Reflektioner med anledning av Bibelns Dag den 22 januari 2012. För inbjudan till ”Vattenfestivalen” i Stockholm svarade överstelöjtnant Gertrud Bergman, då divisionschef i Centraldivisionen. På så sätt blev hon den första att medverka till det som ledde till möte med en lång rad viktiga personer då det gällde att sprida biblar, kreativa och spännande människor.
Året var 1992 och inte helt lätt att evangelisera på denna festival, eftersom inga kyrkor eller politiska organisationer var välkomna. Frälsningsarmén hade då den centralt belägna Centrumkåren på Drottninggatan 66 och utanför entrén till kåren på gågatan placerade vi ett litet bord som vi fyllde med NT Biblar. Där inbjöds också människorna till möteslokalen, som var uppdukad med utställningar, evangelisationsmaterial och cafébord för samtal. Evangelisationsbibeln var NT ”Stockholmsupplagan” samt ytterligare på ett 10-tal olika språk som varit med på en utställning i Sevilla. Josef Östby, (Bibeln till Alla), var mycket generös då jag gratis fick NT på engelska, tyska, franska, spanska, ryska, arabiska och ytterliga några olika språk. De biblar som först tog slut var de ryska då det denna sommar var många turister från öststaterna. Ny erfarenhet var också att svenskarna tog emot och ville ha en bibel. På några dagar hade 800 Biblar på svenska och över 200 på andra språk förmedlats mitt i Stockholm. Så var början till en spridning av Ordet som jag fortfarande får vara med i.
Ganska snart kom vi i kontakt med ”Jesus-videon”, som byggde på Lukasevangeliet. Lärarna tog gärna emot denna film och i de lägre årskurserna visade vi avsnittet om Sackaios. Filmen finns fortfarande, genom Agape Sverige och Tord Larsson, nu som DVD med över 20 olika språk att välja mellan.
Ett år på Frälsningsarméns Årskongress var dåvarande generalsekreteraren i Svenska Bibelsällskapet Anders Alberius inbjuden. Han kom då fram till oss, såg NT- biblarna på många olika språk men tyckte att vi också borde satsa på helbiblar.
Då började ännu en del i att göra Guds Ord levande, till människor som inte talar svenska. Vår evangelisationspackning ökade då ytterligare med två väskor fyllda med hel-Biblar på olika språk. Under dessa år i slutet av 1990-talet var det stor lansering av Bibel 2000. Stina Ekblad och Roger Storm läste på teatern Bibeln, som också förmedlades på CD och WHS.
En stor del av vår ”information/evangelisation” var i skolan. Där fanns stora behov att svara på elevernas frågor och inte minst ”fortbilda” lärarna i de nya bibelöversättningarna. Många av biblarna köptes genom IBS (Internationella Bibelsällskapet), Europakontoret som då låg i Herrjunga och där mötte vi ansvarige för Europa den inspirerande Hans-Lennart Raask. Ett samarbete då mellan Myrorna och Frälsningsarméns PR-avd blev Markusevangeliet. Vi fick också en helbibel med eget omslag ”Boken”, som dåvarande kommendör Birgitta K. Nilson tillstyrkte, som en evangelisationskampaj inför millenniumskiftet. Parallellt kom under åren också många s.k. bibel ”tools”, som Sportbibeln och NT för kvinnor som Harriet Östby tog initiativet till på svenska. Gospel Media i Örebro är nu en ny länk som för bibeltryckningen och spridningen vidare.
Fyndcentralen, Roland Bengtsson, Jörn, hade lanserat Veckans Bibelbilder och Seriebibeln på svenska som han var angelägen att få ut till skolan. Vi kunde genom hans generösa erbjudanden dela ut en Seriebibel till varje klass och intresserad lärare.
Ibland blev det tävling om vem som skulle få läsa denna Bibel först för intresset var stort bland både eleverna och lärarna. På så sätt finns många Seriebiblar spridda från Kiruna i norr till Ystad i söder.
Nu finns också hela Bibeln inläst genom VOXBIBLIA på svenska och engelska och kan lätt läsas eller lyssnas till på iPod nano. Många har också idag Bibeln som app i sin mobil.
Någon kanske reagerar och jag ställer mig själv frågan hur fortsättningen kommer att bli. Svaret är att varje ny generation måste ta in Ordet och tolka detta efter sina förutsättningar. Först var det berättartraditionen sedan de tryckta bokstäverna och nu kan vi både digitalt se och höra via läsplatta och mobiltelefon. Men aldrig tidigare i historien har så många fått del av Guds Ord i Bibeln i Sverige och över världen. Länk Svenska Bibelsällskapt http://www.bibelsallskapet.se/sprida-bibeln/bibelns-dag-2012
Text: Bo Albinsson verksamhetsansvarig
Copyright:Frälsningsarméns Arkiv
När Frälsningsarmén är inbjuden att i olika sammanhang sjunga eller ha en andakt hörs ofta någon i publiken önska: ”Kan ni inte sjunga Pärleporten?” Denna önskan tillgodoses i regel om inte tidsbrist begränsar. ”Pärleporten” har genom många årtionden blivit en uppskattad sång. Den tillhör troligen en av de mest välkända sångerna, som man ofta kan utantill och vill sjunga med i. Men vad är sångens ursprung? I Stridsropets Julnummer 1960 ger brigadör Oscar Blomgren en intressant skildring av tillkomsten.
Den ursprungliga sångtexten började: Underbara Guda kärlek, mäktig, djup och ren och stor… med kör/refräng: Han skall öppna pärleporten, och mig säkert släppa in. Ty i blodet, dyra blodet, han mig tvått och gjort till sin.
Oscar Blomgren berättar att Fred Bloom var god vän till makarna Blomgren. De hade firat sitt bröllop vid Chicagos Sjunde kår där Bloom då var kårledare i början av 1900-talet. Men det skulle dröja innan de möttes igen. Bloom hade då avgått som frälsningsofficer och utbildat sig till pastor i Missionsförbundet. Men hans liv hade kantats av problem och vännerna Blomgren kände inte igen honom när han 1917 oväntat kom på besök till dem i Chicago. De hade då blivit kårledare vid samma kår Sjunde kåren där. Bloom var nu inte längre pastor utan sysslade med en agenturverksamhet och verkade ledsen, dyster och misslynt med både sig själv och andra. Detta var just strax efter nyårshelgen 1917. Under julhelgen veckan före hade vid kåren introducerats en ny julsång till en melodi av en ung musikant från Norge, Alfred Dulin, som då bodde hos Blomgrens. Fru Blomgren ville muntra upp Bloom och sjöng denna julsång flera gånger för Fred Bloom. Så började han sjunga med. Plötsligt bad han om ett papper och efter en stunds tystnad fanns fem strofer skrivna på en ny text till samma melodi. ”Pärleporten” var född! Han skrev ner sången med rubriken ”För blodets skull” i fru Blomgrens sångbok. Efter ytterligare en stunds allvarligt samtal lämnade Fred Bloom vännernas hem och de skulle aldrig mera träffas.
En sångevangelist, vid namn Elsa Alvin, från Örebro besökte USA åren 1929-1930. Det var hon som sedan gjorde sången känd och omtyckt. Det sägs också vara hon som något ändrade på ordens formulering och gav den namnet ”Pärleporten”. När den Ekumeniska Sång- och Psalmboken utkom 1990 fanns ”Pärleporten” med som nr 235 och finns alltså idag med i många kyrkors gemensamma sångskatt. Denna sång har haft en spännande ”resa” in i mångas hjärtan, spridit glädje och förtröstan. En vid tillkomsten förtvivlad människa har genom texten fått dela sin erfarenhet om hur Guds kärlek i Jesus Kristus ger upprättelse och ett nytt liv.
Som utmaning och målsättning har Frälsningsarmén vid nyårsskiftet lanserat ett nytt motto för just det året. De konstnärligt utformade affischerna skulle understryka budskapet i mottot, ge reflektion och väcka till uppfordran genom årets slagord.
Förutom affischerna trycktes också vykort med samma motiv som här visas exempel på.
1972 var Frälsningsarméns 90-e år i Sverige sedan början 1882. Då var Frälsningsarméns klassiska motto SVERIGE för KRISTUS också årets motto. Med minitext finns också att 1972 var ”Barnens år”.
Affischen 1976 med en tänd och en ännu inte tänd fackla, skulle mana till TÄNDANDE TRO, en VÄRLDSVID VÄCKELSEKAMPANJ. Det mottot utgick från Jesusordet i Lukas 12:49: Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann!
1983 var det första året efter hundraårsjubileet i Sverige och då var mottot NUET OCH FRAMTIDEN. På den affischen skildras mottot av en ”gammaldags” såningsman, som sår säden för hand, men också att säden sedan spirar i ett fullmoget ax.
Bibelordet i Hebreerbrevet 13:8 Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet, understryker detta motto.
Bilden från 1984 visar framsidan på Frälsningsarméns ÅRSBOK detta år, men det är samma tecknade symbol som på mottoaffischen. KRISTUS VÄRLDENS HOPP illustreras genom två händer som lyfter jordgloben mot korset.
Mottot JAG BEHÖVS, DU BEHÖVS, GUD BEHÖVS varade under åren 1987-88. Pusselbitarna fick då ge ledtrådar till de olika dimensionerna. Bilden utgick från bibelversen Joh. 15:12 där Jesus säger: Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.
Samuel Logan Brengle har i frälsningsarmévärlden blivit synonymt med helgelse och helgelseförkunnelse. Hans bakgrund med en egen upplevelse av ett andligt liv präglat av ödmjukhet och erfarenhet av Guds närhet präglade både hans livsgärning och de böcker som han skrev.
För två år sedan utkom en ny bok om Samuel Logan Brengle av Peter Farthing med förord av pensionerade general Eva Burrows. Hon beskriver där Brengle som Frälsningsarméns apostel i helgelse. Han predikade det, skrev om det och förkroppsligade det i sanning då han bidrog till det andliga livet inom Frälsningsarmén under många år. Brengles böcker handlade om det andliga livet, men var trots det konkreta, praktiska och tog avstamp i det dagliga livet och detta gjorde dem mycket lästa. Tyvärr är de idag mindre lästa eftersom de skrevs i den tidens anda och på ett nu ”gammaldags” språk. Peter Farthing har i sin bok gjort budskapet på nytt levande genom att göra en parafras av textmaterialet.
Vem var då Samuel Logan Brengle? Han föddes 1860 och växte upp under enkla förhållanden i Indiana, USA. När han var endast omkring två år drog pappan iväg till inbördeskriget för slavarnas befrielse, men blev svårt skadad och dog kort efter hemkomsten. Mamman försökte stötta ende sonen men tillvaron präglades av det slitsamma prärielivet. Tryggheten och kraften fann de i den kristna tron och en ödmjuk vördnad för Gud. Som tonåring gjorde han en frälsningsupplevelse i ett väckelsemöte. Men även hans mamma dog sedan efter några år. En viktig kontakt för den unge Brengle blev en professor Hinman. Studierna vid universitetet i Greencastle, Indiana gick utomordentligt bra och en mängd av möjligheter låg framför den unge Brengle. Men trots detta kände han en stark kallelse att bli predikant i Metodistkyrkan. Senare uppmuntrades han att åter studera denna gång teologi i Boston.
Det var under denna period som undervisningen i helgelse blev viktig för honom och också då han själv fick göra den speciella upplevelse som han beskriver i boken ”På helgelsens väg”. Efter en bönekamp vandrade han i Boston fylld av en gudomlig kärlek, en kärlek till Gud och till hela skapelsen, men även till främlingen som skyndade förbi, en kärlek som omfattade hela världen.
Hösten 1885 kom William Booth, Frälsningsarméns grundare, till USA första gången och redan då lyssnade Brengle till honom och började dras till denna nya rörelse. Två år senare när Brengle beslutat att gå Frälsningsarméns officersutbildning i London mottogs han med misstänksamhet från William Booth. En klassisk berättelse är hur hans första uppgift blev att nere i den mörka källaren putsa de övriga kadetternas skor. Han hade hög utbildning, han hade rest från USA till London och så blev han beordrad att putsa skor. Men även detta kunde han trots förnedringen ta, därför att han under bönen såg den bibliska parallellen till hur Jesus tvättade sina lärjungars fötter. William Booth insåg också efter en tid att Brengle inte var ”farlig” utan istället skulle bli en tillgång för den nu snabbt växande Frälsningsarmén. Brengle blev i USA kårledare, distriktsledare och evangelist, men hade också kontakt med många ”utomstående” vid teologiska skolor, högskolor och seminarier där han betraktades som en mycket god andlig vägledare. Ett särskilt bevis för detta var att han vid De Pauw universitetet 1914 blev tilldelad teologie doktorsgrad.
Trots att Samuel Logan under långa perioder reste i Frälsningsarméns tjänst som andlig lärare och helgelseförkunnare, så levde han nära sin fru Elizabeth genom ständig brevväxling. Elizabeth eller Lily hade anslutit sig till Frälsningsarmén innan hon mötte sin blivande make. Även de två barnen George och Elizabeth var han mycket angelägen att ge livsvägledning i sina brev. Makan dog redan 1915 och efter detta präglades hans liv mycket av ensamhet trots möten med många människor på sina långa predikoresor runt om i världen. Samuel Logan Brengles egen sämre hälsa förminskade hans möjligheter att resa, men hans andliga liv var vid gott mod. Under sista levnadsåret förklarade han att ”hans tillflykt var den evig Gud, vars eviga armar sträcka sig hit nedåt.” Så räknade han upp andra personligheter i den kristna kyrkans historia som i slutet av sin levnad fick erfarenhet av sjukdom och han fortsätter ”jag kan samla dessa helgon till ett jublande böne- och tacksägelsemöte nästan varje timme på dagen eller natten. Halleluja för evigt och ära vare Gud!”. Samuel Logan Brengle, profetgestalten, som under sin livstid och genom sina böcker utmanat och inspirerat att djupare söka Guds ledning befordrades till härligheten 1936. På gravstenen står inskriptionen ”Jag ropar Halleluja och går vidare”. Graven finns på frälsningsarmékyrkogården utanför New York.
Fakta är hämtat ur boken ”Samuel Logan Brengle” av Clarence W. Hall (Frälsningsarméns Högkvarter 1941) och ”Samuel Logan Brengle – Heart for God” redigerad av Peter Farthing (Carpenter Media 2009).
På söndagsmorgonen avgick frälsningsarméflottan från Stockholm från Mälartorget, Riddarholmen och Klara Strand. Det fanns en musikkår på varje fartyg.
”Flottrevyn” gick så till att chefsfartyget med generalen passerad i högsta fart förbi alla de andra ångbåtarna som då gick för halv maskin. ”Det var en upplyftande och imponerande anblick då fartyget, under musikens toner och de ombordvarandes väldiga salvor och viftningar med flaggor och näsdukar defilerade förbi. Generalen hälsade med blottat huvud.” I Södertälje välkomnade stadens myndigheter med borgmästaren i spetsen och den väldiga skaran av salvationister marscherade till det s.k. Lägret. Under många år hade man en tradition att före inmarschen på själva lägerplatsen formerade man sig till en fyrkant utanför porten, där föll alla på knä och sjöng: ”Jesus, led mig varje dag”. Inne i själva Lägret i ena hörnet fanns den stora plattformen, som hade tak och rymde cirka 600 personer. Dess omfång var så stort att tre soldater samtidigt kunde vittna med hög röst utan att störa varandra. Det hände att upp till 15 000 personer deltog i mötena och bänkraden framför plattformen rymde 8 000. Lägret kallades med rätta ”Guds stora friluftskyrka” och var en naturlig amfiteater med himlen som kupol och tallarna i sluttningen var ”predikande träd” med textplakat som ”Lever du för Gud?” och ”Blodet renar”. (Mera finns i boken Korsets Färger bära, del 2, sid 551 ff.)
En engelsk tidningsman som besökte Frälsningsarméns kongress just år 1911 skildrade sina upplevelser i Sverige och de finns i boken Femtio års fälttåg (sid 310-311): ”Underbart, över all beskrivning underbart, utropade jag, när jag såg hur den i glada färger dekorerade flottiljen med precisionen hos en brittisk flotta – förlåt hänsyftningen! – startade från Riddarholmen med Södertälje som mål. Över våra huvuden drev stormmolnen med hastig fart. Natten hade varit svår med häftigt regn och stark vind, men vad brydde sig de tusentals lyckliga salvationisterna och deras vänner om regn och oroliga böljor. Dagen framför alla andra dagar hade grytt.
I den tidiga morgonstunden syntes skaror av salvationister ila mot samma mål, ivriga att gripa tag om vart och ett av denna dags många gyllene tillfällen samt genom umgänget med kära kamrater bli rikare i sin erfarenhet och sina hjärtan…” I samma stil fortsätter den engelske skribenten flera spalter, förtjust, gripen och överväldigad av sin första Södertäljedag dess syner och erfarenheter. Och härligast av allt fann han det vara att många själar i dagens möten sökte Gud.
1911 blev sista gången general William Booth besökte Södertälje. Han var då 82 år och hade start nedsatt syn, så hans sekreterare måste leda honom och sufflera under talen från hans anteckningar. Men hans andliga energi var obruten trots ett långt liv i utgivande tjänst . Ett annat ögonvittne berättade: ” Under det att han talat hade man glömt den bräckliga gestalten och lyssnade gripen till en profet ur vilkens ord det lågade eldsflammor.”
Inför utställning i Södertälje ”Historia som utmaning & inspiration, 1911 & 2011” och ”William Booth Dagen den 29 maj” har gjorts en specialutgåva med Stridsrops omslag. Framsidan är en exakt kopia från Stridsropet 1911 och baksidan tecknad av konstnärinnan Jenny Nyström. För att se omslaget – klicka på länken Stridsropet_1911_Specialutgåva Insidorna är en sammanställning av fakta kring William Booth och Södertälje, klicka på länken Specialutgåva_Stridsropet_insidan
Hubert Thörnkvist började som fjällmissionär redan 1934 och arbetade en lång följd av år i Tärnabyfjällen. Välkända skidåkare som Ingemar Stenmark och Stig Strand fanns bland de barn och ungdomar Hubert Thörnkvist hade i söndagsskolan och i ungdomsgrupperna på Frälsningsarmén i Tärnaby.
I boken ”Årsringar” (sid. 281-286) berättar författaren kommendör Sven Nilsson målande om sina egna upplevelser i fjällvärlden, bl.a. följande:
”Under en sommardag 1942 var vi fyra sjukvårdssoldater som fick följa Hubert Thörnkvist på en flera mils vandring in i fjällvärlden till ett område där renskiljning skulle äga rum. Vi deltog och medverkade i det möte som hölls bland dvärgbjörkarna under en paus i renskiljningen. Plötsligt kom kronprins Gustaf Adolf, kronprinsessan Louise och den militäre överbefälhavaren general Olof Thörnell till renfållan. På militärt manér fick vi meddela vad vi gjorde i fjällvärlden och blev vederbörligen inspekterade och godkända på högsta nivå. De celebra besökarna vistades i kronprinsens fjällstuga i Tärnabyfjällen. När dagens begivenheter var färdiga var det en av samerna som sammanfattade upplevelserna med följande ord: ”Det har vure en stor dag i dag. Vi har haft besök av kronprinsparet och Frälsningsarmén.”
Vid Frälsningsarméns Årskongress 1950 fick fjällmissionen ett gott tillskott för sina resor med två motorcyklar.
Men ute på fjällvägarna var det assistenten kapten Einar Englund som körde och Hubert Thörnkvist som satt på ”bönpallen”.
På Kongressen 1960 tilldelades dåvarande brigadör Hubert Thörnkvist ”Grundläggarens orden” av general Wilfred Kitching. Han gratulerades också med blommor av en ung sameflicka.
”Grundläggarens orden” (Order of the Founder) är Frälsningsarméns högsta internationella utmärkelse. Det var när Bramwell Booth, William Booths äldste son, hade blivit general som han ville hedra sin far. 1917 instiftades därför ”Grundläggarens Orden” för att uppmärksamma salvationister, som utfört en särskild minnesvärd tjänst i Grundläggarens anda. Mera om Frälsningsarméns utmärkelser finns att läsa på http://www1.salvationarmy.org.uk/heritage
klicka på History… sedan på Award…
Copyright & foto: Per Anders Thunqvist (PAT), Frälsningsarméns Arkiv
Det har funnits olika plattformer i olika tider, bryggarvagnen 1883 var en.
1983års Informationsbuss med ”besättning” invigdes den 28 dec 1982, som den nya ”frälsningsvagnen” att nå ut i landet med information och evangelisation.
Först ut 1983 var Nedre Norrlands division från Söderhamn i söder till Husum i norr. Divisionscheferna majorerna Otto och Karin Brekke hade planerat för januari månad. Nyårsdagen blev startpunkten i Härnösand, sedan fick många andra kårer besök, nya kontakter skapades, även industribesök med frukostkaffe.
Under februari blev resorna i Uppsala division och tyngdpunkten var skolan och utställning på bibliotek. I Gävle hade man planerat barnmötesvecka men den blev istället förlagd till skolan och där möte med barnen i olika klasser från årskurs 1 till 6. Kårledarna kaptenerna Yngve och Ingegärd Bergman var med, som också fotot visar.
I Sandviken räckte inte de 40 minuterna för alla frågorna som gymnasieeleverna hade och fördelades mellan oss som var tillresande gäster och kårledaren löjtnant Jan Holten. Vi blev verkligen ”ställda mot väggen”. Lugnare var det i Harbo där major Allan Sellén kände många av elevernas föräldrar. Barnen vinkade glatt när vi efter förmiddagens lektioner lämnade skolan.
”Kristus vandrar bland oss än” skrev sångförfattaren Anders Frostensson och det gäller att vi öppnar ögonen så vi ser de nya vägarna och visar det i vår tid.
Resorna under ”vårmånaden mars” var i Skåne. Nordvästra Skånes Tidningar skrev om den då nyproducerade frälsningsarméfilmen ”Guds kärlek är drivkraften”. Filmen handlade om tre sjuksköteskors arbete i Indonesien. En av dessa tre var kapten Eivor Rosengren, utgången från Ekeby i Skåne.
Vid besöket på kåren i Landskrona hade kapten Irene Wahlström planerat en samling i Ekeby och där kunde filmen visas bland vänner, som kände igen Eivor Rosengren nu långt borta i Indonesien.
Gummifabriken i Trelleborg fick besök och då var det lunchsång tillsammans med kapten Elsie Söderstedt (Sjöö) och frälsningssoldaterna.
Återblick i februari 2011 Verksamhetsansvarig Arkivet
Bo Albinsson
Foto: Eric Lundkvist & Bo Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv
Be the First to Comment 
Filmen finns fortfarande, genom Agape Sverige och Tord Larsson, nu som DVD med över 20 olika språk att välja mellan.
Fyndcentralen, Roland Bengtsson, Jörn, hade lanserat Veckans Bibelbilder och Seriebibeln på svenska som han var angelägen att få ut till skolan. Vi kunde genom hans generösa erbjudanden dela ut en Seriebibel till varje klass och intresserad lärare.
