I samband med utställningen “Historia som utmaning och inspiration 1911 & 2011” hölls på Torekällberget i Södertälje ett föredrag om Christina Sandberg “Seklets Södertäljebo”, en titel som hon fick genom en omröstning i Länstidningen.
De tre inbjudna talarna Anna Bohman, Eva Kleman och Ingrid Albinsson anknöt till hennes intressen och livsgärning.
Anna Bohman är ordförande i Södertälje kommuns kulturnämnd men också representant för S-kvinnorna, där Christina Sandberg var aktiv. Hon var både S-kvinnornas och Frälsningsarméns fanbärare.
Eva Kleman, överste och nu sektionschef för Frälsningsarméns programsektion, var litteratursekretare och ansvarig för Frälsningsarméns tidning Stridsropet, bl.a. under de år då Christina Sandberg förmedlade tidningar till människorna utanför varuhuset.
Frälsningsarméns kvinnoarbete i Södertälje, Hemförbundet, var Christina Sandberg ledare för från 1983 till slutet av 1990-talet. Under den tiden blev major Ingrid Albinsson territoriell sekreterare för kvinnoarbetet i ”Hem & Familj” och mötte henne.
De tre anförandena tog var sin utgångspunkt i Christina Sandbergs liv, kvinnogärningen som gjorde skillnad för många genom sitt engagemang och sin lyhördhet för andras behov, som slutade med att hon önskade “Guds välsignelse”.
En av de närvarande denna kväll var Christinas son Jan Sandberg. Han har gjort en sammanställning av foton från olika skeden i sin mammas liv och även skrivit ner texten i hennes berättelse. Titeln ”En ängel utanför Åhléns” bygger på alla åren från 1965 till 2008 då Christina Sandberg fick en speciell plats hos många södertäljebor genom alla kontakterna och samtalen utanför varuhuset mitt i centrum.
För att läsa berättelsen – klicka på länken En_Ängel_utanför_Åhléns_av_Jan_Sandberg
När Christina Sandberg slutade sitt liv 2009 skrev Länstidningen i Södertälje en särskild artikel om henne:
“Inför millennieskiftet hade LT en omröstning där läsarna fick säga sitt om vem de ville se som 1900-talets Södertäljebo. I konkurrens med namn som Björn Borg och Hasse Tellemar vann Christina Sandberg en mycket överlägsen seger. Ödmjukt tog hon emot LT:s uppvaktning med beskedet om utmärkelsen och ville först inte tro att hennes insats gjort ett så djupt intryck på läsarna.” Hela artikeln http://lt.se/nyheter/1.105443-seklets-sodertaljebo-har-avlidit
Foton: Privat, Jan Sandberg
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv
Sven Wickberg har sänt in sin berättelse om David Wickberg. Sven är frälsningssoldat och hornmusikant på Söderkåren i Stockholm. Han har varit lärare och rektor på Dalarö Folkhögskola, Frälsningsarméns Folkhögskola.
David Wickbergs son, Erik Wickberg blev Frälsningsarméns världschef, general 1969. För att läsa om mera Erik Wickberg, klicka på länken Erik_Wickberg_9:e_general
Så här berättar nu Sven Wickberg: ”Det handlar om David Wickberg, min farfar. Han föddes omkring 1870 och dog 1950, drygt 80 år gammal. Jag har en kopia av hans kandidatansökan, det måste ha varit omkring 1890.
Efter en kortare utbildning (till frälsningsofficer) i lokalerna ovanför Templet (där man senare hade DHK för Stockholm, och nu är det kapprum) skickades han först som assistent på ett par ställen och sedan som BO (förkortning för Befälhavande Officer, tidigare beteckning på kårledare, tillägg admin) till ännu fler ställen. (Jag har hans tjänstgöringskort också.)
Officerarna var fattiga som kyrkråttor vid den här tiden. Lönen var liten, och om det inte fanns pengar i kassan fick man ingen lön alls. Men ändå tycks man ha haft råd att fotografera sig på alla möjliga sätt.
Bifogade bild är av ett kvitto på 25 öre som givits till Försakelseinsamlingen. Den kröns av ett foto av David på den tiden då han skrev sitt namn med V i stället för W. Jag kan tyvärr inte säga vilket år det var, men det måste ha varit omkring sekelskiftet 1900.
Den övre bilden är en förstoring av kvittobilden.
Jag har hört av min fader Erik att det var ganska vanligt även när han var ung officer (1924) att fotografera sig och få ett antal småbilder i ett block, där man kunde riva av en bild och ge som “minne” till folk på den kår man lämnade.
Före 1914 var det vanliga att man bytte kår två eller tre gånger per år. År 1914 skrev dåvarande kommendören Johan Ögrim en lång artikel över mittuppslaget i Stridsropet och talade om varför man nu hade beslutat sig för att flytta officerarna bara en gång om året.”
David Wickberg blev i slutet av sin officersbana kommendör och ledare för Frälsningsarmén i Sverige 1944 – 1945.
David Wickberg var utgången från Göteborg 1 och hustrun Betty från Örnsköldsvik.
För att läsa mera om familjen Wickbergs historia, se Svens egen historia (story) www.abc.se/~sw/
Ellen Friis var född i Norrköping 1905. Efter sin skolgång gick hon Margaretaskolans utbildning och arbetade sedan som bagerska. Hon blev frälsningsofficer 1931. Hon var assistent på några kårer innan hon kom till Kurön, Frälsningsarméns alkoholistanstalt 1932. Där var hon till januari 1936 då hon fick order till Hönö som kårledare. Fotot till vänster är från Hönö, Ellen (till höger) tillsammans med sin assistent Rut Wennerholm
På Kurön mötte Ellen sin blivande man Albert Lindstedt som kom dit som kaplan i juni 1934. I maj 1935 fick Albert order till Hjo som kårledare. Då började den brevväxling som dottern Birgit (Lindstedt) Fredberg har sammanställt. Alberts brev finns att läsa i föregående veckas inlägg. För att läsa Ellen Friis brev från först Kurön och sedan Hönö
klicka på länken E_Friis_brevutdrag_1935-1936
Här några exempel ur breven på hur en ung frälsningsofficer upplevde sitt liv först på Kurön sedan på Hönö:
27 aug. 1935 Så lite nytt härifrån. Lördag-söndag hade vi ungdomsdepartementets officerare här och det var naturligtvis mycket trevligt. På lördagskvällen utnämndes Eklund till adjutant. Han fick en väldig applåd. Överste ”David” spelade krocket på söndag eftermiddag. Det var mycket trevligt att se på. I går for vi med vår båt till ordermötet, Persson, Eklund, fem av flickorna och jag. En härlig sjöresa och ett härligt möte förstås. O vad jag är glad att Du fick Kristiansson. Ber att Gud skall öppna himlen över Er den kommande vintern och att skarorna skall ökas under Blods- och Eldsbanéret. Vi får hit en provlöjtnant Sonja Ljungberg från Norrköping. Hon har blivit opererad i halsen och kan inte gå direkt till fältet. Hon skall göra lite av varje, så jag skall få lite hjälp med konserveringen till att börja med.
19 sept. 1935 I går och idag har vi syltat 450 liter lingon, så du hör att vi ligger inte på latsidan. Nu är det mesta över med konserveringen och det är verkligen skönt så man får tid att ”andas”.
15 april 1936 ”Min nåd är dig nog!” Tack för att Du ringde igår. Det var som en klar stjärna som lyste upp hela den övriga delen av dagen. Du förstår, vi hade det ganska knogigt igår med att göra tårtor, lägga in sill, koka ägg, låna porslin och duka till 65 personer. Men jag tror de var nöjda med arrangemanget, och det var ju huvudsaken. I eftermiddag har vi haft påskfest för S:S. S:V. B:S. och J.S. (solstrålar, solvargar, barnsoldater och juniorsoldater). Så de har varit liv i luckan. Det är skönt att helgen är över nu, för det är ändå drygt med alla möten. Och så känns det så tungt när det inte blir något synligt resultat. Men jag tackar ändå Gud för vad Hönön lärt och gett mig. Kanske det skall bli till nytta för kommande strider. D.C. kommer på lördag.
Albert Lindstedt var född i Jukkasjärvi den 8 februari 1907. Han blev frälsningssoldat i Malmberget, en av Sveriges nordligaste kårer. 1929 antogs han som kadett och blev löjtnant 1930.
Efter att ha varit assistent på flera kårer kom han 1934 som kaplan till Frälsningsarméns Alkoholistanstalt Kurön. Där träffade han kapten Ellen Friis och de blev kära i varandra. Albert fick order till Hjo som kårledare i maj 1935 medan Ellen stannade kvar på Kurön.
Från maj 1935 fram till sitt giftermål i juli 1936 skrev de brev till varandra i stort sett varje vecka. Breven ger en god inblick i hur det var att vara frälsningsofficer på en nyöppnad kår 1935.
Dottern Birgit (Lindstedt) Fredberg har renskrivit dessa brev och låter oss här ta del av denna intressanta historia om en frälsningsofficers liv och tankar för 75-år sedan.
Först publiceras här Alberts brev, återkommer med Ellens brev.
Klicka på länken Albert_Lindstedt_brevutdrag_1935-1936_Hjo Till höger målning Frälsningsarméns emblem, akvarell av Albert Lindstedt, fanns tillsammans med breven.
Två exempel ur breven: 14 maj 1935 Ja, här må du tro, jag har haft det fullt upp varenda dag. Dagarna går också så fort. Det är ju en del svårigheter som jag har att kämpa mig igenom just nu då det gäller kåren här, men det skall gå till seger. Vi blev nekade av drätselkammaren att ha platsen, som vi hade i fjol. Och nu stå vi här vackert. Men jag skall idag gå och tala med gubbarna. Mötena har varit riktigt saliga. Och mer och mer folk blir det. I söndags hade vi stugmöte på en plats, och det var verkligen saligt värre. Det var Guds rolighet. Kl 7 hade vi det första torgmötet. Det var ju ganska kyligt men det gick till seger. Jag spelade dragspel och fiol och gick på värre. Folket är annars mycket gemytliga och snälla. Idag måndag har jag i kassabehållning summa 4 öre. Men med Guds välsignelse så räcker det långt.
14 juni 1935 I morgon har vi 1-årsfest för tältmissionen. D.C. och Viktor Karlsson kommer och leder det hela. Hoppas att det skall bli bra. Kl 7 ”Eldgivning” på torget. Jag har tryckt en krigisk affisch må du tro. Man måste ju gå ifrån de gamla utnötta fraserna. Söndag eftermiddag söndagsskolfest.
Fotot till vänster är Albert till sammans med assistenten Alvar Christiansson.
Till höger en bild från Kinnekulledagen, Albert sittande på bänken.
Från Margareta Gustafsson i Norrköping får vi ofta kommentarer till webbsidan www.bootheum.se och hon sänder även texter och foton.
I sina skildringar nämner hon ofta sina föräldrar brigadör och fru Bengt och Gunvor Gustafsson.
Innan Bengt gifte sig var han som nyutbildad frälsningsofficer, med graden löjtnant, assistent på Norrköpings första kår där då brigadörerna Lindberg var kårledare. Fotot visar familjen Lindberg med sina tre döttrar, från vänster: Ingrid, Gunvor och Eivor och tillsammans med dem dåvarande provlöjtnanten Bengt Gustafsson.
Redan tidigt mötte Bengt Frälsningsarmén i söndagsskolan i Borlänge.
Ett foto från oktober 1920 visar sandlådeklassen där Bengt är 4 år och sitter i den nedersta raden med vit mössa. Kanske är den flicka som står från höger på tredje plats bland barnen Bengts syster Karin, senare gift med Lennart Sandbergh. Ledaren var kommendant och hette Mossberg.
Margareta är äldst av de sex barnen. På fotot till höger ses hon som 17-åring ackompanjera föräldrarna på Malmö 2:a kår.
Gun och Bengt sjöng ofta duettsånger, Bengt tenor- och Gun altstämma.
Just i dagarna den 28 mars fyller brigadör Bengt Gustafsson 95 år och vi vill gratulera med detta inlägg!
Margareta Gustafsson har också påmint oss om Frälsningsarméns ”Joy Strings”, idolerna från 1960-talet, som inspirerade och betydde mycket från många ungdomar.
Själv mötte jag den svenska motsvarigheten ”Glorymen” på Ungdomsdagen i Göteborg 1968.
Men detta sound och möte får vi stanna inför en annan gång!
Reflektioner i mars 2011
Verksamhetsansvarig
Bo Albinsson
Frälsningsarméns pionjärer i Sverige var till stor del mycket unga kvinnor som blivit gripna av budskapet om Jesus Kristus. Men de var också villiga att ge sig till nya platser och ta nya utmaningar för att möta människors behov både till kroppen och också själen.
En av dessa unga kvinnor var kapten Hildur Karlsson. Hon var den första kårledaren i Halmstad men också dömd som första kvinnliga fånge i Sverige till nio dagars fängelse i Halmstad. Bilden är från Stridsropet 1888.
Men trots motgångar och svårigheter fortsatte kapten Hildur Karlsson sitt engagemang och arbete som frälsningsofficer och kåren växte.
Många människor blev gripna av Frälsningsarméns sätt att verka och många blev frälsningssoldater.
Bland dessa unga var Elin Samuelsson som flyttat från Tingsryd och genom familjen där hon arbetade blev berörd av ett bönemöte i det hemmet.
Några år senare blev bagaren Carl Hemberg frälsningssoldat. Han bar gärna sin röda tröja under det vita bagarförklädet och ses på den större bilden tillsammans med sina bagarkollegor som också var frälsningssoldater.
Om inte de första pionjärerna, de unga kvinnorna, varit så frimodiga och uthålliga att t.o.m. gå i fångelse hade livet säkert gestaltat sig annorlunda för många som idag är engagerade i Frälsningsarmén.
Denna pionjärverksamhet i Halmstad är också grunden i det som major Ingrid Albinsson i år har nedtecknat under rubriken “Kvinnor och tro”.
Läs hela berättelsen genom klicka på länken Tre_generationer
Copyright & foto:
Stefan Örtenblad och privat,
Frälsningsarméns Arkiv
De anonyma kvinnorna inom Frälsningsarmén – med Gunvor som exempel och förebild. Denna rubrik ger dottern Margareta Gustafsson berättelsen om brigadör Gunvor Gustafsson.
Gunvor föddes 1923 och hennes historia inom Frälsningsarmén sträckte sig över 75 år från det att hon blev s.k. barnsoldat på hemkåren i Västervik. Hon var där också söndagsskollärare och ses på fotot från början av 1940-talet tillsammans med sina elever.
Gunvor, eller Gun som hon oftast kallades, blev frälsningsofficer 1944 och var tillsammans med maken Bengt kårledare under många år. En viktig del i tjänsten var att nå ut till nya människor med budskapet och då ingick sången på stans torg varje vecka. Här står makarna Gustavsson på torget i Falköping troligen 1952 och dottern Margareta är också med.
Efter pensioneringen bodde brigadörerna Gustafsson kvar i Norrköping och var aktiva inom kåren där.
Gunvor fanns på gudstjänster och torgmöten, var pianist och gick gärna till Hemförbundets samlingar ända till något år innan hon befordrades till härligheten den 27 mars 2010. Maken brigadör Bengt Gustafsson har levt ett långt liv är nu 94 år och bor fortfarande i Norrköping.
Read the First Comment 
Frälsningsarméns kvinnoarbete i Södertälje, Hemförbundet, var Christina Sandberg ledare för från 1983 till slutet av 1990-talet. Under den tiden blev major Ingrid Albinsson territoriell sekreterare för kvinnoarbetet i ”Hem & Familj” och mötte henne.
