Med kännedom om detta öppnade Frälsningsarmen 1891 en egen ren och luftig tändsticksfabrik, där man i tillverkningen bytt den farliga gula fosforn mot röd fosfor, som inte alls hade de skadeverkningarna.

William Booth, Frälsningsarméns grundare, var initiativtagare till detta och han gav tändstickorna namnet ”Lights in Darkest England” (Ljus i Mörkaste England). Man ordnade också med bättre arbetsvillkor för de 100 som anställdes och de fick en mycket bättre lön.

Samtidigt lanserade Frälsningsarméns också en grupp som kallades “British Match Consumers League” (Brittiska Tändsticks konsumenter). Medlemmarna i den tog som sin uppgift att påverka specerihandlare och andra affärsinnehavare att gå över till att sälja just dessa tändstickor. Minst två gånger i veckan skulle man besöka handlaren tills de tog hem de nya tändstickorna.  

När affärerna började ta hem och sälja de nya säkra tändstickorna blev de andra fabrikerna tvingade att ändra arbetarnas villkor.  De insåg till slut även att den gula fosforn måste tas bort och den säkrare röda införas även i deras fabriker.

Tio år efter det att Frälsningsarmén öppnat sin tändsticksfabrik var det tydligt att detta initiativ hade nått sitt mål. Lönerna hade höjts för tändsticksarbetarna och villkoren hade blivit bättre. William Booth bestämde då att lägga ner sin fabrik och gick över att finna andra sätt att hjälpa människor i fattigdom och svårigheter.

Läs mera om William Booths Sociala Plan klicka på länken http://bootheum.se/2011/08/31/i-morkaste-england-och-vagen-ut/

Copyright: Frälsningsarméns Arkiv

Follow @bootheum

En av de svenska frälsningsofficerarna, som blev uttagna att ge tjänst i Frälsningsarméns Efterkrigshjälp, var dåvarande majoren Bertil Thyrén.

Han skrev då dagboksanteckningar som skildrade svårigheterna och nöden som mötte dem som försökte att göra en insats efter Andra Världskriget. Frälsningsarméns folk blev sända till flera olika fronter, men här skildras Finnmarken i Nordnorge.

 Det är överstelöjtnant Bertil Thyréns son, Hans Thyrén, som har renskrivet dagboksanteckningarna. Klicka på länken Minnen_från_Finnmarken 1945_Bertil_Thyrén  

För att beskriva de svenska insatserna i Efterkrigshjälpen utkom 1986 boken ”Ansvar över Gränserna”. Kommendör Sven Nilsson var då ledare för Frälsningsarmén i Sverige och skriver i förordet till boken bl.a. ”Sverige var en fristad under andra världskriget. Även om grannländerna fick utkämpa svåra år av ockupation och krig kom vårt land aldrig med i kriget. Hotet fanns där och verkningarna av kriget gjorde sig påminda. Militärinkallelser, ransoneringar, flyktingströmmar och gränsintermezzon var sådant som satte djupa spår i nationen. Frälsningsarmén hade att anpassa verksamheten efter rådande förhållanden. Den manliga delen av officerskåren var decimerad på grund av täta militärinkallelser. Officersskolan och en hel del kårlokaler var tid efter annan upptagna av krigsmakten. Trots detta var Frälsningsarméns aktivitet hög. Initiativ togs till kontakter med militära förband och frälsningssoldaterna närvaro vid soldataftnar och liknande uppskattades mycket. I skuggan av kriget började förhoppningen om fred att anas och initiativ togs till att organisera en efterkrigshjälp…

Berättelsen om efterkrigshjälpen är ett stycke dramatisk arméhistoria som speglar hopp i tragiska situationer. Det är berättelsen om hur det spirade något nytt som trotsade all förödelse.

Konstnären Olle Hjortzberg skapade ett exlibrismärke och ett välgörenhetsmärke som såldes till förmån för efterkrigshjälpen.”

Överstelöjtnant Bertil Thyrén hade som frälsningsofficer många olika tjänster bl.a. i Estland och Finland. I mitten 1960-talet var han chef/sekreterare för manliga sociala arbete.

Han var mycket språkkunnig och i Frälsningsarméns Sångbok finns Albert Orsborns sång ”Vår Frälsare kom för att lösa var själ” (nr 452) översatt av Bertil Thyrén.

Texten i kören (refrängen) till denna sång är också representativ för det som efterkrigsarbetet stod för:

Om kärlekens glöd jag är äger, säg, bor då din ande i mig?

Gud fyll mig med kärlek från dig!

© Foton: Stefan Örtenblad & Per Anders Thunqvist (PAT)

Copyright: Frälsningsarméns Arkiv

Follow @bootheum

Frälsningsarméns Arkiv har i sin förlängning många hundra hyllmeter runt om i Sverige i de olika arkiven. Då Frälsningsarméns Högkvarter är riksorganisationen är det med Riksarkivet, Marieberg och nu sedan det blev fullt på 1980-talet Arninge, norr om Stockholm, som avtal upprättas och deponering görs.

Den lokala frälsningsarmékåren och sociala institutioner har i bästa fall arkiverat soldatrullor, kassaböcker, protokoll och historiskt material på kommunarkiv, stadsarkiv, föreningsarkiv, folkrörelsearkiv eller landsarkiv.

På 1980-talet reste frälsningssoldat Louise Skytte runt i Sverige som en resurs och hjälpte till att söka rätt på det som låg på vindar och i källarförråd. Hon hade sin anställning på Riksarkivet, Marieberg och var väl rustad och förtrogen med arbetet. Senare och in på 2000-talet var det major Ulf Landin, som hjälpte till att gallra och sortera, då främst på de kårer som stängdes.
Många är de kartonger som förvaras och i vissa fall står på hyllor runt om i Sverige och som snarast borde vara på väg till något av respektive arkiv. Tyvärr har material gått förlorat på grund av okunnighet eller bekvämlighet då det varit lättare att slänga än sortera. Framtidens forskare kommer att få luckor då man inte visste bättre och hur det blir med den digitala lagringen med allt som idag skrivs på e-post och som aldrig blir utskrivit på papper. Det är också viktigt hur vi förpackar foton och pappersdokumenten på rätt sätt. Nästa stora utmaning är att få arkiven sökbara av det som är scannat och digitaliserat.

Överraskande har varit att utanför våra egna led möta intresse från människor som är djupt imponerande av den historia som Frälsningsarmén har. Själva blir vi kanske lätt hemmablinda och gärna enbart ser de nya utmaningarna som finns. Ibland måste vi stanna upp och det gjorde vi i samband med årsdagen den 28 december 2011. Då ordnade vi på Arkivet ett seminarium med tema Hanna Cordelia Ouchterlonys KONTEXT. Anföranden utgick från ”Hur kunde det bli som det blev?” och ”Varför just Värnamo?”.

Den stora utmaningen för oss på Arkivet är att via denna sida förmedla historiska fakta även till det uppväxande unga släktet där referenserna är helt annorlunda än vuxenvärlden. Men genom personliga berättelser och erfarenheter kan historien bli levande. Din uppgift som läser www.bootheum.se är att hjälpa till med att ge kommentarer och/eller inlägg i det som publiceras. På så sätt kan det bli en upplevelse att ta del av arvet och så kan vi sprida kunskap.

Text: Bo Albinsson, verksamhetsansvarig
Copyright foto: Stefan Örtenblad
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv

Follow @bootheum

Föga anade William och Catherine Booth när väckelsearbetet i Östra London tog sin början att det efter tretton år skulle ha utvecklats så mycket och fått så många engagerade att de måste utforma särskilda doktriner. 1878 var det år då namnet ”the Salvation Army” kom till, flaggan utformades av Catherine Booth och samfundets lärosatser blev stadfästa.

De elva lärosatserna är fortfarande den grund på vilken Frälsningsarmén står i hela världen och den tro som varje frälsningssoldat bekänner. Den första lärosatsen uttalar det som de övriga vilar på att Bibeln, Gamla och Nya testamentet är det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv.

För att göra frälsningssoldatens bekännelse tydlig och entydig utformades 1882 ”Articles of War” Krigsartiklarna. Varje man och kvinna som ville bli medlem i Frälsningsarmén måste veta vad deras beslut innebar.
Numera kallas detta ”Frälsningssoldatens förbund”. Den som har bestämt sig att bli frälsningssoldat får före sin invigning noga gå igenom lärosatserna med sin kårledare och sedan skriva under förbundet.

Boken ”Full Frälsning” (eng. originaltitel Salvation Story) utkom 1999. För den som vill fördjupa sig i Frälsningsarmens tro och doktriner är denna att rekommendera. I inledningen till boken, den svenska översättningen, står bl.a. ”Tro är inte enbart en personlig angelägenhet: den har ett offentligt ansikte. De första kristna slöt sig till varandra genom den enkla bekännelsen:”Jesus är Herre” (1 Kor. 12:3) . Detta var deras trosbekännelse.
Den kristna kyrkans undervisning kallas dogmatik. Den handlar om en utvidgad utläggning av tro, grundad på Bibeln och är utvecklad ur en grundläggande trosbekännelse. De elva lärosatserna uttrycker både personlig tro och en gemensam vision.”

I utbildningen av frälsningsofficerare, motsvarande pastorer, ingår också ett noggrant studium av vad lärosatserna betyder och står för. När frälsningsofficerarna gått färdig utbildningen och ska ordineras ingår i högtidens ritual att man offentligt högt och tillsammans läser de elva lärosatserna. Detta som en bekräftelse på att man på nytt ingår ett förbund med Gud och Frälsningsarmén.

Copyright: Frälsningsarméns Arkiv

Follow @bootheum

För inbjudan till ”Vattenfestivalen” i Stockholm svarade överstelöjtnant Gertrud Bergman, då divisionschef i Centraldivisionen. På så sätt blev hon den första att medverka till det som ledde till möte med en lång rad viktiga personer då det gällde att sprida biblar, kreativa och spännande människor.

Filmen finns fortfarande, genom Agape Sverige och Tord Larsson, nu som DVD med över 20 olika språk att välja mellan.

Ett år på Frälsningsarméns Årskongress var dåvarande generalsekreteraren i Svenska Bibelsällskapet Anders Alberius inbjuden. Han kom då fram till oss, såg NT- biblarna på många olika språk men tyckte att vi också borde satsa på helbiblar.
Då började ännu en del i att göra Guds Ord levande, till människor som inte talar svenska. Vår evangelisationspackning ökade då ytterligare med två väskor fyllda med hel-Biblar på olika språk. Under dessa år i slutet av 1990-talet var det stor lansering av Bibel 2000. Stina Ekblad och Roger Storm läste på teatern Bibeln, som också förmedlades på CD och WHS.

En stor del av vår ”information/evangelisation” var i skolan. Där fanns stora behov att svara på elevernas frågor och inte minst ”fortbilda” lärarna i de nya bibelöversättningarna. Många av biblarna köptes genom IBS (Internationella Bibelsällskapet), Europakontoret som då låg i Herrjunga och där mötte vi ansvarige för Europa den inspirerande Hans-Lennart Raask. Ett samarbete då mellan Myrorna och Frälsningsarméns PR-avd blev Markusevangeliet. Vi fick också en helbibel med eget omslag ”Boken”, som dåvarande kommendör Birgitta K. Nilson tillstyrkte, som en evangelisationskampaj inför millenniumskiftet. Parallellt kom under åren också många s.k. bibel ”tools”, som Sportbibeln och NT för kvinnor som Harriet Östby tog initiativet till på svenska. Gospel Media i Örebro är nu en ny länk som för bibeltryckningen och spridningen vidare.

Fyndcentralen, Roland Bengtsson, Jörn, hade lanserat Veckans Bibelbilder och Seriebibeln på svenska som han var angelägen att få ut till skolan. Vi kunde genom hans generösa erbjudanden dela ut en Seriebibel till varje klass och intresserad lärare.
Ibland blev det tävling om vem som skulle få läsa denna Bibel först för intresset var stort bland både eleverna och lärarna. På så sätt finns många Seriebiblar spridda från Kiruna i norr till Ystad i söder.

Nu finns också hela Bibeln inläst genom VOXBIBLIA på svenska och engelska och kan lätt läsas eller lyssnas till på iPod nano. Många har också idag Bibeln som app i sin mobil.

Någon kanske reagerar och jag ställer mig själv frågan hur fortsättningen kommer att bli. Svaret är att varje ny generation måste ta in Ordet och tolka detta efter sina förutsättningar. Först var det berättartraditionen sedan de tryckta bokstäverna och nu kan vi både digitalt se och höra via läsplatta och mobiltelefon. Men aldrig tidigare i historien har så många fått del av Guds Ord i Bibeln i Sverige och över världen.
Länk Svenska Bibelsällskapt http://www.bibelsallskapet.se/sprida-bibeln/bibelns-dag-2012

Text: Bo Albinsson
verksamhetsansvarig
Copyright:Frälsningsarméns Arkiv

Follow @bootheum

För att tydliggöra en grupps budskap eller avsikt med en demonstration är skyltar, plakat och banderoller ett sätt som används. Grupper och nationer har sett vikten av att ha en egen flagga.  Denna utveckling genomgick också Kristna Missionen, det som sedan blev Frälsningsarmén.

I biografin ”Catherine Booth” skriver Catherine Bramwell-Booth skriver om sin farmor (boken först utgiven 1970). I kapitlet ”The Army Mother” berättas om händelserna från denna första tid. Det blev mer och mer vanligt att man i processioner bar flaggor och banderoller med texter, frågor och varningar till åhörarna. Därför diskuterades idén om en enhetlig flagga inom familjen Booth. Redan fyra år före tiden för namnbytet skrev William till äldste sonen Bramwell om att en flagga borde designas. Namnet ”The Salvation Army” tillkom så som beskrivs på annan plats, klicka på länken http://bootheum.se/2011/12/12/frimarken-kommunicerar/

Det blev Catherine Booth, som utformade frälsningsarméflaggan 1878 och först presenterade den vid Coventry kår. Hon var entusiastisk och med övertygelse framförde hon att även om man en lång tid marscherat utan flagga, så var nu tid att som en armé marschera efter korsets flagga. Hon framhöll att soldaterna hade lovat trohet till Jesus Kristus och Frälsningsarmén och flaggan representerade detta.
I september samma år skulle William besöka de nordliga ”stationerna” (kårerna) i England. Under den kampanjen på åtta veckor var Catherine med och presenterade flaggan på tjugofem platser. 
I “Heathen England” (edition 1880) skrev George Scott-Railton, en av William Booths medarbetare, att användandet av flaggan gjorde mer än någon kunde tänka för att binda samman soldaterna, ge mod och utveckla en anda av beslutsamhet. (Fakta från http://www1.salvationarmy.org.uk/history)

Vid ett högtidligt invigningsmöte i Exeter Hall, London i november 1882, fick Hanna Ouchterlony av Bramwell Booth ta emot den flagga som skulle bli första frälsningsarméflaggan i Sverige.

Symboliken i flaggan är klart evangelisk och bygger på Frälsningsarméns tro och teologi. Grundfärgen är mörkt röd och betecknar Jesu blod som ger förlåtelse, frälsning, kanten är blå och talar om renheten i ett helgat liv och i centrum den gula stjärnan betecknande den Helige Anders eld. Där finns också mottot ”Blod och Eld”. Om det finns ett nummer mitt i stjärnan är det kårens nummer (ordningsföljd då kåren börjat i landet).
Flaggan är i sig själv inte helig, men är respekterad av alla frälsningssoldat runt hela världen därför att den är en symbol för vad de tror på. När en ny frälsningssoldat ska invigas sker detta under frälsningsarméflaggan. Den finns med vid alla livets olika högtider som barnvälsignelse, vigsel och begravningar. Frälsningssoldaterna marscherar efter den. Vid Frälsningsarméns lokaler hissas den för att visa vägen till platsen, men också deklarera att här önskar människor visa vägen till en tro på Jesus Kristus.

Copyright foto: Stefan Örtenblad & Bo Albinsson
Copyright text: Frälsningsarméns Arkiv

Follow @bootheum

När Frälsningsarmén är inbjuden att i olika sammanhang sjunga eller ha en andakt hörs ofta någon i publiken önska: ”Kan ni inte sjunga Pärleporten?” Denna önskan tillgodoses i regel om inte tidsbrist begränsar. ”Pärleporten” har genom många årtionden blivit en uppskattad sång. Den tillhör troligen en av de mest välkända sångerna, som man ofta kan utantill och vill sjunga med i. Men vad är sångens ursprung?

Den ursprungliga sångtexten började: Underbara Guda kärlek, mäktig, djup och ren och stor… med kör/refräng: Han skall öppna pärleporten, och mig säkert släppa in. Ty i blodet, dyra blodet, han mig tvått och gjort till sin.
Oscar Blomgren berättar att Fred Bloom var god vän till makarna Blomgren. De hade firat sitt bröllop vid Chicagos Sjunde kår där Bloom då var kårledare i början av 1900-talet.
Men det skulle dröja innan de möttes igen. Bloom hade då avgått som frälsningsofficer och utbildat sig till pastor i Missionsförbundet. Men hans liv hade kantats av problem och vännerna Blomgren kände inte igen honom när han 1917 oväntat kom på besök till dem i Chicago. De hade då blivit kårledare vid samma kår Sjunde kåren där. Bloom var nu inte längre pastor utan sysslade med en agenturverksamhet och verkade ledsen, dyster och misslynt med både sig själv och andra. Detta var just strax efter nyårshelgen 1917. Under julhelgen veckan före hade vid kåren introducerats en ny julsång till en melodi av en ung musikant från Norge, Alfred Dulin, som då bodde hos Blomgrens.
Fru Blomgren ville muntra upp Bloom och sjöng denna julsång flera gånger för Fred Bloom. Så började han sjunga med. Plötsligt bad han om ett papper och efter en stunds tystnad fanns fem strofer skrivna på en ny text till samma melodi. ”Pärleporten” var född! Han skrev ner sången med rubriken ”För blodets skull” i fru Blomgrens sångbok. Efter ytterligare en stunds allvarligt samtal lämnade Fred Bloom vännernas hem och de skulle aldrig mera träffas.

En sångevangelist, vid namn Elsa Alvin, från Örebro besökte USA åren 1929-1930. Det var hon som sedan gjorde sången känd och omtyckt. Det sägs också vara hon som något ändrade på ordens formulering och gav den namnet ”Pärleporten”.
När den Ekumeniska Sång- och Psalmboken utkom 1990 fanns ”Pärleporten” med som nr 235 och finns alltså idag med i många kyrkors gemensamma sångskatt. Denna sång har haft en spännande ”resa” in i mångas hjärtan, spridit glädje och förtröstan. En vid tillkomsten förtvivlad människa har genom texten fått dela sin erfarenhet om hur Guds kärlek i Jesus Kristus ger upprättelse och ett nytt liv.  

Copyright: Frälsningsarmén Arkiv

Follow @bootheum