Under många år hade Björn Stockman känt en maning – en kallelse – att få betjäna människor och tjäna Gud genom missionstjänst i u-land. I sin berättelse om hur skiftande livet varit även i tjänsten som frälsningsofficer återkommer han till en speciell kallelse för utsatta människor. Första gången han praktiskt fick göra en sådan insats var redan under utbildningen till frälsningsofficer i det då jordbävningsdrabbade Italien.Frälsningsarmen_Riga_ingången_1992_Björn Stockman välkomnar

Efter några år som kårledare i Sverige tillsammans med sin fru Mona kom i början 1990-talet en speciell utmaning om de kunde tänka sig att resa till Lettland och där återöppna Frälsningsarméns verksamhet. De svarade ”Ja” och började förbereda sig att flytta till Riga, ett stort steg för dem men också för deras två då små barn. Björn Stockmans personliga berättelse handlar om många intressanta upplevelser men också om svårigheter i det Lettland som då ännu var så påverkat av den sovjetiska ockupationen.Kongressen_1991_Stockholm_Missionsmötet_Mona&Björn_Stockman_avskiljs_för_Lettland

Citat: ”Långt innan jag blev frälst kände jag att jag skulle vilja hjälpa människor i andra länder. När jag sedan kom till tro förstod jag att det handlade om en kallelse att arbeta utomlands för att där kunna hjälpa människor som har det svårt både andligt och socialt. Jag utbildade mig inom sjuk- och hälsovård och intresset för utlandsarbete ökade mer och mer.
Jag försökte hel
Mona & Björn Stockman på marsch i Rigaa tiden hitta olika arbetsprojekt hos t.ex. Individuell Människohjälp, Röda Korset och Svenska kyrkan, men fann aldrig den rätta uppgiften.

Planer på att läsa vidare till präst eller diakon växte i mig under den tid då jag arbetade inom sjukvården. Där såg jag att det inte bara fanns kroppsliga problem utan det fanns också en djup andlig nöd och tomhet hos flertalet patienter som skulle vårdas. Många av dem befann sig också i livets slutskede och led av ångest och rädsla över vad som skulle hända. I detta upplevde jag själv en maktlöshet och ville gärna kunna hjälp mer än att lägga om sår, mata osv. Jag ville ge trygghet genom ett ord och vara den som kunde lyssna och trösta de behövande. Tanken på att tjäna Gud utomlands släppte aldrig taget om mig och även i min ansökan till officerstjänst skrev jag att jag var villig att tjänstgöra utomlands.

Läs hela Björn Stockmans berättelse, klicka på länken Kallad att vara Hans redskap på jord_major_Björn_Stockman_2015

©Foto: Frälsningsarméns Arkiv & Privat
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv