”Army of Love” gjordes år 2001 av Marklund film.
Producenten och filmaren Tore Marklund fick fria händer att göra en film om Frälsningsarmén så som han uppfattade oss. Det filmade råmaterialet från olika platser i Sverige och Lettland blev nästan 70 timmars film, som sedan redigerades ner till 8 min. Det blev sedan ytterligare 4 andra olika filmer på 20 min. vardera av materialet.
Utgångsläget var att 15-åringen eller gymnasieeleven genom filmen skulle få en bild av Frälsningsarmén från deras horisont. Nu efteråt är min erfarenhet från många visningar i skolan att eleverna tog åt sig av filmens budskap. Men de som ibland reagerade var lärare som hade en klar uppfattning vad Frälsningsarmén är och ”skulle vara” så som man tidigare hade mött och trodde sig känna väl. Den reaktionen mötte vi också ibland hos våra egna frälsningssoldater som blivit hemmablinda och inte märkt förändringar som hänt och som filmaren fångat i denna då 2001 nya film.”Army of Love” fick 2:a pris i genren samhällsinformation på ”Filmfestivalen Guldklappan” 2002.
Nästa höjdpunkt blev när Webbtelevision i Tranås, numera Melonfilm, hade möjlighet att göra en mini CD med filmen. Då blev det blev ytterligare en redigering som Tore Marklund och sonen Arvid gjorde av originalmaterialet. Nu kunde man se filmen på 5 min i PC-datorer men också kolla de inlagda direktlänkarna till Frälsningsarméns svenska hemsida och den internationella www.salvationarmy.org. Att i en skolklass berätta om Frälsningsarmén, lämna en miniCD och sedan på rasten se hur eleverna direkt tog den till klassens dator och där upplevde att den nya presentationen fungerade var en särskild känsla.
Under de tio år som gått har mycket förändrats och några av de medverkande är idag döda. Men många av filmens inslag är fortfarande aktuella och håller. ”Army of Love” är ett historiskt dokument som återger verkligheten då vi gick in idet nya millenniet. Före igångsättandet av produktionen och researchen var det en diskussion att det inte fanns pengar att göra en sådan film. Men eftersom filmaren Tore Marklund är vän till Frälsningsarmén och gjort flera tidigare filmer tillstyrkte dåvarande ledaren för Sverige-Lettland kommendör Rolf Roos filmprojektet.
Nästan 300 WHS kopior har gjorts av filmen, plus ytterligare ett antal DVD kopior. MiniCD-n kopierades i över 2000ex för utdelning till skolor och på utställningar. Erfarenheten är att av allt som lämnas till skolor så används det i många år då lärarna är mycket rädda om det undervisningsmaterial som de får.
I början av september 2001 fick vi första ”blåkopian”, som test att presentera i montern på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Då hände dramat den 11 september i New York. Det var dagen före vi skulle åka och på filmen fanns i inledningen en bild där tvillingtornen var med!
Istället för den ursprungliga inledningen laddade därför Tore Marklund ner material till filmen från hemsidan om Frälsningsarméns katastrofarbete som startade direkt och pågick länge efter olyckan. Den internationella delen fick ett nytt och oväntat inslag som sedan blev slutligt material i filmen.
Nu är ”Army of Love” ett historiskt 10 år gammalt dokument men det har också varit en viktig del i informationen och redovisningen av vårt arbete och hur insamlade pengar använts.
Inte långt efter det att Frälsningsarmén börjat (december 1882) i Sverige ”öppnades eld” i Kapstaden (Cap Town) i Sydafrika i mars 1883. Sigfrid Wikfeldt, som har skrivit boken ”Frälsningsarmén i Världsmissionen”, berättar att intresset just för Sydafrika återspeglas i att det gavs ett framträdande utrymme i Stridsropet redan under den första tiden. Notiser och artiklar skildrar livfullt arbetsfältet i Sydafrika. En anledning till detta var också att Kommendör Ridsdel efter några år som ledare i Sverige flyttade just till Sydafrika. Han vädjade då om medarbetare dit. I Sverige var under denna tid Indien det stora fältet till vilka många gav sig iväg och det skulle dröja nära 25 år innan vädjan blev bönhörd.
Den stora missionsmaningen kom i Kongressen 1913 av general Bramwell Booth.
En stor skandinavisk missionärsgrupp samlades i Stockholm på nyåret 1914 och då var två svenska missionärer antagna för Sydafrika nämligen adjutant Clasine Pettersson och löjtnant Elin Emanuelsson.
Efter tid i London med många möten avreste de den 21 februari och anlände efter en mycket lång båtresa till Kapstaden. Därifrån gick färden vidare med bl.a. oxvagn i tio svenska mil till den s.k. ”Bramwell Booth kolonin” i Natal.
Clasine Pettersson var född 1879 och utgången 1901 från Kalmar. Under sin tjänst i Sverige hade hon varit slumsyster och de erfarenheterna var goda att ha i det nya hemlandet. Arbetet beskrevs av Wikfeldt som ”med hjälp av såg och yxa, såpa och skurborste samt äkta svensk energi”. Först efter tio års tjänst i Sydafrika besökte hon åter sitt hemland på kongressen 1923. Vad som hände med Elin Emanuelsson finns inte med i någon beskrivning.
När brigadör Clasine Pettersson pensionerades 1937 hade hon större delen av sin tjänst varit ensam svensk på sitt arbetsfält.
Det skulle också dröja många år innan någon ytterligare svensk frälsningsofficer kom till Sydafrika. Politisk oro och krig härjade. Men senare blev det major Gunborg Jonsson, utgången från Östersund. Hon var sjuksköterska och tjänstgjorde många år i Sydafrika bl.a. vid Frälsningsarméns sjukhus i Durban.
Så ett filminslag från Sydafrika 2004.
Filmaren Tore Marklund besökte då Johannesburg och fångade dessa ögonblicksbilder på Frälsningsarméns barnhem, Ethembeni. Filmen är en produktion av Tore Marklund, Marklund Film AB. Barnhemmet Ethembeni, “Hoppets Plats”, har funnits i Johannesburg sedan 1995. Det är ett speciellt hem med omhändertagande och omsorg för övergivna barn infekterade av HIV/Aids. Barnen kan vara funna på gatan eller omhändertagna genom något annat av Frälsningsarméns barnhem.
Ethembeni kan ta hand om upp till 60 barn, från nyfödda till 3 års ålder.
Trots att det är en krävande verksamhet att ta hand om dessa mycket svårt sjuka barn försöker man att på olika sätt ge dem vård. Dels medicinsk och näringsrik kost men också stimulerande program för att barnen ska utvecklas bättre. På hemsidan berättas att detta numera sker även genom volontärer, frivilliga, som ger ytterligare hjälp och man försöker att för de barn, som tillfrisknar, finna foster- eller adoptivföräldrar.
Läs mera pålänk_Sydafrika_Ethembeni
Refugen skapades i ett samarbete mellan statens Armémuseum och Frälsningsarmén och startade som ett projekt i februari 1986. Sven Wickberg var Refugens ordförande fram till december 1996.
Registrerarna var praktikanter från Dalarö folkhögskola (numera Ågesta folkhögskola) och arbetsplatsen fanns då i Armémuseums förrådslokaler nära Solvalla travbana. Det krävdes individuella anpassningar av datorerna och den förste praktikanten Leif Andersson kunde skriva på datorn med hjälp av hjälm med pekpinne.
Det goda samarbetet med Armémuseum varade i tolv år, bland personalen där fanns särskilt intendent Irma Wallenborg med ansvar för uniformer och styresman Johan Engström, Statens Försvarshistoriska museer.
1 januari 1998 anställdes de åtta registrerarna i stället av Frälsningsarmén och nya uppdragsgivare blev då Hallwylska museet och Riddarhuset. Tyvärr skedde förändringar 2007 i Försäkringskassans godkännande av Refugens assistentteam och sista november 2007 lades arbetsplatsen ner.
Ingegerd Modig var arbetsledare på Refugen från 1997 till 2007. Hon framhåller att det har varit viktigt för henne att i mötet med de anställda se varje individs möjlighet och behov av utveckling.
Läs hennes resumé i ”Något om Refugen”, klicka på länken Refugen_Ingegerd_Modig
I maj 2006 gjorde Refugen ett länge efterlängtat besök på Armémuseum på Riddargatan i Stockholm. Just då pågick utställningen ”SPIONER – en utställning om underrättelsetjänst”, som Johan Engström guidade på ett inspirerande och professionellt sätt.Efter visningen blev Refugen bjuden på tårtfest på Armémuseums gård till registrerarnas stora glädje.
Filmen ”En glimt av Refugen” är en produktion av Marklund Film AB från 2006, gjord av Tore Marklund och Monica Marklund.
Kommendör Sven Nilsson har varit frälsningsofficer i 70 år.
I filmen berättar han om Frälsningsarmén i Dalarna, där han föddes, om arbetet på många platser och även om när “Björn och Benny” som sedan blev ABBA var med på ett Riksting i Göteborg.
Sista åren i aktiv tjänst var Sven Nilsson ledare i Danmark och i Sverige. Efter det har han skrivit flera böcker ur frälsningsarméhistoriskt perspektiv och trots fyllda 90 år så ser han många möjligheter i livet. Dokumentären, som är nyproducerad, skildrar bredden av arbetet och många upplevelser i hans liv.
Dokumentären om Sven Nilsson i sin helhet, en DVD film på 40 minuter, kommer att finnas till försäljning under hösten.
Bilderna här på sidan är tagna vid inspelningen av filmen som gjordes i Centrumkårens lokal, Stockholm. På bilderna syns filmaren Jan G. Franzén, från Melonfilm i Tranås, kommendör Rolf Roos var intervjuare och major Bo Albinsson hade gjort research. Dokumentären är framtagen av och för Frälsningsarméns Arkiv.
Stillbilder: copyright & foto: Stefan Örtenblad
Frälsningsarméns Arkiv
Kammarvaktmästare Engelberth Bengtsson, som bilden från 1951 visar vid grammofonen, hade inte bara en ovanlig titel, utan hade också under kung Gustaf V:s livstid gjort en märklig dokumentation genom att spela in flera tusen meter färgfilm om Majestätet i både helg och vardag. Detta resulterade i en kungafilm med titeln “Landsfadern och Husbonden”.
Precis på dagen ett år efter kung Gustav V:s död, den 29 oktober 1951, hölls i Blå hallen i Stockholms stadshus ett högtidsmöte till förmån för Frälsningsarméns sociala hjälparbete då filmen visades för första gången.
Filmen visades sedan på olika platser runt om i landet, t.ex. visades den i Sundsvall på hotell Knaus i spegelsalen, enligt kommendör Sven Nilsson, som då var kårledare där.
Mera om Kungafilmen kan man läsa i Korsets Färger Bära, del 2, sid 958.
Foto: Per Anders Thunqvist (PAT), Frälsningsarméns Arkiv
Be the First to Comment 
”Army of Love” gjordes år 2001 av Marklund film.
Under de tio år som gått har mycket förändrats och några av de medverkande är idag döda. Men många av filmens inslag är fortfarande aktuella och håller. ”Army of Love” är ett historiskt dokument som återger verkligheten då vi gick in idet nya millenniet.
