JULANDAKT

Till Betlehem 2011

“När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: “Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.”  Luk 2:15

En av höjdpunkterna under resan var att komma till Betlehem. På vägen passerar vi ett fantastiskt landskap med Judaöken och ser vägvisaren mot Elias berg. Checkpointen in till Betlehem går snabbt för en ”turistbuss”, vi kan utan att blivit granskade stoppa ner passen igen och blir snart avsläppta mitt i staden. Så står vi då där i Betlehems centrum på Krubbans Torg och börjar vandringen mot Födelsekyrkan.

Födelsekyrkans låga och trånga ingång fordrar att man böjer huvudet och gör sig själv liten. Efter att ha haft ögonen riktade mot det höga trappsteget så faller blicken nu på de mycket slitna stenarna. De är nötta och blanka av alla pilgrimers fotsteg genom de snart två tusen år som detta varit platsen för tillbedjan. När man sedan rätar på ryggen ser man en stor kyrka med rymd och blicken stiger mot höjden. Men i en urgrävd fyrkant i mitten av golvet har mönstret från den första kyrkan på 300-talet e.Kr. tagits fram. Vi sällar oss sedan till den redan långa kön för att komma ner till kryptan, som enligt traditionen är den grotta där Jesus föddes. Under köandet hinner vi ta in rökelsedoften från altaret, se de mycket vackra silverarmaturerna, målningar på pelare och väggar.
Sista stegen ner till kryptan är branta och kön är tät till sista steget. Grottan låg djup nere under det ursprungliga huset där husdjuren då höll till. Så öppnar sig ett valv och där i golvet på höger sida finns silverstjärnan i verkligheten, platsen där undret skedde då Gud föddes i Jesusbarnet in i mänskligheten.
Några börjar spontant sjunga: ”O come let us adore Him…”, på spanska, på engelska och svenska. Tonerna går vidare över i ”Silent Night, Holy Night…”. En mycket förunderlig känsla av värme, stillhet och tillbedjan fyller mitt inre, som stannar kvar som ett heligt ögonblick i Guds närhet.

Åter uppe på Krubbans Torg hastar vi vidare och möter dagens Betlehem genom svenskan Inger Jonasson. Hon är ansvarig för International Center of Betlehem, som grundar sig på Mitri Rahebs vision: Vad behöver mitt folk i Betlehem? Hans hjärta brinner främst för kvinnorna, ungdomarna och barnen. Den tidigare Lutherska skolan har byggts ut och är i dag ett stort internationellt centrum där konst och kultur är viktiga byggstenar. Detta exemplifieras för oss i en föreläsning av Faten Nastas. Hon är kristen palestinsk konstnär och arbetar nu själv som lärare på ICB:s nya College. Hennes presentation av palestinska konstnärer blir en berättelse om det palestinska folkets kamp visualiserad genom deras konstverk. Mycket dramatik, flyktingskap och bittra erfarenheter kommer fram, men trots martyrskap finns ett hopp i de starka färgerna. Jesus föddes i Betlehem och fick själv som barn med Maria och Josef fly till Egypten. Faten Nastas återkommer till viljan att inte ge upp, att leva vidare trots checkpoints, beväpnade soldater och muren.
Oss är en Frälsare född” är julens budskap även 2011, en Frälsare föds mitt i utanförskap men ändå med ett levande hopp. Låt oss hålla fast vid det hoppet!

Text: Ingrid Albinsson
(Ursprunglig text skriven till Resedagboken för Sverige Ekumeniska Kvinnoråds resa till det heliga landet, oktober 2011)
Foton: Ingegerd Modig & Anna-Tora Martin
© Frälsningsarméns Arkiv, December 2011

 

Jesus – alltid aktuell 3

När jag nu igen skriver en andakt till Bootheum vill jag återvända till ett budskap som är ständigt aktuellt – Jesus. Tack också för de reaktioner jag fått, som understryker att vi måste tala mer om Herren Jesus Kristus.

Något som understryker just detta, att Jesus är alltid aktuell, är hans egna ord i Joh 14:6 Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Jesus talar med lärjungarna om himlen och att han går före dem för att bereda plats för dem. Vägen till himlen känner ni. Då höjer Tomas sin röst och säger att om vi inte vet vart du går hur skall vi veta vägen? Då svarar Jesus honom med orden i den citerade versen.

Innan synden kom in i världen levde människan i en oavbruten gemenskap med Gud. Men genom synden blev allt det här brutet och upprivet.
Det finns många som själva försöker återupprätta den brutna gemenskapen med Gud. Man försöker lägga bort synden och förbättra sig, ja, man går i Guds hus och olika gudstjänster. Men de får ingen frid. De kommer inte i någon levande kontakt och gemenskap med Gud. Det finns alltid något som står mellan dem och Gud och detta något är synden.
Till alla som själva arbetar på att komma fram till Gud, de må vara de fromma övningarnas väg, de goda föresatsernas väg, den redbara pliktuppfyllelsens väg eller något annat, till alla dessa säger Jesus: Jag är vägen… Ingen kommer till Fadern utom genom mig!

Det finns alltså bara en väg in i det allra heligaste, in i Guds famn och in i Guds hjärta. Det finns bara en väg som är öppen för alla förkastelsevärda syndare och som leder ända in i Guds famn. Den vägen är Herren Jesus Kristus!
Därför är Jesus alltid aktuell!

Text: Rolf Roos, kommendör
Foton tagna på Kurön i naturen och i Kapellet, tavlan ”Jag är vägen…”
Copyright foton: Stefan Örtenblad

© Frälsningsarméns Arkiv, November 2011

Amazing grace – Oändlig nåd

Oändlig nåd mig Herren gav och än idag mig ger… så börjar sång 231 i Frälsningsarméns Sångbok.
Av den texten förstår vi att det gäller Guds bemötande mot oss som enskilda människor. Att Gud, vår himmelske Far, genom Jesus Kristus visade på något helt annorlunda än vad vi oftast gör som människor.
Bibelordet deklarerar:
… Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.
… Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. ( Joh. 1:14, 16-17)
Sången Amazing Grace har blivit välkänd och översatt i många versioner sedan John Newton skrev den på 1700-talet. Det finns flera olika svensk översättningar bl.a. ”Oändlig nåd” och ”Förunderlig nåd”. Melodin är amerikansk från 1831.

Texten beskriver den livsförvandling som John Newton själv hade fått uppleva. Han hade varit sjökapten på skepp som fraktade fångar från Afrikas västkust, troligen Ghana till Amerika.
Båten hämtade last från Amerika till Afrika och andra vägen fylldes den med människor som tillfångatagits. De behandlades så fruktansvärt illa att många aldrig kom till det nya hemlandet. Och de som kom dit fick där uppleva en tillvaro som slavar utan värde. Under en sådan seglats hamnade Newtons skepp i sjönöd och allt höll på att gå under. I sin förtvivlan ropade han till Gud. Enligt en beskrivning så blev det då en mycket märklig räddning med att lasten försköts till bättre stabilitet. En räddning som Newton uppfattade som ett gudomligt ingripande.

Den upplevelsen blev därför vändpunkten i Newtons liv. Han insåg att verksamheten han hade hållit på med var förkastlig. Om Gud hade gett honom nåd så skulle nu istället tjäna Herren genom att bli hans tjänare och blev präst i engelska kyrkan.
Men allt var Guds förunderliga nåd.

Hur tar vi emot Guds nåd – denna gåva, som är helt gratis?
Jesus kom med denna nåd, men också med sanningen att vi måste erkänna att vi behöver Gud.
Idag finns Guds förunderliga nåd för oss till förlåtelse och upprättelse.

Text: Ingrid Albinsson, oktober 2011
Foton: Bo Albinsson, 2005

Kommentar till bilderna:
Från borgen i Cape Coast, Ghana, skeppades slavarna ut till Nordamerika.
Idag finns Frälsningsarmén i Ghana sedan 1922 och har nu bl.a.
197 skolor, 110 kårer och 18 711 frälsningssoldater (Salvation Army  Year Book 2011)

©  Frälsningsarméns Arkiv, Oktober 2011

Jesus alltid aktuell 2

När jag nu får bidraga med ännu en andakt vill jag knyta an till den förra andakten jag skrev för Bootheum. Det är en evig sanning att Jesus alltid är aktuell. Får människor en annan uppfattning är det vårt fel. Vi behöver bli genom den helige Ande frimodiga Kristusbekännare.
Varför är Jesus alltid aktuell?
Jo, därför att:
Det är närvaro i Jesu namn! Jesus säger att där två eller tre samlas i hans namn är han mitt ibland dem.
Det är tillit i Jesu namn! Allt vad vi ber om i hans namn skall vi få.
Det är omsorg i Jesu namn! Han säger inför sitt upplyftande till det nya Jerusalem att han skall vara med oss alla dagar intill världens slut.
Det är makt i Jesu namn! Vilken ljuvlig hälsning från världens Frälsare när han säger att han har allt makt i himmel och på jord. Allt kan vi övervinna i hans kraft.
Det finns ett uppdrag i Jesu namn! Han sände ut lärjungarna två och två för att vittna om honom. I dag är det vi som är utsända i hans namn.
Det är läkedom i Jesu namn! Även i vår tid kan han läka hjärtats alla sår och även kroppens brister. Jag ha själv fått nåd att uppleva detta.

Jesus, när jag säger ditt namn, fylls allting av din frid. Din glädje fullkomnas i människors liv och din kärlek uppfyller allt i vår tillvaro.

Hoppas du böjer dina knän och säger till livets furste att ditt hjärta är vidöppet för honom, att du tar emot allt han vill ge dig. Detta är en himmelsk delaktighet i den heliga Ande!

Jo, Jesus är alltid aktuell!

Text: Rolf Roos, kommendör
Foto: Stefan Örtenblad
©  Frälsningsarméns Arkiv, September 2011

“De blomster som i marken bor…”

”De blomster som i marken bor kan aldrig själen glömma”, så börjar psalmen 202 (Svenska Ekumeniska Psalmboken). Sommaren och även flera av årstiderna kommer fram i denna sång.

Författaren Harry Martinson hade säkert sin relation till naturen, när han skrev denna sommarpsalm.

Ängen, hagen, gläntor – typiskt för den svenska sommaren, något som är förknippat med minnen, bad, smultron och leken från barndomen på landet.

Naturen, skapelsen, där människan och djuren har påverkat utvecklingen i landskapet under århundraden.

Snabbt kan detta förändras då människan medverkar till förändring, då djuren inte längre finns eller träd planteras och vyn inte är som förr.

Psalmisten fångar det i Psaltaren 103:15-17: En människas dagar är som gräset, hon blomstrar som ett blomster på marken. När vinden går över det, då är det inte mer, och dess plats vet inte mer av det. Men Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn.

Vår svenska ekumeniska psalmskatt kan fortfarande både sjungas och läsas såväl enskilt som offentlig bruk. Martinson hjälper oss här i denna dikt (från 1973) att komma nära naturen på ett annat sätt än de traditionella psalmerna.

Vers 2 går djupare in i en annan årstid: ”och låta tungsint tanke gå och mana sommarns hagar att träda fram till sinnets stöd…” Både yngre och äldre kan behöva det som påminner i själens vinterdagar, då får dikten hjälpa oss att minnas. Åldern kan medföra att det inte är som tidigare då man barfota kunde känna och uppleva solen och värmen i det daggvåta gräset.

Poeten låter drömmarna gå över i svindlande tankar att möta Gud. Som profeten Mika 7:7: Men jag vill skåda efter Herren, jag vill hoppas på min frälsnings Gud, min Gud skall höra mig.

Text & foto: Bo Albinsson
© Frälsningsarméns Arkiv, Augusti 2011

Läs mera om Harry Martinson och Frälsningsarmén, klicka på följande länk
http://bootheum.se/2011/06/17/harry-martinson-och-fralsningsarmen/

Jesus är alltid aktuell!

I Gamla testamentets tid när man ville meditera
brukade man sätta sig  ”under fikonträdet”.
Sommartiden med sol värme och ledighet kan bli ett fikonträd för många. Jesus är alltid aktuell att meditera över.
När jag var tonåring och växte upp på kåren i Uppsala hörde jag frälsningsofficerare predika om Jesus ständigt. Kristus var förutsättning för frälsningen och den fulla frälsningens upplevelse. Under de senaste årtiondena har predikan om Jesus tonats ner.

Apostel Johannes har skrivit ett evangelium, tre brev och Uppenbarelseboken och hans skrifter handlar om Herren Jesus Kristus. Förr gav man de nyfrälsta rådet att börja med att läsa Johannesevangeliet.

I Johannesevangeliet 20:30-31 finns en tydlig deklaration av författarens avsikt med det han skrev: ”Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn Men dessa har upptecknats för att ni skall tro Jesus är Messias Guds son och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.”

Man kan säga mycket om satserna i dessa versar i de två huvudsatserna finns tre framträdande ord: tecken, tro och liv.
Johannes berättar om sju tecken i evangeliet och vart och ett av dessa tecken uppenbarade något särskilt karaktärsdrag i Jesu makt och person. Sätt dig under fikonträdet och leta upp det Johannes berättar om tecknen.
Syftet med att Johannes berättar om tecknen är att vi skall tro att Jesus är Guds ende son och att han utgav sig i korsdöden för vår frälsnings skull.
Den tredje anledningen är att ”skall ha liv i hans namn”. Tron är inget självändamål utan medlet till att vi får det liv Jesus definierar i Joh. 17:3.

Ta gott om tid under fikonträdet!

Text: Rolf Roos, kommendör
Foto: Stefan Örtenblad
©  Frälsningsarméns Arkiv, Juli 2011

Elden

Pingstdagen – stormvind – tungor av eld – stannade på var och en – alla fylldes av helig ande – började tala – ord som Anden ingav dem…

Så kan första delen av Apostlagärningarna kap. 2 sammanfattas i ”stödord”.  
För mig är detta en målande och dramatisk skildring av vad som hände med den tidigare förskräckta lärjungaskaran.
De hade fått följa Jesus på sista vandringen upp till Jerusalem.
De hade bevittnat avrättningen på korset på Golgata av den Rabbi och Mästare som de följt under tre mycket annorlunda år.
Säkert var mycket upp- och nervänt i deras tankevärld och tillvaro.

Hade de tagit så fel, hade alla timmar de lyssnat Jesus, undervisningen om Guds rike och allt annat de upplevt varit illusioner
Stormvinden kom och eldslågorna stannade på var och en av dem.
Elden representerade Guds närvaro.
Elden, som symbol, var väl känd för lärjungarna genom Skrifterna, det vi kallar Gamla Testamentet. Profeterna talade om Guds makt i elden och hur Gud visade sitt herravälde genom att elden föll. Elden kunde ta bort det onda, rena guldet från slagget, utrusta för ett nytt uppdrag.

Nu på Pingstdagen hade de förut förskräckta och rädda förvandlats. Petrus förde deras talan och predikade till en förvånad människoskara. Anden gav de rätta orden.  

William Booth har skrivit i sin mäktiga pingstsång:

O Gud du klara rena låga, sänd din eld! …
Den ger oss mod att allting våga, sänd din eld! …
Se ned till oss och giv oss här din Ande som utlovad är och än en pingst åt oss beskär. Sänd din eld!

Det var Frälsningsarméns grundares bön, han behövde få uppleva Guds närhet och storhet i ett förnyat möte med den levande Guden. Behöver inte då också vi idag, dessa undersköna sommardagar i Pingstens tid, få uppleva hur ”Eldens Gud” möter oss personligen.

Text: Ingrid Albinsson
Foto:
Stefan Örtenblad

© Juni 2011, Frälsningsarméns Arkiv

I skolen vara heliga…

I maj för två år sedan startade vi denna webbplats.

Vi hade då fotograferat hela vårt gamla museum, vilket började med standaren och flaggorna. Bilderna fanns nu i dataservern inmatade med en kombination som bestod av siffror och bokstäver.
När första bilden på den nya webbplatsen kom fram var därför känslan speciell att just detta standar blev starten på www.bootheum.se
Se den första bilden http://bootheum.se/andakter/standar-heliga/

Många har sedan dess besökt webbsidorna med vårt historiska material, som nu efter två år omfattar mer än 100 posts och även ett 20-tal inlägg på You Tube.

Hur var det i London East End när William Booth där började sin verksamhet. Många levde långt från detta andliga som WB predikade för dem. Själv försökte han leva som han lärde.
I mars månad 2011 hade jag möjlighet (i en guidad vandring) en fredagskväll att vandra just de gator där WB mötte människorna 150 år tidigare. Platsen där tältet stod och lokalerna där det sociala arbetet började. Fattigdomen är annorlunda idag om man kan tala om nöd, men den finns alltid i en storstad som London. Arbetslöshet, missbruk och kriminalitet som ytterst drabbar familjerna och barnen.
Den dominerande gatubilden idag vid besöket i East End var kvinnor med slöja. Men Frälsningsarmén har inte helt retirerat från denna del av London. Här finns ett ungt kaptenspar som arbetar med kontaktskapande verksamhet. Man kan t.ex. hjälpa till med trädgårdsarbete och sedan blir det en samling i hemmet då man saknar stor frälsningsarmélokal i området, arbetet utgår från en lägenhet. En del i deras arbete är också pastorsgemenskapen med övriga kyrkor och då det gäller att bygga broar mellan alla människor inte bara de kristna.

3 Mos 19:2: ”I skolen vara heliga…” är fortfarande aktuellt.

Många kapitel i Tredje Mosebok handlar om hur Israels folk skulle leva. Här får de tydliga anvisningar om vilket som var bäst för dem.
Detta var också en viktig del för den unga Frälsningsarmén i Sverige då man kämpade i motvind. Samma gäller idag var vi än verkar bland människor över hela världen i nu över 120 territorier.

Text: Bo Albinsson, Verksamhetsansvarig
Foto: Stefan Örtenblad

© Maj 2011, Frälsningsarméns Arkiv

Jesus – Guds son i kraft

För att Jesus skulle kunna fortsätta det verk som han lagt grunden till på korset så måste en upphöjelse ske, en upphöjelse från död, grav och förnedring.
Denna upphöjelse börjar vid uppståndelsen, då Gud uppväcker honom från de döda.
Apostlagärningarna 2:24. “Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.”

Det var Guds mäktiga kraft som uppväckte honom från döden. Gud inte bara uppväckte honom utan gav honom också härlighet och därför har vi fått både tro och hopp till Gud. 1 Petr 1:21: “Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och förhärligat honom, så att ni i er tro också kan hoppas på Gud.”

Det blev snart klart för de rädda och hårt prövade lärjungarna att Jesus verkligen var uppstånden. De hade glömt hans undervisning om uppståndelsen, allt var slut när han lades i graven. Men snart fanns han igen mitt ibland dem. Även Tomas kom till tro. Läs i Joh. 20:19-29.
Genom uppståndelsen blev det bevisat att han var Guds son. Genom uppståndelsen godkände Gud, satte Gud sitt insegel på Jesus fullbordade verk. Uppståndelsen var Guds mäktiga ”Amen” till sonens utrop på korset: ”Det är fullbordat”.

Sedan Jesus uppstått blev han kvar på jorden i 40 dagar. Jag tror att det fanns två skäl till det:

  1. Lärjungarna behövde bli ordentligt övertygade om uppståndelsens verklighet. Han visade sig så många gånger att de inte kunde tvivla.
    1 Kor 15:6: “Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit.”
  2. Jesus hade mycket att prata med lärjungarna om. Han talade med dem om Guds rike. Han gav dem anvisningar om arbetet som de skulle göra, om församlingens grundläggande och om de planer han hade.

Han sade också till dem att de inte skulle gå ut till det stora arbetet förrän de fått kraft ifrån höjden! 
När fick Herren Jesus Kristus möjlighet att tala med oss under 40 dagar om det som ska göras i vår tid?
Jesus lever mitt ibland oss!

Text: Rolf Roos, kommendör
Foto: Stefan Örtenblad
© Frälsningsarméns Arkiv, April 2011

Världsböndagen 2011

I år är det 80 år sedan Världsböndagen firades första gången i Sverige. Sedan dess har man första fredagen i mars samlats på många platser i vårt land och förenat sig i bön runt ett särskilt tema. I år med temat “Hur många bröd har du?” och programmet är gjort av kvinnor i Chile.

De berättar om sitt land:
När universum skapats upptäckte Gud att det fanns lite rester över av allting: hetta och köld, sol och snö, sjöar, hav och floder, heta öknar, massiva bergskedjor, majestätiska vulkaner, gröna träd, metaller av olika slag, djur, frukter, fåglar och fiskar. Gud tog allt detta i sin hand och beslöt att placera det i världens bortersta hörn. Så föddes, enligt sägnen, Chile, en lång, smal landremsa längs Sydamerikas sydvästra kust.

Temats fråga ”Hur många bröd har du?” blev skrämmande aktuell för dem själva efter jordbävningen som drabbade Chile den 27 februari 2010. Men de uppmanar oss ändå med sångens ord att ”tacka livet som gett oss så mycket” och utmanar oss att fundera över hur vi använder och vårdar de gåvor Gud gett oss.

Reflektionen utgår från Bibelordet i Mark 6:30-44.

Jesus frågade lärjungarna: Hur många bröd har ni?
Jesus frågar även oss i dag: Hur många bröd har ni?
Några har många bröd men är inte intresserade av att dela med dem som inget har.
Några har många bröd men har inte kommit på hur de ska dela med sig.
Några har inget annat bröd än de gamla skalkar som andra har kastat i soporna.
Många har nästan inget bröd alls men delar ändå med sig.

Vilka är dina gåvor? Vad kan du dela med dig av?
Jesus tog bröden, bröt och gav dem åt lärjungarna att dela ut till folket. Och han delade också ut de två fiskarna åt alla. Och alla åt och blev mätta.
Vi har också gåvor och talanger som vi kan ge.
Jesus Kristus ger oss mod, så att vi inte tröttnar i våra försök att dela det bröd vi har med andra i vår värld.
Idag är vi förenade genom vår tro på Jesus Kristus. Vi delar våra glädjeämnen och våra sorger, våra drömmar och förhoppningar. Tillsammans ber vi med och för hela världen, i en gemensam känsla av tillit, syskonskap och kärlek.

Bild: Temabilden för 2011 har broderats av en kvinna, Norma, från en by nära Concepción. Scenen i mitten visar hur Jesus mättar de fem tusen. Norma dog 77 år gammal några veckor efter jordbävningen, det var en svår chock för henne och hennes svaga hjärta. Men hennes minne lever i den vackra bilden.

 Text: Ingrid Albinsson
© Frälsningsarméns Arkiv, mars 2011

Så älskade Gud världen

Joh. 3:16 Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

När man möter en människa vars liv är fördärvat, utslaget och ruinerat på grund av synd, detta störande och förstörande som kommit in i Guds skapelse genom syndafallet, tänk att då få göra en vandring i den mesta välkända bibelversen som är citerad.

Johannes säger att Gud älskar oss, älskar världen och vi är en del av världen. Här talas inte om en kärlek som TV, tidningar, bloggar mm presenterar utan med en ren, himmelsk och gudomlig kärlek. Tänk att vara älskad av Gud.

Johannes säger att Gud älskar världen, sin skapelse, så väldigt att han gav den sin ende son, Jesus Kristus. I 1917 års bibel står det att han utgav sin ende son för att frälsa oss från synd och ondska. Gud själv stiger ner i sin son och dör på korset för att göra upp med synden och befria oss från den. Tanken svindlar men hjärtat kan uppleva det.

Johannes säger att frälsningen och förlåtelsen är verklig och genom att säga att den som tror får uppleva verkligheten av Guds kärlek. Att tro på försoningen är att bekänna sin synd, att be om förlåtelse och att erkänna sitt behov av i Kristus genom den helige Ande. Det är att sträcka ut trons händer och ta emot den nya födelsen.

Den som blir frälst, ett Guds barn, lever i sanningen att man inte behöver gå under här i tiden eller i evighet. Vilken kärlek till oss människor här i denna förgängliga värld.

Vers 17 är också viktig:

Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

Vilken Gud vi har och vilken stor Frälsare vi får leva med!

Text: Rolf Roos, kommendör
© Frälsningsarméns Arkiv, Februari 2011

Ett nytt namn, nyskapande och välsignelse

 … Men mina tjänare skall få ett nytt namn, och den som önskar sig välsignelse i landet skall bruka det som en välsignelse.  Jes. 65:15-16
Profeten Jesaja levde i en tid av stora omvälvningar. Människor med makt försökte och lyckades också sko sig på de svagas bekostnad.
Många människor hade också vänt ryggen mot Gud och ville leva för egen vinning. Jesaja varnade att allt detta kommer att sluta i katastrof. Han hade också rätt. Det s.k. Sydriket, Juda, gick under och folket hamnade i fångenskap långt borta i dåvarande Babylonien.
Men i slutet av Jesaja bok finns ett nytt budskap från Herren. Ge inte upp! Det finns nåd och förlåtelse. Gud glömmer inte den som litar på honom. Slutet i Jesaja har en triumferande ton – Gud har något i beredskap. Även om allt mänskligt sett verkar slut och förbi – så har Gud resurser att ur detta ge ny välsignelse. Den Herre som en gång i tidens morgon skapade jorden ur ett stort ”kaos” kan göra det igen. Det som vi människor förbrukar och förstör har Gud enligt Bibelns ord ändå möjlighet att förändra.

Och han som satt på tronen sade: “Se, jag gör allting nytt.” Upp 21:5

På detta Bibelord bygger en sång skriven av Jarl Wahlström. Han var född i Finland, på 1980-talet ledare i Sverige och 1982 blev han general för den världsvida Frälsningsarmén.
En strof där lyder:
Redan här i tiden Herren makten äger –
Han kan allt förvandla, nederlag blir seger, svaghet i kraft förbytt!
Se jag gör allting nytt!   (414 Frälsningsarméns sångbok) 

För att Gud ska kunna skapa något nytt i en människa så fordras att vi överlåter vårt liv till honom. Gud tvingar oss inte. Men för den som låter sig omskapas och formas – så vill Gud förvandla, skapa något nytt och ge välsignelse!

Text: Ingrid Albinsson,  Januari 2011
Foto: Stefan Örtenblad
© Frälsningsarméns Arkiv

Fyra ljus i advent

Nu skall vi tända ljus i advent. Nu skall vi hälsa adventets konung Herren Jesus Kristus med hosiannarop. Vi skall välkomna honom i vår Faders heliga namn.

För att det skall bli advent behöver jag två saker en adventsljusstake med mossa och flugsvamp. I fönstret en stjärna i svag röd färgnyans i rummet. Ja då blir det advent.

När jag tänder adventsljusen så påminner ljuslågorna om att Konungens namn skall vara: ”Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste” allt enligt profeten Jesajas kapitel 9.

Den första ljuslågan fladdrar med hälsningen ”Underbar i råd”. Man blir aldrig för gammal eller för klok eller så frälst att man inte behöver underbara råd från himlen. Det skulle vara annorlunda om vi sökte dessa råd och fick dem levandegjorda genom den helige Ande.

Den andra ljuslågan tindrar mot mig med hälsningen ”Väldig Gud”. Jo Kristus är en väldig Gud. Han var till i den himmelska världen före allting och han var aktiv i skapelsen. Han är skapelsens uppehållare. Han vill vara väldig Gud i människors liv. Tänk att vara omsluten av skapelsens kraft.

Den tredje ljuslågan lyser med hälsningen ”Evig fader”. Vi har genom frälsningen tillgång till en evig kärlek och omsorg. Matteus evangelium slutar med att säga till oss att han är med alla dagar till den här tidens slut. Ja hans omsorg har den frälste i evighet.

Den fjärde ljuslågans sken hälsar att han är ”Fridsfurste”. I min ungdom läste jag om slaget i Stalingrad under Andra Världskriget. Det var blodigt, smutsigt och hatfullt. Det var juldagens morgon. En tysk soldat såg ett piano bland ruinerna. Han började spela ”Stilla natt, heliga natt”. Det kom soldater från båda frontavsnitten. Man stod runt pianot, eldgivningen avbröts och allt blev stilla. Jo, han är Fridsfursten för oss alla om han får en chans.

Jag bjuder dig att ropa med mig och alla troende under advent: ”Hosianna Davids son”. 

Text: Rolf Roos, kommendör
© Frälsningsarméns Arkiv, December 2010

En dyrbar pärla!

Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den. Matt 13:45-46

För många är ett speciellt smycke en ”ögonsten”. Kanske har de fått detta smycke i samband med en högtidsdag eller examen av en nära släkting eller som en kärleksgåva i tidig ungdom. Man bär smycket ofta och känner gemenskapen med gåvogivaren!

Säkert fanns det liknande traditioner när Jesus använde ”pärlan” som bild för Guds rike, till och med ”en dyrbar pärla”!
En pärla som var värd lika mycket som allt annat köpmannen ägde. Det var en stor investering och i mänskliga ögon ganska riskabelt, att satsa allt för en enda pärla.

Jo, så är det med ”Himmelriket”. Det är så värdefullt att allt annat går att mista. Vi har nog lite svårt att ta till oss detta – är vi beredda att ge bort allt eller förlora allt annat?
Detta kräver en djup eftertanke.

Följande berättas om Catherine Booth-Clibborn, William Booths äldsta dotter, som bl.a. började Frälsningsarméns arbete i Frankrike och då blev kallad ”Marskalken”.
I ett tal på ålderns höst utmanade hon publiken att stava till ”kärlek”. Publiken stavade då L O V E (= kärlek), men de fick av Catherine veta att kärlek stavas ”SACRIFICE” alltså OFFER!

Jesus talade om köpmannen som hade förstått detta. Om vi ska nå det verkligt goda måste vi vara beredda att själva satsa, till och med offra. Men då får vi istället del av Himmelriket!

Text: Ingrid Albinsson
©
Frälsningsarméns Arkiv, november 2010

Återupptäcka den gudomliga dimensionen

Uppenbarelseboken berättar för oss att i sluttiden kommer världsmakten, hedendomen och världsligheten att växa och ta över. Vi använder inte dessa begrepp utan talar moderniteten. Många kristna menar att frågan om modernitet är en av de mest angelägna frågor kyrkan har att möta i dag.

En japansk företagsledare sa efter en förläsning om kristen mission: ”Närhelst jag träffar en buddhistmunk möter jag en helig man, men när jag träffar en kristen missionär från väst så möter jag en företagsledare”. En kristen ledare menade att många kristna i väst är ateister utan att erkänna det. Många av oss har kanske blivit söndagskristna och vardagsateister?

Jag tror att många kristna är medvetna om faran av världslighet därför att vi är kallade att leva i världen men inte av den. Varje generation ställs inför denna utmaning. Modernitetens förändringar som vi talar om pågår på alla livsområden och nivåer, ekonomiskt, politiskt, kulturellt, religiöst etc. Steg för steg har tron och det heliga förlorat sin roll i alla våra offentliga institutioner.

Men något annat händer med tron när den blir bara en privat angelägenhet. Den kommer då att syssla med det egna välbefinnandet och utvecklas ofta till en slags modern terapiform. Funderar du över hur vår tillbedjan, vårt lärjungaskap, vår mission, vår gemenskap och på vilket sätt kyrkan lever i det samhället.

Vi behöver på nytt återupptäcka den gudomliga dimensionen igen! Det moderna samhället har av en sociolog liknats vid ”en värld utan fönster”. Genom bön, fasta, tid i ensamhet med Gud öppnar vi fönstren mot himlen, upptäcker vi att det finns andliga verkligheter bortom det vi kan smaka, känna, se och höra.

Hebr 13:8    Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet.

Text: Rolf Roos, kommendör
© Frälsningsarméns Arkiv, Oktober 2010

Att bära frukt

Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Joh. 15:4

Vi är inne i en härlig årstid.

En del människor tycker att sensommaren känns svår, eftersom det vi upplever nu talar om att är sommaren slut. Det vackra och sköna börjar vissna och talar om förgängelse. Så påstår jag att vi är inne i en härlig årstid!
Jo, jag tycker om sensommaren, därför att den ger frukt och jag vill gärna njuta av ett svenskt äpple eller ett läskande päron! Även om de exotiska frukterna, som nu finns året om i våra butiker, har spännande och intressanta smaker, så tycker jag inte de går upp emot de svenskodlade frukterna. Kanske frukt från träd som vi har varit med om att följa under många år, planterat av någon släkting eller för längesedan av oss själva!

Jesus tar i sitt avskedstal till lärjungarna upp viktiga frågor, här handlar det om att deras gemenskap med honom inte ska vara resultatlös. Den ska bära frukt, ”utan mig kan ni ingenting göra”, sa Jesus. Lärjungarna måste ständigt vara medvetna om att frukten inte kommer av sig själv.
Trädet bär frukt genom näringen från stammen, stammen får den från roten, roten från jorden och trädets krona behöver sol och regn i lagom portioner. För att bli ”fruktbärande” människor måste vi leva av och genom den kraft som Gudsrelationen ger. Varje dag hämta nytt från Bibelordet och samtala med Gud i bönen.

Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Joh. 15:7-8

Text: Ingrid Albinsson,  september 2010
Foto: Stefan Örtenblad,
© Frälsningsarméns Arkiv

O, jag ser min Faders hand

Frälsningsofficeren och överstelöjtnanten August Storm var en av våra flitigaste sångförfattare från pionjärtiden. Från det ögonblick han tagit emot Jesus Kristus som sin frälsare skrev han stridsånger, lovsånger och sånger om det rika livet en frälst och förlåten människa får leva i Jesus Kristus, vår Herre. Johannesevangeliet 10:10. 

Han är nog mest känd för sången ”Tack min Gud, för vad som varit! Tack för allt vad du beskär!” Sången består av 32 rader och alla börjar med ordet ”Tack”. Denna sång är känd både inom och utom den kristna gemenskapen. August Storm led av en ryggmärgssjukdom och levde ett liv av stark värk och behövde ständig hjälp för att förflytta sig. Men i hans hjärta fanns glädjen i Herren Jesus Kristus. 

För ett ögonblick vill jag ta dig med till en av hans andra sånger, som är älskad men vi använder den inte ofta, tyvärr.

Det är sången 747 i vår sångbok: 

  1. O, jag ser min Faders hand i naturens under, hör i vågens skvalp mot strand och i åskans dunder samma röst, vars allmaktsord bragte himmel, hav och jord fram ur tomma intet.
  2. Varje kryp i jordens stoft, himlens stjärneskara, skogens susning, blommans doft, rymderna de klara, alla vittnar: Gud är stor. Ja, i skapelsen han bor, stor som ingen annan.
  3. Skyar, stjärnor, blommors prakt kan dock inte frälsa. Jord och hav har inte makt att med frid oss hälsa. Gud tog människogestalt, dog på korset, löste allt som av synden bundits.
  4.  Att förlåtelse ha fått, fri från synden tvagits, att från död till liv ha gått, till Guds hjärta dragits, det är störst av allt vi sport, som av nåd oss blivit gjort och det blir det största.”

I de två första verserna handlar det om Gud, skapelsens ursprung och grundare. Gud sade och det vart. När våren bryter fram efter vinterns karga dagar är många människor som kan bekänna en skapare, en urkraft och någon bakom det storslagna som sker när livet uppenbaras.

I versarna 3 och 4 handlar det om Guds son Jesus Kristus och hans offerdöd på korset, om syndaförlåtelsens under i en pånyttfödd människas hjärta. Detta stora att Gud tog människogestalt och genom Kristus kan lösa allt ifrån syndens makt.

Jo, det är lättare för en inte troende och även för oss hans lärjungar att tala med andra om Gud och betydligt svårare att vittna om Jesus. Det finns inget som är så viktigt i vår tid som att berätta för människor om Guds under i sin son. Han är frälsningen för oss! Johannesevangeliet 3:16.

Text: Rolf Roos, kommendör
Foto: Stefan Örtenblad
© Frälsningsarméns Arkiv, augusti 2010

Stenarna ropar

I boken Årsringar finns ett kapitel som bär rubriken ”Stenarna ropar”. Det bygger på berättelsen i Bibeln om när Jesus och hans lärjungar vandrade ner för Olivberget under sång och jubel. Några kritiska människor sa till Jesus att han skulle be dem vara tysta. “Om de tiger kommer stenarna att ropa.”, svarade Jesus.

En del människor behöver ge uttryck för sin tro på ett högljutt sätt medan andra söker Gud i tystnaden. Vi behöver nog bådadera. I Årsringar står det att man kan finna ”ropande stenar” på kyrkogårdar. Men för att förstå det språket är det nödvändigt att någon tolkar ropet eller ger koden som öppnar. 

För att i någon mån tolka budskapet ordnades för tredje året i rad en historisk vandring bland armégravar på Norra begravningsplatsen i Solna en lördag i juni månad. Trots det ostadiga vädret hade en grupp intresserade kommit för att delta i två timmars historisk vandring.

Berättelsen om salvationister som varit med om att prägla Frälsningsarmén under tidigare år är fyllda av spänning och offervilja. Bilder av sångare, sångförfattare, musiker och förkunnare tog form. Livsgärningar som präglats av människokärlek och försakelse sporrade till aktiv nutidsinsats.

Personer som ”Bergsprängerskan” Hanna Andersson, hon var med redan 1883 och John Appelberg med sin stora sångproduktion förmedlade på nytt sina budskap. Många gestalter trädde fram ”ur skuggorna” och förmedlade ett budskap om ”frälsning och frihet”. Den sången spelades för övrigt upp vid Gunvor och Paul Anefelts grav och blev en påminnelse om att forna tiders sångförfattares alster ljuder än idag.

Text: Sven Nilsson, kommendör

Tillägg /admin, juli 2010/:  
Den 2 juli 2010 är det 70 år sedan kommendör Sven Nilsson blev invigd till frälsningsofficer!
Bilderna är tagna under “Historisk Vandring” vid Pelargraven, Norra Begravningsplatsen, Solna

Foto: Stefan Örtenblad
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv

“Jag har kommit för att de skall ha liv och liv i överflöd”  /Joh. 10:10/

Denna vers från Johannes evangeliet beskriver glädjebudet om Jesus Kristus, evangeliet i kort koncentrerad form.

Just nu i början av juni månad upplever vi i naturen en oerhörd rikedom, ett överflöd. Allt som bara nyligen var täckt av ett meterhögt snötäcke har nu formligen exploderat till en skimrande rikedom i gröna nyanser, prunkande blomsterprakt i frukträden, ljuva dofter från markens och trädens blommor och inte minst fåglarna som hävdar sina revir med kvitter och lovsång.

“Liv i överflöd” nog upplever vi detta!  Men Jesu ord handlade i grunden om något ändå större.
Jesus uttryckte:
“Jag har kommit” – det handlar om Jesu människoblivande, inkarnationen. Att Gud lät sig födas rakt in i mänsklighetens villkor, dvs.  julens budskap.
För att de skall ha liv” – detta är påskens evangelium. Jesus dog korsdöden, men bröt dödens makt i uppståndelsen, för att vi skulle kunna bli delaktiga i detta liv, som kan spränga alla yttre gränser.
“Liv i överflöd” handlar om pingstens under att Hjälparen, den Helige Ande, kommer till lärjungarna. Även vi kan bli utrustade med en sådan kraft och rikedom att det liknar undret i försommarens upplevelse i naturen.

Jul, påsk och pingst – dessa tre stora högtider har en anledning och en förankring i Bibeln.
Bibelordet har också ett budskap till oss att verkligheten som denna korta vers beskriver är så mycket större.
Samma oerhörda livskraft som nu syns i naturen kan bli vår erfarenhet när vi tar emot detta liv i Jesus Kristus.
Liv i överflöd!

Text: Ingrid Albinsson,  juni 2010
Foto: Bo Albinsson
© Frälsningsarméns Arkiv

”O gränslösa frälsning o djupaste hav av nåd och av kärlek som Kristus oss gav! “

Med den här andakten vill jag återknyta till rubriken helgelse och överlåtelse. Denna gång vill jag ta dig till William Booths storslagna sång: ”O gränslösa frälsning o djupaste hav av nåd och av kärlek som Kristus oss gav!” Du behöver en sångbok eller en psalmbok och det är nummer 226.

När jag var ung fick jag uppleva flera helgelsemöteskampanjer i en av dessa talade major Allister Smith från England. Han berättade att detta är en vittnesbördssång.
I vers 1 berättar William Booth om sin frälsningsupplevelse: ”För världens försoning din våg väller fram.” Jesu Kristi blod!
I verserna 2 och 3 vittnar han om att han är inte helt genomfrälst – helgad. Hans liv var fortfarande fyllt av fruktan och skam, utan glädje och nytta levde han.
Det måste bli en total förändring i hans liv, han längtade efter den fulla upplevelsen av Kristus Jesus. Han längtade efter en pingst i sitt liv, en uppfyllelse av den helige Ande. Han ville bli döpt i eld och kraft. I vers 4 säger han att nu är han beredd att kämpa med himlen tills detta blir en verklighet i hans liv.
I vers 5 ser han ljuset och hur duvan sänker sig ner för att fylla honom med det nya livet som Gud erbjuder alla lärjungar på pingstdagen. Han öppnar sig för överflödslivet som Kristus Jesus talar om i Johannesevangeliets kapitel 10.
Vittnesbördet avslutas i jublande glädje i vers 6. Han säger:

Och nu, halleluja, mitt liv från i dag
jag avskiljer, helgar till Herrens behag.
Hans kärlek än flödar så mäktig och rik
till fullkomlig frälsning,
till fullkomlig frälsning,
till fullkomlig frälsning
för dig och för mig.

Han erövrade en hel värld för frälsning i Jesus! Han visade kristen omsorg i ett socialt engagemang.
Vi kan få göra samma upplevelse!

Text: Rolf Roos, kommendör
©  Frälsningsarméns Arkiv, maj 2010

 

Och då brast förhänget…vägen öppnad till en ny tid

Med ett högt rop slutade Jesus att andas. Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: “Den mannen måste ha varit Guds son.”  Mark 15:37-39 

Förhänget var ett påbud från länge sedan när Mose var ledare för folket. Han levde mycket nära Gud och fick tydliga instruktioner hur folket skulle leva och tillbe sin Gud. I tabernaklet, som var ett flyttbart Tempel och senare i det fasta templet skulle finnas en tydlig markering mellan det dagliga och det allra heligaste. Denna avgränsning var ett mycket tjockt tyg i mörkblått, purpurrött, rosenrött och invävda keruber i tvinnat vitt garn.

Framför förhänget, fanns ett rum som kallades ”det heliga”. Dit gick prästen varje dag för att tillbe Gud. Rummet bakom förhänget kallades ”det allra heligaste”. Där fanns Gud och dit fick endast en person gå, nämligen översteprästen. Och det skedde bara en enda dag på året, försoningsdagen. Detta var bestämt genom Mose för 1200-1300 år sedan.

Nu i stunden då Jesus ger upp andan sker något otroligt och säkert mycket oväntat både för de judiska ledarna och för Jesu efterföljare. När förhänget brast då rämnade allt det gamla det som man från Mose tid fram till denna dag grundat sin övertygelse på.

Det oerhörda lidande som Jesus fick genomgå öppnade vägen till en ny tid.  Nu har vi alla möjlighet att gå in i det allra heligaste, möjlighet att möta den helige, möta Gud.

Vår kristna tro bygger inte på yttre föremål hur vackra eller konstfärdiga de än är. Vår tro bygger på en direkt kontakt med levande Gud. Jesus banade vägen för detta totalt nya. Det finns inga förbehåll för att vi ska få del av Guds nåd och frälsning. Det finns inga riter eller gärningar som kan göra oss mera lämpliga som medborgare i Guds rike. Allt är beroende av vad Jesus gjort för mänskligheten, för dig och mig.

Lyft upp ditt ansikte, se förhänget har delat sig, se på den öppna vägen! Där finns det allra heligaste, där vill Gud, den helige – möta dig idag.

text: Ingrid Albinsson,  april 2010
copyright foto – kors i Kuröns kapell: Stefan Örtenblad
© Frälsningsarméns Arkiv  


Helgelse eller Överflödsliv

Man menar att profeten Amos är den förste som undervisar om helgelse eller det överflödsliv Jesus talar om i Johannes evangeliums 10:e kapitel. Det är ett erbjudande om ”all den andliga välsignelse som finns i himlen” som Paulus uttrycker det i brevet till församlingen i Efesos.

När Frälsningsarmén erövrade Sverige och världen så var det helgelseförkunnelsen som grep tag i folk. I min uppväxt lyssnade jag varje vecka till förkunnelsen om fullheten i Kristus i söndagens helgelsemöte. Frälsningsarmén pekade på en sanning som man inte talade om så mycket i slutet på 1800-talet. Det är tid för oss att igen lyfta fram denna sanning om helighet.

Frälsningsarmén började sitt arbete i Sverige i december 1882 och i september 1883 kom det första Stridsropet ut. Tidningen var då en månadstidning och det som slår en när man bläddrar i de första årgångarna är alla artiklar om helgelse eller full frälsning som man också benämnde det.

Under hösten 1883 gav man ut en broschyr med rubriken: ”EN STEGE TILL HELIGHET eller sju steg till full frälsning”. Låt mig återge de sju stegen och jag ber dig att i stillhet och bön dröja inför de sju stegen och ställa dig frågan: ”Vad innebär detta för mitt liv?” och ”Är jag villig att söka denna välsignelse?”. Jag väljer att använda broschyrens språk. Här följer stegen:

  1. FÖRSTA STEGET:   ”Jag är ett Guds barn”.
  2. ANDRA STEGET:    ”Jag vet med sorg att synd ännu finns kvar i mitt hjärta och liv”.
  3. TREDJE STEGET:    ”Jag tror att Jesus Kristus kan frälsa mig från all synd”.
  4. FJÄRDE STEGET:    ”Jag utväljer nu av allt mitt hjärta att bli helig”.
  5. FEMTE STEGET:      ”Jag avstår från all medveten synd och alla tvivelaktiga ting.”
  6. SJÄTTE STEGET:     ”Jag offrar mig helt och hållet till Guds tjänst”.
  7. SJUNDE STEGET:    ”Jag tror att Gud för Jesu Kristi skull renar mig nu.”

Gud välsigne dig och din andakt!

Text: Rolf Roos, kommendör
© Frälsningsarméns Arkiv, mars 2010

BIBELN IDAG – Nu går vi vidare…

Bibeln är en bok som handlar om livet och hur vi ska tolka det vi möter i livet.

För att överleva måste vi varje dag ha främst vatten men också mat, om inte så svälter vi och går slutligen under. Vi som människor är inte bara en kropp, vi har också själsliga upplevelser genom våra sinnen, genom våra erfarenheter.

Vi som har en kristen tro tolkar också dessa upplevelser på ett andligt sätt. Vi försöker att hitta tolkningar i Bibeln genom det som Bibeln beskriver att andra människor före oss har gått igenom. Vi läser evangeliernas beskrivningar om hur Jesus handlade och undervisade sina närmaste, lärjungarna och folket.

Därför är det intressant och värdefullt att vi idag har bibelordet på så många olika sätt och former att det är lätt att ta med sig och ger oss många flera möjligheter att använda Guds Ord i vår vardag.

I Joh 1:4 står:  ”I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.

Ordet är levande – ett bibelställe, som vi kanske har läst eller hört många gånger –  i ett särskilt sammanhang plötsligt får en ny betydelse eller ger nytt ljus över det vi just då upplever.

Därför är det viktigt att vi har tillgång till Ordet på olika sätt. Det är bra att ha en väl använd, tummad Bibel – men det är också bra att läsa en ny översättning med lite annorlunda uttrycksätt för att få detta nya ljus.

Dagligt intag av mat och dryck ifrågasätter vi inte – det är helt naturligt.

Med de möjligheter som vi har idag med nya utgåvor av Bibeln t.ex. pocketutgåvor, CD-skivor eller ipod med inlästa bibeltexter kan hjälpa oss att det blir lättare att ha tid och utrymme för dagligt intag av “Ordet”.

Nu går vi vidare …
med och genom Bibeln i aktuellt utförande, kan vi få ny styrka och ny energi andligt där vi finns just nu.

Text: Ingrid Albinsson,  februari 2010
© Frälsningsarméns Arkiv  

VÅGAR VI TRO PÅ PROFETERNAS ORD?

En av mina förmåner i mitt pensionärsliv är att bli inbjuden att hålla andakt i vårt Sociala center på Långholmsgatan i Stockholm.

Några dagar före jul hade jag tillfälle att leda en andakt och vi började med att sjunga överstelöjtnant Paul Anefelts julsång med nummer 726 i vår sångbok: “Säg är han kommen hit till vår jord, han som ger glädje och frid? Vågar vi tro på profeternas ord, stillar han oro och strid?”

Vi kom överens om att vi vågar tro på profeternas ord och det gjorde vi med hjälp av profeten Jesaja och kapitel 9 och då särskilt versen 6. I den versen står det namn som Jesus bär i evighet och jag citerar från texten i Bibeln årsdaterad 1917: “Hans namn skall vara Underbar i råd, Väldig gud, Evig fader och Fridsfursten“. Detta har Gud i sin kärlek till oss låtit bli verklighet genom Herren Jesus Kristus. Med Kristus levandegjord i hjärtat genom den helige Ande får vi leva i de underbara råden, med skapelsens Gud, dagar fyllda med fadersomsorgen och i frid genom Jesu Kristi försoning.

När vi drack kaffe efter andakten pratade jag bland annat med Conny Sjöblom, frälsningssoldat, som arbetar på centret. Han berättade att alla som kommer dit är inte hemlösa, många är oerhört ensamma och då är centret en underbar tillflykt. Så pekar han på en av gästerna och säger att hon har skrivit en dikt till FA-Centret som jag vill citera.

  • Till FA-Center söker sig många för hjälp och stöd.Där möts vi av värme och kaffe med bröd.Andlig spis serveras vissa dagar också.Som gör det lättare att vidare på vägen gå.
    Särskilt de dagar vi får lyssna till musik
    och sången om VÄNNEN som inge är lik.
  • Må Gud välsigna FA-Centers tjänande skaraatt de även framgent till hjälp och glädje kan vara.”    ED

Jo, vi vågar tro på profeternas ord!

Hälsningar med välsignelser från himlen

Text: Rolf Roos, kommendör
© Frälsningsarméns Arkiv,  januari 2010  

SO_0911

Julkrubban på

Centrumkåren,

Stockholm 2009

© Foto: Stefan Örtenblad

EN ANNORLUNDA JUL eller Så som det hände

Oron var påtaglig, utanför vardagens vanliga och välordnade miljö, långt från hemmet, långt från släkten och hjälpkvinnorna som brukade ställa upp. Kunde man vara mer utelämnad än det som Maria och Josef upplevde där på platsen för skattskrivningen?

Varför skulle ”tiden vara inne” just nu? Varför kunde det inte ha skett hemma i Nasaret? Varför fanns det inte plats för dem i något av alla härbärgena? Var detta verkligen Guds vilja att de skulle bli så utelämnade? Säkert fanns många dystra och tvivlande tankar i huvudet på Maria och Josef där i Betlehem. De var ju alldeles vanliga människor, precis som du och jag. Kanske de också argumenterade tyst inom sig och suckade till varandra vad detta innebar?

Mitt i dessa mörka tankar så lyfte Gud på den himmelska förlåten, skyn öppnades och den himmelska änglakören fick vara budbärare om att här var något utanför alla mänskliga tankar eller beräkningar: Gud hade sett till sitt folk och sänt en Frälsare! Detta var och är den kristna julens djupaste mening och stora sanning.

Men hur firar vi julen idag? Tar glitter och stämningsfull musik så överhanden att vi tror att det är den verkliga julen? ”En annorlunda jul” har mindre ljudvolym än i varuhusen, mindre ljus och glitter, mindre köprusch. Men kanske när vi skalar av allt detta yttre, så kommer inom oss en annan julstämning. En inre stämning som har sitt ursprung i detta oerhörda budskap: Gud har kommit till oss som ett litet nyfött barn!

Det var så som det hände! Och när vi, som Maria, begrundar detta i vårt hjärta, då blir inte bara julen annorlunda, utan hela vårt liv får en ny dimension. Jesus föddes för att också bli din och min Frälsare.

En verkligt GOD JUL tillönskas er alla!

Text: Ingrid Albinsson, december 2009
© Frälsningsarméns Arkiv

 “Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen”

 Jesus lär oss bönens innehåll i Bergpredikan, Matteusevangeliet kapitel 6 och 7.
I Herrens bön “Fader vår” har vi bett många gånger “Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen”, Matt. 6:10. Här är några tankar kring vad Gud vill och en fråga om det är det vi menar när vi ber i orden “Låt din vilja ske…”. Bibeln lär oss vad Gud vill i alla tider och då är inte vår tid undantagen. Vi måste mer än tidigare be “Låt din vilja ske…”.
I 1 Tim. 2:3-4 säger Paulus: “Gud, vår frälsare, som vill att alla människor skall frälsas och komma till insikt om sanningen.” Sanningen är Guds ord. Jo, människan föll i synd står i Första Mosebok 3. Allt Gud tänkt sig i skapelsen blev förstört. Gud hade då en kärlekens plan för att frälsa den som tror på försoning, befrielse och förlåtelse i Jesus Kristus. Joh. 3:16: “Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” Är det detta vi menar när vi ber i Herrens bön?
Jesus säger i Joh. 6:40: “Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv”. Gud vill att vi genom Jesus Kristus skall ha ett hopp för framtiden. Tänk att få leva ett liv fyllt av ljus när detta förgängliga liv tar slut. Är det detta vi menar när vi ber i Herrens bön?

Vi återvänder till Paulus, 1 Thess. 4:3: “Detta är Guds vilja; att ni skall bli heliga”.  Att leva heligt är alltså Guds vilja och därför har han gett oss en hjälpare i den helige Ande. Det kan innebära smärta att bli rättfärdiggjord men det ger en djup glädje och en frid som övergår allt förstånd. Gud erbjuder oss ett överflödande andligt liv i Jesus Kristus. Är det detta vi menar när vi ber i Herrens bön?
En fjärde upplysning får vi i Jesusorden Matt. 18:14: “Så är det också er himmelske faders vilja att ingen av dessa små skall gå förlorade.” Vi som är Guds barn skall se till att vi inte blir anledning till att någon lämnar gemenskapen och går ut i det tysta. Vi har förlorat många och kanske är vi anledningen. Det är inte Guds vilja utan Gud vill att vi skall dra människor in i hans rike. Gud vill utrusta oss att leva ut Andens frukter bland människor. Är det detta vi menar när vi ber i Herrens bön?

Må Herren hjälpa oss och välsigna oss!
Med välsignelsehälsningar
Rolf Roos, kommendör
© Frälsningsarméns Arkiv, november  2009 

Med Kristus i fokus

Under förra veckan upplevde jag två tillfällen som kan betecknas som gammaldags väckelsemöten. Samlingarna var med Kristus i fokus i texter sånger och vittnesbörd. Glädjen och öppenheten inför frälsningen och förnyelsen var påtaglig. Det ena tillfället var på Sociala centret på Långholmsgatan i Stockholm och det andra tillfället var i Kopparberg. Frälsningsarmén i Kopparberg har ett möte i månaden och det hålls hos våra vänner i Pingstkyrkan.

Utgångspunkten på Sociala centret var Lukas evangelium 19:10: “Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda (frälsa) det”.  Versen är tagen ur sammanhanget när Jesus Kristus möter tullindrivaren Sackaios. Du vet, Jesus stannar nedanför trädet där han satt och säger till honom: ”Kom ner för jag tänker gästa ditt hus.” Folket kritiserar Jesus för att han gick in till syndare, men för Sackaios betydde det frälsning, förlåtelse, uppgörelse och pånyttfödelse.

Vi delade fyra enkla tankar tagna från Guds ord och som är livsavgörande för oss människor. Här följer dessa tankar och jag hoppas du har tid att slå i din bibel och meditera över vad du läser.

  1. Gud älskar mig och har en god plan för mitt liv. I skapelsen är tanken från Guds sida att vi skall leva i full harmoni med honom, med varandra och med denna fantastiska jord Herren gav till människorna.  Psalm 1:3, 5 Mosebok 28:3-8. Tänk hur vi skulle kunnat ha det.
  2.  Jag har syndat, min synd skiljer mig från Gud och jag står under Guds dom. Denna fullkomliga och gudomliga plan bröts sönder i syndafallets hemska följder. Synd är en verklighet även om vi inte säger det så ofta i nutid. Allt det fantastiska har blivit ondska och mörker i människors liv. Jesaja 59:2, Romarbrevet 3:23  och Hebreerbrevet 2:3.
  3. Kristus har på korset tagit min synd och återupprättat gemenskapen med Gud. Gud hargjort det otroliga genom sin son Jesus Kristus. Han har tagit all vår synd och erbjuder oss att stiga in i den gudomliga planen. Johannesevangeliet 3:16 och Första Korinthierbrevet 15:1-4.
  4.  Jag behöver välkomna denne Jesus in i mitt liv, Kristus är mötesplatsen med Gud. Lukasevangeliet 9:23, Romarbrevet 10:9-10 och Uppenbarelseboken 3:20. Detta är det bästa vi kan göra i livet!

Gud välsigne dig!
Roolf  Roos, kommendör
© Frälsningsarméns Arkiv, oktober  2009

Fyra hörnpelare

Vi som arbetar med ”Bootheum” är glada över att kunna presentera ”Dagens bibelord” och även att kunna få dela några tankar i en andakt. Det finns en stark efterfrågan när det gäller andlighet som är ett uttryck för ett sökande och när människor söker är det viktigt att det kristna alternativet presenteras med stark tydlighet. Kristendom handlar om Jesus Kristus Guds enfödde son!
I denna andakt vill jag knyta några tankar till bilderna från ”Sjuans” (Söderkåren) friluftsmötesbilder på Mariatorget. (Se under rubriken “Sjuan på Söder”!)
Frälsningsarmén har från allra första början varit ute bland folk på olika sätt. Bilderna visar fyra hörnpelare i Frälsningsarméns verksamhet: Bönen, Ordets predikan, det personliga vittnesbördet och att sprida budskapet bland människor.
I tid av bön föds den väg vi har att vandra i Herrens ledning. I bönen uppenbaras kraften som förvandlas till brinnande iver i våra hjärtan. I bönen överflödar glädjen för frälsningen och helgelsen i Herren Jesus Kristus. Bönelivet hjälper oss att alltid vara rätt i förhållande till Guds vilja.
Guds ords predikan är det centrala i alla sammanhang. Frälsningsarmén tror på att Ordet är givet av Gud och därför är det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv. Detta måste därför klart och tydligt förkunnas med inspiration och ledning av den helige Ande.
Många människor har berättat om hur ett personligt vittnesbörd hjälpt dem att finna vägen till förlåtelse och ett nytt liv. Vår tid behöver mängder av frimodiga Kristusbekännare. Gud ger oss upplevelser i hans rike som vi skall vittna om för andra.
Stridsropet har varit ett redskap för spridning av evangeliet.

Innehållet i vårt arbete består även i vår tid. Ge dig helt och fullt åt Herren!

Text: Roolf  Roos, kommendör
© Frälsningsarméns Arkiv, september  2009

 

Ett äpple om dagen

Den dagliga portionen av vitaminer, mineraler och antioxidanter ger oss en bättre hälsa. Frukt, grönsaker och bär vet vi är viktiga källor att få den dagliga dosen. Ibland kan det vara svårt att få i sig allt även om det idag genom alla transportmöjligheter finns färskt året om. Numera exponeras också vackert i fruktdisken en mängd exotiska frukter, som vi börjar tycka mer och mer om, även om en del smaker kräver att vi vågar testa.

Hur är det med den dagliga dosen av andligt tillskott?

Det är inte alltid på ett lika lätt och tilltalande sätt vi får upplagt den kost vi behöver för att må bra andligt sett. Idag finns också ett stort utbud av olika rörelser som vill ge tillfredställelse till själen. För många med begränsad kristen bakgrund eller undervisning så är det lätt att välja fel ”kost”. Allt för många mår dåligt till själen och söker men vet inte var man ska finna de goda värdena.

De två B-na är fortfarande de bästa andliga B-tillskotten, Bibel och Bön.
Om vi varje dag tar något från båda dessa, så har vi den bästa förutsättningen att få god andlig hälsa. Vi kan också ha nytta av att följa en andaktsbok eller en bibelläsningsplan (se ovan).

Ett äpple om dagen samt tillskott av två “andliga B-n”, då hoppas jag att du får känna hälsa både till kroppen och själen!

Text: Ingrid Albinsson,
© Frälsningsarméns Arkiv, augusti 2009