år gammal i Stockholm och är begravd på Haga Norra begravningsplats i Solna. De två andra barnen blev frälsningsofficerare med internationella uppdrag. Dottern Miriam Frederiksen har arbetat bl.a. i Danmark, Norge och London. Sonen John Larsson valdes 2002 till Frälsningsarméns högste ledare, general. Även han är författare men kanske främst känd som kompositör till musikaler och sånger. John Larsson och hans fru Freda var territoriella ledare i Sverige 1996-99.

En annan av Flora Larssons mycket uppskattade böcker är ”Mina bästa män är kvinnor”, originalet utkom 1974 och översattes redan samma år till svenska. Rubriken, ett citat som tillskrivs William Booth, ger en förklaring till boken. Hon skildrar ett femtiotal kvinnliga salvationister från många olika länder och i de berättelserna ger hon samtidigt en viss analys av kvinnans ställning i Frälsningsarmén.

Flora Larssons liv var en resa till många länder och folk, men det som vi särskilt fått ta del av genom hennes författarskap är hennes inre resa, samtalen mellan henne och Herren, uppriktiga, humoristiska och allvarliga samtal.

Faktamaterial ur Stridsropet nr 1, 1982,
intervju/artikel skriven av Karin Dahlberg.