När Frälsningsarmén är inbjuden att i olika sammanhang sjunga eller ha en andakt hörs ofta någon i publiken önska: ”Kan ni inte sjunga Pärleporten?” Denna önskan tillgodoses i regel om inte tidsbrist begränsar. ”Pärleporten” har genom många årtionden blivit en uppskattad sång. Den tillhör troligen en av de mest välkända sångerna, som man ofta kan utantill och vill sjunga med i. Men vad är sångens ursprung? I Stridsropets Julnummer 1960 ger brigadör Oscar Blomgren en intressant skildring av tillkomsten.
Den ursprungliga sångtexten började: Underbara Guda kärlek, mäktig, djup och ren och stor… med kör/refräng: Han skall öppna pärleporten, och mig säkert släppa in. Ty i blodet, dyra blodet, han mig tvått och gjort till sin.
Oscar Blomgren berättar att Fred Bloom var god vän till makarna Blomgren. De hade firat sitt bröllop vid Chicagos Sjunde kår där Bloom då var kårledare i början av 1900-talet. Men det skulle dröja innan de möttes igen. Bloom hade då avgått som frälsningsofficer och utbildat sig till pastor i Missionsförbundet. Men hans liv hade kantats av problem och vännerna Blomgren kände inte igen honom när han 1917 oväntat kom på besök till dem i Chicago. De hade då blivit kårledare vid samma kår Sjunde kåren där. Bloom var nu inte längre pastor utan sysslade med en agenturverksamhet och verkade ledsen, dyster och misslynt med både sig själv och andra. Detta var just strax efter nyårshelgen 1917. Under julhelgen veckan före hade vid kåren introducerats en ny julsång till en melodi av en ung musikant från Norge, Alfred Dulin, som då bodde hos Blomgrens. Fru Blomgren ville muntra upp Bloom och sjöng denna julsång flera gånger för Fred Bloom. Så började han sjunga med. Plötsligt bad han om ett papper och efter en stunds tystnad fanns fem strofer skrivna på en ny text till samma melodi. ”Pärleporten” var född! Han skrev ner sången med rubriken ”För blodets skull” i fru Blomgrens sångbok. Efter ytterligare en stunds allvarligt samtal lämnade Fred Bloom vännernas hem och de skulle aldrig mera träffas.
En sångevangelist, vid namn Elsa Alvin, från Örebro besökte USA åren 1929-1930. Det var hon som sedan gjorde sången känd och omtyckt. Det sägs också vara hon som något ändrade på ordens formulering och gav den namnet ”Pärleporten”. När den Ekumeniska Sång- och Psalmboken utkom 1990 fanns ”Pärleporten” med som nr 235 och finns alltså idag med i många kyrkors gemensamma sångskatt. Denna sång har haft en spännande ”resa” in i mångas hjärtan, spridit glädje och förtröstan. En vid tillkomsten förtvivlad människa har genom texten fått dela sin erfarenhet om hur Guds kärlek i Jesus Kristus ger upprättelse och ett nytt liv.
Frälsningsarméns Sommarmusikskola har under en lång följd av år varit sommarens höjdpunkt för många unga sångare och musikanter. Den första Sommarmusikskolan hölls 1959 på Dragudden. Dåvarande Riksungdomsgården med sitt fina läge i Stockholms skärgård var platsen inte enbart för sommarmusikskolan utan också många andra ungdomssamlingar, läger och kurser.
Bilderna som presenteras här är från 1964, alltså det femte året som sommarmusikskolan hölls. Ledarna var från musikavdelningen och ungdomsavdelningen. Sture Petersson var instruktör för hornmusikanterna och Anna-Britta Beijer och fru major Stina Ihlar för sången och gitarrövningarna. Ett viktigt inslag i sommarmusikskolans program var också att lära sig mer i Guds ord och bibelundervisningen det året hölls av major Anders Wigholm.
Idrottspass som volleyboll var populära och fanns med i det dagliga programmet.
När Sommarmusikskolan firade 25, år 1984, gjorde major Eric Lundkvist ett reportage i Stridsropet (nr 41):”Sommarmusikskolan, en välkänd företeelse inom Frälsningsarmén i Sverige, fyller 25 år i år. Under årens lopp har många tonåringar genom denna verksamhet fostrats till goda frälsningsmusikanter och sångare… Evangelisation är ett viktigt led i Frälsningsarméns grundläggande värderingar. För att kunna förverkliga denna tanke behövs kunskap och färdighet… Ett viktigt och efterlängtat programutbud under Sommarmusikskolan är idrottsplatsen, speciellt med tanke på att ungdomarna i övrigt sitter stilla mycket.”
I avslutningen i reportage 1984 citeras dåvarande territorielle ledaren, kommendör Sven Nilsson, som talade på Sommarmusikskolans Musikfestival på Templet: ”Sommarmusikskolan har varit av fostrande betydelse, inte bara när det gäller sång och musik. Den har också levandegjort kristussynen. Sommarmusikskolan vill markera de regler som gäller inom musikens värld. Regler ifrågasätts ibland. Vi vet att det lätt blir kaos om man inte vill följa reglerna. Låt oss påminna varandra om bibelns regelsamling. I vårt hjärta äger vi samvetets programmerare. Det som vårt hjärta med Bibelns hjälp vill lära oss är kärlek och vishet.”
Detta citat kan säkert sammanfatta både tidigare och senare års Sommarmusikskolor. Kanske någon vill bidra och kommentera med egna erfarenheter!
Copyright & foto: Per Anders Thunqvist (PAT), Frälsningsarméns Arkiv
Frälsningsarméns Hornmusikkår i Tranås fyller 115 år i februari 2011. Hornmusikkårens första framträdande skedde 1896. Urmakaren August Malmqvist, sergeant i Frälsningsarmén, var den första ledaren och sex musikanter bildade den första musikkåren. 1915 flyttade mössmakaren John Svensson (Svegmo) från Högsby till Tranås och övertog ledningen som musikmästare. Under hans tid ökade antalet musikanter till 25, nya instrument anskaffades och stämmorna utökades från 6 till 18.
1935 överlämnades ledningen till den då 22-årige kornettisten Gunnar Borg, som sedan gjorde musikkåren känd i hela frälsningsarmévärlden. Gunnar Borg som var också ledare när musikkåren som första kårhornmusikkår 1954 genomförde ”drömresan” till USA. Särskild support inför resan fick musikkåren av Erik Leidzén, en av Sveriges mest kända armékompositörer, som redan 1915 flyttat till USA.
Erik Leidzén var tillsammans med Richard Holz färdledare och även vid flera tillfällen gästdirigent.
Resorna som gjordes i samband med påsken varade en hel månad. Bl.a. besöktes Washington DC, Rockford, Toronto och Philadelphia och företogs med flyg, tåg och buss och 24 städer i USA och även i Kanada besöktes. Ett stort tillfälle under USA-resan var en TV-inspelning för amerikansk TV.Detta media var vid denna tid ännu ganska ovanligt, möjligen fanns en TV i radiohandlarnas skyltfönster.
En av musikkårens äldsta, Torsten Gustafsson avled nyligen vid 88 års ålder i januari 2011. Fotot till vänster var ett affischfoto som användes under USA-resan. Rune Rylander (tidigare musiksekreterare) skriver i sitt minnestal om ”Totte”: ”Han var bara 14 år när han blev musikant i vår musikkår. Han var musikaliskt begåvad, intresserad och ivrig att förkovra sig i att spela horn och kornetten blev hans kära instrument – och solokornett blev hans stämma.” Läs mera…Minnestal_RR_Thorsten Gustafsson
1988 under ledning av musikmästare Torbjörn Cratz gjorde Tranås Hornmusikkår den andra resan till USA. Under 18 dagar i maj månad varade besöket och färdledare var då major Ingvar Fallström och i USA överste Stig Franzén. Flera städer som besöktes 1954 återkom också vid andra besöket bl.a. Rockford, Jamestown, Buffalo och New York.
Ett särskilt stort tillfälle var marschen i den årliga tulpankarnevalen i staden Holland i staten Michigan. Paradgatan var sju km och kantades av fullsatta läktare hela vägen. En av musikkårens fortfarande aktiva musikanter är Lennart Johansson, som spelar trombon i första raden. Läs mera om…Lennart_Johansson
De musikinstrument som man idag oftast förknippar med Frälsningsarmén är gitarren i strängmusiken och blåsinstrument i hornmusikkårerna. Men ända sedan pionjärtiden har även andra instrument använts i gudstjänster, friluftsmöten och sångandakter. Dess brukare har förstått att här fanns också en möjlighet att med musikens hjälp förmedla budskapet till åhörarna.
Hanna Andersson var född 1858 och blev frälsningssoldat redan 1883.
Hon var den första frälsningssoldaten i Sverige som blev officer och fick kaptens rang samma år.
Men redan som rekryt, innan hon blivit soldat, fick hon av Hanna Ouchterlony en viktig uppgift att göra hembesök hos de personer som man i mötena hade fått be med. Hanna Anderssons särskilda instrument var fiolen, hon sjöng solo och ackompanjerade sig själv på fiol.
Hon blev sedan allmänt känt under tillnamnet ”Bergsprängerskan” och ”öppnade eld” började verksamheten bl.a. i Karlstad och Eskilstuna. Hon levde fram till 1938.
Vilhelm Mårdberg föddes 1835 och prästvigdes 1873 i Svenska Kyrkan. Han fick en komministertjänst i Morkarla, annexförsamling till Alunda i Uppland 1877. Länge talade man i bygden där om år ”sjuttiosju” att en mäktig väckelse drog fram det året.
På något sätt måste detta också ha påverkat Mårdberg att bli frälsningssoldat 1893 och samma år blev han och makan Clara frälsningsofficerare och räknades som utgångna från Gävle.
I Frälsningsarméns samlingar finns hans flöjt bevarad. Clara dog redan 1898. Vilhelm beskrevs som fysisk mycket spänstig till sin sista dag och fylld av hänförelse att vinna människor för Gud ända tills han dog 1912.
Lucy Booth-Hellberg född 1868 var yngsta dotter till Frälsningsarméns grundläggare William och Catherine Booth. I familjen och bland barnen Booth fanns mycket av sång och musik. Lucys instrument var konsertinan.
Lucy gifte sig med en svensk pionjär Emanuel Hellberg och de arbetade tillsammans bl.a. i Indien.
Om Emanuel Hellbergs liv berättas om på annan sida,
klicka på länken http://bootheum.se/2010/09/27/emanuel-booth-hellberg/
Efter makens död var Lucy ledare i Danmark och Norge.
Hon pensionerades, som kommendör i Sydamerikas östra territorium där Argentina ingår 1934, men levde sedan i Sverige fram till sin död 1953.
Copyright & foto: Stefan Örtenblad
Frälsningsarméns Arkiv
Dagens ”Gospelkörer” har funnits i Frälsningsarmén med olika namn sedan lång tid tillbaka.
På 1960-talet var det många aktiva ungdomskörer runt om i landet på platser som Uppsala, Västerås, Jönköping och Trelleborg.
I Stockholm fanns stora ungdomskörer på Templet, Vasakåren och dåvarande Sjunde kåren.
1967 beslutade man att Ungdomskörerna i Stockholm skulle tillsammans ge ut en EP-skiva under rubriken ”Ung ton” på Frälsningsarméns skivbolag ”Festival”.
Ledare då vid inspelningen var för Sjunde kårens Ungdomskör Jan-Erik Johnsson, för Templets Ungdomskör Curt Dahlqvist och för Vasakårens Ungdomskör Per Olsson.
Hornmusikanterna från Tranås gav sig 1947 ut på Nordsjön, en stormig färd för att besöka Frälsningsarméns hemland England. Att då endast några år efter Andra Världskrigets slut åka iväg på en sådan resa var säkert både spännande och utmanande för såväl musikanterna som deras familjer hemma i Tranås. Men musikkåren fick bli till glädje och välsignelse för sina engelska salvationistkamrater under de 15 dagar resan varade. Vid hemkomsten blev de också mycket uppmärksammade vid marschen genom hemstaden och det stora torgmötet.
Alltsedan 1947 när Tranås Hornmusikkår gjorde sin första utlandsresa till England har det blivit många resor till många länder. Redan två år efter Englandsresan företogs en märklig resa med buss genom Europa. Här står bussen utanför kårlokalen färdig för avresa.
Rune Rylander, som under en lång följd av år var musikkårens sekreterare, har gett fakta och en personlig skildring. Klicka på länken för att läsaRuneRylander_Tranås_Europaresor
När Frälsningsarmén firade internationellt 100 år 1965 var Tranås Hornmusikkår inbjuden till London. De medverkade bl.a. i ett stort möte i Albert Hall. På bilden från detta syns Tranåsmusikanterna i förgrunden, drottning Elisabeth och dåvarande ärkebiskopen av Canterbury.
En annat intressant foto är taget i Glasgow i samband med musikkårens resa till Skottland 1980.
Dåvarande kommendören i Skottland (senare generalen)Eva Burrows tog emot . Hon ses på fotot tillsammans med från vänster: Stig Uhnér, Torbjörn Cratz och Rune Rylander.
Se en Europakavalkad och lyssna till tonerna när Hornmusikkåren spelar Amsterdam Kongress – Marsch, inspelad 1952 med Gunnar Borg som dirigent http://www.youtube.com/watch?v=NnvHleAfM_E
Frälsningsarméns kår i Tranås har en Hornmusikkår som har varit verksam sedan 1896. Den har under dessa 115-år tjänat i kårens gudstjänster och möten men framför allt varit ett ansikte utåt i staden, i bygden och genom sina många resor i Europa och i Nordamerika. Denna långa och intressanta tid finns väl dokumenterad i ett rikt bildmaterial som har ställts till förfogande för Frälsningsarméns Arkiv, så här kommer den första presentationen:
Att Hornmusikkåren är känd och omtyckt i sin hemstad kan ses genom de särskilda vykort som gjorts genom åren.
Här är Tranås mest populära vykort – marschbilden från Storgatan 1968.
På detta sätt har Musikkåren synts och låtit sina toner ljuda på stans paradgata på många lördags förmiddagar men framför allt under sommarmånaderna varje söndagskväll på väg till och från Torgmötet.
Många människor drogs med av musikens toner och följde marschen både till Torget och tillbaka till kårens lokal på Nygatan.
Bilden med Musikkåren uppställd på torget är tagen 1973 med infällt foto på musikmästare Gunnar Borg. Han var musikmästare åren 1935-76.
En trogen lyssnare till Musikkåren vid sina besök i hemstaden Tranås var Lennart Hyland. Han fanns med vid torgmöten, i kårlokalen och även på sommarmöten i Sännevadet.
En bildkavalkad visar Tranås Hornmusikkår från 1954 till 2006, musiken är ”Emblem of the Army” inspelad 1995.
Klicka på länkenhttp://www.youtube.com/watch?v=mJ0J_Hqv8DI
Read the First Comment 
När Frälsningsarmén är inbjuden att i olika sammanhang sjunga eller ha en andakt hörs ofta någon i publiken önska: ”Kan ni inte sjunga Pärleporten?” Denna önskan tillgodoses i regel om inte tidsbrist begränsar. ”Pärleporten” har genom många årtionden blivit en uppskattad sång. Den tillhör troligen en av de mest välkända sångerna, som man ofta kan utantill och vill sjunga med i. Men vad är sångens ursprung? 
Fru Blomgren ville muntra upp Bloom och sjöng denna julsång flera gånger för Fred Bloom. Så började han sjunga med. Plötsligt bad han om ett papper och efter en stunds tystnad fanns fem strofer skrivna på en ny text till samma melodi. ”Pärleporten” var född! Han skrev ner sången med rubriken ”För blodets skull” i fru Blomgrens sångbok. Efter ytterligare en stunds allvarligt samtal lämnade Fred Bloom vännernas hem och de skulle aldrig mera träffas.
