”Under de sista åren af åttiotalet var vanligtvis alltid någon officer antingen i fängelse eller också under ständigt åtal, ledande till orimligt höga böter. Dessa tilltogs vanligen så höga som möjligt.” Så skriver pionjärerna Emanuel Hellberg och Herman Lagercrantz i boken ”10 ÅRS FÄLTTÅG”, som utkom 1893, den första boken om Frälsningsarmén i Sverige. I kapitel 8, som har rubriken ”Förföljelser och fängelse”, kan man läsa hur Frälsningsarmén utsågs ”till en slags allmän syndabock, på vilken lagts skulden för allt ofog, som bedrivits i staden.”
Frälsningsofficerarna, oftast unga ledare, fick bära skulden för det som fridsstörarna orsakade. Det berättas också om andra som på väg hem från krogarna i sitt berusade tillstånd sjöng och skrålade Frälsningsarméns sånger och då fick Frälsningsarméns ledare skulden för oron som spreds.
”Herrens Klara”, kapten Klara Hall blev den andra.
Hon hade inte iakttagit ett mötesförbud i Strömstad och fick därför åtta dygns fängelse i Uddevalla. Myndigheterna hade på många platser satt en tidsgräns för hur länge på kvällen ett möte fick hålla på. Om man inte slutade vid denna tid blev det böter eller som för Klara Hall fängelse.
Men hon skickade rapporter till Stridsropet, att hon trots umbäranden var lycklig, även tidigare hade hon lärt sig försakelse och att många bad för henne.
I ”10 ÅRS Fälttåg” görs följande uppräkning av de officerare som varit inspärrade i fängelse: Augusta Härnström 41 dygn, Jim Toft och Charles Källström 33 dygn vardera,
E. Hellberg 30 dygn, E. Esk, A. Rosenberg och Anna Karlsson 23 dygn vardera, Emma Erikson 20 dygn,
Th. Janson, Ida Ågren, Augusta Sandberg, Anna Engberg, J. Sundkvist, P. Thunell och E. Richter 13 dygn vardera, O.F. Sandberg 11 dygn, Hildur Karlsson 9 dygn,
H. Apelkvist, Klara Hall, Annette Anderson, F. Huzelius, K Dufberg, A. Bolander och Selma Sundin 8 dygn vardera samt 7 andra sammanlagt 64 dygn. Detta summeras till en tid av 1 år 3 månader och 7 dagar. Men sedan konstateras att denna tid skulle varit dubbelt så lång om inte flera mycket stora bötesbelopp blivit av ”konungen efterskänkta”. Emanuel Hellberg, en av författarna, tillhörde alltså själv denna grupp som fick sitta i fängelse.
Läs mera om honom länk http://bootheum.se/2010/09/27/emanuel-booth-hellberg/
Boken ”Korsets Färger Bära” del 1, sid. 125 – 158, har fakta och klipp från Stridsropet i kapitlet ”du förde oss in i fängelse…”.
Dessa skildringar från pionjärtiden talar om motstånd och oförståelse för denna nya kristna rörelse. De personliga citaten berättar hur Frälsningsarméns officerare, oftast mycket unga människor i tjugoårsåldern, visade stort mod. Men det var ett nytt sätt att föra ut budskapet och annorlunda för den svenska traditionen. Att många kvinnor var ledare väckte troligen också misstro.
Det som slutligen gjorde slut för förföljelser och fängelsestraff var att kungen Oscar II upphävde de lokala myndigheternas beslut. Frälsningsarméns folk höll särskilda bönemöten för kungen, hans hus och rådgivare på kungens födelsedag den 21 januari 1889. Denna bönekedja och många andra uttryck för orättvisan i förföljelserna gav resultat och i maj samma år kom beslutet.
Copyright & foto: Stefan Örtenblad, Frälsningsarméns Arkiv
Frälsningsarméns Hornmusikkår i Tranås fyller 115 år i februari 2011. Hornmusikkårens första framträdande skedde 1896. Urmakaren August Malmqvist, sergeant i Frälsningsarmén, var den första ledaren och sex musikanter bildade den första musikkåren. 1915 flyttade mössmakaren John Svensson (Svegmo) från Högsby till Tranås och övertog ledningen som musikmästare. Under hans tid ökade antalet musikanter till 25, nya instrument anskaffades och stämmorna utökades från 6 till 18.
1935 överlämnades ledningen till den då 22-årige kornettisten Gunnar Borg, som sedan gjorde musikkåren känd i hela frälsningsarmévärlden. Gunnar Borg som var också ledare när musikkåren som första kårhornmusikkår 1954 genomförde ”drömresan” till USA. Särskild support inför resan fick musikkåren av Erik Leidzén, en av Sveriges mest kända armékompositörer, som redan 1915 flyttat till USA.
Erik Leidzén var tillsammans med Richard Holz färdledare och även vid flera tillfällen gästdirigent.
Resorna som gjordes i samband med påsken varade en hel månad. Bl.a. besöktes Washington DC, Rockford, Toronto och Philadelphia och företogs med flyg, tåg och buss och 24 städer i USA och även i Kanada besöktes. Ett stort tillfälle under USA-resan var en TV-inspelning för amerikansk TV.Detta media var vid denna tid ännu ganska ovanligt, möjligen fanns en TV i radiohandlarnas skyltfönster.
En av musikkårens äldsta, Torsten Gustafsson avled nyligen vid 88 års ålder i januari 2011. Fotot till vänster var ett affischfoto som användes under USA-resan. Rune Rylander (tidigare musiksekreterare) skriver i sitt minnestal om ”Totte”: ”Han var bara 14 år när han blev musikant i vår musikkår. Han var musikaliskt begåvad, intresserad och ivrig att förkovra sig i att spela horn och kornetten blev hans kära instrument – och solokornett blev hans stämma.” Läs mera…Minnestal_RR_Thorsten Gustafsson
1988 under ledning av musikmästare Torbjörn Cratz gjorde Tranås Hornmusikkår den andra resan till USA. Under 18 dagar i maj månad varade besöket och färdledare var då major Ingvar Fallström och i USA överste Stig Franzén. Flera städer som besöktes 1954 återkom också vid andra besöket bl.a. Rockford, Jamestown, Buffalo och New York.
Ett särskilt stort tillfälle var marschen i den årliga tulpankarnevalen i staden Holland i staten Michigan. Paradgatan var sju km och kantades av fullsatta läktare hela vägen. En av musikkårens fortfarande aktiva musikanter är Lennart Johansson, som spelar trombon i första raden. Läs mera om…Lennart_Johansson
De musikinstrument som man idag oftast förknippar med Frälsningsarmén är gitarren i strängmusiken och blåsinstrument i hornmusikkårerna. Men ända sedan pionjärtiden har även andra instrument använts i gudstjänster, friluftsmöten och sångandakter. Dess brukare har förstått att här fanns också en möjlighet att med musikens hjälp förmedla budskapet till åhörarna.
Hanna Andersson var född 1858 och blev frälsningssoldat redan 1883.
Hon var den första frälsningssoldaten i Sverige som blev officer och fick kaptens rang samma år.
Men redan som rekryt, innan hon blivit soldat, fick hon av Hanna Ouchterlony en viktig uppgift att göra hembesök hos de personer som man i mötena hade fått be med. Hanna Anderssons särskilda instrument var fiolen, hon sjöng solo och ackompanjerade sig själv på fiol.
Hon blev sedan allmänt känt under tillnamnet ”Bergsprängerskan” och ”öppnade eld” började verksamheten bl.a. i Karlstad och Eskilstuna. Hon levde fram till 1938.
Vilhelm Mårdberg föddes 1835 och prästvigdes 1873 i Svenska Kyrkan. Han fick en komministertjänst i Morkarla, annexförsamling till Alunda i Uppland 1877. Länge talade man i bygden där om år ”sjuttiosju” att en mäktig väckelse drog fram det året.
På något sätt måste detta också ha påverkat Mårdberg att bli frälsningssoldat 1893 och samma år blev han och makan Clara frälsningsofficerare och räknades som utgångna från Gävle.
I Frälsningsarméns samlingar finns hans flöjt bevarad. Clara dog redan 1898. Vilhelm beskrevs som fysisk mycket spänstig till sin sista dag och fylld av hänförelse att vinna människor för Gud ända tills han dog 1912.
Lucy Booth-Hellberg född 1868 var yngsta dotter till Frälsningsarméns grundläggare William och Catherine Booth. I familjen och bland barnen Booth fanns mycket av sång och musik. Lucys instrument var konsertinan.
Lucy gifte sig med en svensk pionjär Emanuel Hellberg och de arbetade tillsammans bl.a. i Indien.
Om Emanuel Hellbergs liv berättas om på annan sida,
klicka på länken http://bootheum.se/2010/09/27/emanuel-booth-hellberg/
Efter makens död var Lucy ledare i Danmark och Norge.
Hon pensionerades, som kommendör i Sydamerikas östra territorium där Argentina ingår 1934, men levde sedan i Sverige fram till sin död 1953.
Copyright & foto: Stefan Örtenblad
Frälsningsarméns Arkiv
Vad har hänt – - under de 128 åren!
Alla har en berättelse, även Frälsningsarmén.
För fem år sedan skulle Frälsningsarméns museum flytta från Nybrogatan 79 till Skeppargatan 82.
Nya kontor skulle nu göras i gårdshuset där tidigare museum varit i den del Frälsningsarméns tryckeri en gång hade innan det såldes.
Officersskolan, som varit på Skeppargatan hade då flyttat från Östermalm och fått nya lokaler. Det huset hade nu hyrts ut till Hotel Karlaplan men skulle också renoveras för att rymma Frälsningsarméns Museum och Arkivlokaler. Planeringen var i full gång att flytta hela vår historia till detta hus. Då kom ekonomisk arbetsbrist till Frälsningsarmén, något Museum kunde inte iordningställas.
Föremålen i det tidigare mueet, över 600, blev därför digitalfotograferade, professionellt rengjorda och packade.
Vi anställda varslades och även officerare blev övertaliga.
Många är vi som har en inblick i vår svenska frälsningsarmé historia som också är kantad av dramatik.
Forskare vill gärna fördjupa sig i våra rötter.
Även flera filmskapare har lånat rekvisita från oss det senaste året.
Se montrarna från det tidigare Museet, som gjordes i ordning av makarna överstelöjtnant Kai och Torsten Kjäll på 1960-talet.
Många av bilderna har använts i olika böcker t.ex.
”De följde en fana” som kom till Frälsningsarméns 75 års jubileum,
”Korsets färger bära” del 1 och 2 kom till 90 årshögtiden och 3:e delen till 100 års jubileum 1982.
Reflektioner i januari 2011 Verksamhetsansvarig
Bo Albinsson
Copyright & foto: Stefan Örtenblad, Frälsningsarméns Arkiv
Be the First to Comment 
”Herrens Klara”, kapten Klara Hall blev den andra. 
Augusta Härnström 41 dygn,
