Scenen är Värnamo 1878. Vem är hon, kvinnan, som sitter där under lyktans bleka sken, lite stram, andaktsfull och intensivt lyssnande?
Hanna Cordelia Ouchterlony hade fått en god men kanske lite ovanlig uppfostran, född den 14 september 1838 som äldst i syskonskaran. Släkten Ouchterlony härstammade från Skottland. Pappan Fabian Constantin Ouchterlony hade läst juridik och fått tjänst i Småland, där han köpte gården Norrhorja i närheten av Värnamo. Han titulerades sedan häradshövding. Hans fru Hilda beskrevs som en sällsynt kvinna med mycket av godhet och tålamod också mot de som hade det svårt. Hanna var en tänkare, ville hellre läsa än leka och tog gärna hand om sina yngre syskon. Genom kontakter vistades hon i Finland och arbetade också i en familj i Stockholm. Men när hon efter sju år i huvudstad kom hem till föräldrarna beslöt hon att stanna hemma. Familjens ekonomi behövde också tillskott. En bokhandel i Jönköping skulle öppna filial i Värnamo och Hannas glädje över böcker gjorde henne nu till en mycket engagerad bokhandlerska. Till långt in på nätterna satt hon uppe och läste. En annan glädje under denna tid var de baler dit hon blev bjuden. Men mer och mer förändrades denna känsla till tomhet och hon drogs till kristna sammankomster. Hon lyssnade till präster och predikanter, men fick inte de svar hon önskade. Hon sökte själv i Guds ord och andra böcker. När hon läste Sören Kierkegaards böcker påverkade dessa henne mycket. Hela livet från det att hon tog hand sina småsyskon hade ett varmt hjärta för barnen, syskonbarn i familjen och andra. Hon samlade också en skara barn för undervisning i en söndagsskola, men försökte även hjälpa dem på andra sätt.
När man i Laura Petris bok ”Hanna Cordelia Ouchterlony” läser om hennes bakgrund, så framkommer bilden av hur hennes pappas känsla för det rätta i juridiken präglat henne, men också det goda modershjärtat som stod henne så nära. Hon var mycket bedrövad när mamman dog 1873 och hon fick ta ett större ansvar för pappan och familjen.
Hanna var 40 år gammal 1878 när hon genom ett besök hos familjen Billup först fick möta den unge engelske predikanten. Det verkar som att detta öppnade något helt nytt för henne. Hon upplevde att här fanns den helighet som hon själv så länge sökt. Här fanns något som mötte hennes längtan efter frid och inre glädje. Så började här något nytt för Hanna Cordelia Ouchterlony, men också för Sverige då Frälsningsarmén fyra år senare – den 28 december 1882 – tågade in i huvudstaden. Mera om Den 28 december – klicka på länken http://youtu.be/pN6H3a84y90
Bilden, tecknad av Gunnar Widholm, illustrerar samlingen i Värnamo nybyggda stationshus. Den engagerade talaren är den 22-årig Bramwell Booth, som fått inbjudan att komma till Sverige för att vila upp sig hos familjen Billups. J.E. Billup var entreprenör vid järnvägsbygget Halmstad – Nässjö. Mannen bredvid Bramwell Booth är tolken en skotte vid namn William Duncan. Han arbetade just då på en bank i Värnamo. Industrialismen hade gjort sitt intåg i landet. Kommunikationerna eller med ett modernare ord – logistiken, hade tidigare varit ganska dålig. Man hade inte ens gemensam tid i Stockholm och Göteborg, hur skulle man då kunna göra upp tidtabeller för tågen, som skulle trafikera den nya järnvägen. Men en ny tid hade brutit in och banade ”vägen” för nya kommunikations sätt bokstavligen och för nya andliga rörelser. Läs mera om Bramwell Booth & Värnamo – klicka på länken http://bootheum.se/2010/01/25/bramwell-booth-varnamo/
Stridsropets Julnummer har under åren haft omslag med vackra konstverk som skildrat julens evangelium.
Där finns främst Maria med Jesusbarnet, men också Josef, om än ofta i bakgrunden eller som sidogestalt, där finns herdarna från Betlehems ängar och de vise männen eller de tre kungarna ridande på sina kameler sökande den nyfödde efter stjärnans vägledning.
Så här skildrar Bibeln Julens budskap: Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. Luk 2:4-7 När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare… När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.Matt 2:1, 10-11
En del av omslagen till Stridsropets Julnummer saknar hänvisning till vem konstnären är. Av de som finns med i bildberättelsen är följande signerade:
1939 Maria och Jesusbarnet – konstnär Kjell Berg
1946 Maria vilar vid sidan om krubban med Jesusbarnen – konstnär Gunnar Widholm
Baksidan 1957 De vise männen – konstnär Harper cop Belfrage
1948 Maria och Jesusbarnet – konstnär Gunnar Widholm
1953 De vise männen – konstnär M Sow(?)
Gunnar Widholm var en ofta anlitad konstnär i Stridsropet under många år. Han var tecknare och målare, född i Stockholm 1882 död 1953. Han har gjort reportageteckningar och kåserande teckningar men också kyrklig konst, altartavla bl.a. Grisslehamn. Och som syns i Stridsropen många målningar med bibliska motiv i starka klara färger.
Kanske någon har uppgifter om de övriga konstnärerna?
Att frimärken kommunicerar har många användare tagit vara på när man beslutat vilket frimärke man ska sätta på brevet eller vykortet till en speciell mottagare. Språket är ibland kanske lite sofistikerat eller kräver en viss uttolkning. Men en del frimärksutgåvor talar verkligen själva sitt tydliga språk. Frälsningsarmén med sin internationella utbredning har funnits med i olika länders utgåvor vid särskilda jubileum eller motiv som illustrerat verksamheten, något som inspirerat inte bara filatelisterna inom de egna leden utan också andra samlare. Ett mycket vackert frimärke med general Eva Burrows i centrum omgiven av landets och Frälsningsarméns flagga är utgivet i Antiqua och Barbuda. Det är ett litet örike i Västindien. Men frimärket har inget årtal?
Två frimärken visar Frälsningsarméns internationella 100-års högtid 1965 med dels en utgåva från Storbritannien prydd med drottning Elisabeth och dels en enklare version från USA.
William Booth började sin evangeliska verksamhet som predikant i Östra London 1865. Det var där och då han fick sin speciella kallelse och vision som ledde till framväxten av först Östra Londons Kristna Mission, senare Kristna Missionen när verksamheten spreds. 1878 skulle skrivas ett upprop om bidrag till verksamheten. Hans merarbetare skrev att vi är en ”frivillig armé”. Detta tyckte inte William utan i stundens ingivelse ändrade han det till ”Salvation Army”, frälsningsarmé. En tillfällighet eller gudomlig inspiration? Men efter namnbytet började verksamheten växa på ett helt nytt sätt. William och hans fru Cathrine finns med på ett vackert och innehållsrikt frimärke från Monaco ett hundra år senare 1978. Frälsningsarmén heter på franska ”Armee du Salut”. På det frimärket finns symbolerna, musikanter men också i mitten ”Julgrytan”, som är aktuell nu i december. Veckorna före jul samlar Frälsningsarmén genom Julgrytan in pengar till behövande för utdelning inför helgen.
Julgrytan finns också illustrerad på ett frimärke från Finland.
Ofta ingår då i traditionen också att en grupp frälsningsmusikanter spelar och sjunger julsånger ”carols” vid grytan. På frimärket från Belgien illustreras det tydligt med fallande snöflingor.
Frälsningsarmén har som många andra organisationer och kyrkor själv gett ut egna ”välgörenhetsmärken” att klistra på julposten. Dessa märken har sålts för att ge intäkter vid särskilda tillfällen eller för att bidra till julinsamlingen. Här finns en fin serie tecknade julmotiv utgivna någonstans av ”The Salvation Army”, men årtal saknas och även ursprungsland.
Många epitet skulle kunna sättas över Flora Larssons liv: berättare, poet, internationalism, rötter i Sverige, missionärsbarn och frälsningsofficer. Men för många i vårt land är hon nog främst känd genom sina bönepoem i bl.a. böckerna ”Ett ögonblick, Herre”, ”Oss emellan, Herre” och”Vänd mot Dig, Herre”. När de böckerna utkom på svenska blev de oerhört populära och såldes snabbt slut. Dikterna – bönerna – har citerats och lästs både enskilt och offentligt i många sammanhang, i gudstjänster och kvinnomöten som hemförbundet. Flora Larssons sätt att skriva är djupt, eftertänksamt men samtidigt mycket vardagsnära. Hennes ”hemspråk”, som författare är engelska, men böckerna finns översatta till bl.a. svenska, finska, holländska, tyska och norska (över 50 000 ex sålda i Norge).
Flora föddes 1904 in i ett internationellt sammanhang, föräldrarna var frälsningsofficerare och arbetade då i Sydamerika. Hennes far, Alfred Benwell, var engelsman och hennes mor, Mathilda Bydén, hade lämnat sitt hemland Sverige redan 1892 för att arbeta som missionär i Sydamerika. Själv räknades Flora som ”utgången” från Tempelkåren i Köpenhamn, eftersom familjen då bodde i Danmark där hennes far var chefsekreterare. Som ung frälsningsofficer arbetade hon i Paris och i London. Svenskättlingen Sture Larsson, son till kommendör Karl Larsson, blev hennes make 1934. Vigseln mellan Flora Benwell och Sture Larsson hölls i London och vigselförrättare var dåvarande stabschefen (Frälsningsarméns näst högste internationella chef) kommendör Henry W. Mapp. Tillsammans arbetade makarna först i England, Sverige och Danmark, sedan många år i Sydamerika, Chile och Argentina, tillbaka till Danmark, Frankrike, ledare i Finland och i Norge. Sture Larsson sista tjänst, före pensioneringen 1974, var som Internationell sekreterare. Endast några månader därefter slutade hans hjärta slå och Flora blev änka. Så pensioneringstiden innebar för henne många möjligheter att reflektera över ett innehållsrikt liv och tid till författarskap. Flora och Sture hade tre barn. Äldste sonen David dog endast sju år gammal i Stockholm och är begravd på Haga Norra begravningsplats i Solna. De två andra barnen blev frälsningsofficerare med internationella uppdrag. Dottern Miriam Frederiksen har arbetat bl.a. i Danmark, Norge och London. Sonen John Larsson valdes 2002 till Frälsningsarméns högste ledare, general. Även han är författare men kanske främst känd som kompositör till musikaler och sånger. John Larsson och hans fru Freda var territoriella ledare i Sverige 1996-99.
En annan av Flora Larssons mycket uppskattade böcker är ”Mina bästa män är kvinnor”, originalet utkom 1974 och översattes redan samma år till svenska. Rubriken, ett citat som tillskrivs William Booth, ger en förklaring till boken. Hon skildrar ett femtiotal kvinnliga salvationister från många olika länder och i de berättelserna ger hon samtidigt en viss analys av kvinnans ställning i Frälsningsarmén.
Flora Larssons liv var en resa till många länder och folk, men det som vi särskilt fått ta del av genom hennes författarskap är hennes inre resa, samtalen mellan henne och Herren, uppriktiga, humoristiska och allvarliga samtal.
Copyright & foton: Frälsningsarméns Arkiv Faktamaterial ur Stridsropet nr 1, 1982, intervju/artikel skriven av Karin Dahlberg.
Be the First to Comment 
Scenen är Värnamo 1878.
