11 Mar 2013

I Lettland som pensionär

Som pensionerad frälsningsofficer fick major Ingvar Fallström utmaningen att bli ledare för Frälsningsarmén ”Pestisanas Armija” i Lettland. Han var då en enligt sin egen utsago en ”Pigg Pensionär” och syftande på de två P som finns på uniformsrockslagen i Lettland.
Därför lämnade han en relativt lugn tillvaro i Sverige, reste till Baltikum och bosatte sig i huvudstaden Riga. Vid den tidpunkten trodde han att det skulle bli en kort tid, men det blev en period på två och ett halvt år. Under den tiden genomgick Lettland en snabb förvandling inom många områden och det hände också mycket i Frälsningsarméns verksamhet under de åren.

Det är en spännande och personlig skildring som Ingvar Fallström nu delger. Den handlar om människors sociala utslagning men också om hur många både yngre och äldre fann en ny gemenskap i Frälsningsarmén.
För många svenska besökare, som hade möjlighet att se och uppleva Lettland under de åren i mitten av 1990-talet, så känner man igen sig och får på nytt uppleva glädjen och nyfikenheten hos våra lettiska systrar och bröder. Det som tidigare hade varit förbjudet att söka en andlig väg och ta emot det kristna budskapet hade då blivit helt öppet. Fallström berättar om hur många som ofta ville be vid den särskilda böneplatsen, ville engagera sig och bli frälsningssoldater.

Här några utdrag från Ingvar Fallströms berättelse:
Barnen och ungdomarna. Att få gå till en söndagsskola som hade nästan 1000 barn inskrivna var en sällsam erfarenhet. Klockan 8 kom de som var under åtta år. Klockan 10 fylldes lokalerna av de som var över åtta år och klockan 12 kom de barn som talade ryska. Redan från starten av nyöppnandet av Frälsningsarmén, hade tonåringarna tränats som söndagsskollärare. Det var en fröjd att gå från klass till klass och se dem ivrigt undervisa de yngre om Jesu frälsande kraft. Vid ett möte i Bauska invigdes 34 ungdomar till juniorsoldater. Scouter invigdes, musikanter invigdes, barninvigningar hölls. Vid en barninvigning i Liepa fanns flera småbarn att inviga, men en mamma önskade att hennes 14-årige son också skulle barninvigas. De små barnen kunde jag hålla i famnen när jag bad över dem, men 14-åringen böjde knä vid botbänken där bön med handpåläggning skedde. På Betania startade en söndagsskola för blinda barn. Störst bland invigningarna är när en människa inviger sig i bön för att tjäna Jesus. Jag fick vara med och höra flera sådana invigningsböner.

När general Paul Rader med fru Kay, kom till flygplatsen, möttes de av Frälsningsarmén med fanan i täten redan ute på plattan. Vi hade fått tillstånd för fem personer att gå ut dit. Det var väl enda gången jag fick vara med om att möta någon ända ute vid planet. På slottet var det mottagning. President Ulmanis bjöd på lunch. Det var intressant att lyssna till samtalet mellan generalen och presidenten bl.a. om hur man blir frälst.

Läs hela berättelsen, klicka på länken I LETTLAND SOM PENSIONÄR_Ingvar_Fallström