Scenen är Värnamo 1878. Vem är hon, kvinnan, som sitter där under lyktans bleka sken, lite stram, andaktsfull och intensivt lyssnande?
Hanna Cordelia Ouchterlony hade fått en god men kanske lite ovanlig uppfostran, född den 14 september 1838 som äldst i syskonskaran. Släkten Ouchterlony härstammade från Skottland. Pappan Fabian Constantin Ouchterlony hade läst juridik och fått tjänst i Småland, där han köpte gården Norrhorja i närheten av Värnamo. Han titulerades sedan häradshövding. Hans fru Hilda beskrevs som en sällsynt kvinna med mycket av godhet och tålamod också mot de som hade det svårt. Hanna var en tänkare, ville hellre läsa än leka och tog gärna hand om sina yngre syskon. Genom kontakter vistades hon i Finland och arbetade också i en familj i Stockholm. Men när hon efter sju år i huvudstad kom hem till föräldrarna beslöt hon att stanna hemma. Familjens ekonomi behövde också tillskott. En bokhandel i Jönköping skulle öppna filial i Värnamo och Hannas glädje över böcker gjorde henne nu till en mycket engagerad bokhandlerska. Till långt in på nätterna satt hon uppe och läste. En annan glädje under denna tid var de baler dit hon blev bjuden. Men mer och mer förändrades denna känsla till tomhet och hon drogs till kristna sammankomster. Hon lyssnade till präster och predikanter, men fick inte de svar hon önskade. Hon sökte själv i Guds ord och andra böcker. När hon läste Sören Kierkegaards böcker påverkade dessa henne mycket. Hela livet från det att hon tog hand sina småsyskon hade ett varmt hjärta för barnen, syskonbarn i familjen och andra. Hon samlade också en skara barn för undervisning i en söndagsskola, men försökte även hjälpa dem på andra sätt.
När man i Laura Petris bok ”Hanna Cordelia Ouchterlony” läser om hennes bakgrund, så framkommer bilden av hur hennes pappas känsla för det rätta i juridiken präglat henne, men också det goda modershjärtat som stod henne så nära. Hon var mycket bedrövad när mamman dog 1873 och hon fick ta ett större ansvar för pappan och familjen.
Hanna var 40 år gammal 1878 när hon genom ett besök hos familjen Billup först fick möta den unge engelske predikanten. Det verkar som att detta öppnade något helt nytt för henne. Hon upplevde att här fanns den helighet som hon själv så länge sökt. Här fanns något som mötte hennes längtan efter frid och inre glädje. Så började här något nytt för Hanna Cordelia Ouchterlony, men också för Sverige då Frälsningsarmén fyra år senare – den 28 december 1882 – tågade in i huvudstaden. Mera om Den 28 december – klicka på länken http://youtu.be/pN6H3a84y90
Bilden, tecknad av Gunnar Widholm, illustrerar samlingen i Värnamo nybyggda stationshus. Den engagerade talaren är den 22-årig Bramwell Booth, som fått inbjudan att komma till Sverige för att vila upp sig hos familjen Billups. J.E. Billup var entreprenör vid järnvägsbygget Halmstad – Nässjö. Mannen bredvid Bramwell Booth är tolken en skotte vid namn William Duncan. Han arbetade just då på en bank i Värnamo. Industrialismen hade gjort sitt intåg i landet. Kommunikationerna eller med ett modernare ord – logistiken, hade tidigare varit ganska dålig. Man hade inte ens gemensam tid i Stockholm och Göteborg, hur skulle man då kunna göra upp tidtabeller för tågen, som skulle trafikera den nya järnvägen. Men en ny tid hade brutit in och banade ”vägen” för nya kommunikations sätt bokstavligen och för nya andliga rörelser. Läs mera om Bramwell Booth & Värnamo – klicka på länken http://bootheum.se/2010/01/25/bramwell-booth-varnamo/
Att den väckelserörelse som utvecklats i östra London spreds till Sverige är en märklig historia.
I industrialismens spår byggdes ett stort antal järnvägar i Sverige. Eftersom England var ett föregångsland i detta hänseende kom den engelske järnvägsentreprenören mr J.E. Billup att bosätta sig i Värnmo medan man byggde järnvägen mellan Halmstad och Nässjö.
William och Catherine Booths äldste son Bramwell hade blivit hårt engagerad i verksamheten i England och beskrevs vid 22 års ålder 1878 redan som en man med starkt grånat hår. Han hade behov av vila och skulle idag kanske betecknats som “utbränd”. Föräldrarnas vänner familjen Billups hade därför inbjudit honom att komma till Värnamo för en tid av avkoppling.
Men Bramwell kunde inte hålla sig stilla utan hade väckelsemöten först i postkontoret, som var beläget i samma hus där Hanna Ouchterlony bodde med sin far. Därför blev det naturligt att Hanna, som några år tidigare hade upplevt en radikal omvändelse, flitigt besökte dessa möten.
Snart blev postkontorets lokal för liten och mr Billup lät iordningställa en improviserad plattform och bänkar i det nybyggda stationshusets väntsal. Här talade Bramwell Booth två gånger om dagen i fjorton dagars tid med en skotte vid namn Duncan som tolk. Duncan tjänstgjorde på banken i Värnamo.
Hanna Ouchterlony, som då var 40 år och drev stadens bokhandel, blev gripen av förkunnelsen och denna nya rörelse. Laura Petri skrev i sin bok Hanna Cordelia Ouchterlony: “Hennes eldfängda själ antändes av arméelden.Till sin syster yttrade hon impulsivt: Bland detta folk vill jag leva, dö och begravas.” Hannas spontana yttrande förverkligades också. Den unge Bramwell Booth blev den 40-åriga Hanna Ouchterlonys biktfader och själaherde. Brevväxlingen, som följde under flera år efter det att Bramwell återvänt till London, betydde mycket inte bara för Hanna personligen och hennes religiösa utveckling utan kom också att prägla grunden för hur Frälsningsarmén från och med december 1882 kom att utformas i Sverige.
Upplevelsen i Värnamo beskriver Bramwell själv som banbrytande för den internationella utvecklingen.
Vid denna tid 1878 hade Frälsningsarmén inget arbete utan för England och man hade inte förkunnat sitt budskap på något annat språk än engelska. Här användes första gången en tolk.
Bramwell beskrev att han då ”introducerade den metod för vittnesbörd och undervisning, som sedan praktiserats över hela världen av Frälsningsarmén, som skänkt oss massornas öra i många land i trots av att talaren ej kunnat annat språk än sitt eget.” En utveckling som fortsatt, idag 2010 finns Frälsningsarmén i 119 länder och i många av dessa måste man använda denna metod att arbeta med tolk. Värnamo Tidning skrev också om hur stationshuset hade blivit “ett missionshus” enligt urklippet från oktober 1878.
Den 4 juli 1931 på kongressen invigdes båten vid Nybroviken och någonting nytt började! Ludvig Görling, senare kallad “Halleluja-skepparn på M/S Hanna Ouchterlony”, inledde då ett nytt skede i Frälsningsarméns historia den s.k. skärgårdsmissionen.
Brigadör Ludvig Görling (1879-1964) var kårledare vid ett tjugotal kårer innan han blev resande skärgårdsmissionär och skeppare på “Hanna Ouchterlony”. Hallelujaskepparen Görling var god sångare, spelade dragspel och även på glas. Med på båten var också kaptenerna Harry Floby, Sven Liljedahl och Allan Allstig. Resan gick längs Sveriges kust, de besökte fyrskepp och andra platser där det fanns folk som var isolerade.
Ludvig Görling var själv född i Bohuslän och även hans fru Nelly var utgången från Gravarne-Kungshamn.
Copyright & Foto: Stefan Örtenblad, Frälsningsarméns Arkiv
Be the First to Comment 
Scenen är Värnamo 1878.
