Posted by admin on 2011/02/28 under Internationellt | 
Pelastusarmeija, Frälsningsarmén i Finland har sedan några år ett nyöppnat museum.
Det finns mitt i Helsingfors på Mikaelsgatan inte långt från den stora Järnvägsstationen. I samband med flytten dit sorterades och klassificerades föremålen så att ett modernt museum ”Heritage Centre” kunde ställas i ordning.
Museet välkomnar såväl enskilda besökare som grupper och skolklasser. Där finns ett stort antal föremål som skildrar Frälsningsarméns utveckling och insatser på många olika områden både evangeliskt och socialt i Finland. Men där finns också internationellt och från uland. Major Sirkka Paukku, som är museets föreståndare, berättar intressant om utvecklingen från det första mötet fram till hur Frälsningsarmén idag möter olika utmaningar.
1889 inbjöd den första lilla gruppen frälsningssoldater till möte i Helsingfors. 
Det var Constantin Boije, Hedvig von Haartman och Alva Forsius. De hade då fått en grundutbildning i Frälsningsarméns arbetsmetoder i England. Hedvig von Haartman var adelsfröken som blev frälsningssoldat och fick uppleva ett hårt men märkligt livsöde. Läs mer om henne,
klicka på länken http://bootheum.se/2010/10/25/hedvig-von-haartman-banbrytare-i-finland/
Bland föremålen finns ett par glasögon som William Booth Frälsningsarméns grundläggare glömde vid ett besök i Helsingfors 1909. William Booth fick under sina sista år allt sämre syn och blev till slut helt blind. Kanske inte så konstigt att glasögonen blev glömda och vid den tiden var det inte heller givet att sända saker åter per post. I Sverige glömdes en visselpipa, läs om detta http://bootheum.se/2009/07/27/william-booths-visselpipa/
Närheten till motstånd i Ryssland och Balticum märks också i frälsningsarméflaggan med kulhål och den slitna lilla reseskrivmaskinen, som kommendör Karl Larsson använde under sina ”Tio år i Ryssland” (1913-1923). Gitarrerna blandas också med balalajkor i olika storlekar.
Runt väggarna i museets lokaler kan man läsa texter på finska och i svensk översättning om Frälsningsarméns målsättning och uppgift både i gången tid och idag t.ex. att möta människors behov med ”Soppaa, saippuaa, sielunhoitoa - Soppa, såpa och själavård”.
I museets samlingar finns en stor mängd intressanta föremål. Beskrivningen här och filmen visar endast ett mindre urval.
För den som planerar att resa till Helsingfors kan rekommenderas ett besök på museet, klicka på länken www.pelastusarmeija.fi/museo
Foto: Bo Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv
Posted by admin on 2011/02/21 under Evangelisation |
Det har funnits olika plattformer i olika tider, bryggarvagnen 1883 var en.
1983års Informationsbuss med ”besättning” invigdes den 28 dec 1982, som den nya ”frälsningsvagnen” att nå ut i landet med information och evangelisation.
Först ut 1983 var Nedre Norrlands division från Söderhamn i söder till Husum i norr. Divisionscheferna majorerna Otto och Karin Brekke hade planerat för januari månad. Nyårsdagen blev startpunkten i Härnösand, sedan fick många andra kårer besök, nya kontakter skapades, även industribesök med frukostkaffe.
Under februari blev resorna i Uppsala division och tyngdpunkten var skolan och utställning på bibliotek. 
I Gävle hade man planerat barnmötesvecka men den blev istället förlagd till skolan och där möte med barnen i olika klasser från årskurs 1 till 6. Kårledarna kaptenerna Yngve och Ingegärd Bergman var med, som också fotot visar.
I Sandviken räckte inte de 40 minuterna för alla frågorna som gymnasieeleverna hade och fördelades mellan oss som var tillresande gäster och kårledaren löjtnant Jan Holten. Vi blev verkligen ”ställda mot väggen”. Lugnare var det i Harbo där major Allan Sellén kände många av elevernas föräldrar. Barnen vinkade glatt när vi efter förmiddagens lektioner lämnade skolan.
”Kristus vandrar bland oss än” skrev sångförfattaren Anders Frostensson och det gäller att vi öppnar ögonen så vi ser de nya vägarna och visar det i vår tid.
Resorna under ”vårmånaden mars” var i Skåne. Nordvästra Skånes Tidningar skrev om den då nyproducerade frälsningsarméfilmen ”Guds kärlek är drivkraften”. Filmen handlade om tre sjuksköteskors arbete i Indonesien. En av dessa tre var kapten Eivor Rosengren, utgången från Ekeby i Skåne. 
Vid besöket på kåren i Landskrona hade kapten Irene Wahlström planerat en samling i Ekeby och där kunde filmen visas bland vänner, som kände igen Eivor Rosengren nu långt borta i Indonesien.
Gummifabriken i Trelleborg fick besök och då var det lunchsång tillsammans med kapten Elsie Söderstedt (Sjöö) och frälsningssoldaterna.
Återblick i februari 2011
Verksamhetsansvarig Arkivet
Bo Albinsson
Foto: Eric Lundkvist & Bo Albinsson
Copyright: Frälsningsarméns Arkiv
Posted by admin on 2011/02/11 under Scouterna, Ungdom |
Idén till att utforma verksamheten bland barn och ungdomar som en scoutrörelse togs mycket positivt emot inom Frälsningsarmén. 
William Booth, Frälsningsarméns grundläggare, var helt övertygad om att scouting hörde hemma inom rörelsen och att man skulle tillämpa det bästa.
Som berättas på andra sidor började pojkscoutrörelsen i Sverige 1915. Läs mera om detta…http://bootheum.se/2010/01/11/pojkbrigaden-blir-scouterna/
Flickorna organiserades som garder 1922 med adjutant Malin Hägglund som första ledare. Läs om garderna…http://bootheum.se/2010/02/10/garderna-flickscouterna/
Några år senare visade sig behovet stort att ha en verksamhet för de yngre flickorna under elva år. Så började verksamheten som fick namnet ”Solstrålarna”. Den första gruppen bildades i Lindesberg i december 1930. Solstrålearbetet blev mycket populärt och snart spred sig arbetet till många andra orter i landet. 
Här till höger en bild på Solstrålebrigaden i Ronneby 1933.
Namnet väckte goda tankar och man ville fostra flickorna i att sprida ”sol, glädje och vänlighet”. Solstrålarnas dräkt med gul halsduk och ett gult ”solmärke” på mössa lyste upp och mottot var ”Handla rätt”. Samma märke fanns också på solstrålarnas egen flagga.
En solstrålegrupp besökte Selma Lagerlöf på Mårbacka.
Från vilken kår var gruppen och vilket var året? Kanske någon kommer ihåg och kan ge upplysningar?
När Solstråleverksamheten firade 30 år med ett högtidsmöte i Templet i Stockholm 1960 medverkade grevinnan Estelle Bernadotte, själv hedersflickscout i Stockholms 1:a års flickscoutkår. I sitt tal sa hon bl.a. ”Solstrålearbetet har värde däri att det ger de unga en kristen livsinriktning, även när inte hemmet har denna målsättning. Bilden av Gud blir så lätt grumlig; därför är det av betydelse hurdan fostran de unga får. Många av dem som nu är vuxna, är tack vara sin tid som solstrålar, ansvarkännande samhällsmedborgare i dag.” Ett stort Solstråleläger hölls 1962 i Norberg, se bilden till höger.
Mera om Frälsningsarméns scoutverksamhet finns i boken ”Rädda och Tjäna under 75 år”, författare Sven Nilsson, Rolf Olsson och Nils Nilsson, utgiven 1990. (Bilderna från Ronneby och Norberg ur denna bok.)
Vid Scouternas Förbundsmöte 1965 togs beslutet att byta namnet på flickgruppen till ”blåvingar” och programmet anpassades till det som fanns i Svenska Scoutunionen. Fortfarande finns scoutprogram för olika åldrar. Miniorscouterna motsvarar det som tidigare var solstrålar och blåvingar i vårt land.
Men ute på andra håll i världen kan man fortfarande hitta verksamhet som kallas ”solstrålarna” eng. sunbeams inom Frälsningsarmén i t.ex. USA och Australien för flickor i samma åldrar.
Copyright & foto: Stefan Örtenblad, Frälsningsarméns Arkiv
Posted by admin on 2011/02/21
SVAR om SOLSTRÅLARNA HOS SELMA LAGERLÖF
Major Ingvar Fallström och kommendör Sven Nilsson har gett upplysningar.
Det var Sunne kårs solstrålar som besökte Selma Lagerlöf.
Med i gruppen fanns Stina Fallström, född Olofsson, troligen är det hon som står i bakre raden till vänster om ledaren. Stina har också berättat att hon vid besöket fick sitta i författarinnans knä. Troligen är bilden tagen i slutet av 1930-talet, kanske 1938.
Läs hela inlägget från Ingvar Fallström under kommentarer.
Posted by admin on 2011/02/07 under Frälsningsofficerare, Internationellt |
Förra veckan tillkännagavs att Höga Rådet hade valt Frälsningsarméns 19:e general. Det blev kommendör Linda Bond född i Kanada och nu senast ansvarig för arbetet i Östra territoriet i Australien.
Höga Rådet är Frälsningsarméns högsta instans bestående av alla territoriella ledare och alla territoriella presidenter för kvinnoarbetet. Detta råds främsta uppgift är att välja Frälsningsarméns högsta ledare, generalen. Oftast är den som väljs i den åldern att han eller hon innehar ämbetet till sin pensionering, men det är inte givet utan kan avbrytas tidigare av hälsoskäl eller annan orsak.
När Erik Wickberg 1969 valdes av Höga Rådet till den 9:e generalen var det speciellt så tillvida att han var den förste utan anglosaxisk bakgrund som valts. Att detta var en svensk kan också vara intressant att notera. Erik Wickberg berättar själv om proceduren i sin bok ”Inkallad”, kap. 12 ”En svensk som general”. Han skildrar där att de enda kandidaterna vid den omröstningen var kommendör Kaare Westergaard och kommendör Erik Wickberg. Valet avgjordes sedan i första omgången – något som aldrig hänt tidigare. Det utföll till Wickbergs fördel med röstsiffrorna 31 mot för Westergaard 13 och en blank.
Erik Wickberg beskriver sedan sina många resor runt världen och reflektioner kring möten med olika människor under generalstiden från till sin pensionering 1974. Boken ”Inkallad” utkom 1978.
1990 utkom Erik Wickbergs andra bok ”Uppdraget”, för honom var den viktigaste uppgiften att förkunna evangelium. I bokens Del 2 finns ett urval predikoutkast. Han använder samma ord som Paulus, han var ett sändebud, ambassadör. ”Ett sändebud framför inte sina egna åsikter, utan sin konungs eller regerings uppdrag. Vad vår tids människor behöver höra är ett rent evangelium, talet om en levande och mäktig Frälsare.” 
I fotoarkivet finns bilder från Frälsningsarméns Årskongress 1961. Kommendör Erik Wickberg var vid denna tid stabschef – ”the Chief” – alltså närmast till generalen, en tjänst som han hade under åtta år. Kommendör Ragnar Åhlberg tillsammans med fru Iris tog emot kongressens ledare stabschefen kommendör Erik Wickberg med fru Margarete på Bromma flygplats.
En annan speciell gäst vid den Kongressen var frälsningssoldaten och scoutledaren Emma Chimusary från dåvarande Syd-Rhodesia (Zimbabwe). Hon var inbjuden till Sverige för att gästa scoutlägret i Sövdeborg, J 61.
Årskongressens ledare intervjuades också av pressen och 1961 gjordes en TV-intervju med Erik Wickberg. Vid kameran fanns då frälsningssoldaten och radiomannen Per Helin.
För att läsa mera om Erik Wickberg, klicka på länken
http://www1.salvationarmy.org.uk/history
Sök på » People » General of the Salvation Army » Erik Wickberg
Copyright & foto: Per Anders Thunqvist (PAT), Frälsningsarméns Arkiv
Posted by admin on 2011/02/01 under Socialt |
I januari 1894 var Frälsningsarméns grundläggare general William Booth på besök i Stockholm. Vid ett av mötena fanns en dövstum kvinna med. Generalen iakttog detta och frågade: ”Vem kan vägleda henne?”
Det visade sig då att bland frälsningsofficerarna fanns en lärarinna, som arbetat med dövspråket. Hon tillkallades, fick vägleda kvinnan och be med henne vid botbänken. Detta blev början till Frälsningsarméns arbete bland döva och synskadade.
Det var kapten Oktavia Wilkens som kunde teckenspråket och snart utvecklades verksamheten. Vid denna tid hade samhället inte några resurser att ställa till förfogande då det gällde andligt arbete på teckenspråk utan behovet var stort. Efter drygt ett år, 1895, bildades en särskild kår för döva och efter några år utvidgades verksamheten att omfatta även blinda.
Frälsningssoldaten Fritz Pousette var både blind och dövstum. Kapten Wilkens hade hjälpt honom att finna en kristen gemenskap i Frälsningsarmén. 1905 blev han frälsningssoldat i Norrtälje och var så fram till sin död 1952. Pousette uttryckte själv att han var en lycklig människa trots sitt svåra handikapp.
Frälsningsarméns dövofficerare hade utbildning i teckenspråket och kunde även tala med de dövblinda genom att teckna i deras hand. De gjorde på många områden en pionjärinsats före det att samhällets tolkar fanns att tillgå. Under resorna ute i landet i de olika distrikten gjordes hembesök, hölls samlingar och gudstjänster som tecknades. På detta sätt bröts också isoleringen för dessa människor som inte kunde höra eller tala med andra. Senare tillkom också andra hjälpmedel genom talböcker och texttelefoner innan IT-tekniken bröt många av dessa barriärer.
Bibeln översattes också till punktskrift. Den höga stapeln på bilden är en enda bibel. Men vilket år togs bilden med överstelöjtnant Signe Holmgren? Det står inte angivet på fotot. Hon var ledare för ”Döv- och blindarbetet” 1918 – 1937 och efterträddes av Agnes Hallberg.
Frälsningsarméns tidning Stridsropet gavs ut som ”taltidning” första gången 1966, klicka på länken http://bootheum.se/2009/09/22/pionjarer-med-taltidning/
Tre ”dövofficerare” som arbetat under senare tid är major Betty Ölmeklint, major Inga-Liz Persson-Stenberg och major Ruth Tufvesson.
Ruth Tufvesson har skrivit ner sin livsberättelse, klicka på länken
http://bootheum.se/2010/06/14/ruth-tufvesson-dovarbetet/
Betty Ölmeklint verkade i Malmö och Skånedistriktet. På bilden till vänster tecknar hon i handen på en dövblind.
Inga-Liz Persson-Stenberg är även efter sin pensionering fortfarande aktiv och kontaktperson i Örebro.
Copyright & foto: Frälsningsarméns Arkiv
Foton 1961: Per-Anders Thunqvist (PAT), Frälsningsarméns Arkiv
Museet välkomnar såväl enskilda besökare som grupper och skolklasser. Där finns ett stort antal föremål som skildrar Frälsningsarméns utveckling och insatser på många olika områden både evangeliskt och socialt i Finland. Men där finns också internationellt och från uland. Major Sirkka Paukku, som är museets föreståndare, berättar intressant om utvecklingen från det första mötet fram till hur Frälsningsarmén idag möter olika utmaningar.
Bland föremålen finns ett par glasögon som William Booth Frälsningsarméns grundläggare glömde vid ett besök i Helsingfors 1909. William Booth fick under sina sista år allt sämre syn och blev till slut helt blind. Kanske inte så konstigt att glasögonen blev glömda och vid den tiden var det inte heller givet att sända saker åter per post. I Sverige glömdes en visselpipa, läs om detta http://bootheum.se/2009/07/27/william-booths-visselpipa/
