Posted by admin on 2011/10/31 under Internationellt, Scouterna | 
Engagemang inom scoutrörelsen innebär också många internationella kontakter. 
Genom åren har hållits läger med internationell prägel i Sverige, men också i andra länder dit de svenska scouterna rest och deltagit.
Ett sådant stort scoutläger hölls i juli 1959 i Lunteren i Holland.
Lägret fick namnet SVENELU – en förkortning av Sverige, Nederländerna (Holland) och platsen Lunteren.
De svenska scouterna reste till lägret i en karavan med åtta bussar genom Danmark, Tyskland och Belgien till Holland. Denna ”invasion” väckte stor uppmärksamhet i de städer som besöktes under färden.
Frälsningsarméns dåvarande ledare i Holland, kommendör Ragnar Åhlberg välkomsthälsade och invigningstalade tolkad av kapten Sven Jennerström. Ragnar Åhlberg blev året efter, 1960, territoriell ledare för Frälsningsarmén i Sverige.
Som en speciell svensk symbol hade de svenska scouterna med sig ”exotiska” renhorn, som överlämnades i en ceremoni på lägerplatsen.
Scoutläger är ett sätt att lära känna scouter från olika länder men också landet där lägret hålls. Därför gjordes en intressant utfärd på floden Rhen.
På båtbilden poserar flickscouterna i säkert nyinköpta holländska träskor. En annan utfärd var med bussarna genom Moseldalen. De besökte också ”lilleputtstaden” Madurodam.
Eftersom lägret hölls mitt i sommaren var bassängen i närheten av lägerplatsen populär bland deltagarna.
Men på scoutmässigt sätt lagades också maten. Kanske någon känner igen den svenska scouten, som på bilden ”håller i sleven”?
©Foto: Per Anders Thunqvist (PAT)
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv
Posted by admin on 2011/10/17 under Internationellt, Kvinnan i Frälsningsarmén |
Året var 1907. William Booth, Frälsningsarméns grundare, använde sig för att nå ut av den tidens ”sociala media”. Han tog bilen som hjälpmedel och genomförde flera bilkampanjer i England. Han var då inte bara en karismatisk talare utan såg sina åhörare och greps också i sitt inre av de intryck denna resa gjorde.
Vid hemkomsten uttryckte han till sina kvinnliga medarbetare ett stort bekymmer över kvinnornas situation ute i landet. Många kvinnor och även deras barn levde ”på gatan” i stor utsatthet och fattigdom. Florence Booth blev den som fick uppdraget.
Florence, född Soper, hade i sin ungdom varit pionjär i Paris. Hon var då medarbetare till Catherine Booth, William och Catherine Booths äldsta dotter, som i Frankrike kallades Marskalken. Några år senare gifte hon sig med Booths äldste son, Bramwell, som vid denna tid var Frälsningsarméns internationelle stabschef.
Så 1907 räknas som ett särskilt avstamp för den viktiga verksamheten med kvinnor som ledare och för kvinnor först i England. Historien skriver att i ”brist på ett bättre namn” började grupperna att kallas ”Home League”. Man ville utveckla ett förbund för kvinnorna med deras intressen och behov i centrum. 
Kvinnogrupperna och deras verksamhet spreds över världen och finns idag i överallt där Frälsningsarmén arbetar. I Sverige startade ”Hemförbundet” år 1927 och första nationella sekreteraren blev Emilia Boivie, som tidigare tillsammans med sin man Carl under många år varit missionär i Indien. Hemförbundsgrupperna var framgångsrika, hade och har fortfarande veckosamling på många frälsningsarmékårer.
I mitten av 1990-talet började man mer och mer internationellt att utöka kvinnoverksamheten att omfatta även andra typer av kvinnogrupper och då infördes sammanfattningsnamnet ”Women’s Ministires”. 
Men detta namn var svårt att finna en bra och tydlig svensk översättning på varför den dåvarande ledningen för kvinnoarbetet i Sverige/Lettand 1997, kommendör Freda Larsson, överste Berit Nilsson och major Ingrid Albinsson, beslutade att anta paraplynamnet ”Hem & Familj”.
100års jubileet 2007 markerades bl.a. genom att en nydesignad svensk logotyp togs fram. Symbolen syftar på den världsvida gemenskapen i kvinnogrupperna. På kongressen högtidlighölls också jubileet i ett stort kvinno/frukostmöte i Immanuelskyrkan, Stockholm. En uppskattad talare var då journalisten Ingela Agardh.
Varför kvinnoarbete i vår tid? Därför att det fortfarande finns oändligt många kvinnor som behöver stöd, vägledning och uppmuntran precis som när William Booth reste runt i sin öppna bil 1907. Det behövs i vårt land men framför allt globalt. Frälsningsarmén räknar idag internationellt att i ”Women’s Ministries” finns 639 645 medlemmar (Year Book, Jan 2010). Medlemmarna i Frälsningsarméns kvinnoarbete är internationellt den näst största gruppen i antal efter antalet frälsningssoldater.
Kvinnogruppernas uppgift brukar presenteras i fyra punkter.
Den första är att i gemenskapen hjälpa kvinnorna att se sina möjligheter och att utveckla deras inflytande inom familjen, i arbetslivet och i samhället.
Att genom undervisning medvetandegöra dem om hur vi idag kan möta olika behov – kroppsliga behov till bättre hälsa, själsliga behov att se sitt eget värde och hitta balans i tillvaron.
Men också att möta det andliga behovet att finna en tro att leva på, en tro på Jesus Kristus.
Och det fjärde att vara beredd till tjänst för andra genom praktisk handling och i ”Hjälpande Handen Projekt” för Tredje världen.
I en kortare devis önskar man att bygga livet och hemmet på Bibelns grund. Detta motto återfinns internationellt i många länder med en bild på deras sätt att ”bygga hemmet”. Logotypen i svart/vit är från ett fjärran territorium Papua Nya Guinea.
Foton: Frälsningsarméns Arkiv och Bo Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv
Posted by admin on 2011/10/06 under Frågor_Svar?!, Ungdom |
Under Frälsningsarméns första tid i Sverige hade salvationisterna fullt upp för att möta den väldiga tillströmningen av folk i möten, att instruera de nyfrälsta och att organisera kårerna.
Men snart insåg man att även barnen behövde uppmärksamhet. Skaror av barn och unga trängdes vid dörrarna där man höll möten, men främst p.g.a. den starka trängseln kunde de inte släppas in. Därför började man hålla speciella barnmöten. År 1886 hölls sådana barnmöten i Ridhuset vid Grev Turegatan, Stockholm. I tidningen Stridsropet förekom då också ibland en ”Barnens spalt”, där det gavs råd och vägledning för kårernas barnarbete.
Snart hade söndagsskolor börjat introduceras på många platser eftersom man insåg att det var viktigt med bibelundervisning. Vid årsskiftet 1892-93 utgick ”order” från Frälsningsarméns ledning att sådana skulle hållas och till en början kallades de oftast barnmöten. De liknade då de möten som hölls för vuxna fast med inriktning på barnens nivå. Den första kår som mera regelbundet hade ungdomsverksamhet var Göteborg 1, där man i slutet av 1886 berättade om barnmöten och fester för barn.
Mera finns att läsa i Korsets Färger Bära del 1, sid 254-257, 278-282.
För att ytterligare anpassa verksamheten för barnen och de unga bildades Barnlegionen (senare kallat Juniorförbundet) och Ungdomslegionen (senare Ungdomsförbundet). I de programmen ingick förutom bibelundervisningen också sång och musik, drama, tävlingar, hantverk och handarbete.
Uppfinningsrikedomen var stor för att både väcka intresse och hålla gruppen levande. Allmänheten, föräldrar och vänner kunde sedan inbjudas till basarer med program av barnen och ungdomarna och försäljning av deras tillverkade saker.
De foton som här publiceras visar exempel på barn- och ungdomsverksamhet under pionjärtiden.
Söndagsskolbilden överst är från Filipstad 1905. Där står namnen Axel Lindahl och Nils Holm, men inte vilka de var.
Barnlegionen hade egna personliga medlemsbevis redan 1896. Detta är från Göteborg 1 och har tillhört Gurli Carlson 1897.
Ungdomslegionens strängmusikkår med alla gitarrerna är från Norrköping 1 och den andra från Jönköping daterad 1914.
Bilden på barnen som spelar drama är tagen i Borlänge.
Kanske någon känner igen någon person eller namn och kan ge mera upplysningar?
Skriv i kommentaren.
Copyright & foton: Frälsningsarméns Arkiv
Lägret fick namnet SVENELU – en förkortning av Sverige, Nederländerna (Holland) och platsen Lunteren.
Som en speciell svensk symbol hade de svenska scouterna med sig ”exotiska” renhorn, som överlämnades i en ceremoni på lägerplatsen.
Eftersom lägret hölls mitt i sommaren var bassängen i närheten av lägerplatsen populär bland deltagarna.
