I samband med utställningen “Historia som utmaning och inspiration 1911 & 2011” hölls på Torekällberget i Södertälje ett föredrag om Christina Sandberg “Seklets Södertäljebo”, en titel som hon fick genom en omröstning i Länstidningen.
De tre inbjudna talarna Anna Bohman, Eva Kleman och Ingrid Albinsson anknöt till hennes intressen och livsgärning.
Anna Bohman är ordförande i Södertälje kommuns kulturnämnd men också representant för S-kvinnorna, där Christina Sandberg var aktiv. Hon var både S-kvinnornas och Frälsningsarméns fanbärare.
Eva Kleman, överste och nu sektionschef för Frälsningsarméns programsektion, var litteratursekretare och ansvarig för Frälsningsarméns tidning Stridsropet, bl.a. under de år då Christina Sandberg förmedlade tidningar till människorna utanför varuhuset.
Frälsningsarméns kvinnoarbete i Södertälje, Hemförbundet, var Christina Sandberg ledare för från 1983 till slutet av 1990-talet. Under den tiden blev major Ingrid Albinsson territoriell sekreterare för kvinnoarbetet i ”Hem & Familj” och mötte henne.
De tre anförandena tog var sin utgångspunkt i Christina Sandbergs liv, kvinnogärningen som gjorde skillnad för många genom sitt engagemang och sin lyhördhet för andras behov, som slutade med att hon önskade “Guds välsignelse”.
En av de närvarande denna kväll var Christinas son Jan Sandberg. Han har gjort en sammanställning av foton från olika skeden i sin mammas liv och även skrivit ner texten i hennes berättelse. Titeln ”En ängel utanför Åhléns” bygger på alla åren från 1965 till 2008 då Christina Sandberg fick en speciell plats hos många södertäljebor genom alla kontakterna och samtalen utanför varuhuset mitt i centrum.
För att läsa berättelsen – klicka på länken En_Ängel_utanför_Åhléns_av_Jan_Sandberg
När Christina Sandberg slutade sitt liv 2009 skrev Länstidningen i Södertälje en särskild artikel om henne:
“Inför millennieskiftet hade LT en omröstning där läsarna fick säga sitt om vem de ville se som 1900-talets Södertäljebo. I konkurrens med namn som Björn Borg och Hasse Tellemar vann Christina Sandberg en mycket överlägsen seger. Ödmjukt tog hon emot LT:s uppvaktning med beskedet om utmärkelsen och ville först inte tro att hennes insats gjort ett så djupt intryck på läsarna.” Hela artikeln http://lt.se/nyheter/1.105443-seklets-sodertaljebo-har-avlidit
Foton: Privat, Jan Sandberg
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv
Slumsystrarna, Frälsningsarméns socialarbetare, på 1890-talet såg att många unga kvinnor hade det svårt särskilt i Stockholm, men också i de övriga större städerna. Fattigdom och svårigheter att få arbete på landsbygden drev de unga till storstaden. Men lyckan fanns inte alltid där, det gick inte att få tag i arbete eller bostad och så hamnade många ”på gatan” och blev utnyttjade i prostitution eller slavliknande kontrakt. Frälsningsarméns första ledare i Sverige, Hanna Ouchterlony, hade sett att behovet fanns och hur många kvinnliga officerare löste problemen för kvinnorna som for illa genom att låta dem bo i sina egen bostad. Behovet födde drömmen om ett ”Räddningshem”. Kvinnorna kom gråtande av förtvivlan till Frälsningsarméns gudstjänster utan pengar och med dåliga kläder. Så fick Hanna Ouchterlony av en fröken Hilma Nordvall ett startkapital på 1000 kr, som gjorde det möjlig att hyra en femrumslägenhet på Surbrunnsgatan i Stockholm.
Detta blev det första räddningshemmet i januari 1890.
Men det var ingen lätt uppgift, man fick kämpa med stora svårigheter för att få ekonomin att gå ihop genom gåvor i form av matvaror, kläder och skor. De unga kvinnorna fick också bidra genom att arbeta med sömnad och vävning. Även en tvättinrättning och bokbinderi gav arbete och inkomster till hemmet. Så började man sälja de tillverkade handarbetena genom ”reseombud”. Det första reseombudet började sina färder på nyåret 1895. Varje resa kunde ta 45 till 60 dagar. Vid avresan var korgarna fyllda av nyttiga artiklar som strumpor, dukar, förkläden och paradhanddukar. Ute i landet gick reseombuden från dörr till dörr för att berätta om verksamheten och försöka sälja så mycket som möjligt. På kvällen hölls ett möte i Frälsningsarméns lokal där man presenterade arbetet vid räddningshemmet. Då låg också varorna vackert ”uppdukade” på bord och mötesbesökarna kunde köpa med sig hem.
I en Landshövdingeämbetets rapport från Västernorrland 1895 står om Frälsningsarmén även om mötesformerna ifrågasattes: … måste man dock skänka densamma sitt erkännande för dess s.k. ”slumverksamhet” eller dess bemödande att söka från ytterligare förnedring rädda de i laster och elände sjunkna inom samhället.” (ur ”Korsets Färger Bära” del 1 sid. 327-338).
Slumsystrarna på räddningshemmen, som senare grundades på flera platser i landet, var angelägen att ge de unga kvinnorna mänskovärdet tillbaka till kropp, själ och ande.
De fick inte enbart tak över huvudet och mat för dagen utan fick undervisning i sömnad, vävning, hur man skötte ett hem, att lägga upp en matsedel och sedan duka och laga maten. Allt för att de så småningom skulle kunna ta steget ut i livet, klara sig själva och få ett arbete.
Slumsystrarna försökte att ge den kärlek och fostran som många av dessa kvinnor inte hade fått tidigare. Men man ville också dela med sig av den kristna tron genom att visa Guds kärlek både i ord och i handling.
Samuel Logan Brengle har i frälsningsarmévärlden blivit synonymt med helgelse och helgelseförkunnelse. Hans bakgrund med en egen upplevelse av ett andligt liv präglat av ödmjukhet och erfarenhet av Guds närhet präglade både hans livsgärning och de böcker som han skrev.
För två år sedan utkom en ny bok om Samuel Logan Brengle av Peter Farthing med förord av pensionerade general Eva Burrows. Hon beskriver där Brengle som Frälsningsarméns apostel i helgelse. Han predikade det, skrev om det och förkroppsligade det i sanning då han bidrog till det andliga livet inom Frälsningsarmén under många år. Brengles böcker handlade om det andliga livet, men var trots det konkreta, praktiska och tog avstamp i det dagliga livet och detta gjorde dem mycket lästa. Tyvärr är de idag mindre lästa eftersom de skrevs i den tidens anda och på ett nu ”gammaldags” språk. Peter Farthing har i sin bok gjort budskapet på nytt levande genom att göra en parafras av textmaterialet.
Vem var då Samuel Logan Brengle? Han föddes 1860 och växte upp under enkla förhållanden i Indiana, USA. När han var endast omkring två år drog pappan iväg till inbördeskriget för slavarnas befrielse, men blev svårt skadad och dog kort efter hemkomsten. Mamman försökte stötta ende sonen men tillvaron präglades av det slitsamma prärielivet. Tryggheten och kraften fann de i den kristna tron och en ödmjuk vördnad för Gud. Som tonåring gjorde han en frälsningsupplevelse i ett väckelsemöte. Men även hans mamma dog sedan efter några år. En viktig kontakt för den unge Brengle blev en professor Hinman. Studierna vid universitetet i Greencastle, Indiana gick utomordentligt bra och en mängd av möjligheter låg framför den unge Brengle. Men trots detta kände han en stark kallelse att bli predikant i Metodistkyrkan. Senare uppmuntrades han att åter studera denna gång teologi i Boston.
Det var under denna period som undervisningen i helgelse blev viktig för honom och också då han själv fick göra den speciella upplevelse som han beskriver i boken ”På helgelsens väg”. Efter en bönekamp vandrade han i Boston fylld av en gudomlig kärlek, en kärlek till Gud och till hela skapelsen, men även till främlingen som skyndade förbi, en kärlek som omfattade hela världen.
Hösten 1885 kom William Booth, Frälsningsarméns grundare, till USA första gången och redan då lyssnade Brengle till honom och började dras till denna nya rörelse. Två år senare när Brengle beslutat att gå Frälsningsarméns officersutbildning i London mottogs han med misstänksamhet från William Booth. En klassisk berättelse är hur hans första uppgift blev att nere i den mörka källaren putsa de övriga kadetternas skor. Han hade hög utbildning, han hade rest från USA till London och så blev han beordrad att putsa skor. Men även detta kunde han trots förnedringen ta, därför att han under bönen såg den bibliska parallellen till hur Jesus tvättade sina lärjungars fötter. William Booth insåg också efter en tid att Brengle inte var ”farlig” utan istället skulle bli en tillgång för den nu snabbt växande Frälsningsarmén. Brengle blev i USA kårledare, distriktsledare och evangelist, men hade också kontakt med många ”utomstående” vid teologiska skolor, högskolor och seminarier där han betraktades som en mycket god andlig vägledare. Ett särskilt bevis för detta var att han vid De Pauw universitetet 1914 blev tilldelad teologie doktorsgrad.
Trots att Samuel Logan under långa perioder reste i Frälsningsarméns tjänst som andlig lärare och helgelseförkunnare, så levde han nära sin fru Elizabeth genom ständig brevväxling. Elizabeth eller Lily hade anslutit sig till Frälsningsarmén innan hon mötte sin blivande make. Även de två barnen George och Elizabeth var han mycket angelägen att ge livsvägledning i sina brev. Makan dog redan 1915 och efter detta präglades hans liv mycket av ensamhet trots möten med många människor på sina långa predikoresor runt om i världen. Samuel Logan Brengles egen sämre hälsa förminskade hans möjligheter att resa, men hans andliga liv var vid gott mod. Under sista levnadsåret förklarade han att ”hans tillflykt var den evig Gud, vars eviga armar sträcka sig hit nedåt.” Så räknade han upp andra personligheter i den kristna kyrkans historia som i slutet av sin levnad fick erfarenhet av sjukdom och han fortsätter ”jag kan samla dessa helgon till ett jublande böne- och tacksägelsemöte nästan varje timme på dagen eller natten. Halleluja för evigt och ära vare Gud!”. Samuel Logan Brengle, profetgestalten, som under sin livstid och genom sina böcker utmanat och inspirerat att djupare söka Guds ledning befordrades till härligheten 1936. På gravstenen står inskriptionen ”Jag ropar Halleluja och går vidare”. Graven finns på frälsningsarmékyrkogården utanför New York.
Fakta är hämtat ur boken ”Samuel Logan Brengle” av Clarence W. Hall (Frälsningsarméns Högkvarter 1941) och ”Samuel Logan Brengle – Heart for God” redigerad av Peter Farthing (Carpenter Media 2009).
”Army of Love” gjordes år 2001 av Marklund film.
Producenten och filmaren Tore Marklund fick fria händer att göra en film om Frälsningsarmén så som han uppfattade oss. Det filmade råmaterialet från olika platser i Sverige och Lettland blev nästan 70 timmars film, som sedan redigerades ner till 8 min. Det blev sedan ytterligare 4 andra olika filmer på 20 min. vardera av materialet.
Utgångsläget var att 15-åringen eller gymnasieeleven genom filmen skulle få en bild av Frälsningsarmén från deras horisont. Nu efteråt är min erfarenhet från många visningar i skolan att eleverna tog åt sig av filmens budskap. Men de som ibland reagerade var lärare som hade en klar uppfattning vad Frälsningsarmén är och ”skulle vara” så som man tidigare hade mött och trodde sig känna väl. Den reaktionen mötte vi också ibland hos våra egna frälsningssoldater som blivit hemmablinda och inte märkt förändringar som hänt och som filmaren fångat i denna då 2001 nya film.”Army of Love” fick 2:a pris i genren samhällsinformation på ”Filmfestivalen Guldklappan” 2002.
Nästa höjdpunkt blev när Webbtelevision i Tranås, numera Melonfilm, hade möjlighet att göra en mini CD med filmen. Då blev det blev ytterligare en redigering som Tore Marklund och sonen Arvid gjorde av originalmaterialet. Nu kunde man se filmen på 5 min i PC-datorer men också kolla de inlagda direktlänkarna till Frälsningsarméns svenska hemsida och den internationella www.salvationarmy.org. Att i en skolklass berätta om Frälsningsarmén, lämna en miniCD och sedan på rasten se hur eleverna direkt tog den till klassens dator och där upplevde att den nya presentationen fungerade var en särskild känsla.
Under de tio år som gått har mycket förändrats och några av de medverkande är idag döda. Men många av filmens inslag är fortfarande aktuella och håller. ”Army of Love” är ett historiskt dokument som återger verkligheten då vi gick in idet nya millenniet. Före igångsättandet av produktionen och researchen var det en diskussion att det inte fanns pengar att göra en sådan film. Men eftersom filmaren Tore Marklund är vän till Frälsningsarmén och gjort flera tidigare filmer tillstyrkte dåvarande ledaren för Sverige-Lettland kommendör Rolf Roos filmprojektet.
Nästan 300 WHS kopior har gjorts av filmen, plus ytterligare ett antal DVD kopior. MiniCD-n kopierades i över 2000ex för utdelning till skolor och på utställningar. Erfarenheten är att av allt som lämnas till skolor så används det i många år då lärarna är mycket rädda om det undervisningsmaterial som de får.
I början av september 2001 fick vi första ”blåkopian”, som test att presentera i montern på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Då hände dramat den 11 september i New York. Det var dagen före vi skulle åka och på filmen fanns i inledningen en bild där tvillingtornen var med!
Istället för den ursprungliga inledningen laddade därför Tore Marklund ner material till filmen från hemsidan om Frälsningsarméns katastrofarbete som startade direkt och pågick länge efter olyckan. Den internationella delen fick ett nytt och oväntat inslag som sedan blev slutligt material i filmen.
Nu är ”Army of Love” ett historiskt 10 år gammalt dokument men det har också varit en viktig del i informationen och redovisningen av vårt arbete och hur insamlade pengar använts.
Read the First Comment 
Frälsningsarméns kvinnoarbete i Södertälje, Hemförbundet, var Christina Sandberg ledare för från 1983 till slutet av 1990-talet. Under den tiden blev major Ingrid Albinsson territoriell sekreterare för kvinnoarbetet i ”Hem & Familj” och mötte henne.
