www.fralsningsarmen.se

Andakter publicerade 2014

Han skulle kallas nasaré

och där bosatte han sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han skall kallas nasaré. Matt 2:BA_Polens Maria med Jesusbarnet23

Marias resa gick fysiskt från Nasaret i Galileen till Betlehem i Judeen. I hennes liv var kanske en ännu längre och mer omvälvande resa. Hur hennes tankar var när hon och Josef lämnade Nasaret kan vi bara fundera och reflektera över.

Maria var en ung kvinna, traditionen säger att Josef vad äldre. Men det som Maria upplevt under senaste året hade säkert fått henne att bli mycket mer erfaren, tänkande och helt överlåten åt Gud. Hon trodde och litade på att Gud skulle utföra det under som hon fått uppenbarat genom ängeln Gabriel.

BA_Porten_Bebådelsekyrkan NasaretMaria väntade sitt barn, som snart skulle födas och för henne hade det nog känts oerhört mycket bättre att stannat i Nasaret hos sin familj. Men hon gick eller, som många författare skrivit om och konstnärer målat och skulpterat, red på sin åsna.
Josef Marias trogna och kärleksfulle make fanns hos henne, men ändå var hon så utelämnad. Utan tak över huvet, utan plats att vila på, hänvisade till där djuren levde fick Maria föda sitt barn. Situationen, som idag många människor har, fick Jesus GuBA_Japans Maria med Jesusbarnetds son födas in i. Utanförskap och hemlöshet delade han, Maria och Josef.

Säkert anade varken Maria eller Josef när de lämnade Nasaret att det skulle dröja så lång tid innan de kunde återvända hem. Men Guds plan var att Jesus skulle få växa upp och utvecklas i en vanlig familj i den lilla staden i Galileen. Han fick lära sig Josefs yrke och fick undervisning i Skrifterna. Han fick säkert också många gånger lyssna till Marias förunderliga berättelse om ”bebådelsen” budskapet från ängeln, händelserna i Betlehem, herdarna och änglasången, uppvaktningen av de vise männen och Guds underbara beskydd under kung Herodes grymma maktutövande.
Jesus hade inte då detta nedtecknat, men vi kan läsa om glädjebudskapet i evangelierna: Lukas 2 och Matteus 2.

Guds nedstigande i historien är för oss ofattbart med våra mänskliga tankar, men precis som Maria får vi ta in detta med vår tro. Gud kan vi inte greppa, men för den som vill lyssna, läsa och i tro ta emot gäller psalmens ord: ”Jesus från Nasaret går här fram … ger oss sin kraft och frid: himmelrike är nära.” (nr 39 Frälsningsarméns Sångbok/Svenska Psalmboken).

Text: Ingrid Albinsson
©Foton från Bebådelsekyrkan i Nasaret: Bo Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, December 2014

Vårt evighetshopp

Allhelgonahelgen ligger framför oss. En tid som i Sverige brukar handla om tända ljus på gravar och minnas de som dött – en helg av stillhet. På senare år har vi i Sverige fått del av halloweenfirande också, en helg med europeiska rötter i bondesamhället, men som vi hämtat från USA. Plötsligt skall stillheten samsas med fester, maskerader och färggranna pumpor – inte undra på att det blir en krock för många!

Men kanske behöver inte minnet av de som dött och fest och glädje krocka med varandra?
I Frälsningsarméns sångbok finns en sång, 558, där kören beskriver hur Frälsningsarmén ser på döden:
“Jag går till det land där ovan,
stämmer in i änglakör
och sjunger glad till Jesus ära
att frälsningssoldaten aldrig dör!”

För frälsningssoldaten dör inte, frälsningssoldaten blir “Befordrad till härligheten”. Och hur kan en sådan hög befordran var stillsam och sorglig? Efter att ha varit i tjänst för vår Herre Jesus Kristus här på jorden så är det klart att en sådan befordran måste firas!

Så kanske är trots allt festerna, maskeraderna och färggranna pumpor inte så långt från Allhelgona ändå. Kanske är det rent av så att till Allhelgona borde vi mer än någonsin fira och jubla när vi tänker på de som redan fått ta emot sin högsta befordran.
För som Paulus skriver:
“Döden är uppslukad och segern är vunnen.
Död, var är din seger?
Död, var är din udd?”
(1 Kor 15:54b-55)

Min förhoppning är att glädje och jubel får fylla din Allhelgonahelg med vetskapen om att för den med Jesus i sitt hjärta har döden för alltid förlorad sin udd.
Amen.

Text: Erik Johansson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, November 2014

Höstsådden

Hos 10:12 Så er sådd i rättfärdighet, skörda efter kärlekens lag, bryt er ny mark. Det är dags att vända sig till Herren, för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över er.

Under början på hösten i år har jag särskilt fascinerats av att våra lantbrukare i Sverige sår höstsådd. BA_Sädesfält_Det_Heliga_Landet
Vi uttrycker ofta att vi bor i ett kallt land, växter eller frukter som behöver mycket sol och värme går inte att odla. Så kan jag iaktta att lantbrukarna har sått sin höstsäd så tidigt att det nu redan växer gröna strån på odlingsmarken. Snart kommer kylan och frosten – hur ska sådden klara av det? Men den som arbetar med jordbruk vet att höstsådden fungerar. Det lilla sköra och spröda grässtrået har så mycket av inneboende liv och kraft att vintermånadernas kompakta snötäcke och många frostgrader inte förstör eller dödar. Livet finns där och när vårsolen sprider sin värme kan växten fortsätta att utvecklas till ett moget ax.

I Bibeln finns många sammanhang som använder liknelser från sådden. Det märks tydligt att Bibelns folk var beroende av jordbruket. Varför har jag då blivit så fascinerad av höstsådden? Kanske för att jag själv nu tillhör ”hösten”, människans åldrar brukar ibland liknas vid årstiderna. När man då kommit till hösten kanske livet upplevs som över, arbetsuppgifter övergår i pensionering och kroppskrafterna är inte längre som tidigare. Men om det finns höstsådd i jordbruket så kanske det finns höstsådd också i en människas liv.

Bibelordet i Hosea 10 har inte någon tidsbegränsning. Det talar om sådd, skörd och t.o.m. bryt ny mark. Vilken ålder vi än har så finns möjligheter att gå in i ”sådd, skörd och bryta ny mark” för Guds rike. Idag kan vi på helt nya sätt nå andra människor genom sociala media, även där kan vi som kristna finnas med. Om din kallelse gäller vår- eller höstsådd har inte betydelse. Men det är viktigt att vi idag tar emot Guds förlåtelse och Guds rättfärdighet som ett regn över vårt utsäde.

Text: Ingrid Albinsson
©Foto: Bo Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, Oktober 2014

Öppna för Jesus!

Uppenbarelseboken 3:14-22

Kårledaren i Sundbyberg, major Birgitta Ekman, har givit mig förtroendet och möjlighet att leda bibelstudier på kåren. Det är stimulerande att möta vännerna som samlas och det är nya upptäckter jag gör i Ordet vid förberedelserna. Nu börjar vi den fjärde terminen och då skall vi fördjupa oss i några av GT:s personligheter. Vi började första terminen med sändebreven i Upp, sedan påminde vi oss om att vi är inbjudna att vara bönearbetare i Guds rike och senaste terminen om den helige Ande och helgelsens välsignelse. Gud är god.

I månadens andakt vill jag ge dig några sanningar ur brevet till Laodicea att meditera över och bedja över. Det profetiska brevet från Herren Jesus till församlingen beskriver den sista perioden i församlingens historia. I Laodicea möter vi församlingen som en rik och stark organisation, som förlorat blicken för Jesu gudom och i stället för att se på Jesus ser man på allt man själv kan åstadkomma.

Kristus har fått inta platsen utanför församlingens dörr bultande och frågande om han får komma in. Jesus presenterar sig för församlingen med namnet: ”Amen”. Samma ord använder Kristus för att ge en särskild bekräftelse åt sitt tal och då översatt i evangelierna med: ”Sannerligen, sannerligen”. Hans namn är också: ”Det trovärdiga och sanna vittnet” och även ”Början till Guds skapelse”. Kol 1:14-17

Budskapet möter oss i verserna: 15-18. Man kan vara: kall – varm – ljum. Är man ljum skall Jesus ”spy ut oss ur sin mun”. Det har under tidernas lopp trots allt funnits en skara på jorden vars hjärtan varit brinnande. De har fått nåden att vara som flödande källor, de har fått föra välsignelse och liv till sin tid. Det finns en sådan skara även i dag!

Jesu råd möter oss i vers 18. Guldet: en stor tro, vita kläder: klädd i rättfärdighetens vittnesbörd, ögonsalvan: smord av den helige Ande. Det intressanta ordet är: ”att hos mig köpa”. Här kopplar Jesus tillbaka till liknelserna i Matt 13. De gjorde sig av med allt för att erövra Guds rike. Det var detta våra pionjärer gjorde. Är du och jag villiga att göra det?

Vers 20. Kristus slutar med en kärleksfull vädjan till församlingen. För mig är det både vemod och ljuvlighet i dessa ord. Vemodigt att tänka sig Kristus stående utanför sin församling, som han genom sitt blod köpt fri från världen. Den församling där hans härlighet skulle uppenbaras, hans kraft frigöras till frälsning och hjälp, läkedom och glädje, liv och salighet.

Nu är det viktigt att du och jag öppnar för Kristus och gör hans vilja i vår tid. Situationen är känd för oss som lever nu. Kristus kan ändra på detta om vi öppnar när han bultar!

Gud välsigne dig!

Text: Rolf Roos, kommendör
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, September 2014

“Ni är jordens salt”

Ur BERGSPREDIKAN – Matt 5:13BA Salt

Ett klart budskap – något som de flesta förstår – men ändå inte.
Salt kan skydda och förhindra från förruttnelse.
Ge krydda på maten och skapa törst.
Saltet bevarar födoämnet friskt och är till för smaksättning.
Men salt kan aldrig återvinna det värde som redan har gått förlorat, det kan bara hindra det onda att breda ut sig.

Jesus talar här om inflytande och inte om att vissa handlingar ska utföras. Det är fråga om att vara något. Lärjungen är något, har ett uppdrag att skilja sig från mängden. Det uppdraget gäller fortfarande och kanske ännu mer idag än på Jesu tid.
Det salt som man använde i hushållet på Jesu tid var ofta uppblandat med andra ämnen, salthalten var därför inte alltid lika stor.

Det viktigaste är att tillhöra Jesu gemenskap och att inte bli saltlösa. Ett av lärjungens uppdrag är att bevara världen från förruttnelse, Guds dom över världen uppskjuts.
Om lärjungen mister sin kraft och blir utestängd från Guds rike är detta en allvarlig situation, att bli kraftlös utan sälta.
”Det finns kraft, kraft, mäktig underbar genom Guds Lammets blod! Det finns kraft, kraft, mäktig underbar genom Lammets dyrbara blod!” (Frälsningsarméns Sångbok 377, kören)
Detta fick lärjungarna uppleva då Jesus lämnat dem och farit upp till himlen att de på Pingstdagen fick kraft genom Den helige Ande och ”sältan” kom tillbaka. Detta märks i Petrus tal (Apostlagärningarna kap. 2) och att de tidigare instängda lärjungarna nu öppet vågade visa sig bland folket och vittna.

Saltets egenskap gör att bara en tusendel i vattnet skapar skillnad. Så är det också med en människa som vågar vittna bland andra, en enda människas ord är som saltet i dess omgivning.

© Text & Foto: Bo Albinsson, verksamhetsansvarig
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, Augusti 2014

Gå tillsammans!

Kongressmarschen 2014Sista helgen i juni hölls Frälsningsarméns i Sverige Kongress i Stockholm – en tradition nästan lika gammal som rörelsen själv. Men ibland kanske vi kan ställa oss frågan: ”Varför?”

  1. Svaren kan förstås vara många och varierar säkert beroende på vem man frågar. För någon är det för att träffa soldatkamrater från andra delar av landet. För någon annan är det för att få lyssna till gästtalaren. För en tredje person är det kanske för att få lyssna till Frälsningsarméns musik. Och för de flesta är det nog en bit av allt detta.

Men grunden till kongressen kan vi faktiskt hitta i Bibeln. I Matteusevangeliet kapitel 10 handlar det om hur Jesus sänder ut sina 12 lärjungar:
“Han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt över orena andar, så att de kunde driva ut dem och bota alla slags sjukdomar och krämpor… och han befallde dem: … ‘Förkunna på er väg att himmelriket är nära. Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva.’” Kongressmarshen 2014 Sergelstorg
För det är just detta, att bli utsänd och gå ut tillsammans som Frälsningsarméns kongress handlar om. Det är faktiskt tillochmed så att själva ordet “kongress” kommer från latinets “Con” som betyder “med” eller “tillsammans” och “Gradi” som betyder gå. Kongress betyder alltså “Gå tillsammans”!

Och det är ju precis det som en kongress handlar om. Vi marscherar tillsammans. Vi går ut och har friluftsmöten. Vi inviger och sänder ut löjtnanter att gå till stridsfälten runt om i Sverige och vi blir inspirerade och uppbyggda till att ”gå tillsammans” även när vi kommer hem till våra sammanhang. Och vi gör det för att Jesus Kristus, Guds son, sa till oss att göra det: “… han befallde dem: ‘Förkunna på er väg att himmelriket är nära. Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva.’”
Gud välsigne oss i uppdraget!

Text: Erik Johansson
© Foto: Bo Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, Juli 2014

”Ge dem något att äta, ni själva!”

BA_Bergspredikans berg Varför var Jesus så bestämd mot lärjungarna? Alla fyra evangelierna uttrycker samma sak, tydligen ett uttalande som etsade sig fast hos lärjungarna. De liksom den stora folkmassan, många tusen människor, som varit samlade under dagen, var säkert ganska trötta. De hade varit borta många timmar, solens strålar hade värmt upp marken, luften hade säkert stått dallrande av hettan. Människorna längtade efter svalka, något att dricka, äta och skugga över sina huvuden.

De hade inte gått hem, förkunnelsen som Jesus haft hade varit så intressant, de hade upplevt något sällsamt, något långt utöver deras vanliga vardag. Människor, som fanns i deras mitt, som varit sjuka när de kom dit, hade upplevt förvandling. Det var något mycket annorlunda.

För lärjungarna som vandrat med Jesus en tid var det inte så förunderligt. Tröttheten gjorde sig påmint och de tyckte att det var bättre att folket gick hem var och en till sitt. Men det ville inte Jesus – varför skickade han inte hem folket? Varför pressade och testade han lärjungarna? Så frågar vårt mänskliga förstånd och våra tankar.BA_Två fiskar

Jesus hade en planering långt över lärjungarnas och folkets. ”Ge dem något att äta, ni själva!” Vilka resurser fanns? En liten matsäck, lämplig för en pojke från hans omtänksamma mamma. BA_Fem brödMen så händer detta ofattbara – bröden och fiskarna välsignas – lärjungarnas förut tomma händer fylls av bröd och fisk att delas ut till tusentals människor. Planeringen, som Jesus haft, var att i hans händer kan det lilla, det triviala, bli något ofattbart mättande och stärkande.

Kanske det viktigaste, som lärjungarna den dagen där på bergssluttningen fick lära sig, var att inte ge upp, inte förkasta det oansenliga utan försöka se längre, vidare och bortom det mänskliga. Jesus har möjlighet att använda även små resurser till välsignelse och att bli något mycket större.
Jesus tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen över dem. Sedan bröt han dem och gav till lärjungarna för att de skulle dela ut till folket. Alla åt och blev mätta, och de överblivna bitarna samlades ihop; det blev tolv korgar. (Luk 9:16-17)

Text: Ingrid Albinsson
© Foto: Bo Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, Juni 2014

I korsets sanning

BA_Vårplanering (640x556)Nu är påskhögtiden färdigfirad men vi lever varje dag i påskens gudomliga sanning. Vårt hjärta får fröjda sig i glädjeropet: JESUS LEVER!

Tisdagen i stilla veckan då Jesus och lärjungarna lämnade Jerusalem för att gå till Betania stannade de på Olivberget och Jesus ger oss undervisningen i Matteus kapitel 24 och 25. Enligt Matt 24 så lever vi på samma sätt som man levde på Noas tid. Det eviga och himmelska har förlorat sin dragningskraft och hjärtats kärlek har kallnat och det är då jordens världslighet blir så stort och viktigt. Det är då man går helt upp i det synliga, man ger sig hän åt synd och otillåtna saker på ett sådant sätt att man påskyndar Guds dom.

Paulus säger i Rom 1:25 att leva i världen och dessutom vara fångad i världen är att byta ut Guds sanning mot lögnen. Och ännu värre det är att bli utlämnad till sådant som är död och fördärv, ondskan får värka ut och visa sin förfärlighet. Ja, situationen i världen, synden, kan bli så illa att människan kommer helt bort från Gud och har ingen förbindelse med den andliga världen där man hör hemma. Påskens budskap har igen påmint oss om Guds lösning på detta.

Gud har rest ett kors i den här situationen, byggt en broförbindelse mellan sig och oss. Att vandra över den bron betyder att försonas, nyskapas och förvandlas. Vi som är försonade med Gud genom Jesus Kristus skall tala om för människorna att grunden för vår tro, vårt förhållande till Gud och världen är korset.

I korset ser jag kärleken och vill gripas! I korset ser jag den gudomliga visheten och vill bli klokare – andligt! I korset ser jag heligheten och längtar efter att växa till! I korset ser jag nåden och vill bli omsluten! Var skulle jag se allt detta utom i Jesu Kristi kors?

Tala om för människor att grunden för all vår verksamhet och vår bekännelse är korset. Tala om för människor att korset skänker gemenskap med Gud och avskiljer oss från världen. Med Kristus har vi blivit korsfästa från världen och synden.

Korset står mellan oss och våra synder och ger oss frid med Gud. Korset står också mellan oss och världen och förenar oss med Kristus och då blir vi också föremål för världens fiendskap, världen som förkastade Kristus.

Så underbart och härligt handlar Gud med oss. Han som lät Paulus efter mötet med Kristus på Damaskusvägen få se en härlighet som gjorde honom blind för all jordens glans, ja, allt blev kastat på sophögen för att vinna Kristus, Fil 3.

Det är påskhögtid 365 dagar om året! Det är vår uppgift att i den helige Andes kraft och uppfyllelse påminna människorna om den sanningen 365 dagar om året.

Text: Rolf Roos, kommendör
© Foto: Bo Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, Maj 2014

O, saliga stund utan like

Orden är hämtade från sång 739 i Frälsningsarméns sångbok, en sång som jublande berättar om hur Jesus segrat över döden och uppstått.  I andra versen lyder texten:BA_Påsklilja_14

Han lever, och jag skall få bringa
hans vänner det saliga ord,
o, jag som är ringast bland ringa,
den minsta han känt på vår jord.
Och jag skall hans hälsning frambära:
Han lever och skyddar sin hjord.
Säg, kunde ej änglar begära
få göra den hälsningen spord?

Budskapen om livet anförtroddes oss som tror på den levande Frälsaren. Än en gång skall vi fira påsk, fröjdas över hur livet segrat över döden och glädjas över de många tecken på liv som visar sig i naturen.

För många människor är påsken enbart några fridagar då man förhoppningsvis kan njuta av sol och snö i fjällvärlden. Det är skönt för alla som har den möjligheten, men påsken är något mer-det är budskapet om försoning och uppståndelse.

Fjälläger Sälen 1934Den som är förunnad att ha levt länge har samlat mängder av minnen av tider som flytt. Jag minns med glädje påskhelgerna 1934 och 1935. Scoutkåren hade läger i Sälen. Det var långt innan detta fjällområde hade upptäckts. Då gällde det att sträva uppför fjällsluttningar utan tanke på att där skulle det med tiden finnas massor av liftar, som enkelt skulle föra modernt utrustade skidturister till topparna. Jag minns den betagande skönhet som mötte oss när vi nådde den högsta fjälltoppen. På högsta fjälltopp Sälen 1934 Sven Nilsson till höger(Foton från lägret i Sälenfjällen 1934, Sven Nilsson själv längst till höger)
Jag hade kornetten i ryggsäcken och tog fram den och spelade av alla krafter melodin till Augusts Storms sång: O, jag ser min Faders hand i naturens under. Tonerna rullade som laviner nerför de vita tysta fjällsluttningarna. Tystnaden talade sedan ekot av mina toner bedarrat.

Jag minns också alla de bibelläger som anordnades i Stora Skottek och på många andra platser. Hundratals ungdomar samlades varje påsk för bibelstudium och gemenskap. Ungdomar tränades för att bli försoningens och livets budbärare.

Den påsk i Jerusalem som evangelierna berättar om var fylld av dramatik. Läs och begrunda.
I Frälsningsarméns sjätte lärosats står det: Vi tror att Herren Jesus Kristus genom sitt lidande och sin död har försonat hela världen med Gud och att vem som vill kan bli frälst.
Försoning för hela världen! Människor hade burit fram sina offer i templet. Ja, hela mänskligheten hade burit fram sina offer för att få försoning från synden. Men Jesus kom till vår jord för att en gång för alla bringa försoning. Vi står undrande inför detta mysterium men genom tron får vi förvissning. Paulus ger oss i 2 Kor. 5:19-21 dessa klara ord: Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus och ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. Jag är alltså Kristi sändebud och Gud manar er genom mig.

Så är den som tror ett redskap i Guds hand – i försoningens tjänst.

Text: kommendör Sven Nilsson
© Foton: Privat & Bo Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, April 2014

”Strömmar i öknen” – Världsböndagen

Världsböndagen 2014 WDP_logoI år firas Världsböndagen fredagen den 7 mars. Den dagen beds böner över hela jorden på mer än 1000 språk med början när gryningen kommer i Tonga och slutar 40 timmar senare i Alaska. Det är kvinnor i Egypten, som skrivit årets program. När det beslöts att Egypten skulle ansvara för Världsböndagen 2014 var det ingen som anade att landet stod inför så stora omvälvningar. Våld och förföljelse har drabbat de kristna i Egypten och framtiden är oviss, men vi får nu be för dem och deras land.

Programmet utgår från bibeltexten Joh. 4:2-42, som berättar om det livsförvandlande mötet mellan Jesus och den samariska kvinnan. Nyckelverserna är “Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” (vers 13-14)

För att illustrera temat finns också intressanta berättelser från kvinnor i dagens Egypten. Här är två exempel: Jag bor i en liten by i dagens Egypten och vet att klara mig med lite. Här i byn är det vi kvinnor som står för mycket av familjeförsörjningen genom jordbruk, djurskötsel, tillverkning av ost och yoghurt samt brödbak. Jag har nyligen lärt mig läsa. De flesta av mina grannar går till moskén på fredagarna. Det finns ingen kyrka i vår by, så på söndagarna går jag med min familj till en kyrka i närmaste stad. Vi tackar Gud och prisar honom för Nilfloden och dess sjöar. Nilen, som rinner upp i Centralafrika, vattnar våra fält, släcker vår törst och förser oss med gott om fisk att äta. Det är den näst längsta floden i världen och den förenar oss med folk från andra länder och andra kulturer. Dess rinnande vatten symboliserar det levande vatten som Jesus erbjuder oss alla.

Som ung egyptiska är jag förbluffad över hur den samariska kvinnans dialog fick konsekvenser för hela hennes samhälle. Jag upplevde en liknande förändring i mitt eget samhälle, inte vid en brunn men vid våra samlingar på Tahrirtorget i Kairo. Jag kan inte sluta tänka på vilken möjlighet hon fick och hur hon verkligen tog vara på den. Hennes samtal med Jesus gick allt djupare, tills det inte fanns några murar kvar mellan dem. Samtalet började med vem som hade rätt eller fel men utvecklades till ett givande och mottagande av livets vatten.

Läs mera på Världsböndagens webbsida http://www.sek-vbd.se/

Bild: Målning av Konstnär Farid Fadel, Världsböndagen
Text: Ingrid Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, 2014-03-01

Ett Jesusår 2014

När aposteln Johannes på sin ålders höst tog sitt skrivverktyg för att skriva sina odödliga böcker hade han ett enda ämne som han ville skriva om: JESUS KRISTUS. Johannes var angelägen om att alla människor skulle få en rätt uppfattning om hans Mästare. Han visste av erfarenhet att när någon kom i rätt förhållande till Jesus skulle de få frid i sitt hjärta och deras glädje skulle bli fullkomlig. SO_Isen speglar solenVarför skrev han? Vi läser i Johannes evangelium 20:31: “Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn”. Det var ingen brist på material och vi kan läsa i 21:25: “Jesus gjorde också mycket annat och om var sak skulle skildras för sig tror jag inta att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas”. Det är alltså ett stort och outtömligt ämne Johannes skriver om. Stort och underbart var ämnet som han såg med sitt hjärtas öga, som var smort med den himmelska ögonsalvan – den helige Ande. Djupare och mäktigare fick han känna Jesuslivets väldiga kraft. Han blir stärkt och buren av Kristuslivets flödande källa. Några år efter det att han fullbordat sitt evangelium känner han Andens maning att skriva på nytt och då var det samma ämne. Han börjar första brevet med orden: “Det som var från begynnelsen…”. (1 Joh. 1:1-4) Jesus Kristus är ett outtömligt och underbart ämne att både skriva och tala om.

Hela Bibeln talar om honom. De gamla patriarkerna såg honom. På honom syftar offren och gudstjänsterna, templets byggnad och kärl. Vi finner antydningar om honom i översteprästens kläder och templets förlåt. Allt i Gamla Testamentet från början till slut pekar på honom, förkunnar honom, beskriver och upphöjer honom. I sitt människoblivande är han Guds son, men efter uppståndelsen Guds son i makt! I sitt människoblivande är han överstepräst, men efter uppståndelsen överstepräst i den himmelska helgedomen. I sin jordiska gärning är han Messias, men efter uppståndelsen Messias i en helt annan dimension på den gudomliga maktens högra sida!

Tag stilla stunder tillsammans med Jesus Kristus! Låt detta år bli ett Jesus år! Låt ditt liv bli ett Jesusliv!

Text: Rolf Roos, kommendör
© Foto: Stefan Örtenblad
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, Februari 2014

JESUS HELT ENKELT

Matt 11:2-19 Gå och berätta för …JESUS
2013 års Julklappsbok till Frälsningsarméns officerare blev en överraskande gåva, som jag under julhelgen läst och studerat och som också gett mig olika tankar och reflektioner.

Boken är grundad på bred bibelkunskap hos författaren Tom Wright och även översättaren Daniel Braw med en stor mängd hänvisningar till Nya testamentet, ord sagda av Jesus som citeras i evangelierna. Kunskap hos Jesus som grundade sig på den judiska undervisning som alla fick från Skrifterna, dvs. Gamla testamentet. Judarnas historia går minst tusen år tillbaka före Jesus genom fångenskapen i Egypten och Babylonien och vad de olika Profeterna sagt. Detta är och har varit den historiska styrkan.

Den internationella Frälsningsarmén, ”The Salvation Army”, har en historia som sträcker sig 150 år bakåt i tiden och vi i Sverige 130 år. Min egen kallelse sträcker sig bara till 45-50 år bakåt. Frälsningsarmén har under sin verksamma tid varit bra på att väcka människors intresse och kunna förmedla hjälp till både dem som har kroppsliga och andliga behov. Vår särart har varit att förmedla budskapet genom musiken, förkunnelsen och praktiskt handlande.

En vision för framtiden måste speglas i verkligheten idag men också bakåt i den historiska erfarenheten. Då kan det bli en grund som kan fortsätta att gälla. Devisen ”Jesus till alla”, vision 2020, är en bra början men den måste förankras praktiskt så att den skapar delaktighet hos medarbetarna och ger handling till medmänniskor under nådens år 2014.

Genom de 130 åren i vårt land är det många människor som fått sin utkomst genom Frälsningsarmén som officer eller annan anställning. Försörjningen för de första antagna officerarna i slutet av 1800-talet utgick från en kallelse men den kom att kantas med försakelse och offer både ekonomiskt och på annat sätt. Det medförde också tider av förföljelse, men förtroendet från allmänheten växte då det praktiska exemplet talade ett tydligt språk, även om de ansvariga myndigheterna hela tiden försvårade och ifrågasatte Frälsningsarméns auktoritet. Evangeliet och budskapet om det Gudomliga hjälpte verksamheterna att utvecklas vidare genom hängivna människor fram till idag!
”… Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.” Matt 11:19

Text & foto: Bo Albinsson, verksamhetsansvarig
© Frälsningsarméns Arkiv, Januari 2014