Posted by admin on 2011/05/16 under Frälsningsofficerare, Internationellt | 
Karl Larsson var den småländske banvaktspojken som föddes 1868 och växte upp under ganska enkla förhållanden i bostället tolv kilometer från Nässjö. Men han ägde ett brinnande intresse att få kunskap och sökte livets mening i de då starka andliga rörelserna som fanns i hans hembygd. 
I Jönköping började han sin bana och utbildning till litograf samtidigt som han ägnade sig åt fritidsstudier. Där mötte han också den då unga Frälsningsarmén och blev gripen av en entusiasm att gå in i dessa for som kadett från Jönköping 1890.
Frälsningsarméns ledare såg snart de gåvor som fanns i den unge smålänningen och han fick efter att ha varit på flera kårer arbete på Frälsningsarméns redaktion och senare som divisionschef. 1906 – 1912 var Karl Larsson chefsekreterare, näst högste chef i svenska territoriet.
Det var under denna tid som Frälsningsarméns stora årskongresser med söndagen i Södertälje hölls. Och på omslaget till Stridsropet den 15 juli 1911 är det Karl Larsson som välkomnar både besökare från hela landet och Generalen till Kongressen. Han beskriver den glädje och förväntan som man har inför dessa speciella dagar. Och inte minst att General William Booth åter har möjlighet att komma som talare för att inspirera de svenska åhörarna.
I materialet som nu är framme inför 100-årsfirandet av denna speciella kongress finns ett foto av marschen i Södertälje 1911. Där tågar man med standaren som utmanar och manar till efterföljd. När man förstorar denna bild syns standaret ”För Gud vi kämpar” med signaturen K.L. -95 och som med mycket stor sannolikhet är målat av Karl Larsson. Länk http://bootheum.se/arrangemang/
Senare hade Karl Larsson tillsammans med makan Anna också flera förordnande i utlandstjänst bl.a. Finland, Ryssland, Tjeckoslovakien och i Sydamerika.
1935 återvände kommendör och fru Karl och Anna Larsson till Sverige som ledare och innehade den tjänsten till pensioneringen 1945.
Som radiotalare blev Karl Larsson känd och väl aktad av många lyssnare.
Ett exempel på radiotal finns inspelat från omkring 1930 och kan höras i förkortad version på filmen.
Karl Larsson var en skicklig talare och han var konstnärligt begåvad även om han i sin egen bok ”Minnen” uttrycker att han var bäst på att ”kopiera” vad andra tidigare tecknat.
Han skrev ett flertal böcker som t.ex. ”Under order” del I-III, ”På andra sidan Atlanten” och ”Tio år i Ryssland”. Han fick vid många tillfällen tjäna som tolk och har översatt många sångtexter till svenska.
Sången ”Låt mig få höra om Jesus” skriven av Fanny Crosby och översatt av Karl Larsson 1904 är säkert en av de mest kända och mest sjunga inom Frälsningsarmén och numera finns i den ekumeniska psalmboken under nr 46.
Copyright & färgfoto: Stefan Örtenblad, Frälsningsarméns Arkiv
© & svartvita foto: Per Anders Thunqvist (PAT), Frälsningsarméns Arkiv
Posted by admin on 2011/05/09 under Dokumentärfilm, Internationellt |
Inte långt efter det att Frälsningsarmén börjat (december 1882) i Sverige ”öppnades eld” i Kapstaden (Cap Town) i Sydafrika i mars 1883. Sigfrid Wikfeldt, som har skrivit boken ”Frälsningsarmén i Världsmissionen”, berättar att intresset just för Sydafrika återspeglas i att det gavs ett framträdande utrymme i Stridsropet redan under den första tiden. Notiser och artiklar skildrar livfullt arbetsfältet i Sydafrika. En anledning till detta var också att Kommendör Ridsdel efter några år som ledare i Sverige flyttade just till Sydafrika. Han vädjade då om medarbetare dit. I Sverige var under denna tid Indien det stora fältet till vilka många gav sig iväg och det skulle dröja nära 25 år innan vädjan blev bönhörd.
Den stora missionsmaningen kom i Kongressen 1913 av general Bramwell Booth.
En stor skandinavisk missionärsgrupp samlades i Stockholm på nyåret 1914 och då var två svenska missionärer antagna för Sydafrika nämligen adjutant Clasine Pettersson och löjtnant Elin Emanuelsson.
Efter tid i London med många möten avreste de den 21 februari och anlände efter en mycket lång båtresa till Kapstaden. Därifrån gick färden vidare med bl.a. oxvagn i tio svenska mil till den s.k. ”Bramwell Booth kolonin” i Natal.
Clasine Pettersson var född 1879 och utgången 1901 från Kalmar. Under sin tjänst i Sverige hade hon varit slumsyster och de erfarenheterna var goda att ha i det nya hemlandet. Arbetet beskrevs av Wikfeldt som ”med hjälp av såg och yxa, såpa och skurborste samt äkta svensk energi”. Först efter tio års tjänst i Sydafrika besökte hon åter sitt hemland på kongressen 1923. Vad som hände med Elin Emanuelsson finns inte med i någon beskrivning.
När brigadör Clasine Pettersson pensionerades 1937 hade hon större delen av sin tjänst varit ensam svensk på sitt arbetsfält.
Det skulle också dröja många år innan någon ytterligare svensk frälsningsofficer kom till Sydafrika. Politisk oro och krig härjade. Men senare blev det major Gunborg Jonsson, utgången från Östersund. Hon var sjuksköterska och tjänstgjorde många år i Sydafrika bl.a. vid Frälsningsarméns sjukhus i Durban.
Så ett filminslag från Sydafrika 2004.
Filmaren Tore Marklund besökte då Johannesburg och fångade dessa ögonblicksbilder på Frälsningsarméns barnhem, Ethembeni. Filmen är en produktion av Tore Marklund, Marklund Film AB.
Barnhemmet Ethembeni, “Hoppets Plats”, har funnits i Johannesburg sedan 1995. Det är ett speciellt hem med omhändertagande och omsorg för övergivna barn infekterade av HIV/Aids. Barnen kan vara funna på gatan eller omhändertagna genom något annat av Frälsningsarméns barnhem.
Ethembeni kan ta hand om upp till 60 barn, från nyfödda till 3 års ålder.
Trots att det är en krävande verksamhet att ta hand om dessa mycket svårt sjuka barn försöker man att på olika sätt ge dem vård. Dels medicinsk och näringsrik kost men också stimulerande program för att barnen ska utvecklas bättre. På hemsidan berättas att detta numera sker även genom volontärer, frivilliga, som ger ytterligare hjälp och man försöker att för de barn, som tillfrisknar, finna foster- eller adoptivföräldrar.
Läs mera på länk_Sydafrika_Ethembeni
Copyright & Foton: Frälsningsarméns Arkiv
Posted by admin on 2011/03/15 under Frälsningsofficerare, Internationellt |
”Frälsningsarmén är en levande del av Kristi kropp på jorden. Därför behöver den Gudsmänniskor som åtar sig praktiskt och andligt ledarskap.”, så inledde kommendör Robert Street Installationshögtiden på Templet i Stockholm, lördagen den 12 februari 2011.
Kommendör Robert Street är Internationell sekreterare för Europa stationerad vid Frälsningsarméns Internationella Högkvarter i London. Tillsammans med sin maka Janet, som är Europaansvarig för Kvinnoarbetet i Frälsningsarmén, gästade de Stockholm för att installera vår nya territoriella ledare för svensk-lettiska territoriet.
Kommendör Marie Willermark är utgången från Göteborg och väl känd i Sverige, men har de senaste åren haft utlandstjänst i Ukraina. I samband med Installationshögtiden fanns också tillfälle för henne att träffa Frälsningsarméns folk i Stockholm.
Vid det högtidliga mötet i Templet medverkade Templets Hornmusikkår under ledning av Fredrik Råström, Templets Strängmusikkår under ledning av Christina Nilsson med pianist Kai Kjäll-Andersson och Uppsala kårs lovsångsteam med pianist Guri Nilsson.
Installationshögtiden avslutades med en särskild invigningsbön:
Gud vår Herre och Frälsare… Vi tackar dig för hängivenheten hos alla dem som har möjliggjort denna fortsatta tjänst, inte minst i detta territorium. Här och nu tackar vi dig särskilt för Kommendör Marie Willermark när hon upptar sitt nya ledaransvar. Vi ber om kraft, visdom, hängivenhet, medkänsla och mod. Genom din Ande ber vi att du skall förkroppsliga de goda egenskaper som kan inspirera andra att tjäna dig.
Ett brev från General Shaw Clifton fanns med i programmet och där fanns bl.a. denna hälsning:
Jag uppmanar alla frälsningssoldater i Sverige och Lettland att ta emot den nye territorielle ledaren med kristen kärlek och glädje med skriftens ord. Stöd henne i bön. Låt hans namn bli ärat ibland er och låt hans rike växa till.
Copyright & foto: Stefan Örtenblad, Frälsningsarméns Arkiv
Posted by admin on 2011/03/07 under Evangelisation, Frälsningsofficerare, Internationellt |
Hubert Thörnkvist började som fjällmissionär redan 1934 och arbetade en lång följd av år i Tärnabyfjällen. Välkända skidåkare som Ingemar Stenmark och Stig Strand fanns bland de barn och ungdomar Hubert Thörnkvist hade i söndagsskolan och i ungdomsgrupperna på Frälsningsarmén i Tärnaby.
I boken ”Årsringar” (sid. 281-286) berättar författaren kommendör Sven Nilsson målande om sina egna upplevelser i fjällvärlden, bl.a. följande:
”Under en sommardag 1942 var vi fyra sjukvårdssoldater som fick följa Hubert Thörnkvist på en flera mils vandring in i fjällvärlden till ett område där renskiljning skulle äga rum. Vi deltog och medverkade i det möte som hölls bland dvärgbjörkarna under en paus i renskiljningen. Plötsligt kom kronprins Gustaf Adolf, kronprinsessan Louise och den militäre överbefälhavaren general Olof Thörnell till renfållan. På militärt manér fick vi meddela vad vi gjorde i fjällvärlden och blev vederbörligen inspekterade och godkända på högsta nivå. De celebra besökarna vistades i kronprinsens fjällstuga i Tärnabyfjällen. När dagens begivenheter var färdiga var det en av samerna som sammanfattade upplevelserna med följande ord: ”Det har vure en stor dag i dag. Vi har haft besök av kronprinsparet och Frälsningsarmén.”
Vid Frälsningsarméns Årskongress 1950 fick fjällmissionen ett gott tillskott för sina resor med två motorcyklar.
Men ute på fjällvägarna var det assistenten kapten Einar Englund som körde och Hubert Thörnkvist som satt på ”bönpallen”.
Mer om motorcyklarna http://bootheum.se/2010/10/04/fralsningsarmens-faltbil/
På Kongressen 1960 tilldelades dåvarande brigadör Hubert Thörnkvist ”Grundläggarens orden” av general Wilfred Kitching. Han gratulerades också med blommor av en ung sameflicka.
”Grundläggarens orden” (Order of the Founder) är Frälsningsarméns högsta internationella utmärkelse.
Det var när Bramwell Booth, William Booths äldste son, hade blivit general som han ville hedra sin far. 1917 instiftades därför ”Grundläggarens Orden” för att uppmärksamma salvationister, som utfört en särskild minnesvärd tjänst i Grundläggarens anda.
Mera om Frälsningsarméns utmärkelser finns att läsa på
http://www1.salvationarmy.org.uk/heritage
klicka på History… sedan på Award…
Copyright & foto: Per Anders Thunqvist (PAT), Frälsningsarméns Arkiv
Posted by admin on 2011/02/28 under Internationellt |
Pelastusarmeija, Frälsningsarmén i Finland har sedan några år ett nyöppnat museum.
Det finns mitt i Helsingfors på Mikaelsgatan inte långt från den stora Järnvägsstationen. I samband med flytten dit sorterades och klassificerades föremålen så att ett modernt museum ”Heritage Centre” kunde ställas i ordning.
Museet välkomnar såväl enskilda besökare som grupper och skolklasser. Där finns ett stort antal föremål som skildrar Frälsningsarméns utveckling och insatser på många olika områden både evangeliskt och socialt i Finland. Men där finns också internationellt och från uland. Major Sirkka Paukku, som är museets föreståndare, berättar intressant om utvecklingen från det första mötet fram till hur Frälsningsarmén idag möter olika utmaningar.
1889 inbjöd den första lilla gruppen frälsningssoldater till möte i Helsingfors. 
Det var Constantin Boije, Hedvig von Haartman och Alva Forsius. De hade då fått en grundutbildning i Frälsningsarméns arbetsmetoder i England. Hedvig von Haartman var adelsfröken som blev frälsningssoldat och fick uppleva ett hårt men märkligt livsöde. Läs mer om henne,
klicka på länken http://bootheum.se/2010/10/25/hedvig-von-haartman-banbrytare-i-finland/
Bland föremålen finns ett par glasögon som William Booth Frälsningsarméns grundläggare glömde vid ett besök i Helsingfors 1909. William Booth fick under sina sista år allt sämre syn och blev till slut helt blind. Kanske inte så konstigt att glasögonen blev glömda och vid den tiden var det inte heller givet att sända saker åter per post. I Sverige glömdes en visselpipa, läs om detta http://bootheum.se/2009/07/27/william-booths-visselpipa/
Närheten till motstånd i Ryssland och Balticum märks också i frälsningsarméflaggan med kulhål och den slitna lilla reseskrivmaskinen, som kommendör Karl Larsson använde under sina ”Tio år i Ryssland” (1913-1923). Gitarrerna blandas också med balalajkor i olika storlekar.
Runt väggarna i museets lokaler kan man läsa texter på finska och i svensk översättning om Frälsningsarméns målsättning och uppgift både i gången tid och idag t.ex. att möta människors behov med ”Soppaa, saippuaa, sielunhoitoa - Soppa, såpa och själavård”.
I museets samlingar finns en stor mängd intressanta föremål. Beskrivningen här och filmen visar endast ett mindre urval.
För den som planerar att resa till Helsingfors kan rekommenderas ett besök på museet, klicka på länken www.pelastusarmeija.fi/museo
Foto: Bo Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv
Posted by admin on 2011/02/07 under Frälsningsofficerare, Internationellt |
Förra veckan tillkännagavs att Höga Rådet hade valt Frälsningsarméns 19:e general. Det blev kommendör Linda Bond född i Kanada och nu senast ansvarig för arbetet i Östra territoriet i Australien.
Höga Rådet är Frälsningsarméns högsta instans bestående av alla territoriella ledare och alla territoriella presidenter för kvinnoarbetet. Detta råds främsta uppgift är att välja Frälsningsarméns högsta ledare, generalen. Oftast är den som väljs i den åldern att han eller hon innehar ämbetet till sin pensionering, men det är inte givet utan kan avbrytas tidigare av hälsoskäl eller annan orsak.
När Erik Wickberg 1969 valdes av Höga Rådet till den 9:e generalen var det speciellt så tillvida att han var den förste utan anglosaxisk bakgrund som valts. Att detta var en svensk kan också vara intressant att notera. Erik Wickberg berättar själv om proceduren i sin bok ”Inkallad”, kap. 12 ”En svensk som general”. Han skildrar där att de enda kandidaterna vid den omröstningen var kommendör Kaare Westergaard och kommendör Erik Wickberg. Valet avgjordes sedan i första omgången – något som aldrig hänt tidigare. Det utföll till Wickbergs fördel med röstsiffrorna 31 mot för Westergaard 13 och en blank.
Erik Wickberg beskriver sedan sina många resor runt världen och reflektioner kring möten med olika människor under generalstiden från till sin pensionering 1974. Boken ”Inkallad” utkom 1978.
1990 utkom Erik Wickbergs andra bok ”Uppdraget”, för honom var den viktigaste uppgiften att förkunna evangelium. I bokens Del 2 finns ett urval predikoutkast. Han använder samma ord som Paulus, han var ett sändebud, ambassadör. ”Ett sändebud framför inte sina egna åsikter, utan sin konungs eller regerings uppdrag. Vad vår tids människor behöver höra är ett rent evangelium, talet om en levande och mäktig Frälsare.” 
I fotoarkivet finns bilder från Frälsningsarméns Årskongress 1961. Kommendör Erik Wickberg var vid denna tid stabschef – ”the Chief” – alltså närmast till generalen, en tjänst som han hade under åtta år. Kommendör Ragnar Åhlberg tillsammans med fru Iris tog emot kongressens ledare stabschefen kommendör Erik Wickberg med fru Margarete på Bromma flygplats.
En annan speciell gäst vid den Kongressen var frälsningssoldaten och scoutledaren Emma Chimusary från dåvarande Syd-Rhodesia (Zimbabwe). Hon var inbjuden till Sverige för att gästa scoutlägret i Sövdeborg, J 61.
Årskongressens ledare intervjuades också av pressen och 1961 gjordes en TV-intervju med Erik Wickberg. Vid kameran fanns då frälsningssoldaten och radiomannen Per Helin.
För att läsa mera om Erik Wickberg, klicka på länken
http://www1.salvationarmy.org.uk/history
Sök på » People » General of the Salvation Army » Erik Wickberg
Copyright & foto: Per Anders Thunqvist (PAT), Frälsningsarméns Arkiv
Posted by admin on 2010/10/18 under Internationellt, William Booth |
General William Booth visade på många sätt både i ord och i skrift visioner hur man skulle möta människors behov både andligt och kroppsligt. Här är ett exempel från den stora ”te nationen” England, som spreds också till vårt land.
I augusti 1896 skriver han i ”The War Cry” (eng. Stridsropet) ett stort upprop om visionen att få 250 000 av ”våra kamrater och vänner” att understödja ”Tea League” (Te Förbundet). Detta skulle innebära att man lovade att under 12 månader köpa Frälsningsarméns speciella te för att denna inkomst skulle utveckla missionsarbetet. 
Bara några månader senare i februari 1897 förklarar man att ”Tea League” har blivit en stor framgång och har över 43 000 medlemmar.
Några år senare beskrivs gruppen som ”Missionary Tea League” alltså en tydlig adressering att det handlade om stöd till missionsarbetet. Namn på tesorterna är bl.a. ”Triumph”, ”Popular” och ”Friendly”. En brukare skriver i ett brev att ”Triumph Tea” är det bästa teet hon någonsin smakat och kommer att fortsätta med det. Samtidigt önskar man flera återförsäljare på heltid eller deltid.
Idén att sälja te och även kakao spreds vidare och i Sverige hade Handels avdelningen en stor försäljning av dessa varor. I boken ”De följde en fana” (sid. 184) berättas att Handels reseombud besökte alla affärer som sålde te och kakao under resorna i landet och hade särskilda uppackningar. Detta bidrog också till att varorna blev spridda och populära.
Fotot med sergeant Adolfina Bergström, som väger upp te, är från 1930-talet.
Man kan se detta som en föregångare till ”Fair Trade”. 
Idag finns ”Sally Ann” som Frälsningsarméns verksamhet för rättvis handel.
William Booth var en stor visionär men visade också visionerna i praktisk handling. Hans bok ”I mörkaste England och vägen ut” var när den utkom på 1890-talet en krigsförklaring mot den tidens sociala missär. I kapitlet om ”Jordbruksbyarna” kan man läsa om en vision om ”fair trade” som sattes i verklighet bl. a. i Pakistan och i Indien i början av 1900-talet.
Copyright & foto: Stefan Örtenblad, Frälsningsarméns Arkiv
I materialet som nu är framme inför 100-årsfirandet av denna speciella kongress finns ett foto av marschen i Södertälje 1911. Där tågar man med standaren som utmanar och manar till efterföljd. När man förstorar denna bild syns standaret ”För Gud vi kämpar” med signaturen K.L. -95 och som med mycket stor sannolikhet är målat av Karl Larsson. Länk http://bootheum.se/arrangemang/
