Posted by admin on 2011/07/14 under Socialt | 
”Hon blev bergtagen av barnen. Snart såg hon bara barn, som sträckte armarna efter sol, mat och kärlek.”
Så beskrivs Anna Janson, som i 40-årsåldern blev slumsyster och arbetade 1896 till 1902 i nödbostädernas Stockholm.
Hon blev den som särskilt drev tanken att göra något under sommaren för alla barn i Stockholm som levde under mycket fattiga och svåra förhållanden.
En senare ”slumchef” överstelöjtnant Gunhild Helander berättade om Anna Janson att hon hade ständigt fullt med barn på sin slumstation, barn som förlorat sina föräldrar eller på grund av olika omständigheter ingen tog hand om. Hon försökte skaffa goda fosterhem, men det fanns alltid några kvar. 
Så 1898 kom hon på den ljusa idén att ta barnen med sig till Rådmansö på sommaren. Rådmansö är en halvö cirka 10 km öster om Norrtälje. Dåvarande slumchefen, överste Elisabeth Liljegren, tyckte att det var ett bra förslag, gav gärna sin tillåtelse och att Anna Jansson skulle ta med sig så många barn som det fanns möjlighet att ta hand om.
Troligen förstod varken Anna Janson eller Elisabeth Liljegren då att detta var början till en lång tradition av ”sommarkollo” på Rådmansö i Frälsningsarméns regi. Det började med en liten röd stuga, senare tillkom större byggnader. Solhem invigdes 1908 och där kunde man ta emot upp till 70 barn.
Efter sin pensionering fortsatte Anna Janson att ta hand om föräldralösa barn först i ett hus just på Rådmansö. Senare flyttade hon in till Norrtälje för att det skulle vara närmare för dem att gå i skolan. Man kan fråga sig hur hon på sin knappa pension kunde klara maten och barnaskaran. Efteråt mindes den äldste pojken i barnaskaran att hon bad mycket och förlitade sig på Guds hjälp. Ofta stod det också en säck mjöl eller potatis eller några andra förnödenheter utanför dörren när man vaknade på morgonen. Annonsen som 1941 tillkänna gav att Anna Janson hade ”befordrats till härligheten” (Frälsningsarméns term för ”död”) var undertecknad av ”Barnen”. Hon hade många, många barn för vilka ”slumsystern” verkligen hade blivit en god och kärlekfull mor.
1911 några år efter Rådmansö började Karlstads slumstation sin barnkoloni i Skattkärr.
I boken ”Korsets Färger bära” del 1 (sid. 349-353) står om sommarkolonierna. När den utgavs 1972 hade Frälsningsarmén 11 barnkolonier, där slumsystrarna kunde ta mot över 800 barn varje sommar.
Detta är en tradition som Frälsningsarmén fortsätter idag med sommarkollo eller mamma-barnläger på många platser i vårt land.
Copyright & foton: Frälsningsarméns Arkiv
Posted by admin on 2011/07/07 under Internationellt, På barrikaderna, Symboler |
Det finns en historia bakom ”röda skölden”, den av Frälsningsarméns symboler som idag utöver världen kanske är mest känd.
Ett tidigt belägg på att skölden funnits med länge är från 1880 i den första utgåvan av ”Order och reglementen för Fältofficerare” i England. Där fanns en hänvisning till märken, broscher, i form av metallsköldar som frälsningssoldaterna skulle uppmuntras att bära för att visa att de var ”salvationister”. Hur den första skölden var utformad är osäkert, kanske var det en vit metallsköld med röda bokstäver eller utskuren text.
De flesta källor talar om att ”Röda skölden”, så som vi idag känner igen den, började användas av Frälsningsarméns officerare och frivilliga under Första Världskriget. Troligen först som märke på de baracker där Frälsningsarméns folk hade sina förråd.
Som symbol har skölden i uppgift ”att tala om kampen på det andliga slagfältet vilken måste fortgå lika länge som livet självt, och att Gud i Kristus ger oss en Sköld som kan bevara oss till det yttersta”, (från ”All The World”, Frälsningsarméns internationella tidning, juni 1917).
Frälsningsarméns officerare inom ”Röda Skölden Brigaderna” uträttade många olika tjänster. 
Under Första Världskriget fanns bl.a. 250 frivilliga från USA i Frankrike, ”Donut Girls”, som tjänade med att bjuda på varmt te och munkar till trupperna i fält.
Men officerarna satte också upp ”första hjälpen stationer”, ordnade med ambulanser, tjänade som själavårdare och fältpastorer, upprättade samlingsplatser för social samvaro och gudstjänster.
Mycket av detta sätt att arbeta återfinns idag i Frälsningsarméns katastrofinsatser runt om i världen. Då är fordon och hjälpinsatser också utrustade med ”Röda Skölden” för att man ska känna igen vem som står bakom insatsen.
Läs mera http://www.salvationarmy.org.uk/heritage följ länken via “history” till “wartime”.
I många länder idag används ”Röda Skölden” också för att beteckna insatser inom socialtjänsten, på byggnader och material från Frälsningsarmén. 
Röda Skölden har även blivit den enklare symbolen för att visa tillhörigheten hos frälsningssoldater och officerare. Men ”Röda Skölden” på skjortor och tröjor har inte ersatt den klassiska uniformen, som fortfarande är frälsningssoldatens klädsel i offentliga och högtidliga sammanhang. Röda Skölden ersätter inte heller emblemet ”the Crest”, som tydligare visar på Frälsningsarméns teologi och kristna tro.
Mer om emblemet på http://bootheum.se/2010/01/18/bibeln-i-fralsningsarmen/
I Frälsningsarméns internationella ”Year Book 2011” (sid. 35) berättas om ”Blå Skölden gemenskapen”. Det är en sammanslutning för brittiska salvationister som är poliser. Det förbundet grundades 1974 och för att hjälpa den enskilda polismannen att klara av utmaningarna som särskilt finns i det yrket.
Den Röda Skölden anknyts till även i andra sammanhang inom Frälsningsarméns verksamhet. I många länder inom den engelsktalade världen kallas Frälsningsarméns årliga stora sociala insamling för ”Red Shield Appeal”.
För många frälsningsarmémusikanter är musikstycket ”Röda Skölden” välkänt och ofta spelat i friluftsmöten och marscher. Lyssna på http://youtu.be/XKv30lQ2hJM
Kanske är det så att den tillfälliga ”Röda Skölden” nu har blivit så väl känd och uppskattad därför att den är bärare av historien om medmänsklighet och gudomlig kärlek hos många okända hjältar, som ställde upp för sina medmänniskor under de mörka krigsåren på 1900-talet.
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv
”Hon blev bergtagen av barnen. Snart såg hon bara barn, som sträckte armarna efter sol, mat och kärlek.” 
Efter sin pensionering fortsatte Anna Janson att ta hand om föräldralösa barn först i ett hus just på Rådmansö. Senare flyttade hon in till Norrtälje för att det skulle vara närmare för dem att gå i skolan. Man kan fråga sig hur hon på sin knappa pension kunde klara maten och barnaskaran. Efteråt mindes den äldste pojken i barnaskaran att hon bad mycket och förlitade sig på Guds hjälp. Ofta stod det också en säck mjöl eller potatis eller några andra förnödenheter utanför dörren när man vaknade på morgonen. Annonsen som 1941 tillkänna gav att Anna Janson hade ”befordrats till härligheten” (Frälsningsarméns term för ”död”) var undertecknad av ”Barnen”. Hon hade många, många barn för vilka ”slumsystern” verkligen hade blivit en god och kärlekfull mor.