www.fralsningsarmen.se

Andakter publicerade 2015

Idyll eller förskräckelse – Det fanns inte plats

Det fann inte plats…
Julens kristna budskap om det skildras i det som brukar kallas ”Julevangeliet” är vid närmare granskning inte en vacker idyll utan snarare den förskräckelse som just nu möter många – ja tusentals människor i vårt land och ut över Europa. Det finns inte plats…DenUngeSoldaten_Julnummer

Julevangeliet i Bibeln såsom Lukas berättar i 2:a kapitlet beskriver en underbar händelse, det vi skulle kunna kalla en idyll med ett nyfött litet barn, en stor stjärna med förunderlig glans och lovsjungande änglakör. Visst var det en idyll – men det fanns också en förskräckelse. En ung blivande mamma som alldeles snart skulle föda sitt första barn och en förtvivlad make som överallt sökte efter en plats där paret kunde få vila och förbereda för barnet. En uppgiven man som frågat och frågat men fått nekande svar. Så blir de hänvisade till djurens plats, att behöva dela deras livs stora ögonblick med kreaturen. Utblottade, trötta och förtvivlade blir de ändå tvungna till detta. Få i deras omgivning kunde väl då ana eller inse storheten i det som skedde.

Luk 2:6-11 Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran.
Men ängeln sade till dem: “Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.

Att Gud vid sin sons människoblivande låter detta ske i förskräckelse. Kanske det är den största gåtan eller frågan – det som vi inte kan läsa oss något svar på eller tänka ut? Ville Gud i denna märkliga handling visa oss människor hur outgrundligt han är? Att vårt kristna budskap har så nära mellan ”idyll och förskräckelse”.

Säkert önskar inte någon, varken politiker eller företrädare för den kristna kyrkan, att någon människa idag skall få detta svar ”det finns inte plats…”. Ändå så vet vi att så sker och så är det också i vårt land just nu. Att krig och terrorhot skapar och orsakar sådant som vi inte alls skulle vilja har vi fått uppleva den senaste hösten. Även om avståndet till idyllen är stort så är det också viktigt att vi ser att även när Jesus föddes fanns förskräckelse, oro och rädsla. Det var ingen självklar livssituation som fanns i Betlehem eller för Maria och Josef.

Gud vill och kan möta oss både i den varma och positiva idyllen och finnas hos oss i den mörkaste förskräckelse. Det är sammanfattningen av julens evangelium, därför är det ett glädjebudskap!

Text: Ingrid Albinsson
Bild: Omslag från Den Unge Soldaten – Frälsningsarméns Barntidning
©Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, Andakt, December 2015

“Himlen vilken härlig syn”

Men när han (Saulus/Paulus) på sin resa närmade sig Damaskus omgavs han plötsligt av ett bländande ljussken från himlen. Apostlagärningarna 9:3SO_Solnedgång

Tanken är inte att skriva om himlens ”yttre” utan snarare om dess ”inre” eller rättare sagt: om himlen som mål. Himlen som hopp och mötesplats. Alla behöver ha en mötesplats, ett mål för sitt liv, ett mål för jordelivets slut. Det är tryggt att veta, att när jordelivet är över börjar något nytt, något lättare och fullkomligare.

Det måste vara tungt att inte ha något hopp efter jordelivet. När allting här på jorden är över blir man aska för vinden, stoft i jorden och ingenting annat. Det måste vara meningslöst på något sätt att ha det så. Ja, då blir dagarna extra dystra och tunga, svårigheterna utan motstånd och sorgen utan ljus. Nej, vi behöver himlen och vi behöver den redan nu!

Det här var för länge sedan, 1962, högt upp i norr och det var höst. Hösten i norra Sverige blir så färgskiftande tack vare löven och skuggorna så långa. Det var då jag mötte himlen på ett alldeles särskilt sätt. Ljuspunkterna blev fler och fler, de liksom hängde i mörkret. Stjärnorna fanns det mängder av på himlen och luften luktade spis rök. Min chef och jag var ute på hembesök. Vi stod i en farstu och knackade på dörren.

Plötsligt flödar den lilla farstun av ljus från köket, ja, så kan ljusflödet från himlen vara, det enkla blir skönt och vackert. Vi stiger in och blir välkomnade av en kvinna som är mitt uppe i att baka bullar. Strax står de blommiga kopparna på en korsstygnsduk, ett ljus fladdrar ängsligt och kaffet ryker i kopparna. Vi doppar och njuter. Vi säger inte så mycket, vi väntar på något. Vi vet inte riktigt, men det ligger i luften liksom. Nu händer det!
– Jag stod där på gården i kylan och hängde vittvätt, säger hon och nickar mot den mörka himlen. Hon vilar ett ögonblick i tystnaden. Det är väl konstigt, men det är mitt enda hopp och det måste vara sant.
Hon har med lågmäld röst berättat för oss hur hennes yngste son, 17 år, hade kommit hem och talat om för henne hur han i ett starkt sken hade sett ett kors mot den mörka himlen, när han var på väg hem en mörk decemberkväll. Ingen av dem kunde förstå vad det var och varför. Säkert inget att bry sig om, men synen fanns kvar i dem.

Så stod hon där igen med sin vittvätt i dagarna mellan jul och nyår. Sonen hade åkt tillbaka till södra Sverige för att fira nyår med sina kompisar. Nu glimmar en tår i hennes öga, som fortfarande vilar utanför i mörkret.
– När jag hängt ännu ett lakan blir mörkret ljust, jag lyfter blicken och blir stående och stirrar upp mot himlen. Vet ni vad jag stirrar på? Jo, ett kors i ett sken som lyser upp den mörka himlen. Precis som Leif… innan han körde ihjäl sig. Hon tar majorens händer och fortsätter: Jag såg korset dagen innan de kom och berättade att Leif kört ihjäl sig med sin motorcykel. Korset på himlen är min tröst och mitt hopp. Leif är i himlen och han väntar på mig.

Himlen som är ljus, tröst och hopp uppfyllde allting i oss och omkring oss. Majoren bad en tacksägelsebön… man skall tacka för himlen.
Allhelgonatid påminner oss om himlen.
Himlen är något alldeles extra. Är du på väg dit?

Text: Rolf Roos, kommendör
©Foto: Stefan Örtenblad

Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, November 2015

Att vara inympad i Kristus

BA_Olivträd_Getsemane ”Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot” (Romarbrevet 11:17)

”Avbruten olivkvist” blev jag påmind i den dagliga bibelläsningen i veckan.
Inget obekant, nog känner jag mig så ibland, men det stora är att jag blivit inympad och får del av att den ”Gudomliga saven” ger mig liv och allt det andra också.
En av mina andra kraftkällor är naturen, denna sommar och höstens meBA_Lingond överflöd av blåbär och lingon. 2015 är mitt personliga rekord år i bärskogen. Där får jag koppla av all stress och även få nya tankar.
För några år sedan blev jag av en nära vän uppmanad att läsa Johannes evangelium 15 och där kommer hans iakttagelse: ”Lägg märke till att ”kvar” upprepas 11 gånger!
Joh 15:1-10 Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det, om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom, bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.

BOKEN – Levande Bibeln (En gåva från Frälsningsarmén) har översättningen: ”Lever i mig” ”leva i Er” ”Lev i min kärlek”
Johannes evangeliets kap 14-17 är en beskrivning av hur Jesus älskar oss och friden som kommer av att tro på Jesus.
I GT är Israel vinträdet – som inte lämnar någon frukt. Men Jesus är det sanna vinträdet som följer Guds vilja där Israel har svikit. Vi som tror på honom är grenarna. Varje gren på vinträdet växer direkt på stammen. För att bära frukt måste vi beskäras. Frukt är det som växer fram ur den personliga gemenskapen med Jesus Kristus. Andens frukt är att vara i Jesus, att leva i oavbruten personlig gemenskap med honom.
Många av oss är uppväxta med 1917 års Bibelöversättning, men det språket är nu ganska ovanligt. Där stod: ”Förbliven i mig” och ”mina ord förbliva i eder”.
”Handbok för livet” förklarar: Att bära frukt handlar inte bara att vinna andra för Kristus, utan om allt det som blir resultatet av vårt liv, bön, glädje och kärlek är exempel på frukter.
Om vi ska vi lyckas i våra ambitioner måste vi leva nära Jesus!

Text: Bo Albinsson
©Foto: Bo Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, Oktober 2015

Det inre arkivet

19 år gammal erbjöds jag att bli fältassistent i Mora innan jag skulle börja på Krigsskolan.

SO_Sven_Nilsson_talar_Bo_Albinsson_i bakgrundenMin kapten var duktig sångare, spelade dragspel och sjöng till luta, men han var inte särskilt bra talare. Vi hade många möten och han använde ofta samma bibeltext och jag minns en rad: ”Ett föremål är värt så mycket som det älskas”. Han var nygift och visade då sin ring. Betraktade han sin fru som ett föremål? Nej, föremålet var en symbol för kärleken. I mitt minnes arkiv finns texten kvar. Jo, man kan ha sin kärlek i föremål, ”mitt hjärta bor i ett gammalt hus” man menar då barndomshemmet. Det har byggts många hus i FA. De blev kära för många människor därför att de där upplevt sådant som kom att bli livsavgörande för dem.

Ordet arkiv härrör sig från latin och grekiska. I det antika Grekland och Rom utvecklades arkivkulturen men ödelades i samband med att Romarriket föll. Det är lätt att förgöra det som byggts upp. Någon som missbrukar sin makt skapar oreda. Först vid högmedeltiden i Europa blev ordningen återställd. Detta skedde genom klostrens försorg och även genom någon vettig regent. Franska revolutionen medförde att nationalarkiv byggdes upp.

Men egentligen härrör sig ordningen från långt tidigare. Redan i Första Mosebok läser vi om ordningen vid skapelsen. Etapp efter etapp byggdes upp. När evolutionens förespråkare söker bortförklara Bibelns berättelse har jag inga problem. Skapelsen skedde med ordning. Man kan också tala om en arkivering när Noa byggde sin ark. När bygget var klart arkiverade han två exemplar av varje sort. Vi skulle kunna fortsätta och se den gudomliga arkiveringen i verksamhet.

Men jag hoppar fram till min egen barndom. När jag var 4 år började jag i söndagsskolan. Där sjöng vi en märklig kör: ”Den som vinner, övervinner, skall av Herren få en sten glänsande så vit och ren. Där står namnet, nya namnet som ej någon känner till blott den som vann det.” Stenar samlade vi på men en vit sten hade i varje fall inte jag, det var bara den här från 1929 där min far skrivit mitt namn. Så småningom fick jag förklaringen till den vita stenen i Uppenbarelseboken 2:17: ”Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat, och jag skall ge honom en vit sten, och på stenen skall det stå ett nytt namn, som ingen känner till utom den som får det.”
Ett identitetsmärke.

Vi sjöng också: ”Jag har lagt mitt finger uppå pennan av guld, pennan av guld, jag har lagt mitt finger uppå pennan av guld mitt namn är skrivet där …”
Alltså en gudomlig arkivering, ett namnregister, Guds data.

Här i detta hus finns sådant som genom flera generationer har påverkat människor. I ett par rum finns musikarkivet där all sång och musik som producerats av Frälsningsarmén finns. Musik som har budskap om frälsning.

Frälsningsarméns arkiv finns inte bara här eller i olika arkiv i landet. Det finns i tusentals människors liv. Det händer att jag köper en pizza bakad i min hemort Vansbro. Det står på kartongen att stora män fötts där, men det är fel enbart små pojkar har fötts där. Nu menar man Björn Skifs och Gunde Svan. De har båda gått i Frälsningsarméns söndagsskola. I en radiointervju fick Gunde frågan: ”Varför svär du inte, det brukar ju idrottsmän göra? Jag lärde mig i Frälsningsarméns söndagsskola att man inte skall svära.” Lagrat i det inre arkivet.

Matteus 25 berättar om en slags arkivvärdering: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, törstig och ni gav mig att dricka, hemlös och ni tog hand om mig, naken och ni gav mig kläder, sjuk eller i fängelse och ni besökte mig. Folket häpnade ”när skedde det?” Svaret var: ”Vad ni har gjort för någon av dessa mina minsta bröder har ni gjort mot mig.”
En gudomlig arkivering.

——————————————–
Vid major Bo Albinssons pensionering hölls en arkivfest där ett flertal representanter för offentliga arkiv och institutioner deltog. Då hade kommendör Sven Nilsson denna andakt här i förkortad version. För att läsa hela talet klicka på länken Sven_Nilsson_Det inre Arkivet

Text: kommendör Sven Nilsson
©Foto: Stefan Örtenblad
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, September 2015

Gränslös – “Boundless

För en deltagare på Frälsningsarméns stora Internationella kongress ”Boundless” för några veckor sedan blev många intryck en kvarvarande minnesbild och djupt rörande upplevelse.
BA_Boundless_London_2015Denna gränslösa gemenskap i mängden människor, frälsningssoldater och officerare i vita sommaruniformer, många med olika hudfärg och språk, kommunikation med glada ansiktsuttryck även om orden inte förstods. Gränslös gemenskap i lovsång – särskilt grundläggaren William Booths ”O gränslösa frälsning”, som återkom vid flera tillfällen och ljöd mäktigt främst på engelska men också många andra språk. Att finnas i en av multimedia inneslutande ”rymd” av bilder, film och ljud med tacksägelse och förundran över det bibelordet uttrycker: ”outgrundliga rikedom som finns i Kristus” Efesierbrevet 3:8, på engelska New International Version: ”the boundless riches of Christ”.

Bilden med floden, som beskrivs i William Booths sång, blir extra tydligt när man upplever ebb och flod i Themsen i London. Denna kraftiga flod, som förändrar den nästan torrlagda flodbädden till en brusande vattenström, är en mycket talade liknelse. Guds kärlek till förlåtelse och förvandling kan totalt förändra en människa och hennes liv. Alla de tusentals människorna som med sina röster och hela varelsen deltog i lovsången var bevis på detta. Den flammande ”elden” som omslöt oss var mäktig men också det enkla kanske lite stapplande vittnesbördet.BA_Elden_Boundless_London_2015

Den gränslösa rikedomen som finns i Kristus tar sig så oändligt många uttryck. En del människor får i sin gudsupplevelse göra stormande upplevelser. Andra får möta Kristus i en stilla enkelhet. Men hur än upplevelsen sker – på en gång i en ögonblicklig förvandling från mörker till ljus eller en vandringsprocess under längre tid – så är det en gränslös rikedom som kommer till uttryck hos den enskilda människan. Gud ger sin rikedom i Kristus och vi får öppna oss för denna ”flod” och låta den fylla vårt liv.

Att tillsammans med 15 – 16 000 andra människor få öppna sina ”inre portar” för Guds flods rikedom är en stor upplevelse och i ord svårt att beskriva. Men när detta nu blev verklighet för mig vill jag uttrycka en stor tacksamhet! Tacksamhet för först och främst Guds nåd och rikedom i Jesus Kristus men också tacksamhet för att jag har fått tjäna Gud i och genom Frälsningsarmén som frälsningssoldat i 56 år och där av i 42 år som frälsningsofficer. En gränslös rikedom har getts mig och även nu att genom webbsidan i sex år fått dela Frälsningsarméns historia och uppdrag i vår tid!
Gud välsigne dig som läser Ordet och vittnesbördet genom it-tekniken!

Text: Ingrid Albinsson, major & webbpedagog på www.bootheum.se
©Foto: Bo Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, Augusti 2015

Herrens välsignade marker

Bibelversen är hämtad från 1 Mosebok 27:27 BA_Sommarängens_blommor
och jag väljer 1917-års bibelöversättning: ”Se, av min son utgår doft, lik doften av en mark som Herren välsignat.” Dessa ord säger bibelns Isak, helt oförtjänt, till sin son Jakob. Läser man hela kapitlet så är det ett sorgligt tillfälle i Jakobs liv. Han lurar sin far och säger att han är Esau. Jakob hade stigit in i sin faders tält efter en märklig jakt. Under sitt kringströvande bland snår och på heden hade markens blommors doft, vildhonungens sötma, kådans friska vällukt och ljungens ljuva anstrykning trängt in i hans klädedräkt. När han kom in till sin far utlöstes dessa essenser och uppfyllde det trånga tältet med välbehaglig doft och därför utbrister Isak med passion de citerade orden.

Som kristna, frälsta och pånyttfödda, lever vi i utstrålningen från Herrens benådade marker så måste vi på samma sätt ackumulera dofter från dessa marker, så att vi kan välsigna vår omgivning och få den att känna någon doft av det himmelska. Jag vill påminna dig om fyra härliga och välsignade dofter från Herrens marker. En doft får vi när vi knäpper våra händer och ber. En andra doft får vi när vi öppnar vår Bibel och läser. En tredje doft omsluter oss när vi stiger in Frälsningsarméns helgedom, vårt andliga hem. En fjärde doft möter oss när vi tränger in i helgelselärans djup. Du kan säkert fastställa fler dofter från Herrens välsignade marker.
Förr hade man något man kallade “Stridsropsrunda” och den genomförde man varje vecka. En av dessa runder hade jag i Edsbyn och det här huset var det sista på rundan. Ett litet rött hus, hög tröskel och lågt i tak och på golvet hemvävda trasmattor. I bädden låg en liten, smal och blek dam men alltid prisande Gud för hans nåd. För en ung löjtnant från en storstadskår var det här inte helt klart. För mig var det så mycket yttre som antingen välsignade eller irriterade. En gång frågade jag henne hur hon kunde var så lovsjungande i sitt hjärta. Då knäppte hon sina händer och lyfte dem mot mig och hon doftade välsignelse från Herrens marker. Då föll jag på knä och prisade Herren tillsammans med henne – sedan varje vecka.

När man pratade med honom så svarade han alltid med bibelcitat. Först blev jag lite förundrad men sedan var det intressant och välsignad. Han levde med gudsordet som en levande källa. Jo, så blir det när vi i stillhet öppnar bibeln och tränger in i Guds lustgårds löftesfloras hemligheter då laddas vår själ med givande behaglighet och vi känner att vi är på mottaglig mark.

När vi stiger in i Frälsningsarmétemplet där välljud av andliga sånger fyller helgedomen så är det som att lyftas ut ur tidens smutsiga skrän och skrik. Tänk att få ha en avskild och helgad plats där ande, själ och kropp kan helas och läkas. Vilken nåd från hiBA_Nyponblommlen och vilken doft att bära med sig ut i vardagen.
Det fjärde exemplet på välsignad mark var att få hjälp att tränga in i helgelselärans djup. När Frälsnin
gsarmén började sitt arbete i Sverige så lyfte man fram denna bortglömda sanning till förnyelse och uppfyllelse för många. När vi får hjälp att tränga in i helgelselärans djup då har vi placerat oss som mottagare av himmelskt manna på Herrens välsignade marker och uppfyllda av detta går vi ut och sprider andlig väldoft.
Vår inre skönhet skall i enkelhet blomma ut i goda gärningar, goda ord och en personlig inbjudan Herrens välsignade marker till vår omgivning. Kanske i en vänligare nick än vanligt till vår nästa och i ett trofast handslag åt dem som behöver lyftas!
Gud välsigne
dig! Lev på Herrens välsignade marker och gör nya upptäckter i sommar!
Text: Rolf Roos, kommendör
©Foto: Bo Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, Juli 2015

SOMMAREN och Fikonträdet

Sommaren är här med allt vad den innebär. När jag tänker på den är det med stor tacksamhet för allt den bjuder av liv och tillförsikt. Naturen bjuder oss alla många goda upplevelser och tankar.
BA_Äppelblom_2015Vad Guds skapelse på ett särskilt sätt ger i sommaren är på något vis en höjdpunkt, vi får ta till oss så mycket vi kan. Solen, blommorna, skördefälten, det varma vattnet, glada medmänniskor och vi har fått ta på oss lättare kläder. Vi får ta till oss medmänniskors glädje på utfärder, gemenskapsdagar och många olika aktiviteter. Ibland får vi sätta värde på den som vill följa oss ut i naturen på en promenad då vi inte själva kan ta oss utanför hemmet. Visst blir vi lättare till mods i sommarens fägring.

Självklart går mina tankar till Bibeln och jag finner där som vanligt guldkorn, som ger mig den äkta glädjen och tilliten till min Frälsare. Jag läser på minst tre ställen i Nya Testamentet om ordet SOMMAR som JESUS visar oss i liknelserna om fikonträdet. Matteus 24:32 Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. Markus 13:28 Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. Lukas 21:30 När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära.
I samband med dessa texter leds tankarna till Jesu andra återkomst och allas vår framtid. Jag vill gärna tro att frälsningen i Jesus Kristus är Din erfarenhet, i annat fall är min bön att Du skall få uppleva den, när Du bekänner att Jesus Kristus är Guds Son då är DU frälst.

Några funderingar om nämnda texter. Till skillnad från de flesta träd i Israel förlorar fikonträdet bladen om vintern. Mandelträdet blomstrar mycket tidigt om våren, fikonträdet kommer omkring juni månad. Fikonträdet är en allmänt känd symbol för Israel, men det sägs inte uttryckligen i dessa Jesu liknelser att den skall förstås på ett symboliskt sätt det Jesus lyfter från naturens värld för sina lärjungar. Alla vet att sommaren är nära, när det kommer sav i fikonträdets grenar. Fikonträdet är i sig självt en bild av den tid som skall komma, Lukas talar om alla träd. Fikon var en av de viktigaste produkterna det kan vi se i 4 Mos.13:24 och 5 Mos. 8:8. Där ger det en rik bild av sommar och framtid. Alla hade ett fikonträd och sitt vinträd och kunde njuta av dess frukt.
Fikonets allmänna förekomst i Israel gör att Jesus lyfter fram det i sin undervisning. Jesus bekräftar att bestämda “tecken” skall varsla om Herren tillkommelse. Jesu första ankomst var markerad med klara tecken, men varken folket, den breda massan eller de skriftlärde på Jesu tid kände till vilken tid de levde i. Människorna var duktiga att spå väder, men som nu blinda för tidstecknen.

När Jesus i nämnda texter talar om tidens tecken, pekar han på en sak som ingen kan veta något om och på en annan som alla bör ha kännedom om. Det som ingen kan veta något om är dag och stund för hans återkomst. Men alla hans lärjungar, Du och jag, skall kunna veta när denna dag närmar sig. Tidpunkten är okänd, men tidsperioden när Herrens ankomst skall äga rum skall vara känd. Vi som lever i den yttersta tidens tecken skall kunna veta att dagen är nära. Såsom våren och sommaren har sina kännetecken skall också ändens tid ha sina tecken. Därför att tidpunkten är okänd gäller det för oss att vaka och vara beredda. Att vara beredd innebär att vi under väntetiden visar trohet i det uppdrag vi fått. Vi går in i sommaren med stor tillförsikt och förväntan. Min bön och önskan är att vi alla skall kunna fullfölja vårt uppdrag “JESUS TILL ALLA”.
Guds rika välsignelse är med oss.

Text: Bertil Rodin
©Foto: Bo Albinsson

Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, Juni 2015

Livet blev synligtBA_Bi_aktivitet

Ja, livet blev synligt, vi har sett det och vittnar om det, och vi förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och blev synligt för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus. Detta skriver vi för att vår glädje skall bli fullkomlig. 1 Joh. 1:2-4

”Livet blev synligt” upplever vi just nu i naturen. Det, som varit kalt, visset och grått, har på kort tid genomgått en total förvandling. Den gråbruna gräsmattan spirar av ljuvligt, spröda grässtrån. På de grå och kala trädgrenarna spricker ut i skönaste limegrön färg små tunna skira löv. Träden med svartgrå kvistar, som vi nyss knappast lade märke till, exploderar i en fägring som humlorna och bin älskar och vi fascineras av varje vår, även om vi många gånger tidigare stått inför samma upplevelse. Det är vår och ”livet blir synligt” på många olika plan.

Bibelordet, som är rubriken till dessa tankar inför Ordet, syftar inte främst på detta. Även om det just nu dessa sköna majdagar lätt går att applicera på naturens förvandling inför våra förundrade ögon. Bibelordet syftar på det ännu märkligare under, som de närmaste kring Jesus fick uppleva den första påsken. Deras uppståndne Mästare gick igenom stängda dörrar, kunde visa märkena i sina genomborrade händer och såret efter svärdet i sidan, då blev ”livet synligt”. Jesus var levande igen fast på ett helt nytt sätt, ofattbart för mänskliga sinnen.

BA_Blommande ”Livet blev synligt” för att de och vi skulle få gemenskap med Fadern och sonen Jesus Kristus. Johannes, som skriver dessa ord i sitt brev, var en av lärjungarna som själv fanns med i dessa påskens händelser och upplevde allt på nära håll. Han var ett vittne och berättade om egna upplevelser. Det gjorde han för att de som då tog emot detta brev själva skulle komma till insikt och tro.

När naturen dessa vårens dagar visar på förvandling och en fantastisk skönhet ta det då som en påminnelse om att Gud Skaparen låter ”Livet bli synligt” för att vi också ska ta emot gemenskapen med Fadern och Sonen Jesus Kristus.

©Foto: Bo Albinsson
Text: Ingrid Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, Maj 2015

Gud – som har uppväckt Jesus från de döda!

”Tiden går sin gilla gång” brukar vi säga till varandra. Det är sant och det är inget vi kan göra något åt. Vid olika tillfällen blir vi påminda om tidens gång. En gång när jag kom till en kår, kom en ung musikant fram till mig och hälsade: ”Känner du igen mig?” Nej, det gjorde jag inte, så han berättade att jag barninvigt honom för en del år sedan. Jo, då blir man påmind om tidens gång.BA_Ingången till den tomma graven_Trädgårdsgraven_Jerusalem

Nu är det snart påsk igen och det visar oss på nytt att året rullar vidare utan barmhärtighet. Igen kommer vi att stanna inför de kristna grundsanningarna och vi kommer att lovsjunga Gud, vår far i himlen, för korset och uppståndelsen. När jag var ledare för Frälsningsarmén i Finland hade vi ett motto som löd: ”Grip tag i Livet – Livet för mig är Kristus” (Fil 1:21). Påsken var grunden för det mottot. Stilla veckan kulminerar i Golgata och når sin absoluta höjdpunkt i uppståndelsens livgivande hälsning.

Solen slocknade och det blev mörkt under försoningsdramat på Golgata. En ljusets stråle trängde sig försiktigt genom mörkret efter det Jesus ropat: ”Det är fullbordat”. Jesus Kristus är det absoluta centrumet för Guds handlande när han låter sig försonas med människorna. I Rom 8:11 ger Paulus oss kunskap om att uppståndelsen betyder den helige Andes krafts närvaro i våra liv. Det är intressant och viktigt att notera att genomgående sätter de första kristna Andens verksamhet i samband med Kristi uppståndelse. Anden har utgjutits över de kristna på grund av att Kristus har blivit upphöjd till Fadern och från den positionen kunnat sända Anden över sitt folk. Jesus säger i sitt avskedstal: ”Det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen (Anden) till er” (Joh 16:7).

I Jesu Kristi uppståndelse upplever vi, trons folk, Guds levandegörande kraft och den är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande. Det var Gud som uppväckte Jesus från de döda. Att Gud har uppväckt Jesus från de döda, ställer Jesus i ett förklarat ljus. När man tänker på honom, talar och sjunger om honom, framstår han i allt som skuldfri och rättfärdig. Över hans liv vilar Guds fulla gillande.
I djärva ordalag erkänner vi kristna att Jesus genom uppståndelsen är den som fått all makt i himmel och på jord och som har lagt och skall lägga under sig alla andra makter i den fysiska och andliga världen. En ny tidsålder har börjat.
Kära läsare, det här är vårt uppdrag 2015: att föra människor till tro på Jesus Kristus, den uppståndne och levande Herren. Det skall ske genom vittnesbörd och förkunnelse, bekännelse och lovsång. Allt slår slint om inte Guds helige Ande är verksam i allt vad vi gör!
Jag ber att detta skall förnyas i ditt hjärta under denna påskhögtid.
Gud välsigne dig i gudstjänstgemenskapen denna påskhögtid!
JESUS ÄR UPPSTÅNDEN!

Text: Rolf Roos, kommendör
©Foto – Den tomma graven, Trädgårdsgraven i Jerusalem: Bo Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, April 2015

“Vad bra att ni är tillbaka!”

Det senaste halvåret har jag varje vecka funnits ute på gågatan med Frälsningsarméns tidning Stridsropet i ena handen, och en insamlingsbössa i andra handen. Anledningen är förstås att genom Stridsropet sprida information om vår rörelse och vad vi tror på och på samma gång samla in pengar till vårt arbete. När man finns ute på det sättet möter man många människor – unga, gamla, rika och fattiga. Och hinner få många kommentarer: “Ni gör så mycket gott!”, “Vad bra att ni finns!” eller “Frälsningsarmén, vad är det?”. Men den vanligaste kommentaren är inte någon av dessa, utan: “Vad bra att Frälsningsarmén är tillbaka!”. En glad kommentar, om det inte vore för att vi funnits oavbrutet här i Luleå mer än 125 år! Vad de menar är förstås att de inte sett oss, eftersom ingen sålt Stridsrop eller synts i stan på länge. Att kåren trots allt haft möten och samlingar i kårlokalen spelar mindre roll för dem.

För 2000 år sedan verkade en man i mellanöstern som predikade ett nytt och revolutionerande budskap om frälsning och nåd samtidigt som han botade sjuka och stod upp för de fattiga. När vi läser Evangelierna i Bibeln om denne man, Jesus Kristus, så blir det tydligt att det var utomhus på gatorna och gräsfälten, som han predikade, gjorde under och tecken. Varför det? Förmodligen för att han förstod att han var tvungen att gå dit människorna fanns om de skulle höra budskapet. Det kan vara spännande att tänka sig hur historien hade sett ut om han endast hade predikat inomhus: Hade någon hört talas om det? Hade budskapet spritt sig? Hade någon velat korsfästa honom för det?

Litteratursergeant Gustaf Nilsson Vetlanda Copyright Frälsningsarméns ArkivI föränderlig värld talar vi med rätta mycket om nya sätt att nå människor med budskapet om Jesus Kristus: “Kan man göra si?” eller “Måste vi göra så?” Det är ett viktigt samtal som måste föras. Men ibland behöver vi kanske stanna upp och se att de gamla sätten, såsom att finnas på gatorna, bland människorna och vittna om Jesus där folket finns, faktiskt fungerar det med. Precis som det fungerade för Jesus för 2000 år sedan.

“Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar…” (Matteusevangeliet 28:19)

Text: Erik Johansson, Luleå
©Foto: Frälsningsarméns Arkiv, Litteratursergeant Gustaf Nilsson, Vetlanda
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv,  Mars 2015

ORDET MÖTER OSS IDAG

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. (Joh. 1:1, 4, 14)
Detta är Johannes prologen, inledningen till hans evangelium. Johannes berättelse om Jesus är högt flygande, majestätisk. Johannes har som symbol en örn på grund av denna prolog. Örnen denna stora fågel, som på mäktiga vingar seglar över jord, himmel och hav.
Ordet var det första, det fanns hos Gud och det var Gud.
Ordet var liv, det föds ur Guds makt och väldighet. Livet har sitt ursprung i Gud. Trots alla vetenskapliga framgångar kan man inte skapa liv, det kommer från Gud.
Ordet var människornas ljus, det kan hjälpa oss att hitta vägen, ge värme i en mörk värld.
Så kommer höjdpunkten: Ordet blev människa, inte bara tillfälligt utan bodde bland oss. Sonen fick visa Guds härlighet.

Vi som är lite äldre växte upp i en tid då det bara fanns och användes en bibelöversättning. Sedan började utges nya bibelutgåvor, översättningar, som gjorde att Bibelordet mötte oss på ett nytt sätt med vardagligare uttryck. En del uttryck förvånade oss och en del människor kände sig obekväma med detta. Bibelns ord skulle vara högtidligt. Men Ordet hade kommit på en ny väg, med nya möjligheter att nå dem som tidigare inte var intresserade eller förstått Ordets betydelse.
Nu 2015 har skett ännu mer förändringar och Ordet möter oss på många flera sätt. I Internetvärlden kommer Bibeln till oss online. Det finns predikningar på nätet, man kan ha Bibeln i mobilen, som app. Bibeltexterna finns inlästa på CD, också på Iphone eller på Ipad. Svenska Bibelsällskapet har en tjänst med dagens bibelord, finns på www.bootheum.se som ”Ordet idag”!

Under förra året blev många kulturvänner mötta av Ordet. Stora filmer hade Bibeltema, som Son of God, Noa och Exodus. Frälsningsarmén, vår kristna tro var tema på Operans Julkonsert. Uppsala Universitet annonserade om en kurs med titeln Bibeln och kulturen. Många söker på internet efter olika ämnen. Också där möter oss Ordet. Om man söker på Bibeln på Google får man ungefär 3 210 000 resultat (0,16 sekunder), Guds ord ger ungefär 601 000 resultat (0,25 sekunder), Ordet möter oss idag ungefär 9 040 000 resultat (0,45 sekunder).

I Gamla testamentet talas om ”falska profeter”, röster som utgav sig komma från Gud men hade ett falskt budskap. Folket lärde sig att vara uppmärksamma vilka som hade ett budskap från Gud. Dagens värld är fylld av ännu flera röster, media och kanaler som sänder ut sitt budskap. För oss gäller det att i ännu högre grad vara uppmärksamma och lyssna med urskiljning.
Apostlagärningarna 17:10-11 skriver: Samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Beroia. Så snart de kom dit gick de till synagogan. Judarna där var mera vidsynta än de i Thessalonike. De tog emot ordet med stor beredvillighet och forskade dagligen i skrifterna för att se om allt detta stämde.

Så får vi också göra ”ta emot Ordet” men också själva forska vidare i Bibeln för att se om det stämmer. Guds Ord möter oss idag på många olika sätt – men det är bara vi själva personligen, som kan bestämma om vi vill ta Ordets budskap till oss och följa det.

Text: Ingrid Albinsson (Del av predikan vid Bibelvälsignelsen inför årets Bibel-Femman på Frälsningsarmén Södertälje)
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, Februari 2015

 

“Drag vidare”

När jag skriver den här andakten till www.bootheum.se är det några dagar kvar till nyårsafton. Nyårsafton är den dag då vi stänger porten till 2014 och Herren öppnar porten till år 2015. Nyårsafton är det något alldeles speciellt med. Det är då Herren säger till oss som han sa till Israels barn vid Röda havet då de fick panik för att egyptierna närmade sig: Säg till Israels barn, att de drar vidare. (2 Mos 14:15).

När jag tänker på nyårsafton så tänker jag så här: Om några dagar skall hela svenska folket liksom hålla andan. Tågkonduktören stannar till och spejar ut i mörkret genom fönstret, passagerarna tittar drömmande upp i taket. Dansorkestern tystnar, de dansande stannar upp, den sjuke glömmer smärtan för ett ögonblick och polisen får några minuters vilopaus, alla lyssnar och låter blicken låter blicken försvinna bort i fjärran. Vad lyssnar man efter?

SO_Klockstapel_KurönJo, man lyssnar efter klockklangen som berättar att det nya året börjat.
Klockklangens malmljud som sveper över de väldiga vidderna. Klockklangens dova ljud som letar sig fram genom de täta skogarna till en ensam koja. Klockklangens förhoppningsfulla ton, som leker kurragömma bland fjälltopparna, är det som bär ut budskapet om det nya årets början till dessa världens barn. Men i allt detta finns det mångtusende människor som med knäppta händer och böjt huvud lyssnar till klockklangen och som i bön och stillhet vandrar in genom den öppnade porten märkt 2015.

Till oss som är friköpta genom Jesu blod och vars framtid ligger i Herrens händer bär klockklangen
ännu ett allvarsbud, i klockklangen möter oss orden Herren sa till Israels barn: ”Drag vidare”.

Herren säger till oss inför det nya året: Drag vidare på kärlekens väg! Jesus säger att han kom med ett nytt bud till oss, vi skall älska varandra. Vi har nog alla upplevt att kärleken löser problem. Det är vår kärlek till människorna, kärleken tänd av Gud i våra hjärtan, som driver dem att söka Kristus. Paulus säger att kärleken är störst! (1 Kor 13)

Vidare så uppmanar Herren oss: Drag vidare på frimodighetens väg!Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas.” Jo, det behövs mycket av frimodighet utan för kyrkans och frälsningsarméhelgedomens portar. Vad skall det bli av världen frälsning om vår frimodighet inte blir större under det nya året?

Herren säger i det här ögonblicket genom sin ande: Drag vidare på bönens väg! Bönestunden och bönemötet är vår tids lustgård. Då förs vi in i den helige Andes kraftsfär. Det är i bönen vi danas och formas att bli vittnen och själavinnare: Kära du låt oss inte glömma bönestället!

I 2 Mos 14:25 läser vi om att Israels barn drog vidare och Herren uppenbarade segerns väldighet genom att strida för Israel. Ta dessa tre böneämnen till ditt hjärta så skall du och vi tillsammans få uppleva hur Herren strider för oss och med oss.

Så önskar jag dig ett riktigt gott och välsignat nytt år och ta det nya året som en gåva från himlen!

Text: Rolf Roos, kommendör
©Foto: Stefan Örtenblad
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv, Januari 2015