03 May 2012

Herman & Hedvig Lagercrantz

Herman Lagercrantz skriver i sin självbiografi ”I skilda världar” under rubriken ”Med Frälsningsarmén i England”: Vistelsen i England år 1888-89 blev både en oerhörd upplevelse och en första prövningstid – här kom vi ut på verklighetens djupa vatten, vars mörka vågor aldrig nått fram till vår förr så skyddade tillvaro. Allt vad jag förut sett och upplevat hade jag erfarit från en privilegierad plats i samhället – sett liksom uppifrån. Här stod vi nu mitt i stridens hetta. General Booth var angelägen att vi skulle se Frälsningsarmén utan all utsmyckning eller sentimentalitet, se nöden, både den andliga och lekamliga, se de principer praktiserade som bar upp organisationen.

Något av det Hedvig Lagercrantz upplevde i England och som blev hennes särskilda kallelse beskrivs i LIVBOJEN – Slum- & Räddningsverket 1892 klicka på länken http://bootheum.se/2011/11/21/livbojen-slum-raddningsverket-1892/

I maj 1889 återvände paret Lagercrantz till Sverige nu som stabskaptener i Frälsningsarmén. Det beskrivs att till deras välkomstmöte på Templet i Stockholm kom många personer från vad ”huvudstadstidningarna kalla Stockholms societet”, det var främst släktingar, bekanta och forma officerskamrater. Herman Lagercrantz var utbildad militär vid Karlberg och löjtnant vid Svea artilleriregemente.

Hanna Ouchterlony hade då efter ungefär sju år som ledare för Frälsningsarmén i Sverige insett att hon behövde dugliga medarbetare som kunde ge henne stöd i utvecklingen av verksamheten. Det blev särskilt tre begåvade personer, som blev något av hennes ”hjärntrust” då det gällde administration och finanser. Det var en nyomvänd student, Emanuel Hellberg, som tog ansvar för det ekonomiska, en f.d. folkskollärare Johan Ögrim blev ansvarig för det andliga och Herman Lagercrantz för organisationen och personalen.

Efter några år av hängiven tjänst blev Herman Lagercrantz sjuk i tuberkulos och blev av läkare sänd till södra Europa. När hans hälsa blivit bättre återkom han till Sverige och familjen köpte ett litet lantställe Torpa utanför Södertälje. Familjen hade där en god tid när det gällde hälsan men med de fem barnen blev det ibland mycket svårt att få ekonomin att gå ihop. General William Booth besökte Lagercrantz på Torpa. Samtalen då kretsade bl.a. kring de svenska böndernas ställning och tanken som låg bakom den unika svenska ”torpinstitutionen”. Detta resulterade i att Booth utnämnde Herman Lagercrantz till chef för Frälsningsarméns sociala arbete i Indien 1896 för att där försöka bygga upp något liknande det svenska torpsystemet. Inför den resan till Indien lämnade Hedvig ifrån sig ansvaret för slumarbetet. Men tiden i Indien blev kort då Herman åter drabbades av ohälsa och de tvingades resa hem till Sverige.
Detta ledde till att makarna Lagercrantz lämnade tjänsten i Frälsningsarmén och bosatte sig på Wirsbo bruk. Hans kunskaper och begåvning togs också i landets tjänst då han 1907-1910 var Sveriges envoyé, diplomatisk sändebud, i Washington. Han blev med åren en ledande person inom svenskt industri och hade även höga bankuppdrag. Medlemmar av familjen Lagercrantz har genom åren funnits med inom Frälsningsarméns Utbildningsfond och Råd.