09 Nov 2015

Uniformen - ett vittnesbörd

Över hela världen i alla länder där Frälsningsarmén idag finns är en kännetecknande bild att de som är engagerade bär uniform.
Under den internationella kongressen ”Boundless”, som hölls i år 2015 början av juli, blev detta mycket tydligt, men också den stora variationen som finns. I västvärlden är både kvinnornas och männens uniform mörkblå, men under sommaren bär man vita skjortor och blusar mer lika de uniformer som bärs i varmare länder. Där är uniformerna ofta vita eller beige men där finns också mycket av färgsprakande och intensiva nyanser i speciella dräkter.

När man läser om Frälsningsarméns utveckling under slutet av 1870 och början av 1880-talen så framkommer tydligt att lika klädsel med uniform inte var en skrivbordsprodukt.
Historien berättar om många egna initiativ att på dåtidens vanliga kläder på något sätt markera att man nu hade börjat ett nytt liv och tillhörde en rörelse – en armé – för Guds rike. Att sedan William Booth och inte minst hans fru Catherine, som fick tillnamnet ”Armémodern”, försökte ge stadga åt verksamheten är också tydligt.

William hade en styrka i att hans medarbetare skulle ha ordning och inte minst vara friska. Därför tillkom många råd och regler, som under vissa tider ansetts hårda och alltför strikta, men som i 2000-talets perspektiv nog var mycket viktiga för att i dåtidens verklighet ge goda arbetsförhållanden och friskvård.

Catherine hade en konstnärlig förmåga att se hur symbolerna och uniformen skulle utformas för att bli inte bara praktisk utan också vara estetisk tilltalade.
Det mest tydliga i detta avseende blev kvinnornas hatt, som kallades bonnett och ska ha designats av Catherine Booth. Det skedde kring 1880 och påverkades av dåtidens mode, men denna huvudbonad blev väl känd och användes långt fram på 1900-talet. Många tror att Frälsningsarméns kvinnor fortfarande bär bonnetten, vilket är intressant men så är det inte. Männens mössor har mer varit lika de militära eller ordningsmaktens.

Tidigare berättat om symbolerna, klicka på länkarna
http://bootheum.se/2013/06/12/vapen-emblem-crest/ och
http://bootheum.se/2012/01/16/fralsningsarmens-flagga/ och
http://bootheum.se/2012/01/30/fralsningsarmens-larosatser/

För att visa vikten av uniformsbärande i Frälsningsarmén har detta ibland beskrivits att uniformen är ”bekännelsens sakrament”. Det kan låta uppfordrande men är ändå en ihopblandning. Frälsningsarmén har inte någon sakramentsförvaltning som grundläggaren William Booth tidigt kom fram till och så fortfarande är. Nuvarande generalen André Cox blev för några månader sedan i en intervju tillfrågad om denna uppfattning och framförde tydligt att ingen förändring i denna ståndpunkt är aktuell. Således är inte heller uniformsbärande något ”sakrament” eller helig handling, men det är ett sätt att visa att bäraren har en tro på Jesus Kristus och vill leva som en kristen. Uniformen har genom åren ändrats och förnyats. Den traditionella uniformen har blivit mer av högtidsdräkt. Till vardags finns ofta en ”fältuniform” eller mer praktiska kläder.

Som nämndes i inledningen blev upplevelsen och iakttagelsen på 150-års kongressen i London att Frälsningsarméns uniform idag är i högsta grad aktuell även om utseendet är oerhört varierande. Frälsningssoldaterna och frälsningsofficerarna känner igen varandra och känner en stark gemenskap vare sig hemlandet är i Europa, Nord- eller Sydamerika, Asien, Australien eller Oceanien. Man har en gemenskap som har sin grund i tron att Jesus är Herre och att jag tillhör Frälsningsarmén.

För att läsa mera rekommenderas den nyutkomna reviderade upplagen av Richard Collier ”Guds General”, se länken http://www.fralsningsarmen.se/Var-tro/Nyheter/Bestall-boken-Guds-General/

© Foto: Stefan Örtenblad & Frälsningsarméns Arkiv, tidiga kandidatfoton
Text: Ingrid Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv