16 Jan 2014

Lapp-Lisa - Anna-Lisa Öst

”En av Frälsningsarméns mest älskade och hörda solister var Anna-Lisa Öst, hela Sveriges Lapp-Lisa.” skriver Mildred Österberg i boken ”Med tusen tungors ljud” utgiven på FA-Press 2002.
Detta påstående är säkert ingen överdrift eftersom Lapp-Lisas namn fortfarande är känt och hennes sånger önskas fortfarande på andliga sånger i Sveriges Radio P1. Men samtidigt måste man konstatera att Anna-Lisa Wikström, som föddes i en lite by i södra Lappland, var och blev ett speciellt fenomen inom Frälsningsarmén men också långt utan för dessa gränser både i Sverige och genom sina resor i USA.

Föräldrarna var enkla nybyggare och bodde i byn Mark i Vilhelmina socken. Modern Tekla särskilt var sång och musikbegåvad och tjänstgjorde som klockare vid gudstjänster i hemmen. Hon var också den som andligt påverkade dottern Anna-Lisa genom sång och bön. Det var också i ett s.k. stugmöte som Anna-Lisa mötte Frälsningsarmén och blev så berörd att hennes liv förändrades. Hon beslutade att söka till Frälsningsarméns officersskola, blev antagen och reste till Stockholm. Efter 12 års tjänst på olika kårer kom hon till Hedemora och mötte där frälsningssoldaten och lantbrevbäraren Jonte Öst, som blev hennes make. I och med detta var hon bosatt i Hedemora resten av sitt liv.

Anna-Lisa fick i sin tjänst som frälsningsofficer använda sin sångröst och blev genom att hon kom från Lappland kallad ”Lapp-Lisa”. Hon bar också senare samedräkt även om hon inte var av samiskt ursprung. Både namnet och dräkten var hon egentligen inte helt glad över, men det användes i reklamen och av ett grammofonbolag på skivomslaget, därför blev det hennes artistnamn.

Tjänsten som sångevangelist utvecklades och resorna sträckte sig utöver hela landet i över 50 år och till USA tre gånger. Första gången 1949 lyssnade tiotusentals till henne och när hon återvände hem hölls ett stort friluftsmöte i Göteborg och man beräknade att cirka 25 000 människor lyssnade till henne.

Sången ”Barnatro” som särskilt förknippas med Lapp-Lisa skrevs omkring 1930 av Ejnar Westling, en f.d. frälsningsmusikant och senare produktiv sång författare inom populärmusiken. Andliga sånger skrev han under pseudonymen Gunnar Dahl. Lapp-Lisa gjorde fyra versioner av sången på skivinspelningar. Den är också bl.a. översatt till japanska.

Filmen ett utdrag ur en längre film ”Barnatro – en film om Lapp-Lisa”, som är en produktion av Tore Marklund, Marklund Film AB. Den filmen gjordes inför hundraårsdagen av Lapp-Lisas födelse 1889.

I södra Lappland i kyrkbyn Fatmomakke byggdes 1946 en ”Bönekåta”, som är en gåva av Lapp-Lisa till hennes hembygd. Det är en frälsningsarmékyrka byggd med en öppen eldstad i mitten. Där har genom åren samlats tusentals turister och besökarna har ofta gemensamt sjungit just sången Barnatro kring den sprakande elden mitt i fjällvärlden.